Vintertid

Så haver vi ställt om klockan till vintertid och jag vaknade sju i morse och det var ljust. Ljust och ljust. Ljusare än innan.

Tycker alltid att denna dag blir så lång. Det tar lite tid för mig innan kropp och knopp kommer sams om tiden.

Hela veckan har jag dragits med en envis huvudvärk, inte migrän även om det då och då tippar över till det, och det är tröttsamt. Vaknar av värken och idag kände jag mig missmodig. Bara att gå upp, det lättar lite när jag står upp men trist att bara stå rakt upp och ner en hel dag. 

Tänkte kratta lite löv och natta rosorna, ta in fina trädgårdsbänken och hänga med några av kidsen.

Vi sågs igår också, det var handboll och bebis var med för första gången. Hon gjorde stora ögon när domaren blåste i visselpipan men annars sa hon inget.

Jag badade igår morse. Lördagsbadet. Mycket skönt men jag stördes av en arg man. Han var arg för att jag parkerat där man inte får och så klart veeeet jag att man inte ska stå där det är parkeringsförbud. Men reaktionen???? Folk är så arga nu förtiden, gapar och skriker, hotar och bär sig åt. Stod jag på hans tomt? Nope. Blockade jag trafik? Knappast. Var det trängsel? Tämligen ensam badare så här års. Stod jag där i tid och evighet? Absolut inte. Är han parkeringsvakt? Det skulle man nästan kunna tro på hans sätt att agera.

Hur jag reagerade? Jag badade en gång till. Är det något jag har oerhört svårt för är det när män agerar översittare. Han stod kvar vid min bil med armarna i kors och det rykte ur öronen på honom av ilska, till slut gick han, vilt svärandes. 

Jo men en sån har man ju lust att närma sig. Not.

Hoppas han lugnade ner sig innan han kom hem och inte bar sig åt inför sin familj och ev barn. Sånt tänker jag på. 

Veckans inköp: en röd fåtölj. 

Har fått spunk på ”öfvre hallen” som mest är avställningsyta och genomgång till sovrummen. Urtrist. Så jag bestämde mig för att försöka få till det lite mysigare och ha en läshörna. Kommer jag sitta där? Jag tror det. Just nu ser det värre ut än någonsin då allt är i omlopp och jag behöver bärhjälp. Trappan är inte att leka med, brant och smal så har besinnat mig. Jag och Hjärtat ska inte bära tunga grejer så nu har jag bett svärson och son att komma och bära. 

”Min” badplats. En pärla. Minus för arg gubbe.

Handboll. Äntligen!

Den röda fåtöljen. Här ska piffas.vilken dag som helst.

Måndag

Denna vecka startade med ett fysiskt enhetsmöte. Det var ju väldigt länge sedan vi sågs alla IRL och det var trevligt. Gick en promenad på lunchen och det var uppfriskande och skönt. 

Skippade cyklingen idag, var trött och seg i kroppen i morse och lyssnade på det även om samvetet skavde men rörelse för dagen blir promenaden och ridlektion ikväll. Det duger så bra. 

Ridningen. Mitt andningshål och en av veckans bästa timmar. Älskar’t!

För övrigt är det kortvecka, lönevecka och sista veckan i oktober. Alla goda ting är tre! (För att jag gillar november med att dricka te, tända ljus, nya böcker, kura skymning, lite uppladdning inför julen ….).

Mammas bullar

Idag leverade jag en färdig höstfilt till bebis. Satt framför Nyhetsmorgon och fäste de sista trådarna innan leveransen och så fick jag klappa på de små liven innan jag for vidare till min mamma.

Lilla mamman. Som inte mår så bra och det är väldigt tråkigt men hon är envis som en get. När jag kom farande stod hon och bakade bullar och skulle minsann inte pausa. Inte skulle jag hjälpa till heller. Nåja, hon bestämmer och hela eftermiddagen satt vi sen i deras hall, drack kaffe och mumsade på nybakade mamma-bullar. 

Ja. Vi satt i hallen. De har en kombinerad hall- och matplats, mycket mysigt med spröjsade fönster runt om, golvvärme och mycket kärlek. 

