Kärt återseende på agendan

Hörde jag FREDAG???!!!!
Ja, det gjorde jag! Fullt ös mot fredagsmyset som i kväll kommer att gå av stapeln hemma hos Hjärtats syster. Ett kärt återseende is coming up!
En gång i tiden, för si så där 34-36 år sedan var jag och Hjärtat ofta barnvakt åt nämnda systers döttrar. När det tog slut tappade jag kontakten med den lilla familjen men vi har stött på varandra genom åren både här och där, pratat en stund och sen har det gått både långa och korta stunder utan att vi träffat på varandra alls.
Tills nu.
Herrarna är väl förberedda på en del tjejsnack. 35 år ska gås igenom lite mer ingående. Det lär ta ett tag!
Bra avslutning på en omtumlande men bra vecka!

Ole, dole, doff……...

Försiktig optimism. Det gick vägen med praktiken! Mjukstart en dag i veckan, nästa två. So good, so far!
Igår dansade jag zumba. Idag ska jag äta middag med en god vän. Man förser sig av livets goda helt enkelt. Och en och annan skumbanan. Det var svårare än jag trodde att rå på de där små rackarna!
Är fortfarande torr i munnen och trött. Jättetrött. Konstaterar att mitt beslut att sluta färga håret håller i sig och nu går det inte längre att bortförklara. "Grey" kommer det att stå i nästa pass. Alla dessa insikter!

Tystnad. Tagning. ACTION!

Nu skriver jag med små bokstäver. Precis som ni inte ser det……..

Om en strax avgår Cina-bilen med en ung man i passagerarsätet som ska avlämnas vid en praktikplats.

First day. Det har jobbats hårt i kulisserna för att få till det här, i mitt nästa liv ska jag söka jobb i underrättelsetjänst, som medlare eller inom SÄPO.

Ok. Tummar behöver hållas idag att det går vägen. Att solen står rätt, vinden blåser från rätt vädersträck och att allt klaffar. Att handledaren, kocken himself, har fattat vad det går ut på tvivlar jag inte ett ögonblick på. Han är som klippt och skuren för den här ungen mannen.

Ja. Det var väl det hela för nu. Jag är torr i munnen och trött. Jättetrött. 

Over and out.

Möten, möten och så lite fler möten…………...

Jag har sagt stopp till att vara med på mer möten med skolan angående praktik. Det orsakar en viss förvirring i alla led kan jag säga men jag är over, done och färdig med det. Det finns andra som kan gå, som borde gå och som nu får gå. Basta. Jag har varit ledsen-stångat-mig-blodig-lagt-ned-all-energi-färdigt nu.
För den sakens skull ligger jag inte på soffan och äter praliner (även om det stundtals är jäkligt lockande), nä, jag lobbar, jobbar, trixar och fixar för att föremålet för hela den här skolhaverisoppan ska komma på benen. Sakta men säker tar vi oss framåt.
Igår gick jag en promenad på kvällen. Snabbt, långt och envetet för att bli av med lite frustration över hela situationen. Jamen det hjälpte ju! Kom hem varm, svettig och lugnare och åt smågodis framför tv.n. Så var det med den karaktären. Fast det var gott med skumbananer!

En släng av feng shui……….

Söndag. Radhuset ser ut som en bomb har slagit ned då jag sent i går eftermiddag fick för mig att rensa min garderob och sälja av en del på Tradera. Även förrådet innanför köket fick sig en släng och jag började riva även där.
Renseriet är behövligt men även ett symtom på att det är lite rörigt och körigt runtomkring mig. Då rensar jag. Som om villervallan inombords behöver lite fysisk hjälp, rensar jag hemma rensar jag även tankarna. Kanske långsökt men jag funkar så. Rensar eller möblerar om.
Tandläkarbesöket igår gick bra. Check. Strategin fungerade och ett plus för inga hål.
En härlig eftermiddag med Bästa Väninnan på stan gjorde susen och idag ska jag träffa en barndomsvän. Det var längesedan vi sågs men är övertygad om att vi har en hel del att babbla om. Sen ska nya planer för nästa vecka ritas upp men först nöje! Det blir bäst så!

Planerare is my middle name……...

