Sista måndagen i maj

Morgonrunda i trädgården, sol och ljummen vind kring benen. Sovit som en kratta p g a anledning och det var tungt att gå upp. Men ut kom jag och det var skönt.

På lunchen grabbade jag tag i en burk gulaschsoppa i skafferiet och cyklade till Största Systern. Värmde soppan, bredde mackor och så fick hon sätta sig och äta lunch, jag bar bebis. Bebis vill helst äta hela tiden och ger all inclusive ett litet ansikte. Måhända det sötaste, mest näpna lilla ansikte man sett men mamman behöver både sova och äta. Basta.

Jag lindade in lillan i en filt, fick henne att ta nappen och gick omkring i en halvtimme. Skönt att jag fick röra på mig, mamman hann äta och ligga en stund för sig själv i soffan.

Sambon har börjat jobba idag. 10 pappa-dagar går fort och fast mamman genomgått ett kejsarsnitt så blir det inga extra dagar. Efter 10 dagar ska hon fixa biffen själv. Ett snitt är en stor bukoperation och tar lite tid att hämta sig ifrån, plus amning och all omställning i stort.

Ja. Jag vet. I alla tider ... klarar sig ... hur skulle det se ut???

Det skulle se förbaskat bra ut om vi var lite mer rädda om våra nyblivna mammor och pappor, det är min absoluta övertygelse. Genom det bäddar vi mjukt för familjer och barn. 

Nåväl. Den här familjen har det bra förspänt, vi är flera som stöttar.

Sen cyklade jag hem och jobbade klart. Lilla Systern kom och vi lagade vegetarisk pyttipanna till middag och till morgondagens lunch, en fiskgryta med saffran och räkor. Det blev flera matlådor som båda systrarna kan värma när andan faller på. Ja, det räcker till oss också, mycket mat blev det.

 Fiskgrytan.

Lilla Systern i köket.

Barnbarnshäng och dammfix

I fredags åkte jag till Hallstahammar och Åsby trädgård. Himmelriket för en trädgårdsnörd som mig. Tre timmar senare hade jag köpt två amerikanska blåbärsbuskar, en klängros, en klätterhortensia, näckrosor och flytväxter, krukor, en radda småplantor och tillbehör. Med betoning på tillbehör. En säck näckroslera väger bly .... jag fikade också. En välbehövlig paus.

Nu ska allt planteras. Behöver lära mig ordet ”lagom”, är mer lite av allt eller inget. 

Så.

Igår morse var jag uppe tidigt och grävde en grop för klätterrosen men hann inte mer än så. Var medbjuden till Största Systerns svärföräldrar på landet för en utomhusdag och det ville jag ju inte missa. En skön, härlig dag på landet. Den första mormorspromenaden ägde rum tills det lilla livet tyckte vi kom för långt från mamman. Jag ilade tillbaka till huset med en onöjd pyttebebis i vagnen som blev lugn och glad så fort hon hörde sin mors röst. Ja, vi roade oss sen med att gräva upp näckrosor, ännu fler till dammen, beundrade nya växthuset och drömde om det i exakt tio sekunder tills jag kom på att jag har projekt så det räcker ...

Lördagskvällen ägnades åt dammfix och jag tycker själv att jag fick till det riktigt bra. 

Idag har jag så fått ned den nya klätterrosen i jorden vid portalen och även flyttat dit en äldre ros. Hjärtat har meckat ihop hammocken. Nu kan vi gunga i den och lyssna på porlandet från fontänen. Superlyx.

Mors dag. Haver pratat med alla kidsen, Lilla Systern var här och fikade. Mysig dag.

En helg går fort ....

Tacksam

Igår fick jag min första spruta mot covid. Jag hade bokat tid i Strängnäs på kvällen så det blev en kvällsutflykt. 