Fulltankad med mamma-värme åkte jag hem, gjorde falukorv i ugn med hemlagat mos och på det en längre promenad.

Snipp, snapp, snut så var den här helgen slut.

Höstfilten.

Mamma-bullar. Varma. Mycket gott.

Så blev det lördag igen

En vecka går fort. Vips så var det lördag igen. Har haft mycket på jobbet och fokus har varit att ta mig igenom arbetsdagarna. Det har jag gjort och idag pustar jag ut.

Höjdpunkter då? Ridlektionen så klart. Alltid. Den sitter som en smäck, jag kan varva ned och vara närvarande.

Jag har nått mitt cykelmål för veckan, tre dagars cykling till jobbet och två dagar har jag jobbat hemma, utan cykling.

Har också försökt ta tag i det här med sömnen och laddade ju ned en sömnapp. Efter tre veckor kan ett mönster börjar skönjas och jag fattar ju att jag behöver lägga mig tidigare. Det är ju ingen raketforskning men att få det svart på vitt, hur många timmars sömn jag skrapar ihop, gjorde i alla fall något med mig. Jag kan även se att de dagar jag tagit lite längre promenader sover jag bättre. 

Så. Har lagt mig tidigare och gått promenader, är inte nämnvärt piggare ännu men ändå. Det kanske kommer??

Veckans absolut bästa promenad hade jag i fredags morse när jag gick med killarna till skolan på morgonen. Det började redan på torsdagen med att jag sov över hos Största Systern då hon var själv med barnen en natt. Vi åt middag på kvällen, tände ljus vid middagsbordet och killarna visste inte till sig allt de ville berätta. Mysigt. Sedan såg vi Halv åtta hos mig, det är något av ett favoritprogram för dem innan nattning. Jag fick läsa för Lilla N och sedan somnade han bredvid mig utan prut.

Bebis då? Kan vara den lugnaste, mest nöjda unge jag vet. Hon hänger bara med och halv nio sov alla tre barnen.

Halv sex på morgonen tassade Lilla N in i mitt rum, vi sov en stund till innan morgonbestyren började. Frukost, killarna klädde sig, bebis gick från famn till famn, tända ljus på bordet, gröt, kaffe, juice. Jisses. Det var ju så det var!!! Men det låg långt inne i minnesbanken … jag fick iväg Största och Stora Systern till skolan och hade Store Bror kring benen och Lilla Syster i famnen … jag åkte lite minnesraket, det gjorde jag. 

Sen gick vi till skolan. Samma väg mina kids travat, och likadant nu. De har så mycket att berätta! Älskar att höra deras frågor, funderingar, tankar och hitte-på. Blev lite full i skratt vid skolan också, stressade föräldrar och coola mor- och farföräldrar, det syns ibland ganska tydlig skillnad. Med det menar jag att som mor- och farförälder har du tagit på dig att lämna för att du har just det, tid. Jag vet ju själv hur det var med lämningar, de har ju en tendens att dra ut på tiden och man blir stressad. Jag har förmånen nu att inte behöva stressa när jag lämnar.

Efter avlämning gick jag hem och jobbade järnet innan jag tog helg, tog en ännu längre promenad och drattlade ned i soffan, såg Idol. I och med det spräcktes sovschemat och varför då? Det var ju inte ens bra. 

Idag är en annan dag. Lördag. Har absolut inget planerat. Hur skönt som helst.

Barnbarnshäng. Älskar’t!

Under långa promenaden gick jag förbi fallfrukt i skogen. Hämtade en hink, hade en bit ståltråd och gjorde en äppelkrans innan jag intog soffan.

En fin lördag

I morse fick jag sällskap till badet av Lilla Systern med sambo. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade, en morgon som gjord för ett bad. 

Det var uppfriskande och jag blev djupt imponerad av deras badskills, andning, fokusering och njutning - lite simtag och ett andra bad. Jag hade besvärats av migrän på natten så jag badade med mössa på och doppade inte huvudet, det gick bra.