Lördag. På agendan står ett tandläkarbesök med sonen. Lördagar är bra dagar för det. Inte så mycket folk i väntrummet, ganska lugnt och stilla överhuvudtaget på mottagningen och bara en"tant i luckan" så slipper man välja till vilken man ska gå. I fickan finns en "medicinlista" så behöver han inte komma ihåg namnen på dem utan bara lämna fram lappen till tandläkaren om de undrar över det.
(han har övat in namnen på medicinerna utantill men om det skruttar sig ligger lappen där).
Mamman, moi, ska sitta i väntrummet. Allt är noga förberett.
En lördagsstrategi som vi tror ska gå vägen.
I övrigt känner jag mig rätt mosad. Store Bror och jag har legat i var sin soffhörna nu på morgonen och konstaterat att man blir rätt trött när känslor åker berg- o dalbana.
"Life is a roller-coster" mumlar jag för mig själv när jag reser mig från soffan.
"Ja, mamma. Ibland går det upp och ibland går det ner. Så är det".
Någon har lärt sig. I unga år.
I övrigt har tvättmaskinen bestämt sig för att den har tvättat färdigt på program "bomull 60 grader". Tänker inte skölja eller centrifugera. Alls. Fintvätt 40 grader funkar finfint. Någon som begriper sig på tvättmaskinslogik???? Lite bra ändå att jag lagom fått fart på diskmaskinen i alla fall, någon måtta på maskinhaveri får det ju ändå vara.
För att undvika ett eget haveri ska jag i dag bege mig på shoppingrunda med Bästa Väninnan som är i stan. Fika, äta lunch och kanske slår vi till med ett glas vin någonstans innan jag behöver åka hem till radhuset igen. Hämta lite kraft. Energi. Ladda batteriet.
Vad ska ni göra?

Ljuspunkter

Har jobbat en hel dag. Nåja. Kom sent, gick tidigt. Men jobbat. Varit på gruppmöte. Gillar våra gruppmöten. Bara vår grupp, allvar blandat med lite trams. Gemensam lunch i matsalen. Vi kommer framåt. Gillar det också. Känner att det börjar lätta lite i bröstet. Kanske är armarna inte lika tunga???? Känns som bubblan börjar spricka lite, orkar planera, tänka framåt, ta nya tag och fundera ut nya strategier.
Fick sms från Store Bror att han ska vara med och vara matchvärd när A-laget spelar = kommer ut från Radhuset och träffar kompisar. Bra tecken, depp-trollet får sin en känga. Det betyder också att jag kommer att få skjutsa dit och hämta. Gör inget. Ingenting alls. Jag kan köra jorden runt om det behövs, bara det här blir bra!

Sakta vi gå genom………..

Tack för alla fina hälsningar! Det värmer ska ni veta!
Idag är dagen efter haveriet. Man har letat efter "Svarta lådan", den där som kan ge all information om vad som hände och jag tror det är återfunnen nu. Nu återstår att analysera kraschen, få ungen på banan igen och praktikplats?
Ja. Det finns ju en………
….. möjlighet att återgå till stället där han var i våras.
Så då jobbar vi däråt.
Under tiden turas vi om att vara hemma med honom, peppa, gå ut och gå, kolla roliga filmer och bestämma fredagsmysmiddag. Skjutsa till träning, inte släppa handbollen, vi har ju en "matchens lirare" i hushållet efter helgens bravader i Göteborg och handbollen är bra. Helt enkelt mota Depp-trollet.
Ibland går jag undan och tjuter. Det lättar på trycket. Igår kväll dansade jag zumba och Bästa Mamman satt med sonen i soffan och kollade handboll under tiden. Tryggt så.
Man sätter helt enkelt ena foten framför den andra. Till slut har man ju kommit en bit.

Somewhere ……..

I radhuset råder kaos. En praktikplats har gått upp i rök, en yngling har tappat modet, lusten och gnistan. Totally.
Det påverkar oss alla. Så klart. Har tagit kompledigt ett par timmar på förmiddagen för att försöka bringa ordning. Svårt. Vilken ände drar man i först? No idea. Just nu sitter jag med en härva av trådar att dra i och en unge som så dåligt som man kan i tonåren. Nattsvart.
Men man måste ju leva på som vanligt och har plockat ur diskmaskinen, bryggt kaffe och lyssnar på radio. Väntar. På att nämnda unge ska komma in igen. Långa promenader är hans grej när det är körigt och det brukar lösa upp en del knutar.
Under tiden har Största Systern ringt och kvittrat glatt i luren. Man blir glad. Det går bra på jobbet, hon och mannen ska snart åka på solsemester och det snöar. Hon älskar snö.
Jag älskar lugn och ro. Alltså precis tvärtom mot nu. Rätt som det är slår pendeln över och vi är där igen. Längtar. Det gör jag!

