Summa summarum

Nyårsafton. Snart slut på ett minst sagt omvälvande, omväxlande år och jag ser fram emot ett nytt. 

2012 började inte så bra. Som att glida fram i väl preparerade skidspår, solen skiner, -5 grader och så bakom nästa krön har någon hällt ut grus i spåret, solen går i moln och iskyla inträder. 

Älsklingen flyttade ut ur radhuset och inget var sig likt. Nu vet jag också att man inte dör av brustet hjärta, det bara känns så. Det finns klister och bit för bit limmas hjärtat ihop. 

Hur gör man då?

Man lever på. Sätter den ena foten framför den andra, snubblar sig fram i början men tar sig likväl framåt. Det finns inget annat. En dag i taget och vips, har det gått massor med dagar och man inser att man står upp och vad som är viktigt in life.

Man har klister: kidsen, vännerna, familjen, bloggen,  bilturer med hög musik, jobbet. Livet självt. 

Man bestämmer sig för att det ska gå och att jag ska bli jag igen. 

Jag och kidsen begav oss på vår livs resa till Kalifornien i tre veckor. I juni var det dags och där och då vände 2012. Resan sitter fortfarande som bomull kring hjärtat och vi prata ofta om den här hemma. Tittar på bilder och minns. 

Resten av året då????

Tant har fyllt "tant", paddlat kajak för första gången, träffat vänner, nya och gamla, varit på Wallmans, på balett, träffat bloggvänner IRL, börjat jobba heltid, fått nya uppdrag på jobbet, fått medicin som äntligen funkar, gått på överlevnadskurs, tagit strid för Store Bror i skolan, igen, fixat i radhuset, sett Tommy Körberg och mycket mer.

Så. Jag kan konstatera att ett år som började som det värsta år evver, ändå blev ett år med utmaningar, möten och upplevelser som berikat mig till själ och hjärta och det som inte dödar en stärker en heter det ju. Jag är i så fall starkare än vid förra årsskiftet och det bådar gott inför det nya. Mot nya äventyr och utmaningar! Från mig till er:

Gott Nytt År!

Tant på cykel-vift i Venice. En känsla av lycka, frihet och sorglöshet infann sig och jag skrattade högt hela vägen till Stora Systers lägenhet i Marina del Ray! Ett underbart minne!

Delfiner, delfiner, delfiner. Dessa märkliga, härliga djur! De här showade i Sea World! Makalöst!

Det sjungs för en blivande 50-åring på Cheese Cake Factory! Jag blev glad. Och rörd!

Kidsen känner på Stilla Havet vid Santa Monica. Ett mamma-hjärta svämmar över.......

Utmaningarnas år innehöll också mitt livs första kajaktur. Och ett kajakvält. Och upp igen!
Allting går, det är bara olika svårt!

Juletid 2012. Här är vi nu. I slutet av året och i förväntan inför det nya. 

Ledigt!!!!!

Ledig. Ledig. Ledig!!!!! I en hel vecka! Oceaner av tid. Det enda jag har planerat är nyårsaftonens begivenheter, annars ligger hela veckan som ett oskrivet blad. Det är stora kryss i almanackan vilket betyder att jag inte FÅR boka in något. Om det inte är förenat med nöje förstås. Fattas bara annat! Roligheter får alltid bokas in.
Som en middag hos Bästa Mamman. Idag. Det enda jag behöver göra är att klä på mig, helst, köra bilen en liten stund och så: Pysslas om och bjudas på mat. Och fortsätta vara ledig. Som jag längtat!

En annan dag del IIII

Annandagen. Den här dagen älskar jag. Ståhejet är över och ändå är det en ledig dag. Jobb i morgon men det är definitivt en annan dag. Än så länge är det tid att njuta av vår jul!

Tjejerna och mamman gick till kyrkan på julafton som vanligt, julkrubba och barnkörsång. Vackert!

Julbordet. Kanske är vi mätta än...........

Tjejorna med Bästa Mamman framför granen. 