Frukosten smakade fantastiskt bra efter det, vi satt i flera timmar i uterummet, eldade i kaminen och hade det mysigt. När ungdomarna gått till sitt cyklade jag till sporthallen för att heja på Store Brors lag. Det var första gången på ett och ett halvt år jag var på arenan, ovant men samtidigt så vant. Sonen var inte med och spelade, han är skadad och var med pojklaget på deras match istället. Hjärtat slöt upp i hallen, han kom i bilen. När det var tio minuter kvar beslöt vi oss för att gå, laget låg under och favoritfiket stängde om trekvart. På vägen ut mötte vi sonen, hip hurra, då hann vi kramas lite. Hjärtat och jag fick sedan en finfin promenad till fiket längs med ån. Det fina vädret hade lockat ut folk, det var en jämn ström med flanerande människor och många barnfamiljer i lekparkerna. Vi delade på fikets sista macka för dagen innan vi gick tillbaka till sporthallen, jag tog cykeln och cyklade hem. 

Så här års gillar jag att hänga i uterummet, tända kaminen och massor med ljus, bädda ned mig i soffan under en filt och läsa medans mörkret faller utanför. Så skönt. En fin lördag. 

Mot ledigt

Efter gårdagens läkarbesök åkte jag hem för att äta en sen lunch. Därefter tänkte jag vila en stund. Vilan blev djup sömn i två timmar, platt fall i soffan med katten på magen. Ojdå. Men mitt sömnbehov verkar oändligt. Jag masade mig ändå ut i trädgården, täckte över kvarvarande dahlior och planterade ca 30 tulpanlökar och lika många påskliljor, sen frös jag om händerna och gick in. Tittade på Bonde söker fru och Hela Sverige bakar, som jag inte ens tycker är bra men jag blev bara sittande i soffan. Med katten. Skönt med lugna eftermiddagar känner jag och vips drar hjärnan igång om att kanske dra ned ytterligare i arbetstid. Suck. Denna hjärna, irrar med tankar hit och dit. Så inatt när jag vaknat är detta det som snurrat i huvudet, jobba mindre? Blir jag gladare och piggare då????

Nu ska jag cykla till jobbet, mössa och vantar känns nödvändigt. Syjunta ikväll och i morgon är jag ledig. Hurra.

Det är ialla fall fint när solen skiner.

Syster yster

Den här veckan startade utan ridlektion p g a inställt. Jag vill ju att måndagarna ska vara en skön start på veckan så jag passade på att hälsa på min syster istället. Det var lugnt och mysigt, bara hon och jag, ett par koppar kaffe, chokladdoppade mandelägg och en brasa som sprakade trivsamt. Mys på hög nivå. 

Glad i själen åkte jag hem, jättesent, men jag var ändå inte supertrött i morse, bara glad över att vi sågs.

Idag och i morgon eftermiddag har jag tagit ledigt p g a läkarbesök och samtal. Orkar inte flänga mellan doktor och jobb eller samtal och jobbet, jag blir så splittrad. Tänker på mig själv, vad jag mår bra av och kom fram till att jag behöver göra detta utan press. För några år sedan hade det varit helt otänkbart, då hade jag flängt fram och tillbaka. Har inte dåligt samvete heller, jag tar hand om mig, en viktig uppgift. 

Det har tagit tid att komma hit, att tänka på mig själv utan att ha dåligt samvete, det eviga gnaget att jag borde gjort på annat sätt. Ålder eller insikt, vet inte och det spelar ingen roll. Jag är här nu.

En stol kommer lastad med höstpynt.

En häst, en äppelpaj, en veranda

Denna dag började i ridhuset, vi hade teori. Två lektioner senare var vi fullmatade med hästens takt, gångarter och mycket annat. Vi elever satt på läktaren, ridlärare Lotta red och pratade under tiden, tre ungdomar visade gångarter, hästarna hade boots i två olika färger så vi skulle hänga med och se hur de satte ned hovarna o s v. Vi gick igenom allt vi gjort så här långt för terminen och det spelade ingen roll att vi inte red. Det är lätt att fokusera och vara i stunden ändå.

Efter lunchen fick jag feeling och gjorde en äppelpaj vilket visade sig vara ett smart drag då Hjärtats son med sambo kom över en sväng på eftermiddagen. Paj på egna äpplen känns lyxigt.

