När man får oväntat besök x 2

Framåt lunchtid kom Hjärtat infarande och meddelade att det låg en älg bakom uthuset. Kan säga att jag mottog den informationen med en viss skepsis men se, han hade ju rätt. En älgkalv hade parkerat sig på grannens tomt bakom uthuset och där låg hen och sov. Grannen visste att berätta att de sett tre älgar i går kväll, en ko, en fjolårskalv och en kalv. 

Mäkta imponerad blev jag, för mig är det stor eller liten älg. Möjligt att jag känner igen pappa älg om han har horn. Men nu konstaterades att lilla kalven blivit kvar. Hm. Gör man något åt det???

Jag hann inte fundera mer på det. Det blev lunch och ledningsgruppsmöte. Då ringde det på dörren och då Hjärtat var som bortblåst fick jag snabbt springa och öppna. Där stod Bästa väninnans särbo med blomma och adventspresent. Bästa!!!! Jag ropade på Hjärtat som dök upp som gubben i lådan och tog emot. Jag sprang tillbaka till datorn och mötet. ( jag skriver protokoll så det är bäst att vara närvarande ....)

Efter mötet packade jag upp en mycket fin julros som jag nu ska vårda ömt!

Med det konstaterade jag att plötsliga besök ju visst kan liva upp och det blev en kul start på veckan!

Älgpaus.

Advent

Så är det första advent och på marken ligger ett tunt täcke snö. Har tänt första ljuset och tänker ta mig ut på en promenad. Om jag får på mig några skor. Ledvärken har satt sig i fötterna denna gång och i morse tog det lite tid att komma nerför trappan. Känns som det brinner i hälarna ... 

Tog ett morgonbad och en kopp kaffe, stod sen en lång stund i farstun och njöt av utsikten. Vår fina gård. Då blev jag glad igen.

Igår var jag i min favoritantikaffär och handlade. Igen. Fyllde på med handdukar, älskar gamla fina vävda handdukar med broderier. Och två blå kaffekoppar som nu har varsin blå hyacint. Sånt gillar jag. 

Tänker ta dagen i sakta mak. En söndag i min smak! 

Längst fram står ”Brita” från Rörstrand. 

Favorithörnan sedd från soffan. Katten och jag fajtas om fåtöljen .....

Första ljuset tänt!

Äntligen helg!

Denna vecka lägger jag nu till handlingarna och så tänker vi inte mer på den. Så.

I helgen har jag tänkt att plocka fram julsakerna. Mitt motto ”ett pyssel” om dagen har kommit av sig och jag har istället jobbat, ätit hjälplig och sovit i soffan, i sängen och soffan igen. Ledvärken from hell följer tyvärr med in i helgen och inte ens en halv alladin-Ask, en burk pepparkakor och en rulle Marie-kex har rått på denna smärta. Men jag försökte. När jag har ont och är stressad över det brukar jag tyvärr tröstäta. Ett mönster jag känner igen så väl. Blir liksom inte mätt, det är som att värken skapar hunger. Mycket märkligt. 

Just nu ska jag samla ihop mig och ta mig till Ica för att hämta paket. Har klickat hem julklappar på nätet för första gången. Funkade ju det med. Sen blir det Idol och att heja på Caspar!

Soffläge

När man ligger så här i fem timmar efter jobbet utan att röra en fena. Huvudvärk, ledvärk och trött bortom trött. När man missade återhämtning och det blev platt fall.

Soffläge. Jag ger det ett face. 

Huvudvärk, Mariekex och Netflix

Hela dagen idag har jag arbetat med en dov huvudvärk på lut. Inte migrän utan någon annan sorts, lite mer ”mitt-i-huvudet” och ner i nacken. Antagligen stress och för lite sömn. Nu ligger jag i soffan istället. Laddar för promenad och sen kvällsmat. Änner mer sen blir nog lite Netflix ändå.

 

Sen Den eviga frågan. Vad ska vi äta???

Till lunch fixade Hjärtat pyttipanna, stekt ägg och rödbetor. Supergott.