Med hälsodeklarationen redo lotsades jag in i lokalen, en stor idrottshall, fick sprita händerna och hälsades välkommen! Jag registrerades, fick gå till en station, ta-på-skoskydd-stationen och sätta mig på en stol. En glad ungdom trädde på skoskydden, det fick vi inte göra själva och så följde jag gul linje i golvet in till vaccinationshallen. Träffade en läkare som hälsade mig välkommen på nytt, sa att han var glad att jag valt att ta sprutan och berättade om dos 2 och så blev jag anvisad ett bås där en supertrevlig sköterska gav mig injektionen. Snabbt och smidigt. Därefter lotsades jag till den sista stationen, vänta-15-minuter-stationen, där man ställt ut x antal stolar på rad med behörigt avstånd, stora klockor så vi kunde hålla reda på tiden och en liten duo som spelade musik, pausmusik helt enkelt. Hur lyxigt som helst. Där satt vi på rad, mun- och skoskyddsklädda, spritade händer och nyvaccinerade. En liten klick mitt i historieboken om den här pandemin. 

Jag är så tacksam över att jag bor där jag bor, att alla de här människorna ställer upp och om och vaccinerar oss. Jag vet vilket jobb det är i kulisserna, ett enormt arbete läggs ned för att det ska fungera. Nya rön kommer, man behöver planera om och gör det. Personal i olika kategorier, material, datorer, uppkopplingar, parkeringar m m. För ett år sedan visste vi inte om det ens skulle finnas vaccin, igår satt jag där i denna stora hall och kände mig: tacksam. 

Nej, det kanske inte var den lättaste plätten att få tid. D v s jag fick försöka ett par gånger p g a hög belastning men so what? Det gjorde mig inget, När det inte fanns vaccin fanns det heller inga tider att boka. Rätt logiskt. Trist? Ja kanske. Men tvivlade jag på att det någonsin skulle bli min tur? Nope.

Skulle önska att massmedia skrev mer positivt om det här vaccinationsprogrammet, även om bakom-jobbet. Folk gör underverk. På riktigt. Vi har förmånen att bo i ett sånt land. Idag är jag oerhört glad över det. 

Mitt i veckan-blues

Efter måndagens galoppträning har jag en grym träningsvärk idag. Det känns tydligt vilka muskler som inte brukar användas så flitigt om jag säger så. Efter jobbet ska jag ta mig ut på en längre promenad för attt försöka leda upp mig. Jag var inte med aktivt på hela lektionen i måndags, mina leder pallade inte det men det var rätt trivsamt att ändå, Hrodur och jag parkerade oss i mitten av ridhuset och på så vis kunde jag ändå ta del av lektionen och se på de andra. Det hinner man ju inte annars.

Gårdagen var en trist historia, regn, kallt och tjorvig arbetsuppgift. Hjärtat var till doktorn, äntlisch, men det blev inte något resultat förutom prover, utskriven hostmedicin och ringa på nytt om det inte gått över i morgon. Han hade svårt att höra vad läkaren sa som var iklädd full skyddsutrustning, munskydd och visir. Igår var ingen anteckning gjord i journalen, Hjärtat får logga in i dag och se vad utlåtandet blev. Långdraget är det.

Jag avslutade kvällen hos Stora Systern där jag fick bära bebis en liten stund. Det är medicin mot allt, bebisdoft och hålla den lilla människan. Nu väger hon dryga tre kilo, liten tjeja och alldeles, alldeles underbar!

Idag är det en regnig onsdag. Vars e solen? Värmen? Behöver dem för humörets skull känner jag.

Fullt ös

Verkar vara hårt tryck på vårdcentralerna. 08.15 var akuttiderna slut för dagen och Hjärtat är välkommen att ringa åter 0700 i morgon. OM det finns läkare på plats kan han få en tid i infektionsslussen. Kanske. Tre negativa covid-test räcker inte, det kan vi i iför sig förstå, försiktig ska man vara. Att byta vårdcentral är inte heller någon idé eftersom det är fullt överallt och att lista om sig tar tid. Kanske förresten lika lång tid som att komma till den vårdcentral han tillhör???

Jaja. Ett dygn till.

