Krångel. Avskyr krångel. Och på en söndag?

Dagens mission: byta hållare till duschmunstycket. Hållare inhandlades, 249 riksdaler. Kom hem, skruvade ner stången för att få på hållaren - men oj vad det var solkigt och äckligt bakom stångens hållare, bäst att göra rent och så fortsatte jag liksom med väggarna, golvet, brunnen och .... tja. Skruvade ihop alltihop till slut och skulle hänga upp själva munstycket. Eller inte för det passade inte i den nya hållaren. Vilken skräll?? Allt som brukar gå som på räls??? Så. Nu dricker jag kaffe, ser reprisen på "Så mycket bättre" och samlar kraft för att åka och köpa ny dusch helt och hållet. I-landsproblem. Jag vet. Men det dränerar mig på energi. Har inga reserver för krångel. Hur får man det?

Lördagsmys

Lördagsmys. Försöker skaka av mig en jobbig vecka, det går sådär med återhämtningen. Jag är verkligen kass på att sätta mig själv först, utgå från vad jag känner att jag mäktar med. Nä. Jag bara hör mig själv säga "ja", "inga problem", "det grejar jag ...." och så vaknar jag med panikkänslor, är irriterad, ledsen och VET att jag måste bromsa, att jag FÅR det och BEHÖVER det. Så dagen idag har varit som balsam för trött själ. Sov till tio, åt frukost i två timmar, följde med Hjärtat till "diskbänksaffären" där det inhandlades ny diskbänk till hans nya kök. Sen åkte vi till Rusta där jag köpte schampo och sen till sporthallen där Store Bror o laget tog fjärde raka segern. Hurra. Bästa Mamman med man var med och hejade, Största Systern med. Vi firade segern med spontanfika hemma i radhuset, nio personer samlade kring köksbordet och jag bara älskar det. Nu är jag trött igen och tänker lägga mig. Ja. Tidigt jag vet. Men kroppen säger till och jag lyssnar. For once!

Hur man tar sig an en måndag

Den här veckan började med att jag försov mig. Oj, så skönt jag sov och så oskönt att inse att man blir sen till ett telefonmöte som jag själv kallat till. Nåja. Det redde ut sig och resten av dagen har gått i raketfart. Vips var det dags att avsluta jobbet och åka till kören. Obligatorisk middagsträff och sen sjöng jag för glatta livet. Blir glad av kören. Nu häng i soffan med Lilla Systern och konstaterar att så gick den här dagen. Fort. 

Tjejträff och frukost - bästa grejen!

Långfrukost på Långholmen. Satt som en smäck! Kvällen igår blev en trevlig kväll, vi träffades på Haymarket och drack drinkar. Maj gadd, när drack jag drinkar senast?? Nåväl, gott och trevligt innan middag på en tapas-restaurang och så avslutades kvällen på en annan bar. Mätta och trötta tog vi tunnelbanan hem och jag var uppe långt över läggningstid ..... Så mycket folk ute mitt i natten tyckte jag .....

Idag ska vi heja fram Store Brors lag i handboll innan jag rullar hemåt. En skön helg rullar på!

En annan dag

Den här helgen är jag hos Stora Systern i Stockholm. Jag körde upp igår. Det är skönt att bli ompysslad, ta det lugnt och varva med roligheter på lokal. Ikväll ska vi på mor-dotter-träff och vi blir tio personer, fem "stora" och fem små. Middag, bubbel och babbel utlovas. 

På förmiddagen fick vi ett meddelande från Stor Bror som satt på tåget på väg till oss, lite oväntat men kul och efter långfrukost har vi gått en lång, lugn och skön promenad Långholmen runt. Åh, vad jag behöver det här! Tanka kärlek, närhet, ha det mysigt och bara vara.

Fuck cancer. Alltid.

Idag begravs min vän. Fuck cancer. 