Det blir ljusare igen

De tunga armarna besvärar mig. In masse. Liksom det tunga i bröstet. Kan ju räcka med ett depp-troll i det här radhuset, fler göre sig icke besvär.
Det sägs att det är ärftligt, det här med depp-troll.
Hur som haver så är jag lite känslig för tillfället. Så när Maria Lundkvists pappa gör entré i Stjärnorna på Slottet och spelar dragspel och sjunger tillsammans med sin dotter gör jag som Leif André och bryter ihop en smula. (såg reprisen sent igår kväll….)
Leif säger i intervjun att han också ville ha en pappa som spelade dragspel med honom.
Jae. Jag med. Å andra sidan skulle jag väl fallit död ner om min pappa spelat dragspel överhuvudtaget, han var inte lagd åt det hållet alls, farsgubben. Nä. Starka drycker var mer hans gebit och även om han då och då var mer än lovligt galen så var han jäkligt snäll mellan varven. Poppade popcorn i högar, gjorde Ris a la Malta mitt i sommaren, metade aborre som en gud och kunde fixa till en trasig växellåda på en gammal bil med gem, silvertejp och plastic padding mitt på blanka E4.an. Snickra var han också bra på och läste Hermods-kurser i matte på löpande band när det begav sig.  När punken gjorde entré stack han hål i kinden med en säkerhetsnål……… när kidsen var små avancerade han till kojornas mästare och imponerade på dem genom att kunna gå barfota på barrstigen ned till sjön. Utan att hoppa, skrika eller säga fula ord.
Sådant kom jag på när jag såg reprisen av Stjärnorna på Slottet.
Fan.
Och så blev armarna ännu tyngre.
Dumt.
Det är förresten snart dags för middagsträff med en väninna. Hon som alltid har med sig sugrör när jag blir så här och skyllde på att jag inte orkade dricka kaffe för att armarna var för tunga.
"Trams" tyckte hon och halade fram ett sugrör vid köksbordet en gång.
Nu tycker hon inte att det är trams på riktigt utan det är en strategi att säga "trams" och presentera en lösning. Det är bra för i den här bubblan är man inte särskilt lösningsorienterad. Fast kanske……..
På jobbet har jag ett höj- och sänkbart skrivbord.
Det är bra.
Något att hålla sig i och när jag känner att jag egentligen inte orkar resa mig så halvligger jag bara lite över bordet så där och trycker på upp-knappen och vips! Är tant i upprätt läge! Så jäkla bra!
Det underlättar att jag har universums bästa rumskompis kan jag säga. Hon höjer inte nämnvärt på ögonbrynen längre, i alla fall inte så jag ser det.
Jag har noterat att dagarna är längre, det är ljusare! Det finns hopp!

Blå tå en måndag

Helgen avslutades med soffhäng igår och handboll, handboll och åter handboll. Man kan prova Tv4play premium gratis i 30 dagar och se de matcher som inte sänds i tv.n. Hurra!

Det är så vi har Netflix och Viaplay också, gratismånad. Smart idé det där för naturligtvis glöms det bort att avbryta i tid och så sitter man där med skägget i brevlådan och betalar för en hel hög med tittfunktioner här och där.

Inte jag. Så även jag. Därför har jag nu nogsamt knappat in i Ajfånen påminnelser dagen före gratistittandet går ut och så ska jag "enkelt, bekvämt och från vilken enhet jag vill" avsluta det hela.

Jag väntar med spänning, precis som vanligt, på "haken" och undrar jag om det kommer att gå så geschwindt det där…….

Själv går jag så där eftersom jag slagit i lilltån i soffbenet igår kväll. Fascinerande hur stor och blå en lilltå kan bli på 10 sekunder och jag har väl sovit sådär med den där dunkande tån. Har precis konstaterat att det blir till att ta de bekvämaste skor jag äger idag om jag ens kan ha några alls. Har sneglat en stund på sonens 49.or, det är frestande! 