Tid för en juldagspromenad! Det är mysigt med snö..................

Mys och pys för mamman. Tommy. Praliner. Kaffe. Det är gott att vara!

Dan före dan.....

Idag vaknade jag tidigt när grannen fick för sig att hans altan skulle rensas från snö ända ner till trägolvet. 0800 var en lämplig tidpunkt för det och det skrapades flitigt. Så. En altan i radhusområdet är nu totalt snöfri och det återstår att se: Varför?????

Annars blir det en lugn dag. Paketinslagning, skinkfix och glöggdrickande. Kan behövas efter gårdagens maraton på ICA Maxi...... Skumtomtar inhandlade, polkagrisar likaså, man hoppas att det är en chokladkartong på ingående, julduken ska strykas framåt kvällen och tja, det liknar jul. Finally!

Julkänning

I tisdags hade jag skrikopanikkänning för jag hade inte köpt en endaste julklapp och hade inte en aaaaaaaning om vad jag skulle hitta på. När jag frågade kidsen vad de önskade sig var de rörande eniga om att de inte heller visste för de tyckte att de hade allt de behövde.
Finemang, tänkte jag och lutade mig tillbaka i soffhörnet.
Men si, då smusslades det fram små önskelistor. Med betoning på små. Korta. Det ÄR nya tider!
Idag är allt fixat, klappat och klart. Jag är ett under av uppfinningsrikedom....... Om jag får säga det själv!
Granen är på ingång. Eller ja. Store Bror och jag ska snart bära hem dem. Kånka och svära över kåda, stickiga grenar och tyngd as every year. Sågas sedan till i lagom längd och kläs av eniga tonåringar......... alltmedan den ömma moderna glaserar revbensspjällen och rullar köttbu..... nä. Alltmedan den ömma modern smuttar på lite glögg, njuter av många en chokladpralin och njuter av att ha stora barn. Rullar köttbullar gör Bästa Mamman på sitt håll för leverans till radhuset på julafton.
Gårdagen då? Gick bilen igenom besiktningen? Försvann migränen?
Jajamänsan! Migränen motades bort. Inte en prick fick Cina-bilen och glada rullade vi iväg till nämnda julklappsinköp som avrundades med en middag på restaurang med delar av barnaskaran, fina D och E. Sen åkte vi vidare till jetlaggade Stora Syster och hade kramkalas i soffan. Så laddar man för julen!
Mina fina, fina kids! Som tröstar sin mamma när sorg och ledsenhet tränger sig på och blandar sig med glöggen och russinen. Precis när det känns som det ihopklistrade brustna hjärtat ska brista igen, finns de bara där, med kramar, pappersnäsdukar, pizzabitar, skumtomtar, chokladpraliner och .... bara är! Nära! Liksom Bästa Väninnan som aldrig är längre bort än ett telefonsamtal. Så skrev vi en lista över vad vi vill äta på julbordet och så var mamman på banan igen. Julladdning på hög nivå!

Huvudsaken

Vad vore livet utan migrän? I alla fall smärtfritt. Inbillar jag mig. Jag försöker kryssa mellan migränfällor och sköta om mig men what the heck! Ibland blir det bara för mycket. Platt fall i går kväll och idag vet jag att jag har ett huvud. Vilket ju i och för sig är bra.
Idag är i alla fall en ledig dag och som jag längtat!!!!!! Det finns en del att styra upp om man tänker sig att det faktiskt ska firas jul i radhuset och idag får det styras sakta.
Jag brukar ju be om hållna tummar och det gör jag idag också: Cina-bilen ska besiktigas! Inga otrevliga överraskningar vill jag ha utan jag vill att besiktningsmannen ska tycka att det är en sjusärdeles piffig liten bil och sätta ok-stämpel så bilen och jag kan puttra vidare mot andra fixajuläventyr! Det kan man väl få önska sig??????
Visst ja! Det är fredag! Lovely!

