Hemma igen!

En alldeles underbar, härlig och fantastisk semestervecka är över. Vi haver landat i Svedala igen och faktiskt, jag fryser lite! En vecka i 30 graders värme har känts helt ok!
Batterierna är laddade och det känns helt ok att börja jobba i morgon. Jag börjar ju på ny tjänst och det känns spännande. Andra aktiviteter drösar in men jag har is i magen och kryssar en eller två kvällar i veckan som är bara för mig. Vardagslyx tänker jag unna mig. Träna zumba, sjunga i kör och bara vara. Behöver det!
Menorca var en fin och lugn ö. Kan tänka mig att återvända fast till andra ställen på ön. Vi var i Cala´n Bosch, den största turistorten på ön men jag hade bokat ett hotell längst ute på en udde och läget var perfekt!
Kanske såg Hjärtat lite blek ut när jag först presenterade idéen och hotellet som är anpassat för storfamiljer.
"Men vi är ju en storfamilj" sa jag.
"De andra sju är bara kvar hemma så det kommer att bli finfint".
Och det blev det!
Långa härliga, varma, lata dagar.
Precis vad vi behövde!
Idag har jag hejat på Store Bror i sporthallen, handbollssäsongen har dragit igång och efter det en storhandling på ICA Maxi. Snabbt tillbaka i rullarna med andra ord men jag har semesterlunken kvar i kroppen. En skön känsla!

Utsikten från vår altan. Helt ok!

I skuggan under ett parasoll vid poolen. Utsikt över havet och hamninloppet. Trivdes här!

"Vårt" hotell, längst ute på en udde. 

Vackert överallt!

Tid att vara

Menorca. Det är skönt här. När vi sitter på vår altan ser vi en av hotellets pooler och havet, Mallorcas berg ser vi konturena av.
Vi gör inte särskilt många knop, solar, badar, läser och löser korsord. Spanar in båtar, äter gott och köper skor. Det räcker så ett slag.
Igår åkte vi buss in till Cuitadella, en större stad med myllrande turistliv, shopping, liv och rörelse. Det var riktigt skönt att sen komma tillbaka till "vår" by, hotellet på udden och njuta av utsikten igen. Lite Ferdinand-feeling över det hela. Tre dagar kvar. Gillar't!

Lyxtillvaro

När jag läste in gymnasieämnen på KomVux för sisådär 14 år sedan (hjälp vad tiden rinner iväg…) läste jag bland annat samhällskunskap. Jag var då vid pass 38 och fyrabarnsmamma. Minstingen var 3 år. Jag var äldst i klassen. Vid en av de första lektionerna skulle vi berätta för varandra vad lyx var. Vi fick först skriva ned det på en lapp för oss själva, sedan skulle vi redovisa för varandra vad vi skrivit. Det var drömmar om fina bilar, pampiga hus, att gifta sig rikt, vara ekonomisk oberoende, pälsar, glitter och glamour, att äga en travhäst och en hel del annat.
Jag var näst sist och ville nästan inte säga vad det stod på min lapp:
"Att äta frukost alldeles ensam, kaffe, yoghurt och ett löskokt ägg. Hinna läsa tidningen".
Jag har kvar lappen!
Varför jag kom att tänka på just den lektionen i morse har jag ingen aning om. Kanske var det för att jag nu för tiden äter ganska många frukostar all by my self och skulle ha tid att läsa tidningen om jag nu hade någon. För övrigt är frukosten densamma: Kaffe, yoghurt och ett löskokt ägg.
Varför ändra på ett vinnande koncept?
Nästkommande vecka kommer jag inte att äta frukost all by my self. Jag kommer att ha Hjärtat vid min sida och vi kommer äta frukost på en balkong och spana in Medelhavet. DET känns lyxigt!
Over and out!

Förberedelser är A och O. Och helt oväntade. För somliga.