Söndagsfladder

Store Bror spelar handboll i Göteborg. Ungdoms-sm. Lilla Systers tjejträff förflöt utan konkelimong och radhuset står kvar. Bra så.
Ändå.
Känner sig den här donnan lite sorgsen. Vet inte varför. Allt är bra, det lunkar på och inga större katastrofer har inträffat på väldigt länge. Det är bara tungt inombords och jag vet inte varför. Tunga armar igen. Suck och jaha.
Lindrar det hela med kaffe, lussebullar och handboll på tv. Ja. I den här familjen är det mycket handboll. Till och katten har vant sig och höjer på sin höjd lite på ögonbrynen när vi tjoar till. Har varit ute och promenerat idag, snabbt och långt, otroligt skönt. Storhandlat på ICA. En vanlig, lugn söndag.

Örebrolördag

Haver varit i Örebro en sväng idag. För ingen särskild skull utan bara för att komma utanför radhuset, se lite annat och bota mensvärk med tillhörande dåligt humör på flykten. Gick bra faktiskt. Åt årets första semla som var JÄTTEGOD och hittade en saluhall mitt i city. En fin en. Där ska jag äta/fika/handla nästa gång. Handlade ingenting fast jag var i många affärer. Bra gjort av mig tycker jag. Var och tittade på MQ och min drömtröja hängde där. Också. Har nog varit i varje MQ inom 15 mils radie och ja, den hänger i varje affär. Men är för dyr för den donnan för tillfället. Sitter i övrigt som en smäck och skulle passa väldigt bra till svarta byxor och de nya julklappsskorna. Men vad är väl en bal på slottet? Gjorde ju ett fynd förra veckan för 200 pengar och är helnöjd med det!
Ikväll är jag utmotad bortlovad från radhuset. Lilla Systern ska ha tjejträff och Store Bror är i Göteborg för att spela handboll, steg 4 i junior-SM. Vi håller tummarna på avstånd! Heja, heja!

Bra där!

Det kom bra besked igår! Äntligen! En praktikstart är i sikte! Onsdag nästa vecka. Törs banne mig inte säga det högt ännu men nu är det nära! Ska nog fortsätta skicka andra till praktikmöten och jag vet också att nästa möte är förlagt på ……… tada: Restaurangen! Häpp!
Under tiden idkar vi mamma/tonårsliv as usual och lever på. Slår depp-trollet på flabben allt vad vi orkar och tänker att man får banne mig inte ge upp!

En pannkaksdag i januari

Igår var det ett möte angående sonens praktik som verkligen behöver komma igång. Jag kunde inte vara med utan någon annan skulle vara med. Nu har jag inte hört något om hur det gick och man undrar ju om det är bra eller dåligt?
Jag får med all säkerhet besked under dagen idag och jag hoppas det är goda besked. Den här mitt i mellan-tillvaron är ganska jobbig. Oroligt. Gnagande. Hur ska det bli med allt?
Store Broren var inte med. Han vägrar gå någon annanstans än till restaurangen han förhoppningsvis ska vara på. Kunde man kan kanske haft mötet där då? För handledaren var det helt ok men för andra handläggaren var det svårare med förflyttning. Det där med att jobba med ungdomar…….. man behöver lite fingertoppskänsla. Behöver jag säga att jag är lite trött?
Plötsligt blev det viktigt för handläggaren att mötet inte skulle vara på restaurangen för "man behöver lära sig hur det går till i jobbsökeri".
Ok. Helt rätt. Det behöver "man" lära sig. Så småningom. Nu handlar det ju om helt andra saker, att få ut ungen och bygga självförtroende igen. Kan man då tänka sig att mötas där ungen är känner sig säker och hemma? Nä. Så mötet blev utan unge. Och jag orkar f-n i mig inte bråka längre. Är så innerligt trött på tröga projektledare, osmarta handläggare och jag saknar Bästa Resursläraren så jag blir tokig! Hon läste sonen som en bok och fick honom till att göra saker han eller vi aldrig trodde skulle hända. Hon är rätt person på rätt plats. Saknar!
Annars då?
Jo. Det har snöat. Hela natten. Somnade till plogbilsljud igår kväll och ja, den behöver komma tillbaka! En bra sak med snö tycker jag är att alla ljud blir så dämpade. Som om allt blir inbäddat i bomull. Det gillar jag. Och att jag till helgen säkert kan åka skidor igen! Har längtat lite efter det faktiskt. Ska försöka hålla mig på benen och inte göra om förra vinterns praktvurpa vars sviter då och då fortfarande känns i svanskotan.