Så haver jag nattat alla pelargoner. D v s putsat dem och ställt in dem i uterummet på hyllorna där. Klippte även ned två av dahliorna, tog reda på blommorna och satte vas. Det tog emot litegrann eftersom de blommade så fint fortfarande men rätt som det är, är det frost och kallt. Jag har faktiskt gjort en lista över trädgårdsfixet som är kvar, lite vuxenpoäng på det???

Gjorde höstfint på verandan, sånt gillar jag. 

Återstår att vila en stund under en filt i soffan. Dagens kanske viktigaste uppgift.

Dagens ”jag gör det bara”

I morse var Hjärtat uppe strax efter sju. Jag vaknade vid halv åtta och tyckte att det doftade kaffe men var stensäker på att jag kände fel. Men nej. Uppe var han och frukosten stod på bordet. Det var bråttom ut i garaget, nån slags meck med något stod på agendan.

Jag tog bara en kopp kaffe sen åkte jag till badet. Det var lugnt, stilla och lite dimmigt. Stråk av flyttfåglar flög förbi och det kändes lite mystiskt. Badet var som som vanligt ljuvligt.

Hemma åt jag sen frukost länge och väl innan jag skulle åka en sväng till stan. Fick den briljanta idéen att ta cykeln istället, se där, någon har kommit in i en vana. Tänkt och cyklat, det var skönt.

Första stoppet blev min favoritantikaffär, hittade några assietter med fruktmotiv, en fin burk och en  blåvit kökshandduk. Jag packade allt nogsamt i cykelkorgen och gav mig iväg mot stopp nr 2, klädbutiken där jag skulle hämta mitt presentkort som jag vann tidigare i veckan. En fin presentpåse väntade på mig och glad i hågen for jag sen vidare. Här var jag fikasugen och nära Store Bror med sambo men de var på andra äventyr så stopp nr 3 blev en kram-paus på Lilla Systerns jobb innan jag satte av mot hemåt. Ett stopp på Ica och sen var jag hemma, 2,3 mil blev den rundan. Nöjd med det.

Lunch, ett besök hos bebis och Lilla N, kaffepaus, lite fix med höstplantering och nu är jag rätt så mör men mycket nöjd med min dag. Idag har jag prioriterat mig själv, bara gjort aktiviteter som jag mår bra av. Visst, här skulle behövas städas men det får bli en annan dag.

Nu, soffläge.

Älskar min badplats.

En app, en snark, en katt

Jag har laddat ned en sov-app för första gången. Provade den inatt och jag vet inte om det var vetskapen om denna app som gjorde att jag sov som en kratta. Vaknade tung i huvudet men det blev bättre när jag kom upp och igång. 

Appen spelar även in snarkningar. Lite jobbigt att inse att jag snarkar. Å andra sidan bra, kanske går det att göra någonting åt och jag sover bättre?! Jag klurar på den.

Jobbade hemifrån idag, det kändes ok att välja det. Chefen ringde imorse och vi pratade om min arbetssituation, det ska skruvas lite här och där. Känns bra att åtminstone ha en dialog om det. Klurar på den med.

Katten är överlycklig att jag är hemma. Hon lämnar inte min sida, mitt knä eller min dator, helst ska hon ligga på tangentbordet. I knät får hon vara, det är gosigt och varmt att ha henne med. 

Lite tur ska en väl ha?!

Jag vet inte om det är förra veckans time-out, spa-helgen eller något annat men jag känner mig för första gången på riktigt, riktigt, riktigt länge, lite glad. Allt är inte bara mörker utan rätt så … trivsamt emellanåt. Jag drar inga stora växlar på det utan njuter av stunderna. De sköna.

I morse regnade det när jag cyklade till jobbet och regnstället fick visa vad det håller för: åtminstone för spöregn i 24,5 minuter. Bra testat.

På lunchen gick jag en promenad på 20 minuter, uppehåll, inget regnställ. 

Var sen med på ett långt möte, hela eftermiddagen. För bara några veckor sedan kändes det som jag skulle explodera på dessa möten men idag? Lugn som en filbunke, mutade mitt headset och la verkligen band på mig att inte inflika hela tiden. Jag samlade energi till min egna punkt. Det var en bra strategi och jag blev inte upprörd, arg eller uppgiven. Jag skötte min punkt, hade gjort det jag skulle och så mutade jag mig igen.