Ikväll är sista ridlektionen för vårterminen. Vilken tur att sommarterminen börjar nästa vecka. Och denna vecka är kortvecka. Hurra! 

Mellan skurar. Igen.

Finvädret i fredags är ett minne blott. Har passat på att få ut plantor och försådda blommor mellan skurarna, nästan klar.

Igår var jag hos barnbarnen, fick kaffe och rabarberbulle, väldigt gott. De åkte och klippte sig hela familjen hos mostern, jag stannade kvar och diskade upp, hängde upp tvätten och plockade i ordning. Jag hjälper dem lite, vet ju hur bebiskaos är ....  

idag fick jag ledsenattacker. Mest av oro tror jag, Hjärtat är fortfarande dålig och det börjar ta på oss båda. Undrar ju vad det är och vården säger ”avvakta”. I morgon ska han ringa igen, då går han in på sjunde veckan. Hosta, orkeslös, trött och matt. Corona-testade är vi, x flera och negativa varje gång. Måtte han få komma och bara bli undersökt, lyssna på lungorna.

Jaja, jag är trött, då har man ju en tendens att se livet lite mörkare än vad det är.

Gjorde rabarberpaj till fikat, det var gott!

Efterlängtad fredag

Den här veckan har det varit spretigt på jobbet, många bollar i luften och oförutsedda händelser. 

Så, fredag it is. Skönt tycker jag.

Igår hängde jag en stund hos Största Systern med familj. Jag bar bebis så övriga familjen kunde sitta och äta tillsammans, det uppskattades av storpojkarna, de hade tusen frågor om högt och lågt. 

Sen klippte sambon gräset, mamman ammade, storpojkarna lekte ute och jag diskade och plockade lite. Det känns superlyxigt att ha dem nära, att jag får vara en del av deras familj och att jag kan hjälpa till med praktiska saker. En fröjd att diska. Hos någon annan. Till kvällen mös de allihop i storsoffan och då tassade jag hem till Rosa Huset, lagom hemma ringde Stora Systern. Hon är mitt uppe i uppsatsskrivande, tar examen i juni. Det tarvar inget blod, men svett och tårar, vi pratade en lång stund och hann även med att skratta magen ur led. Viktiga grejer, att gråta och skratta. 

När jag skulle somna låg jag där och kände mig rik. På kärlek och familj. 

I helgen behöver jag plantera allt som står i krukor och byttor. Det växer sig stort och snart är uterummet och verandan en djungel. Det glunkas om regn. Vafalls? I slutet på maj önskar vi sol!

”Akta dig för sågen”

Efter lite turbulens har jag lärt mig om spinal huvudvärk, att svärsonen ska akta sig för sågen och att färska tomater svider som eld i afte-sår i munnen. Det sista borde jag begripit, nu vet jag säkert.

Spinal huvudvärk kan uppstå som en komplikation efter bedövning vid kejsarsnitt och är enligt utsago från dottern 1000 gånger värre än migrän. Lindrades något vid sängliggande men ändå. Fasansfullt. Samtidigt som nyförlösta dottern kämpade med detta sågade sig svärsonen i tummen. Ända in i benet för att göra det ordentligt när han ändå höll på. Nämnda tumme visades upp för mig via FaceTime och det absoluta rådet blev en vända till akuten för rengöring och x antal stygn.

Jag tog resten av dagen ledigt och bistod mamman med det jag kunde göra, bära bebis, diska, koka kaffe, se till att allt hon behövde fanns inom räckhåll, hämta storpojkarna från dagis och skola och bara vara där.

Till slut blev huvudvärken olidlig och det blev inläggning på sjukhus där hon fick behandling som hjälpte ganska omgående. Bebis var med. 

Så. Nu kan de börja om. Utan huvudvärk och med en hel tumme. Jag andades ut och cyklade in till  stan igår kväll för att äta middag med lilla systern. Vi satt på balkongen i solen och bara njöt. Mysstund.

Idag är jag trött. Trött fast glad över att alla mår bra. 

Balkonghäng. Supermysigt.