Dansa, dansa, dansa

Idag har zumban startat. Jag var där. För första gången på mycket länge testades den här kroppens leder ganska rejält och ja, jag fixade hela passet. Får ju hoppa över lite moves här och där, men det gör ingenting. Improvisera är en av mina bästa grenar så det gick finfint.
Bästa Mamman tycker inte att jag ska "provocera min kropp" så utan hellre gå på vattengympa. Men det är ju tråkigt! Jag har provat och höll på att gäspa ihjäl mig och tittade bara på klockan.
Nä. Dans är min melodi. Har alltid gillat att dansat och provat på det mesta. Tango är drömdansen. Det har jag för övrigt nämnt för Hjärtat som INTE är en särskilt dansant kille. Tror han. För övrigt har jag nämnt det ganska ofta lite här och där och därför, häromdagen, när vi såg ett tangopar på TV så påpekade jag att
"Åh, ser det inte mysigt och härligt ut att dansa så där tätt ihop och bara följa varandra……"
"Jo.  Det ser ganska häftigt ut".
Nu tänker en del att jag inte ska dra några stora växlar på det. Från att tycka att något ser häftigt ut till att utöva det går det säkert åt oceaner av tid, tålamod och lite list. Ja, kvinnlig sådan då förstås.
Men det var i alla fall inte tvärt nej och kanalbyte på en endaste gång. Vilket är ett framsteg som noterades.
Under tiden dansar jag zumba och är så glad för det!

Med lite pyssel och pling. Del XMVL

Dagen som idag har jag ägnat väldigt lång tid åt att ta mig in och ur bilen. När spindelledsmojängen monterades så tvättades bilen som avslutning. Skulle ju vara fin till besiktningen. Då var det +5 och regn. Nu är det -13. Då fryser nytvättade bilars lås, känner väl alla andra bilägare till men inte den här, lever nämligen lite här och nu, och mitt centrallås får spunk och spader om man låser förarsidan från insidan och försöker kravla sig ut någon annan väg. Eller in.
Nu fixade det sig till slut, den olåsta bilen stod kvar på jobbparkeringen ända till kvällningen och utrustad på hemmaparkeringen fixade det sig med braständstickor, låsspray och ett gott humör………..
Kanske nyinflyttade grannen kom och frågade varför jag eldade vid bilen, vem jag var och framförallt vems bilen var men det är ju alltid trevligt att lära känna nya grannar!
Få se nu!
Tanten med blommiga morgonrocken som hämtar tidningen barfota i minusgrader. (barfota är stärkande sa alltid min pappa).
Tanten som kröp in i bilen genom bakluckan när dörrarna en annan gång frusit och blottade strumpbyxebaken (nä, inte med flit men det är inte så lätt att vara graciös över ett baksäte på väg mot framsätet……)
Tanten som ropat på sina katter, väl? "Martiiiiiiini, Baileys och Tequila"!!!!!!
och nu som hon som eldade på bildörren låset.
Ja ja.
Om jag säger att jag har tonåringar som närvarat vid alla tillfällena?
Kanske älskar de inte sina mamma mest i hela världen ALLTID.
Men för det mesta!

Skönsöndag!!!!!!

Man ska ha lite flyt då och då. Därför avlöpte gårdagen smärtfritt och visst, tonåringarna som skulle med kom med till Stockholm. Avhämtningen av den glömda madrassen gick bra och när vi anlände till Fridhemsplan fanns det en parkeringsplats utanför Stora Systerns port. Tada!
En runda på Västermalmsgallerian resulterade i en ny tröja till mig. En tröja från Stockholm jag sett på MQ för en tredjedel av ordinarie pris. Kändes som ett riktigt fynd!
Idag har Bästa Väninnan varit på här på frukost, jag och kidsen håller på att plocka bort julen. Tänk att något som är så mysigt att plocka fram, är så himla skönt att få undan.
Just i detta nu invigs en ugnstermometer, en sån där man kopplar in i själva ugnen. Tyckte att det var dags att prova den nu, har ju bara haft den här spisen sen 2005! En del saker måste mogna fram i sin egen takt. Om jag sköter mina kort väl så vankas det söndagsstek idag. Tror bestämt det är lite vuxenpoäng på det!

