Ensamtid och välkommen till världen!

Visst blev det packat. Plötsligt drog Store Bror fram som en stormvind mitt på blanka eftermiddagen och så var det klart på fem röda. Suck. Nu har  jag precis lämnat av honom vid samlingsplatsen för avfärd mot Partille Cup, han kommer hem på lördag. Lilla Systern är på vift i Stockholm, hon kommer hem på tisdag.
Av denna ekvation kan man då räkna ut att jag är ensam i ett dygn från och med nu. ETT DYGN. OCH har semester fortfarande.
Tjoho.
Så har jag blivit gammelmoster igen. En liten flicka föddes igår kväll och nu väntar jag med spänning på att få se underverket. De är visst redan på väg hem…….
…… och om nu väderleksrapporterna stämmer så kanske man kan ta en hojtur dit på onsdag utan att riskera att få en regnskur i skallen?
Man får se. Helt enkelt.

Omväxlande liv

Visst åkte vi hoj igår, Hjärtat och jag. En ny motorcykel ska åkas in och alla tillfällen tas därför i akt. Vi susade fram genom mulet sommarlandskap, ett och annat regnstänk fick vi men inga skurar. Obligatoriskt hoj-fika, den här gången vid Björndammen, en pärla mellan Strängnäs och Malmköping.
Väl hemma igen kroknade jag i migrän igen. Denna trista åkomma. Andra gången på en vecka, mitt i semestern.
Tog mig hem och blev liggande resten av eftermiddagen och kvällen. Såg den rafflande åttondelsfinalen - straffläggningen - mellan Chile och Brasilien med ett öga. Sen sov jag. Tills nu. Ungefär. Kul tjej. Ja. I alla fall emellanåt.
Dagen i dag har ett mission.
Hämta Bästa Mammans bil som parkerats vid busstationen. Ägarinnan har åkt på bussresa med väninnor. Då och då känns min pensionerade mamma som en mycket piggare, hurtigare och fränare tant än dottern. Moi, som mest är trött och har ont i huvudet. Pessimistiskt tänkt.
Nä. Just ja. Ett mission till.
Sonen ska packa. Avfärd mot Partille cup i morgon bitti. Igår tvättade han så det kommer i alla fall vara torra kläder han packar. När. Han.Nu.Packar.
Och the mission, apropå det?
Ja. Att som mamma inte få spunk och spader för att det inte är klart i tid?
Bussen går ju inte förrän 08.30 i morgon bitti.
Oceaner av tid.
Tycker han.
Jag tränar "inte-lägga-mig-i-muskeln". Kommer säkerligen att ha träningsvärk i morgon bitti.
Hämta bil, soffhäng med bra bok. Fotboll klockan 17.00. Dagens agenda.
Och vädret.
Mulet men inte regn. Än.

På väg

Lördag.
"Hoj-åkarväder nu på förmiddagen" hojtade Hjärtat i telefonen alldeles nyss.
"Det ska regna på eftermiddagen".
Really?
As every day…….
Jag är på väg.
Kaffe först.

En torsdag i juni

Igår städade Lilla Systern Stora Systerns lägenhet. Ett sommarjobb. Hurra! Om än kortvarigt.
Jag fick iväg Store Brorens Ipad på lagning. Ska hämtas idag. Se där ja! Den som väntar på något gott…….. får nytt glas på teknisk pryl.
Faktiskt mår han lite bättre idag. Kanske blir det cup-spel ändå?
Det här vädret kan ju göra så man får spunk och spader präcis men vad hjälper det? Skiner solen starkare, vindarna blåser varmare? O no.
Jag drog till bibblan igår. Här ska nötas soffa och läsas bok. Kerstins Ekmans triologi "Vargskinnet" ska plöjas. Måhända plägar de små liven, kidsen, brygga kaffe och kanske baka kladdkaka åt sin ömma moder under tiden?
Sen följer jag den här killen också: Ove paddlar. En kille som gör sitt livs resa, en inre och en yttre. Han paddlar runt Sveriges kust. Menhurihelafridensdagar kommer man på en sådan idé?
Jag är inte förvånad. Alls. Imponerad? Absolut! Jag är också imponerad av hans fru, av dem som par, som får ihop det här och som hjälper varandra att hålla drömmar vid liv och låta varandra växa. Sida vid sida men just nu på avstånd. Ja. Jag är imponerad. Djupt.
Det var den killen, och frun, som fick mig i kajaken härom sommaren och som hjälpte mig att utmana rädslor och ta nya kliv i livet. Att våga.
Ja. De senaste två åren har jag vågat en hel del. Jag har vågat släppa taget om Store Brors skola, vågar tro på att det faktiskt ordnar sig till det bästa.
Jag har vågat släppa in Hjärtat i mitt liv, vågar tro på tillit och kärleken igen.
Jag har vågat bo kvar i radhuset, vågat tro på min egen förmåga att ro radhusprojektet i hamn och si! Det står ju kvar. Med oss i. Fantastiskt!
Jag har vågat söka nytt jobb och fick det.
Så.
Det gör inget att det regnar. Solen skiner just nu och morgonkaffet har intagits utomhus. Hurra!
Bra start på den här dagen.