Fokus

Det är synnerligen svårt att jobba när det då och då dyker upp bilder på minsta barnbarnet i telefonen. Nu har jag lagt telefonen i köket och får ha bildfrossa till lunch. Måste man verkligen jobba när man blivit mormor igen? Har man inte 10 dagars mormorsledigt? Egentligen?!

Nåväl.

Igår kväll red jag igen och Hrodur var inte på humör, han hade gjort färdigt för dagen tyckte han och utmanade mig verkligen. Det blev en tuff, lärorik lektion där jag då och då kände mig som den sämsta ryttaren i hela världen men jag kämpade på. Jag är ju faktiskt nybörjare, glömmer lätt bort det och så kommer kraven direkt. Men så sitter hjälperna där de ska och det fungerar igen. Jag älskar ridlektionerna, här och nu, jag och hästen.

Idag är också första dagen på mycket, mycket länge jag vaknar av mig själv och inte p g a värk i höft och den onda hälen. Nu känner jag av det igen men bra ändå. Nu vet jag att det kan försvinna åtminstone då och då. Zink, magnesium och B6. Min nya trio. Fysisk aktivitet varje dag och inget vetemjöl. Jag tar en dag i taget.

Hon är här nu!

Det roliga uppdraget då?

Att hämta hem Största Systern, sambon och deras nyfödda lilla tjej från BB! Ett ärofyllt uppdrag som egentligen startade i fredags när jag körde in dem till förlossningen. Sen gick jag som en osalig ande hela dagen tills de ringde och berättade att allt var klart och hade gått bra. Och igår hämtade jag hem dem. Svosch. Så fort det går. Idag kommer grabbarna hem och jag är övertygad om att de blir fina storebröder. 

Hela helgen har jag så varit mormor till två plus och gått och sugit på den karamellen, hissade flaggan och skålat i bubbel. Bästa pensionärsfredagen evver! 

På tur

En tyst dag även idag p g a blåsorna i munnen. Idag även utan mat, kan inte tugga p g a smärtan. Har gjort lite smoothies som jag skedar i mig, sakta. Nåväl. Periodisk fasta sägs ju vara bra.

På förmiddagen fick jag feeling och cyklade två mil. Superskönt, stannade på halva vägen och satt en stund på en sten i skogen, lyssnade på fåglarna, humlesurr och tystnaden. Skön stund.

Tror jag vilar mig från trädgårdsarbetet idag. Har ju kört stenhårt i tre dagar så en vilodag behövs. Det är minsann tungt att gräva, flytta kantsten och montera vid nya rabatter, bära jordsäckar, krukor och sten. Har så många projekt på gång men har sansat mig och tar ett ”område” i taget.

Jag ska på ett roligt uppdrag också, men det får jag berätta om en annan gång. En s k cliffhanger! 

Mellan skurarna

Det hände sig att jag undrade över alla fröer och plantor jag drivit upp, att de blev så ... mycket?

Är inte klar ännu, tar lite i taget mellan skurarna. Jagar även mördarsniglar, de invaderar tomten in masse. Snigelfällorna är utställda men det tar ju ett tag innan de ger effekt. Under tiden springer jag runt med grilltång att plocka dem med och en hink att slänga i.  Nopes. Har inga betänkligheter alls över det. Nada. 

Har även krattat grusgången idag med stora järnkrattan, den väger bly så det var ett träningspass. Fint blev det. 

Resten av dagen har varit lugn. En tur till apoteket bara för att köpa något mot blåsor i munnen som gör så vansinnigt ont. Hjärtat har det lugnt i alla fall, det gör så ont när jag pratar så jag är helst tyst. Äta går sådär. Trist, men det går åtminstone över.

Kompisfrukost

I morse kom Bästa väninnan med särbo förbi på väg mot Göteborg på frukost. Supermysigt. Vi satt i uterummet, solen sken och det var en skön stund. Vi planerade in ett par dagars semester tillsammans i sommar i hennes sommarstuga i Kungsbacka. Same, same som förra sommaren. Om det går att åka förstås. ”Om” finns alltid med i tankarna.