Jag började hösten bra med att gräva ned mig i recept kring antiinflammatorisk mat med massor av kryddor, grönt och noll gluten. Mådde jag bättre?

Ja. Det gjorde jag.

Så jag tänker att vilken dag som helst ska jag ta tag i det igen. Fast jag lagar den maten flera gånger veckan men behöver göra det mer. Känner i alla fall skillnad och det är ju positivt, blir ju lite lättare att hänga i då.

Men idag frossade jag på Marie-kex med mjukost till eftermiddagskaffet. Hur gott som helst.

Kanske blir det soppa sen! Fantasin tryter på middagsfronten. Liksom orken. 

Somliga dagar

Advent närmar sig. Regnet står som spön i backen och någon vinterfeeling har då inte infunnit sig. Förutom att frysa inomhus dagtid. Termometern visar 22 grader och jag tvivlar starkt men har testat fler. Det ÄR 22 grader. Ylletröja och raggsockor på när jag sitter och jobbar, fryser och fryser.

Sen här jag och lägger mig, 18 grader i sovrummet, somnar och vaknar två timmar senare hur varm och svettig som helst. Inte vidare värst trevligt faktiskt. 

Men jag har slutat med mitt hormonspray och humöret är bättre. Nåja, jag blir väldigt lätt ledsen men hellre det än ursinnig och vrång. Och så är vallningarna tillbaka, men jag tar dem. Och fryser dagtid som sagt. Ur led är mitt värmesystem.

Igår pysslade jag en krans av kottar. Det tog sin lilla tid och var lite väl pyssligt för mig. Brände mig på värmepistolen, tappade taget om kransen så allt dunsade i golvet och tja, men envist stretade jag på och blev faktiskt riktigt nöjd. Vet bara inte var jag ska ha den? 

Ikväll efter jobbet är tanken att pyssla ned några hyacinter i en gammal sockerkaksform. Rosa. De får sen bo i farstun som är rosa.

En kreativ handling varje dag kanske får humöret att stiga lite? Lite julfeeling mäjbi infinner sig.

Kottkransen

Början på ett annat projekt. Knyta julkulor på ett snöre, också en aktivitet. 

Måndag morgon

Vaknar denna måndag och solen lyser. Hurra!

Jobbar fortfarande hemifrån, börjar tycka att det är lite trist. Många möten via Skype, det skulle jag haft oavsett varifrån jag jobbar.

Är trött efter helgen, skyll mig själv. Sena filmkvällar är inget för mig.

Vi tog en långpromenad i blåsten igår eftermiddag. Åkte ut till Sundbyholm, ett favoritställe sen barnsben. Det var dock ganska trångt på fiket så vi åkte en sväng till Borgåsund istället. Sommarens favoritfik har blivit restaurang med en fika-del och har öppet året om. Mycket trevligt. Så vi satt där och åt chokladtårta à la Wien och så längtade vi dit, till just Wien. Fem år i rad har vi åkt dit på julmarknad, i år får vi drömma oss tillbaka. Som sagt, chokladtårtan hjälpte till.

Hemfärd, Netflix och The Crown, middagslagning och så var helgen slut. 

Denna vecka tänker jag mig pyssla fram lite advent. Detta mörker behöver fördrivas. Stjärnor och slingor ska upp. 

Men jag tänker mig en lunchpromenad idag, sol! Det gäller att ta vara på den.

Det är Tom Cruises fel

Igår satt vi uppe länge och tittade på en film med Tom Cruise. Filmen slutade 01.15. Helt galet. Hade det nu inte varit för all reklam hade det inte tagit så lång tid. 

Det ovanliga var också att jag höll mig vaken så länge. 

Dagen idag är därför en helt konstig dag. Vaknade 11.30!!! med ett ryck och kom i tidschock direkt. Halva dagen hade ju redan gått.

Det plingade på dörren och där stod Hjärtats son och gjorde stora ögon åt mig med morgonfrilla och prickigt nattlinne mitt på ljusa dagen. 

Hej och hå.

Känner mig nästan bakis idag. Förvisso drack vi bubbel men alkoholfritt men dygnsrytmen kom ur spel. Efter en sen frukost begav vi oss ut på en långpromenad i det blåsiga vädret. Så skönt ändå.

