Julen är här ….

… och jag har covid. Fullständigt däckad och det finns inte på kartan att orka något som helst julfirande. Det blir en stilla jul på soffan. Kände mig lite bättre igår så klädde granen i uterummet, bakade saffransgifflar med vit choklad och gjorde en Jansson. Ja, jag vet. Hål i huvudet. Eller, en stark önskan om att fira jul som ”det ska vara”. 

Efter de eskapaderna kände jag mig inte alls bättre utan sämre igen med mer feber så jag tog ett covid-test som var positivt.

Väldigt ledsamt tycker jag som älskar att fira jul.

Även Hjärtat väljer att stanna hemma. Han skulle fira med sina barn, ex-fru och ex-svärmor och ex-svärmor är inte vaccinerad så han törs inte gå dit.

Bra för mig, då får han fixa vår julmat! 

Är inte så sugen på något alls för inget smakar men något litet får det bli.

När barnbarnen öppnar paket rings vi på Teams så får jag vara med ändå! 

Det blir jul ändå och som kidsen brukar säga:

Vi är familjen Annorlunda och gör lite som det kommer för det händer alltid något. Vi har blivit bra på att improvisera! 

God jul!

Status quo

Julfilmer, te, sovstunder och sticka nejlikor i en apelsin. En sån dag.  Sen kan en ju undra hur mycket snor det finns i huvudet?!

Hängde upp fyra små fådda tomtar också i matrummet. Inte att förglömma. En måste ju vara upprätt en liten stund då och då för att inte ryggen ska gå av. Ungefär.

Förkylt

Igår kväll hade vi Bästa Väninnan med särbo här på julgröt och skinkmacka. Nygriljerad skinka, mums! Vi hade trevligt och mysigt men jag tyckte det var lite kallt så jag tände massor med ljus. När de gått för kvällen pratade jag med syrran i telefon i över en timme och kände det skrapigt i halsen. Så kan det ju bli när man pratar länge.

Idag vaknade jag med värk ÖVERALLT och feber. Däckad. Försökte jobba ett litet slag, hemifrån så klart men med huvudet fullt med snor fick jag ge mig. Somnade och sov i tre timmar. Är fortfarande trött. Så kan man också ladda upp för julfirande …

Kalas. Och en film.

Igår firade vi bonusbarnbarnet med ballonger, lunch och fika. 10 år minsann! Det blev en trevlig eftermiddag och jag hade köpt världens tråkigaste present, ett väggfäste till tv.n. Det var svärsonen som tipsade om detta behov och jag sa ja. Sen funderade jag lite till och gjorde paket nr 2, att ha när tv.n är uppsatt, en låda med snacks och dricka. Barnet sken upp och blev glad, vilken tur!

Idag har jag jobbat hemifrån, det går in på upploppet för jobb detta år. Ska bli skönt att vara lite ledig i mellandagarna.

För en tid sen fick jag som kund i ett försäkringsbolag erbjudande om rådgivning och förhandsvisning av en film, Dag Hammarskjöld. Jag nappade på det, tog med Hjärtat som gäst och minsann bjöds vi på dricka och popcorn också. Rådgivningen var väldigt blygsam, höll bara på i tio minuter innan filmen. Antar att det kommer strössla information i mailen sen men det kan det vara värt.

Filmen var bra, välspelad av bra skådisar. Persbrandt är Persbrandt och gör en bra tolkning. Filmen är lång, 1,54 men tiden flög iväg. Det är väl ett bra betyg?

Nöjda åkte vi hem, skrev inköpslista inför jul och bestämde att Hjärtat handlar i morgon bitti när jag drar till jobbet. Har fått upp granen i uterummet men inte klätt den än. Man kan inte hinna allt …

Trött

Idag slog tröttheten till med besked. Dagen började med planerad städning men mitt i ångrade jag mig och tog med barnbarnen på en utflykt istället. Städa hinner man väl en annan dag och det är ju bara vi här.

Turen gick till favoritfiket och därefter en sväng till leksaksaffären. De fick välja varsin leksak och det blev fotbollsbilder och Greta Gris-kritor. Ytterst välvalt tyckte jag och sen pysslade de hela eftermiddagen med detta. 

Kan ju tyckas knäppt att köpa leksaker en vecka före jul men jag sprider ut det lite och de blev så glada när jag sa att de fick välja varsin sak. Då blir jag också glad.