Semesterstress

Det blev ju midsommar i Danmark också! Molnen hopade sig, det blåste som 17 men däremellan sken solen och vi kunde både äta och fika ute. Trevligt!

Sen städade vi Långa Huset så det sken, kom på att Hjärtat är en jäkel inte bara på att diska utan även att tvätta fönster. Ja. Man skulle putsa fönster. Först tyckte jag det lät skrutt, men sen förstod jag varför. Sanden. All den här sanden som blåste omkring och fastnade på fönstren. Och som sagt, det fixade han galant.

På lördagen styrde vi kosan hemåt till Hjärtat och allt gick bra. Somnade som en stock och på söndagen återförenades jag med radhuset, kidsen och katten.

I måndags låg jag däckad i migrän på förmiddagen, tog mig ändå tur och retur Stockholm på seneftermiddagen för att lämna Stora Syster och prylar. Fick med mig ett lass tillbaka. Suck. Barnen flyttar hemifrån, när flyttar sakerna hemifrån??? Byrån ligger fortfarande kvar i bilen……. 

I går sanerade storstädade jag radhuset. Enda gången jag gick utanför radhuset var en sen tur till ICA och tillbaka, Store Broren hade snytit slut på 185 meter toapapper så jag akuthandlade nytt. OCH pappersnäsdukar till unge herrn.

Idag funderar jag på varför jag känner mig så vansinnigt stressad så fort jag kommer hem.

Kanske för att allt ramlar över mig igen?

Grejer, det är grejer överallt.

Trasiga glödlampor, gnissliga dörrar, läckande kranar. Enkla grejer men de stör. 

En Ipad har kraschat glas som skulle fixats, dock inte av mig men är inte fixad.

Sjukgymnast, det ska beställas tid till sjukgymnast. Inte gjort. Båda kidsen behöver.

Lilla Systerns höfter värker, varför kommer de inte på vad det är?

Store Bror är däckad i sommarförkylning, tänk om han inte kan åka till Partille? Enda inplanerade aktiviteten i sommar.

Det är åtta veckor kvar på sommarlovet. 

Försöker verkligen hitta det där lugnet som jag hade i Danmark. 

Nähädå. Här skenar tankarna som besatta åt alla möjliga håll och jag tycker att jag kan ge begreppet "spretig" ett fejs. 

Nåväl. Idag skiner solen. Det är bra. 

Bradagar

Idag blåser det runt stugknuten på Långa Huset. Runt 10 sekundmeter, i byarna mer. Havet hörs dåna på avstånd, tallarna har antagit en mer vågrätt ställning än igår.
Rätt som det är bryter solen igenom och längst in vid stugknuten, i lä, var det varmt och skönt vid morgonkaffet. Just nu öser regnet ned, omväxlande väder på schemat idag alltså.
Vi har farit runt en del i veckan, varit i Aalborg, Blokhus, Lökken, Hirtshals, Skiveren blandat med timmar på stranden här i Nr Lyngby så idag tar vi det lugnt. Bara. Varsin soffhörna för tillfället, Hjärtat med sudoki, jag med bra bok och datorn i högsta hugg. Redigerar bilder varvat med några kapitel i Kate Mortons "En välbevarad hemligt".
Från säker källa har jag hört att radhuset står kvar. Bra så!

Gränd i Aalborg.

Fyren vid Rubjerg i kvällsol.

Sanddyn vid stranden, Blokkhus.

Fyren vid Hirtshals.

Utsikt över Hirtshals, in mot "byn".

Badhytter vid Lökkens strand.

Solnedgång.

Dejligt!

Vi bor i ett hus med 8 sängplatser + ett loft. 134 kvm. Gott om space kan man säga. Spa-badkar, bastu,  biljardbord, dart-tavla m m. Det här är det längsta huset jag någonsin bott i, Hjärtat har stegat upp 22 meter hus och lyder hädanefter till namnet "långa huset". Just i detta nu är vi i varsin avdelning. Hela huset måste ju utnyttjas.

Hjärtat har parkerat sig framför televisionen, det är visst något idrottsevenemang på G, själv sitter jag på uteplatsen med ett glas vin, en bra bok, sol och fågelkvitter. Det går ingen nöd på mig. Inte alls. Danmark er dejligt!

Inför landning

En lång tids press och stress är plötsligt över. Hösten och våren har varit very busy på jobbet, snällt sagt, och att plötsligt bara lämna kontorsstolen och telefonluren var hur efterlängtat som helst. Snällt sagt.

Nu sitter jag här. I ett flott sommarhus i närheten av Lökken i Danmark. Tror att jag börjar landa nu, faktiskt tro på långa, lediga, lata sommardagar och förhoppningsvis kunna tänka en tanke klart från början till slut utan att bli avbruten av telefoner eller annat. 