On the road…… när som helst????

Är på väg till Stockholm idag per bil. Därför har årets första snöväder gjort entré idag och jag hatar att köra i snöblask men det är bara att ta ratten vid hornen eller något sådant och off we go!
Tror jag!
Två tonåringar ska med.
Tror jag.
Ett par gallerior ska scannas på varor.
Tror jag.
Det är sagt så.
Men först ska de vakna, sen ska de gå nerför trappan, sen ska de äta frukost och sen kommer en på att h*n ska duscha och var är schampot och är det bästa balsamet slut…….???????! VA!?
En annan ung man är lite enklare. Kliver upp, går ner direkt, äter, småpratar inte värst mycket men vet att berätta att han sovit dåligt för katten har legat vid hans sida hela natten (katter flyttar man inte på), diskar sin tallrik, packar sin handbollsväska och så är han ute ur radhuset. In alles 35 minuter. Häpp.
Jag sitter lugnt och fint vid köksbordet, zippar lite kaffe, löser melodikrysset och säger att Cina-bilen avgår 11.00 spik.
Med ungt folk i eller utan ungt folk i.
Blir spännande dag det här!
Jag är tokbra på att dricka kaffe, djupandas, fokusera i nuet och räkna baklänges. Häpp!

Krångelfritt please!

Fredag. Efterlängtad. Har sovit illa för jag oroar mig för sonens praktik som inte kommer igång. Det ska bli skönt med helg igen, tänker att jag verkligen borde städa ut julen och få upp lite nya gardiner till exempel. Återbörda en glömd bäddmadrass, också en aktivitet. Först ska bilen ombesiktigas. Jag hoppas den går igenom utan något strul. Nä. Idag vill jag ha det enkelt och inte något krångel. Alls.

Snyggväntan

Praktikplatsen till Store Broren krånglar. Det är något pappersarbete som inte är klart i tid och starten är därför uppskjuten. Två veckor!
Två veckor är oceaner med tid och risken för att en upphittad entusiasm därför hinner svalna är uppenbar.
Jag tar mig för pannan som så många gånger förr, ja, jag är aningens plattpannad vid det härlaget, men inte förvånad. SÅ KLART det är något jäkla papperskrångel som ska sätta käppar i hjulet, why not???? När ungen äntligen är med på noterna så…….
Jag skulle antagligen fallit avsvimmad ned och slagit i huvudet om det funkat klockrent från början och det vill man ju helst undvika så vi tar det vanliga vägen. Mödosamt. Men ändå framåt, väl????
Jag tröstar mig bäst jag kan. (Jo. Jag tröstar och peppar Store Bror också, tro inget annat). Med ett par nya skor par example. Till mig alltså. Julklapp från Hjärtat. (förresten har ungen pinfärska Adidas på fötterna så det är nytt där med…….)
Oh dear.
Ytliga ting.
Jag vet.
Men inte helt oviktigt.
Om man nu ska gå runt och vänta på att den där förbenade praktiken ska komma i gång så kan man ju åtminstone vara snygg om fötterna!

Att prova en ny karriär som mojängassistent och ganska snabbt inse sina begränsningar

Cina-bilen fick anmärkningar vid besiktningen häromsistens.