Det här blir en lugn dag och det är Tom Cruises fel! 

Fredag utan simning

Vårt badhus har öppnat igen för motionssim men vi går inte dit. Som jag saknar det. Frukosten på fiket också. Men. Ett tag får det vara så. Promenader och cykelturer är grejen ett tag. Mest promenader faktiskt.

Ikväll ska vi ha fredagsmys med Lilla N över FaceTime. Jag är förkyld och håller mig än mer på min kant. Hur kan man bli förkyld alldeles av sig själv?

Nåväl. Ser fram emot det myset även om jag på förhand vet att sejouren blir kort med Lilla N. Mycket spring i de benen! Men jag pratar så gärna med hans mamma också.

Idag är det sol här. Hurra! Blåsten har lagt sig hjälpligt, dags att städa upp i trädgården efter stormen. 

Men först jobb. 

Snö i sikte

Efter en stormig natt såg hela trädgården ut som hela havet stormar. Trädgårdssoffan hade blåst omkull, alla tomma plastkrukor hade virvlat runt, spadar, krattor, ljuslyktor .... 

Sen kom det snö. Inget som ligger kvar men stora flingor dalade ner. Gillar’t. På riktigt. Men önskar ju såklart lite kallare så att det kan bli riktig vinter. Helst.

Hemmajobbat. Fikat med tända ljus. Gått till brevlådan. Det var min dag. 

Idag ingen sol

Idag syns inte en endaste skymt av någon sol. Har dessutom planerat min lunch helt knäppt så jag hinner inte ut och gå mellan möten innan det blir mörkt. 

Mitt eget fel. 

Igår pratade jag med mamma över en timme i telefon. Hon är vid gott mod men har ett skov i sin muskelreumatism så kroppen lyder inte riktigt. Samtal till doktorn idag hoppas jag för att höja kortisondosen. Så här kan hon inte ha det.

The Crown. Serien på Netflix blir min livlina efter jobbet. Känner det tydligt!

Omprioritering

Vaknar till sol. Vafalls? Ovant, över en vecka sen sist.

Har förmånen att just denna dag kunna omprioritera jobbet och går därför ut på en promenad nu och kan skriva en miljard minnesanteckningar sen eftermiddag och kväll istället. Det är ju kolmörkt då i alla fall. Jag behöver ljuset.

Just idag känns det ännu mer angeläget, det där ljuset.

Har ju som tappat geisten lite och ett sms från mamma igår fick det att knipa i hjärtat. Hon ställde in juldagens happening och det är ju inget att säga om det. 30 personer på julkulas känns ju inte som det smartaste sättet att tillbringa en juldag på i detta läge. Hon skrev att hon var nöjd och glad över de 30! juldagskalas hon kunnat ha i huset so far. 

Knip i hjärtat. Ja, jag vet. Ett julkalas är mycket, mycket mer än vad många andra har. Medveten om det. Mycket.

Men jag som de flesta andra saknar vanligheten. Ibland mindre, ibland mer. Just nu: mer.

Är det mörkret??? Tror det.

Tänder ljus, eldar i korg och googlar gasolkaminer till uterummet. 

Och kastar mig ut i blek novembersol. Nu!

Eldigt

Åh vad jag eldade i vår eldkorgen igår! Det var väldigt trivsamt att elda medans jag krattade bort de sista höstlöven. Rogivande i kvadrat. 

Längtar faktiskt till nästa gång och funderar på om det inte rentav blir ikväll? Med en mugg choklad i handen, att bara stå rätt upp och ned och njuta lite av eld?!

Igår släpptes fjärde säsongen av The Crown på Netflix. Vi klämde två avsnitt på raken och jag fick stålsätta mig för att inte fortsätta. Säsong tre, de tio avsnitten, såg jag på två dagar och sen var det roliga slut.