Resten av dagen har jag tillbringat i trädgården. Fixat lite med rabatter, dragit upp maskrosor och planerat om tomaterna. Jag fäste alla trådar på babayfilten jag stickat och åkte över med den till Största Systern. Nu är den där den ska vara och nu väntar vi på den lille med spänning. 

Är rätt så mör faktiskt efter trädgårdsdagen, det blir en tidig kväll.

Äntlish klar. Det har varit kul att sticka och så klart undrar jag vem det är, den lille som ska använda den. 

Happy

Igår tränade vi på Gæðingafimi, som är en tävlingsform i dressyr för islandshästar. Vansinnigt roligt och vansinnigt jobbigt. Både ryttare och hästar var varma och trötta efter lektionen. Under en galopprunda tappade jag en stigbygeln så det blev lite svajigt ett tag men jag redde upp situationen och ramlade inte av. Nära men det hände inte.

Efter lektionen stod jag i hagen och lyssnade när hästarna mumsade på sitt hö, ett skönt ljud en ljummen majkväll.

Idag har jag varit på Kroppsbalansering med kineseologi igen. Intressant. Från och med idag ska jag utesluta även vetemjöl i kosten. Utan mejeriprodukter och vetemjöl på en öde ö. Kändes det som. Först. Men men. Jag ger det en chans. Magnesium, zink och B6 som tillskott. Jag fick övningar att göra för höften och min häl. Ja. Nu bråkar vänster häl också. Höft och häl, värst just nu. 

Får se om jag reagerar lika starkt denna gång som förra, inte helt omöjligt men jag ska bara vila ikväll. Blev trött av behandlingen. Avslappnad.

Ute känns det sommar. Bara det är ju en humörhöjare. Snart, snart kan jag plantera allt jag tänkt. Sommar. Smaka på det! 

Kortvecka

Så haver en tredagarsvecka rullat in, röd dag på torsdag och pensionärsledigt på fredag. Ny madrass till gästrummet är beställt, check på den så övernattade inklusive jag själv ska slippa ryggont. Nuvarande madrass är inte skön. Hjärtat fortsätter hosta som en galning, femte veckan nu, men besök i vården är bortprioriterat. 

”Avvakta, drick varmt, vila, vid andningsbesvär sök akut”.

Tack och amen på det.

Sambons, d v s moi, eventuella besvär av detta hostande låter vi vara osagt. Förutom oron, omsorg och tja, störd nattsömn. Både p g a hosta och jättedålig gästsängsmadrass. Men men. Åtminstone det ena ska åtgärdas inom kort.

Jag har burit ut alla krukor, byttor och spannar med allt jag sått och planterat. Nu får de vackert stanna kvar ute även på natten, känns inte som det är någon frost i sikte, äntligen!!!!

Ikväll ridning igen, nya ridskor ska invigas och tja, veckans bästa timme.

Over and out.

Batteriladdning p g a hemester

Den här helgen har jag haft hemester. I fredags kom Stora Systern till stan och vi åkte till Lilla Systern och hennes lägenhet. De lagade mat, vi pratade till sena natten och så somnade jag sött.

Myslördagsfrukost och så åkte vi till Största Systern med familj, ett stenkast från Rosa huset. Vi hjälpte till att fixa i trädgården, beundrade det nya bebis-rummet och hade en riktigt mysig utedag. Tillbaka till lägenheten i stan, god middag igen och så somnade vi i soffan. Eller den ena av oss, jag såg klart Lets dance innan sängen kallade.

Denna regniga söndag har ägnats åt långfrukost, långpromenad i regnet, lite inköp och fix till Stora Systerns lya och nya ridskor åt mig.

Nu haver jag nyss landat i Rosa huset efter en fantastiskt lugn och skön helg. Känner mig laddad och påfylld av må-bra känslor. Det här behövde jag, hemester.

Fredagsmiddag på G.

Trädgårdshäng vid Stora Systerns hus. Hängmatta, guld värd.