Vad jag gillar min skomakare!
Han fixar alltid mina skodon på ett tjillevipp och så är han trevlig också. Bonus för det!
Igår räddade han mina älsklingssandaler.
Har inte saknat dem nämnvärt då det varit gummistövelväder so far under ledigheten men idag ska det packas en resväska och älsklingssandalerna ska med. Gummistövlarna ska definitivt vara hemma, det har jag bestämt!
Så.
Röda resväskan är inhämtad från förrådet.
Tvätt tvättad, torkad, struken och klar.
Packlistan ligger redo.
Instruktionslistan för kidsen likaså. (grannarna har också fått en…med nödnummer….) De ska ju husera i radhuset under tiden. Kidsen alltså, inte grannarna. Tillsammans med katten. En katt behöver lugn och ro, visst är det ett bra argument för att det ska vara lugnt, fint och städat???
ICA Maxi-turen med kidsen är avklarad. Gorby-piroger, Billys pan-pizza blandat med mozzarella, kycklingfiléer, lax i bit, tonfisk på burk, bacon och vita bönor……kebabspett…… 2 kg köttfärs…..
Man kan säga att förberedelser är gjorda i god tid. För en gångs skull. Och de lär inte svälta ihjäl. Nästan lite vuxenpoäng på det?
Åker nämligen inte förrän i morgon.
Vad ska jag då göra resten av dagen??????
Jag har inte en aning. Och det känns väldigt, väldigt skönt!

By the way: Lilla Systern fixade den här mammans hår igår och det känns genast så mycket bättre. En frisör i familjen är toppen!

Lite shopping och lite pling

Sonen fick antibiotika igår. Troligtvis en mykoplasmainfektion.
Mykoplasma är bakterier. Små rackare, de minsta som finns om jag inte minns fel. Typ. Och så var det något med cellväggarna. Att de inga har????
Goooooooooooglat…..
Ja! Jag hade rätt! Något minns jag i alla fall från biologilektionerna.
Så fick jag impa en stund på kidsen!
Under tiden Store Broren låg däckad i soffan åkte Lilla Systern, jag och Hjärtat till Västerås för en stunds shopping och fördrivande av tid eftersom det regnar så förbenat så att all utomhusaktivitet har ställts in. Ungefär så.
Lyckades hitta ett linne och en t-shirt. Det var himla bra jobbat av en PMS-störd mamma med en bad hair-day.
Det här med hormoner. Känns som hela livet kretsar kring det just nu. Det är för varmt, det är för kallt, det är PMS eller inte, jag gråter, blir arg, sockerchockar kroppen med skumbananer och får hjärtklappning av allt socker och…svårt att sova… håret är fult……..
Ja. Listan känns ganska lång.
För övrigt berättade Lilla Systern om morgonens psyk-bryt för Hjärtat vid fikat och så fördjupades deras bästis- och bundisrelation när de hade ytterligare en sak gemensamt:
En för tillfället komplicerad mamma/tjej Somliga skulle kanske säga att det är ett ständigt tillstånd men det är det inte. Det är ännu värre precis nu.
Men.
Det går ju över.
För det mesta är jag en lugn och sansad person.
Kids! Ni kan sluta himla med ögonen nu!

Jorr´åsåatte……..

…….. tisdag. 09.31. Semester. Vilket är en himla tur för hur skulle jag annars ha hunnit

• väcka ett av kidsen 06.50 som ska på praktik.
• upptäcka att det ska han inte då en vrålförkylning slagit klorna i honom över natten. Igen.
• lyssna på censursköterskan som ringde upp på rådgivningstid och hävdade att förkylningar oftast läker ut av sig självt, att det är viktigt att vila, dricka rikligt med vätska och man provar med nässpray, bafucin m m först. Att vi han nu provat detta och nu är inne på vecka 4 med skrällhosta, megasnorig och ont i halsen hörde hon inte på. Han fick inte komma trots att det sagts annat igår angående tidigare prover. DEN sköterskan var ledig idag.
• gett upp offentliga vården och ringt privat doktor. Ungen har tid för provtagning och läkarbesök klockan 11.00 idag.
• få spatt och spader när jag upptäcker att min cykel inte står utanför radhuset utan istället befinner sig på stan. 
• få i en ung man alvedon, en kopp varmt te och sen i bilen för att hämta nämnda cykel. Pronto. Där är jag stenhård. Min cykel bor hemma. Basta.
• fatta att jag inte står överst på tio i topp-listan över mammor precis nu.
• i egenskap av sekreterare i en samfällighetsförening fått på skallen i mailform från en boende i området. Blir så trött och tänker att "Näe. Nu är jag over and done" med det här sekretärsyssleriet".
• upptäcka att jag inte alls ska boka platser på flyget till stundande resa. Inte precis nu i alla fall. De ska betalas direkt och handväska med plånbok och kort ligger kvar hos Hjärtat. Jag är i radhuset. 
• upptäcka att jag inte kan skriva ut biljetterna heller eftersom tonern i skrivaren är slut.