Så har vi en ny inneboende. En mus som springer i kökstaket. Eller jag befarar en större råtta eftersom det låter vääääldigt mycket. Hjärtat har läst att vitlök hjälper så nu är ena kattvinden preppad. Garanterat vampyr-fritt i alla fall för det stinker vitlök i hela huset. Han har även beställt ”råttskrikare”, någon mojäng man stoppar i kontakten och som sänder ut högt ljud .... vi får väl se om denna råtta är döv eller flyttar ut. Jag röstar för utflyttning!

Ut i skogen ska vi gå

Denna söndag började med en långpromenad i skogen och ett lika långt samtal med Bästa Väninnan. Det är guld värt att ha en ”best friend”. Någon man kan prata med om precis allt. Det är nog inte mycket hon inte vet om mig och vice versa. 34 års vänskap. Så mycket vi gått igenom. Första åren bodde vi grannar, sedan flyttade jag och de senaste 31 åren har vi bott på avstånd. Men bara avstånd på kartan. I hjärtat är vi systrar och alltid nära.

Vi tycker inte alltid lika. Långt därifrån. Vi kan vara rätt tuffa ibland. Men det tar man eftersom det är rakt och ärligt. Vi har skojat ibland och sagt att vi borde gifta oss med varandra, så enkelt det vore. 

Men nu gör vi inte det utan finns för varandra och är genuint glad för det. 

Annars då? Denna småregniga  gråa söndag? Tänker mig regnjacka och gummistövlar på, kratta de sista löven och tända eldkorgen. Sedan se The Crown, säsong 4 släpps idag och ladda för en ny arbetsvecka. 

Tända ljusslingorna i uterummet och skingra detta kompakta novembermörker.

Det blir ju sällan som man tänkt sig

Vaknade med migrän i morse. Trist. Av lördagsmorgonbadet blev intet.

Har inte sovit så bra, Hjärtat har idkat rått-jakt, eller ja, det är väl små möss som kommit in i väggarna och han hörde dem inatt. Stök, bök och buller för att lokalisera dem. Som om de små mössen sitter och väntar på honom när han far omkring???

Till slut gick han och la sig igen och efter en stund vaknade jag IGEN av att det lät och denna gång låg han i sängen  och beställde råttfällor. 

Suck.

Jag säger inget mera.

Nåväl. I ett desperat försök att mota huvudvärken gick jag en promenad innan frukosten. HAHAHA. Åt mig själv alltså. Dumbom. Tog mig knappt hem och hann med nöd och näppe in innan jag kräktes och däckade i soffan. Soffan är min plats vid anfallen när jag ligger och slumrar. Efter en timme frågade Hjärtat ängsligt om han kunde göra något.

”Ja, knäpp på tv.n”

Med Nyhetsmorgon svagt i bakgrunden kan jag distraheras och ”glömma” bort det onda.

Så synd att han hittade kanaler med Formel 1 och pingis. Inget bakgrundsljud att rekommendera vid migränattack.

Suck.

Jag säger inget mera.

Nu är jag hjälpligt på benen igen och blir servad. Kaffe, lunch, nackmassage. Inga ljud.

Två av våra ungdomar har gått i Corona-karantän med symtom. De ska testas på måndag, test ska hämtas på apoteket och lämnas in där. Hjärtat har en plan: ungdomarna tar sig till parkeringen utanför apoteket, Hjärtat hämtar test-kitten och kastar in i deras bil. De tar testet, kastar ut det till Hjärtat och han går in och lämnar. Mission completed.

Senare idag ska vi leverera hämtmat till dem. Jag vill att de firar ned en korg från fönstret där vi kan lägga i maten, dra två ggr i snöret för att kusten är klar och de hivar upp den till sig. De skulle hellre döden dö har jag fått veta fast det tror jag inte på. Jag får ställa det utanför deras dörr. Sen plingar jag på och springer ut. Naturligtvis håller vi alla tummar och tår att de inte blir allvarligt sjuka. 

Ja. Jag känner mig och låg och däven idag med tappad sug. Hela världen är full med tappade sugar, jag vet. 

”Det är sådana tider”.

Det är jävligt allvarliga tider och idag känner jag mig tyngd av det. All världens bekymmer på axlarna, superdumt.

