måndag, september 30, 2019

En femåring i huset

September är strax över. Vafalls? Det som brukar vara min bästa månad på året har inte varit till min fördel. Alls. Så. Hejdå’rå september!
För övrigt, som en magnifik avslutning, fick jag sånär ett litet psykbryt när jag kom hem sent från jobbet och Hjärtat tänkte sig korv med bröd till kvällsmat (snabbt, enkelt, jättegott? Not.) när vi BESTÄMT att vi skulle göra räkomelett????? 
Man ändrar inte på ett vinnande koncept, man ändrar inte på NÅGOT som man bestämt utan att förvarna. 
Vad vi åt? Räkomelett.
Och jag tar min inre fem-åring i handen och går en sväng. Vi har lite att diskutera.
Suck.
När får man gå och lägga sig egentligen?

söndag, september 29, 2019

En dagens

Den här veckan har jag varit lite Skalman och dragit mig undan. Orkar inte med ljud, folk, rörelse, krav, press eller förväntningar.
Bästa Mamman mår mycket bättre tack vare medicinering och det är fantastiskt skönt. Men oron jag kände innan gör något med mig och jag behöver reflektera och samla ihop mig för att gå vidare. En del behöver inte det utan går glatt vidare. Jag funkar inte så. Det handlar inte om att älta utan om återhämtning från anspänningar. 
Och så köket. Ups and downs. För det mesta går det bra men som sagt, ibland får jag psykbryt på fläktljudet, värmen, mecket med alltihop.
Så. Igår vaknade jag med tryck över bröstet och bestämde mig för att gå ut och gå. Det spöregnade men med regnjacka på var det ljuvligt att gå runt sjön tidig morgon. Jag car tämligen ensam ....
När jag kom hem städade jag nedervåningen och det var faktiskt roligt. Roligt för att jag ska lära känna mitt nya hus, hur ska vi göra här??? Och så vidare. Skönt att bara gå omkring och pyssla. Kravlöst. Hjärtat höll sig mest i garaget och sen kom Lilla Systern och fikade. Vad jag behöver sådana dagar
Idag åt vi frukost på favoritfiket, det är nya ägare och de lockade med frukost för 50kr/person. Kändes konstigt att äta frukost där utan att ha simmat innan. Det är ju vårt fredagssim-fik. Tänker ta det lugnt idag med. Gråväder inbjuder till det.

onsdag, september 25, 2019

Må bra-stund

Idag ska jag på massage. Min höft/skinka krånglar igen och det strålar smärta ned i baksida lår, ner till knävecket där det svänger och gör ont på framsida, skenbenet ända ned i foten. Massage brukar lindra lite, i alla fall ett slag.
Hjärtat är också kass i sina höfter. Hippaste paret. Vi försöker göra något varje dag, eller jag i alla fall. Gå, simma eller gymma. Har tjatat på Hjärtat att hänga på och igår kom vi iväg på en cykeltur efter jobbet. Hans nya cykel togs fram och det var ju intressant, en höftstel på en herrcykel. Hur kommer man ens upp på cykeln??? Han kämpade på och jag fick skrattanfall, grannarna undrade säkert vad vi höll på med. Men han är nu en gång envis och cykla ÄR bra för kroppen så cykla skulle vi. Sen susade vi hem till Lilla N och hans mamma och överraskade, busade lite med det lilla livet innan vi cyklade hem i svarta kvällen. Allt gick bra, lyse och hjälm. Men vi konstaterade att han nog gör sig bättre på en damcykel med de onda höfterna ..... att slippa lyfta benet så högt. Vem har ens kommit på tanken på en cykel med stång??? 

tisdag, september 24, 2019

Vad jag behöver

En solig tisdag i september konstaterar jag ÅTERIGEN att jag tyvärr fungerar bäst under press, kamp och när jag får strida för saker. Som att jag inte känner igen något annat, inte tillåter mig att vara något annat utom just i stridsläge. Jobbig tillvaro? Ja. Faktiskt. 
Nödvändigt? Ja. Och nej. Beror på omständigheter. Och muskelminnet. Triggers. 
Åtgärd: en sväng i solen. Djupandning. Mjuka kläder och en önskan om att bara omges av snälla händer. Utan press, krav och väldigt tillåtande.
När jag tänker efter borde alla dagar vara så. Tillåtande. För alla. 