Tror att ovanstående kan sägas vara en rivstart på dagen?

Nu kan det väl bara bli bättre?

Precis när jag skriver detta bryter solen igenom och häpp! Blir tant på strålande humör. Igen.

Måndag. Först i veckan.

Efter en marveles helg haver jag landat i radhuset igen. Med en skräll. Tänkte att "jag river av det mesta så här i början av semestern så är allt frid och fröjd tills jag åker på fredag".

Man har så många planer:

Gräva upp halva yttepyttetomten och sätta nya buskar, tvätta allt som samlats på hög, rensa sommargarderoberna och storhandla.

Pah.

Det skruttade sig direkt.

Det tog ungefär ………..

* 7 minuter så hade jag hamnat i ett gräl med Store Bror.

* Någon hade tagit tvättiden i tvättstugan.

* Det började regna så att vara ute och gräva var inte att tänka på.

* Store Bror drog sin kos. Med en skräll.

* Lilla Systern ringde och behövde nya jeans. PRONTO!

* Vårdcentralen ringde upp och sa att Store Broren behöver ta nya halsprover, de första såg inte helt ok ut och han ska ju börja i ett kök i morgon bitti. Han tänker inte ta nya prover alls, evver, någonsin mer så tja…… kökspraktiken startar således inte i morgon bitti eftersom friskhetsintyg inte kommer att kunna visas upp. AAAHHHH!

Ungefär här börjar jag fundera på det här med semester. Kanske är det rentav lite överskattat?

Eller. Sen.

Tittade jag på en bild jag tog av hela barnaskaran igår utanför sporthallen. Med respektive. Och blir varm i hela hjärtat.

Ringer upp dem som är i närheten och de kommer och fikar med mig. Är inte arga längre. Jag ger faktiskt tusan i tvätthögarna, vissna buskar, blommor och träd som behöver ansas.

Jag har ju semester!

Så.

En helt vanlig dag i kaosradhuset, en måndag i augusti.

För trött för Björn Skifs

Sista dagen på sommarlovet. Första dagen på min semester. Trötta förkylda kids, trött mamma med migränkänning. Känn på den kombinationen!
Firade semesterstarten igår kväll med att åka ut till Sundbyholms gästhamn och äta mjukglass med lakritsströssel, gå på bryggorna och spana in en del rätt fina båtar. Som flytande lyxhus. I Slottsparken höll man på att rigga scenen till Björn Skifs som uppträder ikväll. Det är fascinerande att se de där roddarna, de sliter, bär, meckar ihop stålrör till en scen, drar sladdar och……
Solen gick ned över Mälaren och allt var bara vackert, lugnt och fint.
Nä. Jag ska inte åka ut och lyssna ikväll. Gillar förvisso Björn Skifs men jag är för trött. För trött för Björn Skifs. Enligt en väninna är man nära nog döende då. Hon missar inte en spelning med honom.
Jag har ju en annan favvo jag. Tommy Körberg. Honom gör jag allt för.
Till exempel flyttar på en släktmiddag från 6 december till annat datum.
Hjärtat kanske klunkade något om att 500 spänn för att se Körberg var mycket pengar.
"Pjtfh" fnös jag.
"500 spänn för gåshud i två och en halv timme tycker jag är billigt jag" och så bokade jag biljetter.
My man.
Tommy alltså.
Vilken pipa!
Honom har jag gillat sen mamman spelade Tom & Mick & Meniacs på grammofonen hemma i lägenheten så det dånade bland höghusen i miljonprogrammet. Jag var väl en sisådär 6-7 år och ja. Stämmer kanske det där med att gammal kärlek rostar aldrig?