Hjärtat är i alla fall glad eftersom han fått se sin kinesiske idol vinna ännu en pingismatch. Alltid något.

Over and out.

 

Fredag

Idag har jag skjutsat hem Stora Systern. Slutade efter lunch och bara låg på soffan en lång stund. Sen åkte jag som sagt ToR Sthlm och när jag kom hem till huset igen car det så tyst och stilla. Så som det alltid blir när de åker, de små liven.

Ikväll ska jag titta på Idol, hålla tummarna för Caspar i vanlig ordning. Äta ostbågar. Bästa snackset. Gult. Fin färg i novembermörkret.

När man går runt huset

Hemmajobb. 20 steg från hemmakontoret till köket. 20 steg från hemmakontoret till soffan. Det blir ju inte så många steg. För att råda bot på detta går jag då och då ett varv eller två runt huset. Springer lite upp och nerför verandatrappan, gör benböj och stretchar. 

Går kvällspromenader och saknar simningen. Och kollegorna. Och mamma. 

Brukar ju gilla hösten men tycker som sagt att det är lite tjorvigt just nu med den saken.

Men.

Så hittar jag fådda lussebullar med fyllning av vit choklad i frysen och det är som de gula bullarna lyser upp det grå. De är bakade av sonens sambo och är ljuvligt goda. I skenet av tända ljus, en kopp kaffe och sällskap av Hjärtat och Stora Systern vid fikat så er’e rätt gött ändå. Frisk, fika, ett jobb, fint sällskap. 

Man behöver påminna sig. Sannerligen. 

För övrigt tänker jag om regeringens ”stenhårda” beslut att inte tillåta alkoholförtäring efter klockan 22 på krogarna kommer få effekt. Inte bara på smittspridningen utan på folks hyfs och vett till det bättre  överlag. 

När journalist frågade om regeringen utifrån detta tänkt på att hemmafesterna kanske ökar och tänker man utöka öppettiderna på Systembolaget p g a detta???

Tänkte jag ”what”????

Sprit är tydligen väldigt viktigt i denna pandemi. Alkohol och toa-papper, sen är man safe. Not.

Håll i, håll ut, håll avstånd.

Det är tråkigt.

Det är tråkigt att vara död också.

Slut på meddelandet.   

Måndag och ny vecka

Så är det måndag igen och i morgon är en annan dag. Tack o lov. Igen. 

Jobb, virus, karlar med pms-liknande tillstånd och en hel del till gör att min stressnivå är i botten från dag ett denna vecka.

Känner att jag rent av börjar härskna till. Jag går ut och andas ett slag. 

Over and out. 

Badtider

I morse vaknade jag av att det rullade in två bilar på gården. Det var Lilla Systern och Svärsonen som kom, de ville bada. Stora Systern var redan vaken och redo, jag sömndrucken och morgonfrilla, hoppade raskt i badkläderna och så åkte vi till badet. 

Alla badade. Nåja, Lilla N nöjde sig med att gå i till  knäna, godkänt. Det är ju trots allt november. Novembers första bad.

Sen åkte vi hem och åt frukost.

Papporna har firats idag. Jag hade tänkt att gå till kyrkogården och tända ljus men kom mig inte för. Det blev en runda i skogen för att plocka kottar istället. Förberedelser för julpyssel, jag har inte blivit galen.

Nåja. Där i skogen alldeles själv tänkte jag på pappa och att jag inte behöver en särskild dag. Jag tänker på honom ganska ofta. 

Sen stökade jag undan återvinningen, tömde  alla sopor och broderade. Sen var helgen slut.

Badplatsen.

Systrarna.

Äntligen helg

Då har även Sörmland fått restriktioner och helgens loppisrunda har ställts in. Det går ingen nöd på oss, kratta löv och baka lussebullar kan vara tänkbara aktiviteter istället. Återställa huset efter renoveringen kan man också göra. 

Stora Systern är på besök och jag bestämde mig för att sluta tidigt igår. Vi gick en långpromenad runt sjön i det superfina vädret och det var otroligt skönt, lugnt och stilla. 