lördag, september 21, 2019

En fixardag

I morse gick vi upp tidigt för att åka till Hjärtats hus. Han tog bilen, jag cyklade. Cykelbanan går förbi mitt gamlagamla hus, där jag bodde med mina föräldrar och därefter med exmaken och kidsen. Vi gör så ibland kidsen och jag, tar en sväng förbi det för att titta till det. Mina föräldrar köpte det nytt 1973 och vi köpte det av min pappa 1994. En annan tid. Nåväl. Idag susade jag bara förbi.
Hos Hjärtat skulle jag fixa på tomten. Han får förlåta men jag var HUR oinspirerad som helst. Jag är liksom klar med husfix och vill bara ägna mig åt det lilla rosa huset. Vårt. Egna. Men men. Jag gjorde fint i rabatterna, klippte lite på buskar och sen behövde jag åka hem. Dricka kaffe vid dammen, rensa lite i våra egna rabatter inför hösten. Det blir knasigt för mig, jag som är en person som så gärna hugger i och fixar, hjälper till. Men eftersom jag beställde flyttfirma och flyttstäd till mig själv så hade jag aviserat att jag var noll benägen att hjälpa till med hans hus. Och han är helt med på det men det blir skevt i mig ändå. Det behöver jag jobba med.
Idag är en finfin dag. Solen skiner, dammen porlar, katten stryker omkring mig och jag har pratat med Stora Systern en sväng. Längtar ihjäl mig ibland! Nu är ju Stockholm inte så långt bort men den här våren, sommaren, början på hösten ..... nu måste det bli lugnt!Från och med tisdag har vi bara ett hus. Bara en sån sak! Längtar!

fredag, september 20, 2019

När det ljusnar

Min fina mamma har fått en diagnos. Muskelreumatism. Medicinering är påbörjad. Nio veckor senare med ett antal akuten-besök, vårdcentralen, alvedon och noll utredningsplan senare i bagaget. Nu finns det hopp om livet igen och vi tror på det här. Fem dagars medicinering, sedan bör man märka resultat annars får vi börja om. Som hon kämpar på! Även Syrran och jag har ringt sjukvården, undrat, krävt, bönat och bett. Det är ju hemskt när en människa formligen tynar bort framför ögonen på en och rekommendationen blir alvedon. What the fuck rent ut sagt! Nu är vi många som kämpar för mamma men jag KAN inte låta bli att tänka på dem som ingen har ..... 
För övrigt har jag simmat, jobbat och rensat bland kökssaker. Eeeeeh. Ja. Två hushåll blir ett och numer finns ett antal kartonger märkta ”flytta-hemifrån-sälja-på-loppis”. På loftet. Detta loft. Älskar’t!

torsdag, september 19, 2019

Sånt är livet

Det lilla rosa husets kök står äntligen på tork. Sen i tisdags. Oklart hur lång tid det tar, sex veckor, åtta månader, ingen vet. Blött tegel med trä är trixigt. Men nu händer det i alla fall någonting och det känns lite lättare.
I övrigt är det mesta motigt blandat med en envis huvudvärk som då och då går över till migrän. September. What’s up???? Bästa månaden ju. Skärpning! 



En blå manick som blåser torrt. Kök, torka dig!

söndag, september 15, 2019

Att fördriva en söndag

Sov länge idag. Låg kvar och läste, tittade på serie på paddan och masade mig upp halv elva. Vet inte när jag gjorde så sist men behövde det. Jobbade sen ett tag med ”slösat-bort-halva”-dagen tankar innan jag samlade ihop mig och hälsade på Lilla N och hans mamma. En tur till City Gross följde på det och sen hem, laga middag och ingenting mer. Förutom lite räkningsfix, sortera glas i ”rätt” skåp, de som finns och ladda för en ny vecka. Det blåser som bara den, kikar lite åt flaggstången till men den står där den står. Det tycker jag ör bra! 