Spöktorsdag

Om allt går i lås är det här sista arbetsdagen före jul. I morgon skulle man kunna tänka sig en sovmorgon. Välbehövligt. Batteriet börjar slå över på rött och så vill vi inte ha det. Näe. En lugn och fridefull jul vill man ha.
Men först ska det alltså jobbas in i kaklet och ringas lite samtal till en skola. En helt vanlig torsdag. Ett orospöke har ändå slagit bo där i bröstet och dagens motto blir. Igen: Stick stygga spöke för du finns inte!
Kan hända det blir lite ommöblering hemma ikväll???? Har hjälpt förr!
Trevlig torsdag till er!

Vissa dagar..........

....... är bättre dagar! Den här dagen till exempel är en sån dag! Jag har äntligen, äntligen fått krama om Största Systern och Sambon på riktigt när de kom hem idag efter tre månader i USA! Att få kramas på riktigt efter så lång tid är en skön känsla! Och den här låten, min sköna höna, är till dig!!!!!!

Ett litet rött paket.........

Igår hamnade jag i en intressant diskussion där vid fikakrängandet. Det pratades insamling till julblommor till fröknarna och vem av föräldrarna i klassen som skulle fixa det.

Jag är av den åsikten att kidsen mycket väl kan sköta det själva. Med den takt de bränner pengar på Waynes Coffe, Espresso House, Gina Tricot, Game Store o s v tycker jag att det rent av skulle vara lite allmänbildande för dem att samla in pengar själva och besöka en blomsteraffär. Vi pratar niondeklassare här. Inga småbarn.

Men jag glömde att det är lag på att det är klassförälderns uppgift och att inga barn är tillåtna i blomaffärer så förslaget röstades ned. Ok. Smällar man får ta. 

Sen.

Kom åsikten fram att de barn som inte lämnade pengar till blomma i tid inte skulle få stå med på kortet. Pah! Då vaknar nåt i mig och jag tänker: solidaritet och medkänsla.

Vart tog den vägen?

Vet vi att det finns ungar i klassen som har det lite jobbigt?

Ja, det vet vi!

Kan man förmoda att de tycker det är jättejobbigt med insamlingar?

Ja, det kan vi. Eller. Det borde vi kunna eftersom vi är vuxna.

Man skulle kunna tänka sig att man tar av klasskassan. Pengar som redan finns som alla hjälpts åt att samla in. Barn och föräldrar. I olika grad eftersom alla har olika förutsättningar.

Men det röstades också ned.

"Vi ska väl inte ta barnens pengar"??????

Eeeeeehhh.

Vilka "VI"???? Jag ska inte ta ett rött öre från någon. Jag bara tänkte att ........

Jag anar en trend och jag gillar den inte. Är man en klass så är man en klass. Är man ett lag då är man ett lag. Man ställer upp för varandra, man hjälps åt och drar sitt strå till stacken. Så här i juletid!

Jul, jul, strålande jul.

Om en liten strax ska jag bege mig till stadens konserthall och sälja fika när Lilla Syster och resten av musikskolan har julkonsert. Med det hoppas jag det blir tyst på tjatet att jag "aldrig hjälper till". Tar med mig en bok också, hade missat den lilla detaljen att även fikakrängande föräldrar skulle köpa biljett á 120 kr för att kunna slinka in på lediga stunder och åhöra de sköna stämmorna. Biljetterna är nu slut och jag får väl trycka örat mot dörren för att höra.
Sen så.
Är aktivitetsracet slut för den här december. Återstår bara att köpa julklappar och fixa till julen hos oss själva. Julefrid. Mmmmm. Man längtar! Efter det också!

UPDATE: Fikasäljet gick ju kalasbra och som pricken över I fanns det en biljett över till den här mamman. Konsertbesök minsann. Vis av erfarenhet och förutseende nog hade jag packat ned pappersnäsdukar i väskan och de nyttjades flitigt. Vad är det med musik och känslor???? De liksom lockar varandra till att trängas där i strupen och tårarna kommer först. A men! Bästa Mamman, min, satt bredvid och klappade på knät. De är tur de finns, mammorna!