Vi följer valet i USA med förundran och skräckblandad förtjusning, nu verkar det ju som att det går åt rätt håll, demokraternas väg men vilken rysare! Någon gång i helgen ska vi ringa mina släktingar i Kalifornien, vill höra hur de har det och hur de upplever det.

Gårdagskvällen ägnade vi åt Idol. Ja, här är Caspar vår idol, det är något befriande över honom och jag åker minnesraket varje fredag tillbaka till musiken, stil och känsla som fanns då. Kan inte riktigt sätta fingret på det men jag blir glad av Caspar. Musik ska byggas utav glädje!!

Utsikt från hemmakontoret.

Promenadsällskapet, Stora Systern

Höst

Torsdag

Denna torsdag stavas migrän. Har, för en liten stund sen, återkommit till livet efter ett anfall som däckade mig. Har dock ont i kroppen och är skrovlig i halsen. Och trött, så förfärligt trött.

Tog med datorn hem igår eftersom vi fått riktlinjer att alla som kan ska jobba hemifrån. Hann vara med på två möten i morse från hemmakontoret, sen var det dags att koppla ned och logga ur. 

Hjärtat fick ändra planerna och istället för att fixa inne och föra oljud med slipmaskin, hammare och spik, fixa i garaget. Tror han gjuter nytt garagegolv eller nåt. Oklart. Antagligen för att jag inte ska dit och piffa sen. I garaget står han för allt själv. Tack och lov. I garaget och verkstaden är jag nog mest i vägen. Håller mig inne, jag. 

Idag håller jag mig dessutom lugn. Väldigt lugn. 

Den där när ....

.... bruset i huvudet av alla möten, förväntningar, valvakor, ledsenheten över det som hände i Wien och lite till får mig att stelna. När det är så mycket på gång runt omkring att själva jag suga upp och in i en virvel och nästan tappar fotfästet. När jag blir irriterad på allt och alla. När ens egna gränser suddas ut. 

Då. 

Tog Hjärtat med mig ut i garaget klockan 23.04 och visade den gamla vita träsoffan. Den där som jag trodde åkt till tippen p g a ruttet ben p g a stått ute i femton år men som räddats i smyg av min handy man.

För där stod den. Med nytt, fint ben och kommer bli som ny till våren. Den behöver bara få stå inne över vintern, torka upp och sen målas. Bli som ny. 

Då.

Blev jag lite glad igen. Landade här och nu liksom. I en svinkall verkstad med tusen pryttlar och pinaler överallt men finast tronade min älskade vita soffa.

Sen kunde jag sova. Lättroad tjej. 

Men jag känner mig redo: nu skallar jag även denna dag!

Den vita soffan. Nu en räddad soffa.

En rolig sak är ....

... att min sy- och läshörna börjar kännas klar. Väntar på nya gardiner bara. Skulle lagt på vardagsrumsmattan ikväll men eftersom den är så stor och jag är så trött så får det vänta tills en piggare dag. 

En blåsig dag

Måndag. Jaha. Så har denna dagen gått som tåget. I morgon är en annan dag. Tack och lov . 

Hej november!

1 november. Höst på riktigt. Har köpt ljuslyktor och batteriljus och placerat ut i trädgården för att mota mörkret så gott det går.

Att ha tre dagar ledigt efter varandra känns verkligen lyxigt och återhämtning får en mening. Känns som helt  rätt beslut att gå ned i tid nästa år. Mindre i plånboken, ja. Mer tid till mig, ja. Det sistnämnda väger tyngst.

Har inte träffat mamma sedan 6 september. Vi hörs på telefon, sms och så men inte setts fysiskt. De är ju i riskgrupp, underliggande sjukdomar x flera vilket gör att vi är superförsiktiga.. Men det är trist. Igår skrev mamma att ”det svider i hjärtat” och då blev jag ledsen. Jäkla corona-virus. Dessutom, med bekanta som testats positiva tar vi inga risker.

Här hemma går renoveringen mot sitt slut. Kan bara sitta i soffan och titta och förundras över hur ett rum kan förändras. Till det bättre. Njuter!