lördag, september 14, 2019

Utflyktsdag

Idag lämnade vi det lilla rosa huset och styrde kosan mot Julita gård och äppeldagarna. För tredje året i rad. Då är det väl en tradition???
Solen strålade, klarblå himmel och det blåste förvisso men inte särskilt kallt. Vi strosade runt bland odlingar, äppelutställningen, pelargonhuset och trädgården. Vi såg att det skulle vara en konsert med Adolf Fredriks förädrarkör så det tog vi chansen att lyssna på. Det var en höjdare kan jag säga. De sjöng så bra och tja, en guldstund. Sen fikade vi i solen, åkte hem via Mio. Jag har sett en taklampa jag vill ha, tre kupor, svart upphängning. Men kuporna fanns bara i klarglas, jag vill ha rökfärgade. Det kunde jag få men då ör lampan i mässing och det passar inte alls hemma hos oss. Lamplösa åkte vi hem, vilade middag och strax kommer Lilla Systern på middag. Skönlördag. Behövde det.








fredag, september 13, 2019

Huvudet på skaft

På väg till simningen i morse kände jag att migrän var på väg. What the heck??? Jag har nyss höjt dosen på mina betablockerare så enligt doktorn ”var det osannolikt” med fler anfall. Nåväl. Den där doktorn känner inte mitt huvud. 
Jag preppade  mig med Immigran-injektion, satt kvar i bilen en stund innan jag fick in. I ultrarapid duschade jag, tog mig till bassängen men fick strax avbryta och lägga mig på en bänk ett tag. Simkompisen avbröt sitt sim också och följde mig ut till omklädningsrummet. Efter en stund kunde jag i alla fall klä på mig och vi åkte för att äta frukost. Där satt vi i en och en halv timme innan jag var som folk igen och kunde gå till jobbet.
Jag kunde ändå glädjas åt att anfallet gick att häva efter ett tag men jag blir ändå väldigt trött av det. Och lite uppgiven. Faktiskt. Jag vet aldrig när det kommer, bara att det gör det och att det tydligen inte spelar någon roll vad jag gör. 
Nåväl. Skitmigrän.
The nevver ending story köket: när Hjärtat kom hem idag låg det en lapp på verandan med en hälsning från fuktexperten. Han som ska börja torka vårt kök. Han hade varit hos oss under dagen men vi var inte hemma (what??? Är inte alla hemma jämt????) och han hade inga telefonnummer till oss. Så nu blir det inget torka av förrän tidigast tisdag nästa vecka. Om han hinner då.
Vad jag tycker om hanteringen ska jag låta vara osagt, det gör sig icke i skrift. Jag andas och försöker visualisera målbilden: ett färdigt, fint kök. 
Bästa Mamman och alvedonen: jag  ringde till vårdcentralen idag och  efterhörde på nytt vem som har det medicinska ansvaret och eftersom det sedan tidigare är konstaterat en propp i benet (det medicinerar hon emot) men nu även  järnbrist, om botemedlet på alltihop verkligen är alvedon???  Det är det inte och svisch hade hon ny tid på vårdcentralen för provtagning, remiss för diverse utredningar, utskrivet järnmedicin och en muntlig vårdplan. Som ska skrivas i hennes anteckningar. Suck. Det är då märkvärdigt att en ska behöva ta i så en nästan spricker för att ens fina mamma ska tas på allvar?!? Vad jag tycker om det gör sig heller inte i skrift. 
En middag hos Hjärtats syster står på kvällsagendan. Ska försöka att hålla mig vaken åtminstone till kaffet .... 

torsdag, september 12, 2019

Riddarutrustningen på!

Veckan går fort och årets bästa månad bjuder på käftsmällar. Bästa mamman har blivit sjuk och det oroar mig. Ingen vet vad det är, hon gick från att vara en pigg, rask och alert 76-åring till i stort sett sängliggande. Ut och in på sjukhuset, det sista budet är alvedon fyra ggr/dag och  kontakta din vårdcentral om det inte blir bättre om en vecka.Vafalls???? 
Köket. Det för-e köket. Står där det står och inget händer. När vi ringer och efterfrågar fuktexperten kan ingen svara och byggledaren svarar varken på Mail eller i telefon. Där står vi. Förvisso inte i sjön men ändå. Tärande.
Ja, och så litet annat som får lov att vara oskrivet men som upptar tankar och drar energi.
Jag dras obönhörligen mot den berömda väggen, symtomen är tydliga och det är klösmärken längs vägen eftersom jag försöker hålla emot och inte hamna där. I morse ringde jag min sjukgymnast och om hon får något återbud hör hon av sig. Jag behöver hjälp med att balansera mig, hitta fokus och se vägen framåt. Hon är bara bäst på det!