Väntan och längtan

Man kan säga att det är i väntans tider. Ja. Så klart. Det är ju advent. I övrigt väntas Stora Syster hem från London idag. Man kan säga att vi hoppas att inte snöovädret sätter käppar i de flygplanshjulen utan att hemresan går som den ska.

Sen väntar vi på Största Systern som kommer hem efter tre månader i Los Angeles. Då får vi förvisso vänta ända tills på tisdag och hoppas att även den hemresan ska gå bra. Ja. Inget är som väntans tider på ...........  mammans bästa julklapp: alla fyra kidsen på samma ställe. I radhuset. Sällsynt men efterlängtat!

Vård av katt.......

Det säger bara "svosch" så är veckan slut. Med den här farten är det väl julafton i morgon eller nåt? Halva dagen idag har tillbringats hos veterinären då katten Martini hastigt och lustigt blev dålig, hängig och betedde sig allmänt konstigt. När det sedan blev utslag och sår i hela pannan så fanns det ingen annan råd. Det fick bli "kattakuten". Och ja. Man får vänta där också. Efter provtagning medelst brottningsmatch med icke så samarbetsvillig katt, konstaterades att kissemissen blivit allergisk och har en kraftig reaktion.
Jaha. En allergisk katt?! Bara så där???
Med ett recept på kortisontabletter på fickan och 1700 riksdaler fattigare tog jag så kissen och åkte hem igen. Blänger väl kanske lite misstänksamt på hyacinterna och julstjärnorna men det hade vi ju förra året och på katten märktes inget då.
För övrigt konstateras således förutom att det äntligen, äntligen är fredag, att det här året då sannerligen är prövningarnas år. Så varför inte avsluta 2012 med en superallergisk katt???? Jag bara frågar. Det verkar ju vara en trend att bunta ihop allt på ett ställe liksom. The radhus. Huset där allt händer. Om någon frågar mig.
Trevlig fredag!!!!!!!!

Mitt i en vecka

Mitt i veckan. Visst?! Försöker förtränga att jag på lördag ska stå i en sporthall och sälja fika. Hembakt. Av mig. Ser mörkt ut. Jag har nämligen inte bakat än och ser i almanackan att det är tämligen ont om baktid tills på lördag. Så, Pågen! Håll ugnarna varma! Här ska visst köpas fikabröd........
Anar ändå en tom almanacka om sisådär tre veckor. Längtar lite. Bestämt.
Sen längtar jag vansinnigt efter Största Systern som om en liten vecka befinner sig på svensk mark igen. Hur härligt ska inte det bli??!!! Då ska här kramas!
Under tiden lackar det så fort som attan sakteliga mot jul. Julefrid? Not at all. Men någon slags frid råder ändå. Acceptansfriden. Acceptans för det som inte går att förändra utan endast att förhålla sig till. Nu haver vi en del ytterst hemsnickrade förhållningsätt i det här hushållet men man kommer långt på det också! Så långt att det snickras så smått på en handbok. En som vi önskar redan fanns! Egentligen. Själva facit. Men så lätt ska vi inte ha det. Det vore väl kanske fusk?????

3-0. Minst.

Tror bestämt att det är lite vuxenpoäng i den här lådan idag. Ett stycke lucianattlinne till Lilla Systern är upphittat, struket och hänger så fint på galge. Glitter är inköpt, ljus och manschett fixat och framplockat. Notera att det är den 11 december. Framförhållning mina vänner! Inte min bästa gren men nu haver jag överraskat mig själv. I morgon kväll kommer jag således att kunna njuta av glögg och pepparkakor i bästa fåtöljen och INTE flänga runt i kvällsöppna butiker i jakt på ett lucianattlinne i lämplig längd. Lilla Syster slipper dessutom tjocka klägranenglittergirlangen kring midjan.................... Nya tider stundar! Banne mig!

Kylslaget

- 17 grader utomhus. Hej långkalsonger! Hej dunjacka!

