Ring ut det gamla

Året som gått har bjudit på det mesta. Bröllop, begravning, sorg och glädje. Resor, äventyr, en massa jobb, träning, simning, soffhäng och så klimakterieresan. Den där som slog till i somras och vände upp och ned på mig och sen är ingenting sig likt. Typ. Hur man återerövrar sig själv? Inte en aning i de mörkaste stunderna men emellanåt glimrar jag till. 

Alla kidsen är nu utflugna och med det inträder en ny fas i livet, vilket också kräfva lite träning känner jag. Som att inte handla hem så mycket mat, att tvättmaskinen får köras halvfull och diskmaskinen??? Ska den fyllas innan körning så tar det lite tid .... att alla pryttlar, kläder och annat som strösslas omkring beror på mig, ingen annan att skylla på. Och så den där tystnaden! Som ljudkänslig borde det ju vara högtidsstunder i tysta radhuset men det är FÖR tyst. Som att själva livet är borta. Det är det ju naturligtvis inte, det pågår i allra högsta grad men inte så det hörs hos mig. Nåväl. Tidens gång, de är utflugna och jag är i trygg förvissning om att vingarna bär. 

Nyårsafton firas i Göteborg med Hjärtat. Lugnt och fint på hotellet. Precis som jag önskar att nästa år blir: lugnt och fint.

Gott nytt år! 

Julkoma

Så haver en jul passerat och summa summarum en väldigt trevlig, mysig, lugn och julig jul. Har haft förmånen att träffa alla i mitt dreamteam utom ena svärsonen som firade på annat håll men julhälsningar hanns ju med. Bingolottos uppesittarkväll, kyrkan på julafton, juldagen hos mamma och titta på julfilmer på tvn på annandagen samt sova i soffan i omgångar. Slut som artist. Idag och i morgon står det återhämtning på agendan och nån av dagarna ska jag simma. Det är en plan. God fortsättning!

När det ekar tomt ....

.... i lådan är det full fart i verkliga livet. Jobbet, hemmet, släkten, vänner, mig själv, jobbet, hemmet, släkten, vänner .... Det här som kallas livet. Någonstans mitt i är jag och hela hösten har jag haft som skav inombords utan att komma på varför. ”Varför” är kanske inte ens viktigt utan hur skavet hanteras. Ja. Och hur hanteras det då???? Olika, är svaret. Ibland går det bra. Ibland mindre. Bra. Befinner mig på en punkt i livet där jag faktiskt inte riktigt känner igen mig - klimakteriet med vad som hör till och i vanlig ordning kör vi hela batteriet med humörsvängningar, vallningar, frysningar, skav och sömnlöshet. Hjärtklappning, illamående och så lite mer värme. Utflugna barn, stressigt på jobbet men bilen går bra. Va? Hur ska man vänja sig??? Måste man? Vem blir jag när det bara är jag och katten i radhuset? Nu vet jag ju vem jag är helt bestämt men allt känns så annorlunda och ovant. Och väldigt tyst. Jo. Det är klart att det är skönt. På sitt lilla vis men det är ju så ovant. Laga mat. Till en person. Vet ni hur tråkigt det är eller i alla fall ovant för vad ska jag laga för något ??? 

Jag vet. Man behöver bara vänja sig vid den nya tiden. Och snart är det jul och jag är ledig till 2/1. Oceaner av tid känns det som nu!