måndag, september 09, 2019

Ett löst mysterium

En skön helg är till ända och idag börjar det om. Lite äldre, inte så mycket klokare, inte så peppad. Önskar att jag kunde ta mer semester, känns som jag behöver det. Men, men. Det funkar ju inte så.
I lördags var vi ute och åt med kidsen. Pinchos. Trevligt sällskap men inte så god mat som det brukar vara. Inga baconlindade dadlar fanns kvar på menyn och det saknade den här 57-åringen. Men som sagt, kul att kidsen vill hänga med oss en stund.
Igår hade vi besök av ungdomarnas kompisar, sen kom Största Systern med Lilla N, jag kokade kalops och det kändes som höst. 
När kidsen var här sist, en vecka sen, sprang Lilla N omkring med flugsmällaren. Sen dess har den varit puts väck. Vi har letat. Överallt. Jag frågade honom igår när de kom men nej, han visste inte. Tre timmar senare satt han bredvid mig i soffan och kom på var den var.
”Kom mormor” sa han och gick före uppför trappan, in i den lilla klädkammaren och pekade längst in.
”Där, där jag kan sitta och fika, där är den”!
Mysteriet med den försvinna flugsmällaren är därmed löst och Hjärtat kan smälla flugor igen för glatta livet när det behövs. (Att det går lika bra med en hoprullad tidning, the old fashioned sättet , låter jag som sagt vara helt osagt. Han är glad). 
Sen åkte Hjärtat en sväng till Stockholm, Lilla N åkte hem med sin mamma och kvar blev katten och jag. Vi häckade i soffan med avsnitt av The Good Wife, kan hända att jag sov en sväng mellan varven innan Hjärtat var tillbaka.






lördag, september 07, 2019

I goda vänners lag

Jag fick vansinnigt ont i kroppen efter massagen igår. Så där så jag hade svårt att sova. Gick ned i vardagsrummet någon gång mitt i natten och somnade först fram på småtimmarna. Vaknade med ett ryck i soffan 10.30 .... halva dagen gått nästan. Har fortfarande ont här och där, det drog väl igång nåt, massagen.
Har småfixat lite, fått upp lite tavlor, gardiner och annat pyssel. Senare idag kommer Bästa väninnan med särbo för eftermiddagskaffe och ikväll ska vi gå och och äta med kidsen. Skön lördag. Because I’m worth it! 

fredag, september 06, 2019

Jag ångrade mig .....

..... och hissade flaggan istället när jag kom från massagen. Om man nu HAR en flagga så får man ju flagga. 
Mobillarmet är på i god tid innan solnedgången. Man vill ju inte göra bort sig första gången och hala den för sent.




Jag är inte bara mamma .....

... utan numer även vimpelhissare. Det lilla rosa husets innergård stoltserar ju med flaggstång, den där som enligt mamma är jättelång. Ja. Det är den ju. Av sig själv liksom. Häromdagen fick jag en present i förskott av Lilla Systerns svärmor, en 4 m lång vimpel, och i morse lyckades jag hissa den dagen till ära.
Min ordinarie flagghissare är justerad i ett skov av sin artros så jag fick ta vimpeln i egna händer och lyckades. 
Så började min 57-åriga födelsedag och på programmet står även massage på spa. Över alltihop skiner solen! 