"A men" tänkte jag och funderade på spindelbenet spindelleden som glappade och vad jag skulle göra åt den????
Mer än att låtsas att jag inte hört eller sett besiktningsprotokollet. En variant av strutsmetoden…….
Oh no.
Har man nu ett Hjärta som kan det här med bilar utan och innan så har man. En spindelmojäng beställdes och monterades igår kväll under stå i vägen-metoden överseende av mig. Utomhus.
Jag utrustades med ficklampa, diverse verktyg och skulle hålla reda på storlekar, vad som hette vad och vad Hjärtat menade när han bad om "jag-har-nu-glömt-vad-allt-hette".
Det gick sådär.
Jag råkade lysa honom mitt i ögonen, trampa på honom och tappa lite verktyg över nämnda karl. Tappade han konceptet, tålamodet och bad mig gå in och koka kaffe?
Näe.
Där teamworkade vi på allt vad vi orkade och till slut så flög rätt mojänger till rätt hand i rätt tid och jag lyckades stå bredvid istället för på honom och lyste med ficklampan på rätt sida av bilen.
Mitt i fick jag i alla fall gå in och hämta en huvudvärkstablett och ett glas vatten. Till honom.
Tjoho!
Klart han fick ihop det. En glappled är nu en led utan glapp.
Jag fick dessvärre inte ihop det lika bra när jag skulle stänga verktygslådan. En slags nyckel med nr 13 fattades. Så klart.
"Kan den inte sitta kvar någonstans under bilen då" undrade jag lite försiktigt och påminde om att man ju läst att kompresser till exempel glömts kvar i patienter vid operati……………
"Absolut inte".
"Du måste lagt den någonstans".
Så klart jag har. Problemet är ju bara att jag inte vet var. Det ska bli VÄLDIGT spännande när den dyker upp.
I kväll är det dags för Hjärtat att fixa lite annat.
"Jag kommer till dig efter det" löd meddelandet.
Man fattar vinken. Han klarar sig helt enkelt finfint utan mojängassistent. 

Hej vardag, del XMLVVX

Så haver det passerat ett helt gäng dagar 2014. In alles sju. Idag har jag börjat jobba igen efter ledigheten och tja, det kändes sådär när klockan ringde i morse.
Det var betydligt lättare att gå upp när väckarklockan ringde i Wien och det var dags att utforska den staden. En stad som jag varmt kan rekommendera! Mycket vackert att titta på, mycket gott att äta, fika, dricka och så tittade vi lite igen. På fina hus, fina kyrkor, fina slott, fina affärer och så hann vi åka pariserhjul också. Vi hade klickat in oss på ett toppenhotell, det tog fem minuter att gå till city, en kvart till museikvarteren och ett par minuter till tunnelbanan och ….. tja. Tant är mycket nöjd med resan.
Bums, vips, bas. Så är vardagen här igen. Hade kanske huvudet kvar i Wien igår när jag och två av tjejerna besökte IKEA vid Kungens Kurva. Bäddmadrass. BLAND ANNAT inhandlades, betalades och glömdes i kassan.
Den lilla fadäsen uppdagades när Stora Systern säng skulle bäddas i nya boendet. Tji bäddmadrass….. Tre brudar drog iväg med fullpackade kassar från IKEA, stuvade in allt i Cina-bilen som redan från början var fylld med flyttahemifrånigen-saker från radhuset och märkte väl därför inte att bäddmadrassen saknades. Som för övrigt är ungefär lika stor som Lilla Systern så lite konstigt var det att vi inte saknade den.
Så kan det gå. När inte tahemalltduköpt-gps.en är på!

Stefansdomen.

Stefansdomen speglas i ett mordent glashus.

Schönbrunn. Väldigt fint ställe!

Allé vid Schönbrunn.

Mozart "himself" …..

2014

Den här donnan somnade vid pass halv fyra-blecket i natt. Eller säger man då "i morse"??? Då var alla kids på plats där de skulle vara, hela och hållna, både mina och Hjärtats. In alles 7 stycken. Nåja. Tre har flyttat hemifrån och gör väl som de vill men det hindrar ju inte att man vill veta att nyårsnatten avlupit väl för alla. Och det hade den.

Vi var på 50-årsfest/nyårsfest och fick med oss Store Bror. Inte den vanligaste ingrediensen på kalas men han livade upp både födelsedagsbarnet, Mostern och Bästa Mamman. Och maten var god! Sen var det skjutsa-till-kompisar-dags och men vi hann tillbaka till kaffet, sången och snacksen. 

Sen var det dags igen. Passning vid 12-slaget på stan. Tack och hej till 50-åringen och raka vägen ned till stan. Fyrverkerier och ståhej. Vackert. Hjärtats starka arm runt mig. Ja. Jag grät en skvätt igen. Detta gråtande! Den här gången av tacksamhet av att allt ordnar sig till slut, för att det är lugnt och fint och att vi har det bra.

Skjutsa sen hit och dit. Stapplade in i radhuset vid halvtretiden och var vansinnigt sugen på te. Vanilj-te. En kopp te i skenet från ett stearinljus. Alldeles tyst. Alldeles lugnt. 

"Gott Nytt år fina Hjärtat" sa jag och kände att 2014 börjar förträffligt bra!

Idag packar vi!

Wien nästa!