Att jobba in i kaklet

17.02 idag loggade jag ur telefonslingan på jobbet. Inget konstigt med det. Brukar göra det så dags, rafsa samla ihop väska, glasögon, ta på skorna och åka hem. Det konstiga idag var att det var för sista gången. Typ "tack och hej, leverpastej".
Nu väntar två veckors semester varav en vecka på hemmaplan, den första och sen, den andra veckan ska herrskapet ut och åka flygplan till varmare ort. Känns ju bra nu när lågtrycken börjar härja fritt i Svedala. Man kan väl säga att den där värmen, den är borta den……..
Att jag har semester igen fattar jag inte riktigt. Kanske sjunker det in i morgon bitti när jag inte har ställt klockan och jag kan sova så länge jag vill.
Det tar lite tid att landa.
Det tar lite tid att vänja sig vid tanken att jag inte ska tillbaka till "mitt" rum, att jag och min roomie inte ska husera tillsammans dagarna i ända.
Jag kommer att sakna henne, det är då ett som är säkert!
Det tar helt enkelt lite tid att ställa om sig.
Men jag är ledig, ledig, ledig.
SOM jag njuter. Redan!

Tjolahopp tjolahej

Förr, när kidsen var lite mindre, var det himla lätt att muntra upp dem. Om humöret sviktade så räckte det ibland med roliga grimaser, ett och annat fjantigt hoppsasteg, roliga rim- och tramsramsor så var saken biff. Ungarna glömde bort det som var trist, tråkigt, dumt och otrevligt och så var alla glada och happy igen. I alla fall ett slag.
Går samma strategi hem när de har passerat 16-års strecket????? Typ fyllt 18?
O no!
Tro mig!
Har försökt!
Men jag tycker det är jätteroligt. Tämligen ensam om det i det här hushållet. So to speak.
Nåväl.
De får väl tjura ifred de små liven.
Det går väl över.
Jag trallar vidare jag………..

Simmar lugnt

Den här sommaren har jag kommit igång med träningen så smått.. Jag har försökt få till vardagsmotionen, cykla till jobbet, gå lite mer i trapporna och tar jag bilen parkerar jag en bit ifrån sjukhuset. Det varma vädret och vattnet har inbjudit till min favvosport: Att simma.

Jag är usel på att springa. Jag kommer aldrig dit att jag tycker det är skönt, det är bara en plåga. Men simma. I love it! Har kommit på att jag fixar att simma 1225 meter sen säger vänster axel ifrån. Den vill inte simma längre. Men det är ok. Jag är nöjd med det. 

Själen ska ha sitt också.

Därför har jag bokat in en prova-på-kväll med en kör om ett tag. Man blir glad av att sjunga. Det vet jag bestämt och glad-saker gillar jag!

Söndagstankar

Hade en diskussion med ett av kidsen via telefon igår. Om radhusets house-rules. De där som är huggna i sten och som jag inte ruckar på. De är bara två så det ska inte vara så svårt. Sen finns det andra som förändras över tid och som kan tänjas på. Som ett gummiband.
I morse när jag kom ned från övervåningen låg det en väska i hallen, någon har flyttat hem igen och alltså gick diskussionen igår i hamn.
Jag vet. Det är inte plättlätt att bli stor. Inte alls.
Det är inte plättlätt att vara mamma till stundtals vilsna ungdomar heller.
Men rätt som det är hakar alla kugghjul i och maskineriet rullar på ett slag som det ska utan några större katastrofer. Hoppas att vi är där nu.
Det är i alla fall svalare. Både ute och inne. Kan man tro. Med fyra dagar kvar att jobba till semester står lågtrycken på kö mot Svedala. Vilken tur då. Att jag köpt nya, fina gummistövlar häromveckan. Det har ju inte varit läge att inviga dem tidigare om man säger så.

Övningskör

Kvällen igår var en lyckad kväll. Bra musik, mysigt att sitta ute i parken och äta och dricka vin med vänner och Hjärtat.
Lilla och Stora Systern jobbade ju men jag smet in i "tältköket" för att hälsa och fick sen låna personalbajamajan. Utan kö. Något ska man väl ha för att man är mamma till chefskocken???
Sen åkte gamlingarna hem vid pass 23-blecket.
Det var väl då det tjorvade till sig.
Med ändrade planer so to speak.
Det blir så knöligt när andra föräldrar lägger sig i och tänker ut tycker jag. JA! Jag vet. Jag är ett logistikkontrolltroll.
Det som skulle blivit så här:
Lilla Systern åkte med oss hem efter jobbet. Pojkvännen skulle bli skjutsad till radhuset. De mötas där. Det låter väl plättlätt?!
Det blev så här:
Kompis till Lilla Systern dök upp och ville vänta på henne och ha sällskap hem. På cykel. Efter arton turer, lånade cyklar, skjutsning på hoj (fattar jag väl), ungdomar möts på vägen hem, 100 sms och fyra timmar senare drällde det gänget in i radhuset.
Store Broren kom inte hem alls.
Honom har vi inte sett sedan i onsdags.
Svarade i övrigt nyss på ett sms när jag frågade om jag skulle efterlysa honom.
Det skulle jag inte.
Så.
I love my kids.
En vecka kvar på sommarlovet.