Det enda som hörs här är fåglarna. Suset från tallskogen och havsbruset kan anas. Ja, kanske en och annan bil som tar vägen ned till stranden. Gör inget. Gör ingenting alls. 

Idag har vi tillbringat ett par timmar med långfrukost i solen, strandhäng och en tur till affären för att välja vad som ska tillagas till kvällsmat. Ungefär så. Lagom aktiviteter.

Hjärtat säger:

"jag är så bra på att äta maten du lagar"! 

Sure baby, jag lagar maten.

Han är en jäkel på att diska.

Vi gör helt enkelt det vi är bäst på!

Semestertider hej hej.

Att ha tonåringar och resa bort är väl ungefär som att lämna hunden eller katten till dagmatte,  man skriver en bruksanvisning och håller tummarna att allt går som det ska, att radhuset står kvar när jag kommer hem, att de inte skadar sig, äter ihjäl sig på kebab eller hittar på något annat som man inte kan tänka ut i förväg.

Själv har jag tagit Hjärtat i handen, packat röda bilen och styrt till Göteborg. Inte dumt alls! Eftermiddagen har tillbringats på Avenyn, vi har ätit gott, strosat runt i sakta mak och nu landat på hotellrummet. Det är ju fotboll gu´bevars.
Dag fem på sommarlovet och dag två på semestern har därmed avlupit utan några större katastrofer. Vad jag vet, men från säker källa är allt lugnt!
Här är också allt lugnt och stilla. Efterlängtat!

Inget är som sommarlovet………..

Att få sommarlov har varit för min kids lite som att delta i ett koutsläpp.
Plötsligt öppnades dörren till ljusa, härliga sommardagarnätter och likt ystra kalvar skuttade de iväg på vingliga ben åt alla håll och kanter.
Pust. Kan. Man. Säga. När. Man. Jobbar.
Likt en vallhund for mamman efter och försökte fösa ihop sina telningar.
Jorr´å. Trägen vinner och kanske såg både Lilla Systern och Store Broren lite förvånade ut när mamman dök upp på en fest mitt i natten just för att kolla läget.
Eller.
Kollade om de levde överhuvudtaget eftersom deras mobiler drabbats av total radioskugga. Tillfälligtvis.
Nu skulle Store Broren inte alls befinna sig där överhuvudtaget, han hade annonserat sin bortavaro till en helt annan plats men si, likt en kalv på grönbete hade han skuttat cyklat 1,5 mil och befann sig nära sin syster. Vilket i och för sig är väldigt glädjande för de har inte alltid varit så kontanta med varandra. Om man säger så.
"Hur kunde du veta"? undrade kidsen så klart.
Ja. Hur kunde jag veta?
De tyckte naturligtvis inte att jag behövde dyka upp överhuvudtaget. Någonsin. Någonstanstans.
Jag hoppas att sommarlovsinskolningen är över nu. De har tränat på att äta kebabtallrik, hämt-kinamat och annan färdigtmat så det ligger som en dimma av matos i radhuset, druckit direkt ur mjölkpaketet, sovit på dagarna, varit VÄLDIGT vakna på nätterna, varit på en miljon ställen de inte brukar vara på, poppat ett ton popcorn, kört slut på kolsyretuben i sodastream-apparaten, varit på fest, drällt i soffan m m.
Skolan slutade förra torsdagen. Alltså har det gått en vecka. Tio kvar. (oceaner med tid)
Från och med idag väntar andra tider. Även jag har sommarlov. (fyra veckor)
Därför knackades det på sovrumsdörrar klockan tio i förmiddags. Näringsriktig frukost på bordet. Sol ute och fågelkvitter. (märks tydligt om man drar upp persiennerna och öppnar altandörren, ny erfarenhet för de små liven…...). Glad och ledig mamma, en tonårings önskedröm……...

Med hjärtat i halsgropen

Det har firats en pensionär, Hjärtats storebror. Det har firats studenter och en nybakad präst. Man är ganska mör.
Man har också dragit en lättnadens suck för Store Bror som plötsligt befann sig på fel ställe vid fel tidpunkt och blev vittne till ett knivslagsmål inne på en krogtoalett.
Nu avlöpte det hela väl just för hans skull, det gick inte lika bra för två andra.
"Bara ytliga fysiska skador" står det i lokala blaskan.
Jojo.
Men inuti då?
Kan hända att jag tänker att de där tiderna när sonen inte gick någonstans alls förutom till handbollsplanen ändå var lugna tider...................

Hej!

Bloggen för en tynande tillvaro. Innehaverskan har huvudet fullt men får inte ur sig så många ord. Inte så vanligt när det gäller mig. Egentligen.
Idag konstaterar jag att det är en vecka kvar att jobba sen väntar semester, ledigt, fri hopp och lek ett par veckor. Som jag längtar! Väldigt mycket!
Idag hurrar vi för Lilla Systern som gått ut ettan på gymnasiet. Min frisörtjej!