Kallt, kallt och kallt. Åh, vad jag önskar att det fanns en öppen spis i radhuset, det hade behövts nu! 17 grader inomhus är inte skönt alls. Följetongen "ingen värme i radhuset" fortsätter alltså. Å andra sidan kan jag då hävda att jag behöver den där dyra, snygga stickade tröjan i en butik ganska nära mig.........  

 

En ledig lördag

Lördag. En helt ledig, oplanerad lördag. Hur skönt är inte det? Kidsen är hos sin pappa så det är ovanligt tyst i radhuset. Ovanligt mycket geléhallon kvar i godisskålen är också ett symtom på att de inte är hos mig..........
Tror jag trotsar julstök och kokagrisföttertilljulbordet-pyssel och går på vernissage istället. Glögg och pepparkakor. Titta på tavlor. Går en promenad och tar lite kort på vägen. Slinker in på kafé och dricker varm choklad. Ja. Så får det bli!
Vad ska ni göra?

Bilder från altandörren. Översnöade bordet. Katten Martini har sitt spår ut från radhuset........

Skitstora trädet är alltid fint. 

Lägg till bildtext

Fredagsfundering

Om det var snöskottningen i morgonrock eller fulltösmedvetslös på jobbet som gjorde att migränen slog till igår får jag väl aldrig veta. Jag missade julbordet och tillbringade gårdagskvällen i ett mörkt och tyst rum, preppad med migränmedikamenter. När det släppte så pass att jag kunde titta med båda ögonen intog jag en måltid bestående av te och rostat bröd all alone hemma i radhuset. Vad är väl en bal på slottet??????
Suck och jaha.
Shit happens.
Men idag missade jag INTE det årliga after noon tee-mötet hos en kollega. Det får väl vara någon måtta på missade trevligheter? Nygräddade scones, cheesecake, chokladsnittar, snickersmums, kladdkaka, praliner m m, m m. Kannor med med gott te och starkt kaffe. Perfekt!
En trevlig tradition tycker jag. Sista gruppmötet för året avslutas på detta sätt och ja, jag tycker att traditioner är till för att hållas.
Något förvånad märker jag dock att jag börjar bli hungrig igen. Märkligt. Efter en sån sockerchock? Och då infinner sig den eviga frågan. Vad blir det för mat??????

Jag vill ha blommig .........

Meddelas härmed att den fina gång in till radhuset kidsen skottade fram igår, var ett minne blott i morse. Kan också meddelas att 20 minuters snöskottning i arla morgonstund också är en form av motion. Nästa gång ska jag nog ha något annat än gummistövlar, basker och blommig morgonrock på om det behövs skottas igen. Men vad gör man inte för att få tag på morgontidningen????
Nu jobbet. Påklädd. Ingen morgonrock där inte. Ikväll julbord. Fast vanlig mat. På restaurang med kollegorna. Bra torsdag helt enkelt!

Hej mitt Vinterland......!!!!!

Ja. Snö? Kan hända i december. Har hänt. Lyckades knipa åt mig en plats i parkeringshuset på jobbet i morse. 06.40. Var i sista momangen. Sen blev det fullt. Fort.
Visst har jag sett genom fönstret hur det blåst, yrt och hållit på. Fast egentligen inte. Min arbetsplats befinner sig på nionde våningen så man ser mest .......... grått sådana här dagar. Koncentrationen har dessutom varit hög då vi rattar nya system så jag blev lite förvånad när Lilla Syster ringde fram på dagen.
"Kan jag få åka med dig hem"???
"Bussarna är inställda".
Jahaja.
Då sansade jag mig och tittade ut på riktigt.
Snö. Massor med snö. På marken, i luften, på tvären och bredden. Snö.
Klart lilla hjärtat fick åka med hem. Sitta bredvid på jobbet ett slag först, köpa Cola i läskautomaten, äta medhavd smörgås och slänga papper som mamman missade papperskorgen med. Vad har man sina barn till om inte som assistenter om de råkar befinna sig på arbetsplatsen?
Sen åkte kröp vi hem i snigelfart och jag såg för mig hur jag skulle få skotta fram radhuset i timmar........
Men det slapp jag!
KIDSEN! De hemmavarande, hade tagit hand om den saken. Sånt gör en mamma glad en kall, blåsig, snöig decemberkväll!