När hjärtat svämmar över

Tänk vad det betyder mycket att dela med sig av positiva händelser. Särskilt när det tjorvar runtomkring.

Idag fick jag ett sms från en chef på sonens jobb. Först höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen,

”Hjälp, vad är det nu????” Men sen läste jag och blev så glad. Och grät så klart. Det har blivit så bra. 

Med den sköna känslan går jag in i helgen.

En slags känsla

Idag har jag känt mig lite piggare än på länge. En märklig känsla må jag säga, att inte sega runt som i tjära. Orkade till och med att åka och handla på kvällskvisten. Jag utmanade inte ödet utan valde mellan kvällspromenad eller att handla. Hjärtat är superförkyld, på fjärde veckan nu, så valet föll på mig av sig självt egentligen.

Idag är femte dagen utan mejeriprodukter. Det går bra, jag tänker inte så mycket på det längre. Har hittat bra alternativ och ska ju avlägga rapport på tisdag när jag ska tillbaka till min behandlare. Antar att jag fr o m då även ska utesluta vetemjöl så idag handlade jag bönpasta, bovetemjöl och rismjöl. Tänkte vara förberedd på nästa steg.

Värken är densamma men den lilla, lilla kvillrande känslan av att vara pigg idag, hurra!

Längtans dag

Vårt badhus är stängt p g a pandemin. Jag längtar verkligen efter att kunna simma igen, fem månader sen sist och då var vi två i hela badhuset. Det kändes säkert, dagen efter stängde det igen. 

Just nu verkar ingen öppning vara i sikte, spridningen avtar inte nämnvärt men längtar gör jag. 

En lektion av lycka

Ikväll longerade vi på ridlektionen, när hästen löper i lina. Det ser enkelt ut. Det är det inte och det kräver mycket träning. Jag blev yr i huvudet!

Vi tränade även med bara tyglar, att få hästen att korsa bakbenen, korsa frambenen, att släppa ned hästens huvud, backa med mera. Så härligt att jobba från marken, nära hästen och timmen bara flög iväg.

På hemvägen ringde jag Bästa Väninnan, det har blivit en tradition, vår måndagsringning. Ända sedan jag börja rida i januari har jag ringt henne på hemvägen, alldeles lyrisk varenda gång! 

Nu återstår en dusch och att bära in alla plantor för natten. Sen ska jag också sova!

Idag fick blommor och plantor träna på att vara ute i regn.

En del av allt jag övervintrat, sått och planterat. Skönt när det blir varmare så de kan bo ute.

Sommardrömmar

Innan pandemin var vi så här dags på året i full färd med att planera sommarens mc-färder till Kroatien. Det blir inget av det i år heller och om det blir en nästa gång till Kroatien, blir det med bil. 

Även denna sommar planerar vi att ha semester mestadels på hemmaplan. Rosa huset, nära till sjön, ny bebis i familjen, kunna umgås med släkt och vänner utomhus. En och annan dagsutflykt, en sommarkurs på ridskolan och om planen håller, ett besök i Bästa Väninnans sommarhus i Onsala igen. Troligtvis vaccinerade och förhoppningsvis med bättre mående i kroppen. 

En sak jag göra är att paddla SUP. Första gången jag såg det var 2012 i USA och jag undrade vad de gjorde .... ända sedan dess har jag tänkt att jag ska prova men det har inte blivit av. Nu är jag närmare än någonsin. Hjärtats dotter jobbar i sportaffär så jag råkade nämna det för henne. Vips och bums hade vi klickat hem en bräda och jag har you-tubat hur man blåser upp den och hur man paddlar. Kidsen är eld och lågor och jag tänker att vi kan hyra flera och åka tillsammans. En glad-sak att se fram emot.

”Vad ska de där kryssen på brädan vara till” undrade nån i övre medelåldern.

”Om du har en vattentät väska med dig kan du fästa den där” visste införstådd ungdom.

Jaha. Se där ja. Bra grej.

Flytväst. Check.