På slutet av mötet ringde min privata mobil, jag svarade inte eftersom jag inte kände igen numret men de ringde upp igen.

Det var bra att jag svarade för jag hade vunnit ett presentkort i en klädaffär. Hurra för mig!

Jag ruinerade mig handlade i butiken under september och de aviserade att de efter septembers utgång skulle dra en vinnare som fick sin kvittosumma som presentkort. Och det blev alltså jag! I morgon ska jag cykla dit och hämta det, gäller i två år. Alltså. Jag minns inte när jag vann något sist så det blev verkligen en rolig överraskning.

Väldigt skönt faktiskt att kunna säga  att ”det går bra nu”. En dag i taget.

En dagens

Idag hade jag ett möte som slutade 17.30, lite efterarbete på det och klockan hann bli sex innan jag cyklade hem. Jag visste om det, därför tog jag det lugnt i morse, helt utan dåligt samvete över att inte vara på plats förrän senare. 

Jag kontorar i stort sett varje dag nu och tycker det är oerhört skönt att komma hemifrån och se lite annat. Cyklingen gör sitt till, börjar komma in i det. 

Vid hemkomsten facetajmade jag med Lilla N, dagens absoluta höjdpunkt att få höra vad han gjort under dagen.

Jag tar det lugnt, andas och förnimmer spa-känslan. En bra dag.

Höst.

Så börjar jag om

Har jobbat idag efter en veckas sjukskrivning. Slutade en timme tidigare, cyklade hem i lugnt tempo, lagade mat, tömde kylen på gammal mat, tömde sopor och återvinningskärlen, fick skura ur kärlet för matavfall, det hade läckt. Vek ihop tvätten som hängt sedan i onsdags och slängde blombuketter som vissnat. Vek ihop högen med kartonger som stått en vecka i farstun och bar ut i bilen, de slängde jag i återvinningen när jag åkte förbi på väg till ridskolan sen. Har ju varit borta sedan i fredags så något ska en ju ha att göra när en kommer hem. Igår orkade jag inte.

Så. Nu lägger sig lugnet. Sort of.

Förra veckan var konstig men välbehövlig med en time-out. Jag sov i stort sett i tre dygn, helt slut, var sen hyfsat pigg i tisdags och hängde en stund med bebis och bebisens mamma. I onsdags vaknade jag med migrän som däckade mig fram till i torsdags eftermiddag. Räddningen då är den rosa fåtöljen i farstun, där sitter jag inlindad och inbyltad med kuddar och filtar rakt upp och ned, timme ut och timme in tills smärtan blir hanterbar när medicinen inte hjälper. 

I fredags var jag till sjukgymnasten med mitt onda knä, hälen och höften. Det känns som jag bara går sönder, men fick övningar och framförallt hopp. Det kan bli bättre vågade han nästan lova. Ok. Då går jag på det.

I fredags eftermiddag åkte jag så på efterlängtat spa med mina flickor, ladies spa. Bara tjejer, tanter, damer …

Heaven.

God mat, lugn miljö, bästa sällskapet och tja, magisk helg. Fredag till söndag, hur lyxigt är inte det?? Superlyxigt.

Vi var på gång med spa förra hösten men så skärptes ju restriktionerna och det blev inte av. Nu var det dags. Jag var med på vattengympa, bastade och badade i sjön, badade bubbelpool och swimmingpool, spelade spel, skrattade och pratade. Mina tjejer. Så fina, kloka och härliga och jag tycker så mycket om att hänga med dem. Det var som bomull runt hjärtat hela helgen.  

Igår när vi kom hem hade jag en lugn, skön känsla i kroppen och jag ska försöka att ha den kvar eller åtminstone minnas hur det kändes.

Ikväll har jag ridit och med det fyllt på ännu mer bra energi. Som han sa sjukgymnasten, det finns hopp!

Utsikten från pooldäcket.

Bastun.

Utepoolen.

Skogen och sjön.

Jag och mina flickor!