Wild and crazy

Med risk för att Prussiluskan lurar i buskarna vilken dag som helst tar den här mamman och gör något oväntat. Bestämmer sig för att gå på Parkfestival hastigt och lustigt, träffa Bästa Väninnan och Fästmannen, dricka öl och äta i mat-tältet där både Största och Lilla Systern jobbar. Store Broren är på äventyr med sina kompisar och var inte dugg sugen på att träffa mamman för att dinera i radhuset. 

Hjärtat är inringt och kommer väl han med vad det lider.

Jill Johnsson spelar i stan.

Men va????

Ska jag inte sitta hemma och vara på pass för att hämta, lämna, skjutsa, ifallatt……….

Nä.

Lilla Systern har köpt busskort och Store Bror åker bil med kompisar.

Idag är jag lite wild and crazy och går utanför radhuset boxen fast det är "barnhelg".

Alltså.

Det här med att inte ha småbarn längre. Utan unga vuxna, tonåringar som fixar sig själva.

Jag behöver vänja mig.

Svalare

I radhuset är det svalt och skönt idag. Lite sovmorgon, slapparmorgon idag med. Krävfas efter sömnlösa nätter och tonårsjagande i sommarnatten. Det är snart vardag och rutiner igen, längtar lite faktiskt. 

Sen längtar jag efter att den inflammation jag fått i höften ska ge med sig. Har fått tabletter som ska hjälpa mot inflammationen men jag vet inte jag. Har inte hjälpt särskilt. Än. Kan ju ändå ha något gott med sig för jag har svårt att sitta och jobba, får mest stå upp vid skrivbordet och har läst att om man står upp och jobbar så kan man gå ner i vikt. Efter en vecka har inget sådant resultat gett sig tillkänna på den här kroppen men vad vet jag? Plötsligt händer det……………..

På kvällskvisten

Kvällens notering. So far:

Det blev inte så varmt på jobbet som befarat. Behagligt var väl att ta i men helt ok.

Jag har fått häng på en cykel som någon inte vill ha kvar. Den behöver fixas lite med nya däck, ny sadel och putsas på. Och den är röd. Illröd. Den vill jag ha! Nu ska bara ägarinnan bestämma sig om hon och cykeln verkligen ska skiljas åt så blir den min. 

1 kg melonskal är undanplockat och det melonkladdiga golvet avtorkat. Diskmaskin urplockad, tvätten tvättad och upphängd.

Hjärtat, som har semester, har varit en sväng till tippen. Tog även en sväng förbi radhuset på vägen dit och nu är gamla skeva trädgårdsmöblerna ett minne blott. Funderar på att ha dans på altanen ikväll för det blev gott om plats när de försvann.

Huvudvärken ger sig inte. Så strax middag, en kopp kaffe och sen slängmigisoffan är det som återstår. 

Morgoninsikt

Morgonens konstaterande:
Det var mulet när jag vaknade tidigare och faktiskt drägligt att sitta ute och inta morgonkaffet. Grannen sover i sitt uterum så idag blev det frukost ackompanjerat med snarkningar. Gör inget. Lite ovant bara. Nu håller solen på att bryta igenom och jag försöker låta bli att tänka på hur varmt det är på jobbet.

Jag har tagit lite sovmorgon idag. Eller, jag vaknade tidigt men har hasat runt och njutit av "morgonkylan" och fixat lite i radhuset. Egentligen borde jag väl åkt till jobbet direkt för att kunna gå hem tidigare eftersom det blir så inivassenvarmt30grader på rummet men jag gör lite bakofram ibland. Idag till exempel.

Melon. 3, 5 kg vattenmelon, hemburen från ICA igår är slut. Lite nattamat tror jag bestämt att det blev för kidsen. 1 kg skal ligger i alla fall i vardagsrummet.