Nu väntar vi in lite varmare vatten tänker jag och jag har fått lova Hjärtat att inte prova brädan i dammen. Han är så känslig för vad grannarna ska säga .....

Haver tränat på att packa upp och packa ned den i väskan. Vill ju inte verka helt oerfaren där på stranden. Eller i vassen.

Kan man inte gå på gym kan man bära omkring sin SUP. Benböj med denna på ryggen känns!

Sköna Maj är här

Idag skriver vi maj och det är en försommarmånad. Det betyder att jag klarat den långa, jobbiga, knasiga och deprimerande VÅREN. 1-0 till mig. Nästan. Jag har varit sjukskriven en vecka eller två, några kortis-dagar för migränen men från att ha varit långtidssjukskriven i perioder är detta ett steg i rätt riktning. Jag är glad över det iallafall, men riktigt bra mår jag inte ändå.  

Igår var jag på Kroppsbalansering. Först pratade vi om mina besvär, sedan låg jag på en brits och scannades av med hjälp av triggerpunkter, som akupressur. Han hittade en del, ganska många blockeringar. Överraskning? Inte för mig. Jag känner att det är kaos i min kropp. 

De olika punkterna på kroppen behandlades genom tryck. Satan i gatan, vad det gjorde ont. Tårarna och svetten rann och han frågade om jag stod ut. ”Yes” sa jag och fortsatte stå ut. 

En märklig sak. Han skulle trycka ned min arm och jag skulle stå emot. ”Plättlätt” tänkte jag. HAHAHA. Inte alls. Sedan tryckte han på speciell punkt som stod för nåt ett antal minuter och så gjorde vi om det med att trycka arm. Och då kunde jag stå emot trycket. 

Behandlingen avslutades med en kiropraktisk behandling, ”tryck och knak”, det värsta jag vet, men det gick bra och var skönt. Min onda höft small som pistolskott och smärtan gick från 8 till 4 på en gång. Får se hur länge det håller i sig. 

Två timmar senare var behandlingen över. Diagnosen var låggradig inflammation med blockeringar, magnesium- och zinkbrist. Jaha. Något jag redan varit på spåren, frågat min vårdcentralläkare om som bara fnyst åt de funderingarna. Ok. Alla blir saliga på sin tro.

I alla fall. Återbesök om tio dagar om jag vill. Tills dess, låta bli mejeriprodukter. Och skumbananer. Nog det svåraste .... 

”Okey'rå” sa jag och gick hem med förmaningar om att dricka mycket vatten och vila. 

Jag hann hem. Började känna mig yr och mådde illa. Sen bodde jag i badrummet i två timmar och hängde över toastolen. Kräkas är det värsta jag vet så fy och usch. Jag blev faktiskt lite skraj. Vad hade jag gjort??? Släpade mig till soffan och var helt urslut, ville bara sova.

Jag skrev sms till behandlaren som svarade direkt att det var en kraftig reaktion på behandlingen och att det betyder att min kropp svarar och att det är obalans.

Tacksam och lugnad för snabbt svar gick jag och la mig. Sov i tio timmar. I morse vaknade jag med huvudvärk from hell, missmodig klev jag upp men efter en halvtimme klingade huvudvärken av. Minns inte när det hände sist av sig själv. Brukar alltid få medicinera med nässprej eller injektion.

Jag vet. Det här kan ju låta som hokus pokus. Men jag tror på kroppens självläkande om man underlättar för den. Det jag provat hittills hjälper inte och jag vägrar bli en bitter, värkande surtant. Det måste finnas en väg. Det tror jag på. 

Så jag åt inte den supergoda grekiska youghurten i morse. Jag åt min egna glutenfria müsli med mandelmjölk, hallon och ett ägg. Jag överlevde ändrad frukost men inte utan skav. Är man vanemänniska så är man. Nåväl. Dag ett utan mejeriprodukter. 

To be continued.

En av kidsens kusiner fyller 24 idag, hip hurra. Vi kan inte ses men jag har hissat flaggan och skickat bild. 

En lugn lördag.