Skogsmulle mitt i hösten

Dagen idag har varit en ledig dag. Eller. Jag har i alla fall inte jobbat. Jag har åkt med på en körlektion som Lilla Systern bokat, hon går intensivkurs den här veckan. Storhandlat. Hämtat Lilla N på dagis och vi tog skogsvägen hem istället för raka vägen. Raka vägen tar 15 minuter, skogsvägen tog två timmar. Men då hade vi klättrat i träd, hoppat från stenar, plockat kottar, grenar, sett fyra hundar, en fårskock och tre motionärer. När vi kom hem krattade vi löv på yttepyttetomten, det vill säga jag krattade och la i korgen, Lilla N tömde den .... Ja, så där höll vi på tills vi tröttnade, gick in och lagade mat och bjöd Största Systern och Svärsonen på middag när de kom för att hämta det lilla livet. Nu tänker jag sjunka ned i soffan, nöjd med en lugn, skön dag. För jag behövde det!

Full fart i skogen! 

Mitt i veckan

Tog sovmorgon innan ett besök hos sjukgymnasten idag. Hon lotsar mig till balans i kroppen, avslappning och återhämtning. Jag går därifrån med en skön känsla i kroppen och målet är att kunna hitta den känslan själv, precis där jag är.

Sen väntade ett besök hos doktorn och ett utlåtande om min ena höft som gör #£{.... ont. Röntgenbilderna visade artros så nu vet jag det. Roligare kan man ha. En kur med antiinflammatoriska piller för att stävja en inflammation i leden är närmsta planen, vem vet? Jag kanske blir som ny?!

Sovmorgon hann titta ut! Från sovrumsfönstret, yttepyttetomten höstar sig men sommarblommorna bara fortsätter blomma!

Listen to your heart

I åratal har jag varit urkass på att lyssna på min kropp. Jag har varit upptagen med annat. Jag betalar ett pris för det. I tio år har denna avbetalning pågått och det svåraste av allt har varit acceptansen. Att acceptera att ha en kropp som inte lyder, inte vill och inte kan det som jag alltid tänker att jag ska.

För det syns inte på utsidan. Jo. Jag kan se trött ut så klart. Men det går att ta på sig ett face ute bland folk, att vara som alla andra. Sen, hemma. Ja, där är jag då och då helt utan face. Rädd, liten, ynklig och så förfärligt trött. Ja, nästan på gränsen till asocial. För jag måste. Jag måste avskärma mig från ljud, liv och rörelse och intryck för att min hjärna inte ska koka över.

Jag saknar filter. Allt går rakt in och det blir kaos inombords ibland. Kidsen har lärt sig. När modern trappar upp, blir irriterad och inte kan sortera i vilken ordning saker och ting ska ske, ja, då är det tyst och lugn som gäller. 

Jag har slutat att ha dåligt samvete för dem. Att jag inte orkar, inte alltid finns till hands. De har ändå blivit självständiga, fullt fungerande tänkande vuxna med sunda värderingar med stora hjärtan. De dömer ingen, de ser saker och ting ur olika perspektiv och jag är stolt över dem. Så klart.

Så. Att lyssna inåt. 

Att vara vaksam på signaler att systemet är högt belastat. 

Att känna att ett cirkelfyspass är för mycket och välja en promenad i skogen istället vilket var precis vad jag gjorde igår. 

Att planera. 

Aktivitet till helgen och hela veckan innan och efter behöver planeras noga. Sånt jag tänker att andra bara gör. 

Att sitta på altantrappan och dricka kaffe istället för i fikarummet på jobbet. Skönt. Förvisso men också förknippat med sorg. En sorg över att jag drivit och pressat mig långt utöver gränser. Så långt har jag kommit att jag kan känna sorg över vad jag gjort mot mig själv. Stundtals har jag inte haft något val och det är också en sorg.

Så. Sorgen måste vaggas och det gör den när jag sjunger, målar och åker hoj. Bakpå hojen är det ingen som ser, Hjärtat vet när såna stunder är  och han bara kör, låter mig vara där bakpå, tätt intill och när vi stannar så ordas inte så mycket om det. Jag vaggar min sorg själv fast nära. Jag är inte rädd för den längre, jag tänker att när jag blir sams med den blir jag hel.