Huvudvärken ligger på lut. "Schas" säger jag.

Nu åker jag och jobbar.
Over and out.

Nedräkning pågår

Idag är Lilla Systern sig lik igen. Ja. Blåmärkena påminner om den vådliga vurpan och värken i magen är inte helt borta. Men yrseln, huvudvärken och nackstelheten är bättre. Så gott som borta.

Ingen anledning till oro längre alltså. 

Så hon, en kompis, Hjärtat och jag har varit på utflykt ikväll. Vi åkte och tittade på finbilar, åt hamburgare och fikade i gröngräset. Mysigt. Jag vill sitta nära henne, frågar 100 gånger hur hon mår och jag märker ju att hon blir lite ……. irriterad. Men jag kan inte låta bli. Än.

Annars rullar allting på. Jag har åtta dagar kvar att arbeta i supporten, åtta dagar till efterlängtad semester och långt därborta hägrar nya jobbet. 

Kanske har man råkat klicka på en bokningsknapp, en resa till ett varmt land. Som OM det här landet inte är varmt enough. Men under hela det här högtrycket har jag jobbat och man kan ge sig den på att 14 augusti när jag får semester igen, har ett lågtryck parkerat sig över landet.

Ifall det blir så, har jag en veckas sol säkrad. Blir det inte så, så åker jag från ett varmt ställe till ett varmt ställe med betydligt fler pooler och hav i sikte än i radhuset i alla fall.

När känslan är tacksamhet!

Häromdagen fick jag ett sånt där samtal som man inte vill ha.

Att Lilla Systern vält med en fyrhjuling, kastats av ner i ett dike och fått maskinen över sig. Pojkvännen hann hoppa av innan ekipaget välte och fick med oanade krafter sedan loss henne och upp på säker mark.

Man vill inte stå i ett rum på akuten och se när de klipper upp kläder, sätter stödkrage, fixerar huvudet och kroppen, kopplar apparater som plingar och tjuter och höra när personalen går igenom allt som ska gås igenom. Höra när hon säger "aj, aj, aj" när de tar i henne. 

Röntgen sen. I evigheter. Tröstar pojkvän som är chockad, förkrossad och ledsen. Som berättar om de jobbiga bilderna som rullar i hans huvud hela tiden. 

Jag kopplade på någon slags autopilot. Blev blank inuti. Hon pratade ju. Svarade ju. Då måste ju allting vara ok?!

Det där "ontet i magen", jamen det går ju att fixa. Väl?!

Nacken?

Ryggen?

Huvudet?

Det syns ju inget???????? Inget blod. Inga sår.

Förutom leran, smutsen, gruset och gräset över hela henne.

Varför tar allt så lång tid?

Sen. Väntan. På svaret på röntgenbilderna. Proverna.

Långa, tysta förhandlingar med Gud samtidigt som jag försökte behålla lugnet inför ungdomarna.

Hon såg piggare ut. Mer färg i ansiktet.

Det måste ju vara bra?!

Varför mår hon så illa?

Varför har hon så ont?

Efter en evighetslång väntan kom doktorn och berättade att allt såg bra ut. Inga inre skador eller blödningar.

En arm behövde röntgas igen.

Väntan igen.

Ett lugn ändå. Armar går ju att fixa.

Till slut blev hon befriad från stödkragen, fixeringar och slangar. Inga brutna armar heller. "Bara" blåslagen, mörbultad, manglad med en liten hjärnskakning, yrsel och illamående. Hon fick gå hem. Kunde gå hem för egen maskin.

Man kan kalla det vad man vill. Änglavakt till exempel.

Lilla Systern själv säger att Morfar hjälpte henne från himlen. Jag säger inte emot. 

Vi orkade inte följa med och titta på olycksplatsen sen men fick berättat för mig att diket smalnat av så fyrhjulingen troligtvis stannat över henne som ett lock, blivit hängande på kanterna, nära, emot, men inte med fulla tyngden. Botten på diket var mjukt, sankt och lerigt så hon hade tryckts ned. Inga stenar, vassa pinnar eller vattenfyllt.

Den där känslan av tacksamhet efter sex ovissa, hemska, långa timmar på akuten och man går hem med sin dotter hand i hand.

Den finns det inte ord för.