torsdag, september 05, 2019

Regnigt och spänt

En förkylning har slagit till och det var väl kanske väntat. Stora Systern kroknade i helgen när hon var här, spänningarna har släppt över radhuset (igår ringde de ”bara” fyra ggr och frågade saker), det regnar, det är höstigt.
Nu gillar jag ju hösten så det är helt ok men att vara förkyld gillar jag inte. 
Jag känner av mitt stressyndrom och har tagit ut semester i morgon. Känner att jag behöver återhämtning.
Igår var jag hos sjukgymnasten. Jag har känt det lite ”trångt” över halsen ett slag och stundtals är det väldigt obehagligt. Hon konstaterade att jag är väldigt spänd i de korta halsmusklerna och vi gjorde övningar för det. Fick sitta på en stol och träna på att ha hållning men att sjunka ihop och tippa huvudet bakåt lite grand. Hehe. Stel som en pinne. Intressant att upptäcka. Jag fick tre olika övningar och av det ”lilla” jag gjorde hos henne igår har jag idag träningsvärk.
Kroppen är intressant. Jag har lärt mig att scanna av kroppen, slappna av, höften och nacken har blivit bättre men se, då ploppar spänningar upp någon annanstans. Jag börjar förstå att man aldrig blir ”färdig”. Man ska förhålla sig och ta hand om sig. Lättare sagt än gjort men med basal kroppskännedom, som min sjukgymnast praktiserar, kommer jag i alla fall vidare. Vi konstaterade också att jag går in på femte året i rad med behandling. Varannan, var tredje vecka går jag till henne. Utan det tror jag inte att jag skulle kunna jobba 100%. Men ingen säger något så jag fortsätter! Må-bra-saker är jag rädd om!

onsdag, september 04, 2019

Att bo i en Schweizerost

Det lilla Rosa huset hade ingen ventilation förutom självdrag och öppna fönster. (Om man inte räknar det uppbrutna köksgolvet som ventilation men där är inplastat nu och vi väntar fortfarande på att avfuktningen ska komma igång. Hej och hå).
Men nu var det ju det där med ventilationen. Planerat och beställt sedan länge och idag kom det montörer med luftvärmepumpar, rör, fläktar och mojänger. Vips, så fanns det friskluftsintag, cirkulation, luftluftpumpar med värme och ac, något som heter air-mover och allt gick geschwindt.
Blir man glad eller blir man glad över att något funkar som man tänkt? Hjärtat visslar och ler och jag är glad över att alltihop är tystgående. Jag var lite nervös först faktiskt eftersom det skulle borras hål i huset, i tak och kattvindar men de visste vad de gjorde och inga onödiga borrhål är kvar. Hurra! 

måndag, september 02, 2019

Migrän, motigt men ett radhus mindre


Migrän. Ligger på lur. Var hos läkaren passande nog för att få nytt intyg för att förlänga mitt högriskskydd. Hade med mig utskrift över mina sjukperioder för ett år. Ingen rolig läsning och om det kan bli bättre är ingen gladare än jag. Blev bemött: så där. Som om jag själv bestämmer att jag ska ha anfall. Ny doktor igen och jag orkar knappt med att rabbla samma saker om och om igen. Äter hög dos av betablockerare och visst, något bättre men inte som jag hade tänkt mig. Blev rekommenderad antistresskurs. I så fall den tredje i ordningen. Det.hjälper.inte. Jag mediterar, simmar, andas ... jobbar, är ledig. Det.spelar.ingen.roll. Migrän får jag i alla fall. Men visst. Är nere på 2-3 anfall i månaden istället för 5-10 så bättre ÄR det ju, helt klart.
Motigt. Ovanstående. 

Radhuset är nu överlämnat i annans ägo. Lite vemodigt men skönt. Nu har vi bara två hus igen och det är vi ju vana vid! Tre veckor till, sen är vi som folk är mest. Ett hus. Räcker gott och väl. På köksfronten väntar vi på att få en avfuktare installerad. Det var synnerligen segt att få den på plats men vilken dag som helst så.
Radhuset har för övrigt lovat att sköta sig och vara exemplarisk. Kanske en och annan snigel i brevlådan men köparna är förvarnade. De hörde för övrigt av sig och berättade att några barn från gården varit och plingat på dörren för att säga att fråga om deras pojkar ville spela fotboll??? 
”Cina har sagt att de nog kan spela med oss”!
Där ser man! De små kiven tog mig på orden. Ja, gårdens ungar kommer jag att sakna men jag går väl förbi någon dag när jag är hos Lilla N.
Nya tider väntar! 

söndag, september 01, 2019

September

Så är den här, älsklingsmånaden. September. Lugnare tempo, fina färger, skönt väder. Just idag vrålregn och åskskurar. Men ändå. Det kan komma varma, ljumma dagar som startar med krispig morgonluft. Gillar’t!
Så är vi även med kök. Provisoriskt men ett kök. Vi har täckt fula spånplattor med mattor. Man tager vad man haver. Vi har lagat mat. Bara en sån sak. Kyl och frys står kvar i hallen men men. Ett kök.
Så börjar september.