Måndagspepp

Hej måndag! Jobba, ett cirkelfyspass på lunchen, träff på café innan kören och så körsång. Te-mys i soffan vid hemkomst om ca 12 timmar, utlovat av lilla systern. Rivstart. Helgens sköna lunk sitter kvar i kroppen och jag ska jobba för att behålla den. Dagens mission. 

Söndagen avslutades med ett litet glädjeskutt. Handbollssäsongen startade med hemmaseger för Store Brors lag, vid min sida hade jag Lilla N som hejade på morbrorn och som fick vara i svettiga morbrorsfamnen efteråt. Därmed fick vi svar på frågan: hur klistrigt är handbollsklister när det hamnar på en ett-åring? Tja. Klistrigt!

Grabbarna är laddade för en ny säsong! 

Dagens muntergök

Vid frukostbordet hos Hjärtat. Jag tittar ut och tycker det är fint med alla färger.

"Åh du har så fin häck"!

Någon tog åt sig. Omedelbums. Jo. Den häcken är också fin. Så klart.

Det blir bara bild på den här häcken .....

Ack du ljuva medeltid ......

Det är väl bara att konstatera att jag befinner mig i någon slags övergångstid. Kidsen är stora och sköter sig själva, katten kommer och går som hon vill, bilen går bra och herregud vad jag svettas på nätterna.

Det "ska" man väl kanske inte skriva om men det struntar jag i. Så är det. Svett, tårar och muffinsmage. Mitt i verkligheten. Övergångsåldern. Så uttryckte sig gynekologen häromdagen. Jaha ja. Vi kvinnor ska alla den vägen vandra och så åkte jag raka vägen till Bästa Mamman och förhörde henne om den här åldern. Hon är mitt facit. Mamma har alltid rätt. Till slut. Mer eller mindre. Hennes migrän försvann när klimakteriet var över, jag hoppas jag brås på henne.

Annars då? Ledig lördag. Skönlördag. Dagens mission är att inhandla nya handskar. Hjärtat hoppades på en hojtur men nja. 8 grader, mulet och blåst lockade inte den här donnan ett endaste dugg. Inomhusaktiviteter i ett shoppingcenter lockar mer.

Fredagsbabbel

Det är fredag hörni! Och jag har städat bottenvåningen, varit med på ett jobb-möte via Skype och druckit kaffe på altanen insvept i en filt. Nu undrar jag vad jag ska göra resten av dagen!? Förutom att spegla mig hela tiden för Lilla systern klippte mig igår, väldigt kort, och det blev bra, jag trivs. Så där trivs att jag struntar i de där extra kilona som kom sig av en medicin jag börjat äta. Anti-Depp. Biverkning: bl a viktökning, minskad sexlust och ingen alkohol. Jo tjena! Bra grejer för en Anti-Deppmedicin. Låter ju som livet blir lite ljusare .... Not. Om nån frågar mig. Men jag är i alla fall fin i håret! 

Oktober it is!

Så har vi brakat in i oktober med sol, vind och ännu mera sol! Bådar gott, att kunna tanka så mycket solljus det bara går innan höstmörket är här på riktigt.
Jag jobbar, går i min terapi, min sjukgymnastik och så är det inte tid över till så mycket annat. Är trött, Vilket i och för sig inte är så ovanligt, utan mer ett ständigt tillstånd men i varierande grad. Ibland förlamande trött, ibland lite-lagom-trött.
Har kommit igång med träningen igen, cirkelfysträning 1-2 ggr/veckan, trappträning varje dag (tar trapporna istf hissen på jobbet, jobbar på sjätte våningen) och promenader. Allt i lugnt tempo. Mitt sönderstressade system ska inte pressas utan mer hållas i gång. Ack så svårt emellanåt. Är inte allt en tävling???
Har konstaterat att tio-årsdagen av mitt insjuknande i utmattningssyndromet har passerat. Det är väl heller inget att fira men jag firar i alla fall att jag kommit så här långt, jag står på benen i stort sett varje dag, jobbar 75 % och har fler verktyg att hantera verkligheten med. Just going on!