Skottat och klart! Man blir glad!

Fick tid att njuta av adventsstjärnan.....

.... och tid att pyssla till det i köksfönstret. Allt medan snön yr utanför. Lovely!

Han e min man......!

Nu så. Är sista tårtsmulan uppäten för den här gången och jag har nu kids i åldrarna 15, 16, 21 och 25 år. Imponerande om jag får säga det själv eftersom jag inte är äldre än ...... några år till.
Så kan jag ju passa på att berätta att Tommy Körberg. HAN kan sjunga han. Om nu inte alla redan visste det.
I söndags kväll var Stora Syster och jag på konsert med nämnde Tommy. Vi bänkade oss i konsertlokalen, förväntansfull var jag och så började Herr Körberg att sjunga. Vid låt numro två fick mamman, d v s moi, håva fram stora asken med pappersnäsdukar för oj, vad han sjöng vackert! Det var om hjärta och smärta så där rakt in i märgen och tja, jag bara bölade. Ohejdat. Ett litet slag.
Sen blev det rockigare och då blev det liksom lite lättare att hålla ordning på anletsdragen. Minsann rev han även av en Frank Zappa-låt och då öppnades minnesbanken till ungdomstider och måhända imponerade jag mig själv en smula genom att komma ihåg stora delar av texten till Cosmik Debris.
I tre timmar var jag så trollbunden och tja, behöver jag förklara att det var en lycklig tjej som åkte hem sen i smällkalla decemberkvällen?
Om man känner mig, vet man att jag har ett MYCKET gott öga till Herr Körberg. Har alltid haft. Så en konsert med nämnde Körberg är en stor händelse som lindar sig som bomull runt hjärtat. Det gillar jag!

Hip hip hurra del IIII

Här står födelsedagarna som spön i backen och idag sjunger vi för Lilla Syster som fyller 15 år! Precis som idag var det då kallt och massor med snö. Hemma i villan fanns då en Mormor och en Farfar och passade övriga syskonskaran. Har ett litet minne av att det var sexårskalas för Stora Syster men om det brydde jag mig inte precis då. När´å. Jag låg och snusade på nyfödd bebisprinsessa. Lovely!
Men tiden går och idag är det femton ljus i tårtan. Hip hip hurra för Lilla Syster idag!

Min "bebis" med San Francisco för sina fötter! Grattinäran Lilla Syster!

Hip hip hurra!!!!!!!

För 21 år sedan föddes Stora Syster. Kallt som tusan, massor med snö och färden till BB gick av stapeln i en bil utan fjädring, värme men med ratt. Man kommer ihåg.
Så idag firar vi, tänder ljus, fikar och myser. Till kvällen tar mamman med sig födelsedagsbarnet för att lösa in ännu ett presentkort från 50-årsdagen och det ska lyssnas på Tommy Körberg.
Hip, hip hurra för Stora Syster idag!

Liten blir stor, far ut i vida världen och bor. 

Jul i sikte!

Man stillar sig. Spelar Carolas jul och hänger upp julstjärnor i fönstren. Kör ungar hit och en unge kör själv dit. Skumtomtar. Julmust. Tänker att det är mycket som är lika fast egentligen är det ju totalt olikt sig. Annorlunda. Fast det kommer ju så småningom bli sig helt likt igen. Första året är värst va? När man ska göra allt för första gången. Själv. Ja, förutom de älskade kidsen då.
Snön är som vanligt vit, kallt är som vanligt skitkallt och Carolas julskiva är....... helt enkelt Carolas julskiva.
Snöskovel. Check. Dörrkrans. Check. Skumtomtar. Check. Det lackar banne mig mot jul......... Det ligger snö på backen. Gillar´t!