På hemvägen kändes det som kroppen laddade ur och jag behövde lägga mig på en gång vi kom innanför dörren hemma hos Största Systern. Segade mig hem efter en stund och har vilat sedan dess. Det har varit en ganska stor press och oro ett par veckor och idag tog det ut sin rätt, bara att lyssna på kroppen.

Varma tankar och tända ljus

Just nu präglas livet av sjukdomar och död bland nära, kära och vänner. Och så är det snart jul. Kontraster. Navigerar så gott det går mellan känslor, jobb, ta hand om andra, tanka själv och tänka varma tankar.

På jobbet har jag hjälp att hålla arbetsbördan på en rimlig nivå just nu och i veckan var jag på jul-konsert i Stockholm, Tog tåget fram och tillbaka och det funkade finfint.

Igår hade vi planeringsdag heldag, i det program jag arbetar i och den avslutades med after work. Jag hade bokat aw.n och då, för några veckor sedan, kändes restaurangnamnet, Kalas, passande som avslutning på den här höstens arbete. Jag är inte så kalasig för tillfället men hängde på och det blev trevligt och gott. 

Idag är jag ledig. Inget morgonsim, kompisen är i London på resa men jag tar en simtur mitt på dagen och på vägen hälsar jag på mammas grav och tänder ljus. Inköp av födelsedagspresent till 10-åring och hyacinter till jul. Kanske slår jag till med en julgran till uterummet? 

I alla fulla fall krävfa vilken liten utflykt som helst, spikskor. Det är HALT i hela stan, braskande rubriker då kommunen inte ödslat ett endaste litet sandkorn eller trottoarskottning någonstans. Som vanligt vet ingen vems felet är eller var ”Någon” håller hus som skulle kunna ta tag i saken. Under tiden råder bråda tider på ortopedmottagningen och de av mina vänner som jobbar där och som gipstekniker har fullt upp. 

Jag vet att vi har tö-salt hemma i alla fall, väldigt effektivt, lite ”sopa för egen dörr” och inte riskera brutna ben för dem som ska stappla in till oss. Lång grusgång, nu sandad och saltat trapp! Bra så.

En bild från Stockholm i tisdags.

Så tyst det blev

Barnbarnen är återlämnade och hur tyst blir det inte i huset då? Ekande tyst.

Jag har plockat ihop efter pyssel och stoj, bäddat ihop sängar och stuvat undan madrasser tills nästa gång.

Nu tittar jag på prisutdelningen av Nobel, en liten hang up jag har, att titta på det. Laddar för jobb i Katrineholm i morgon, tanken är att jag ska åka tåg. Sj, sj gamle vän …. Håll tummar och tår att tåget går!

Granen är klädd!

Största Systern med familj går all in med julpyntet …

Full fart med att välja bok till sagoläsning.

Att fira och hålla skenet uppe

Igår firade vi flickorna här i Rosa Huset. 11 vuxna och två barn, väldigt mysigt. Vi serverade glögg i uterummet med kaminen tänd inomhus och eldkorgen brann utomhus och tända ljus i alla lyktor. Sånt gillar jag.

Sen åt vi tacos och fika på det, ett riktigt firande. Tomtenissen hade busat på övervåningen, knaprat pepparkakor och dragit ut en toa-rulle i hela hallen. Som plåster på såren hade han lämnat paket som barnen sen lekte med. Det är kul att förbereda bus och glädje

Jag njuter av att ha min familj runtom mig. Jag är i valet och kvalet att ta nya steg i livet och då är det skönt att landa hos dem ett slag, att komma ihåg vem jag är. 

Ikväll kommer barnbarnen på ”sova övert”. Vi ska åkta till godisaffären, klä granen och titta på film. Minstabarnbarnet säger ”Jag med” och så klart är hon med på tåget. Alltid.

Advent och födelsedagar

1.a advent firades på julmarknad och med en saffranssemla, mycket gott!

Ringde och gratulerade Stora och Minsta Systern som ju fyller år dagarna efter varandra, lördag och söndag. De var på vift så firandet blir kommande fredag istället

Hemma har jag pysslat fram lite jul men haft annat i tankarna hela helgen då en nära, fin person hastigt blivit svårt sjuk och vi vet inte hur det kommer att gå. Väntan är svår. Förra helgen somnade Hjärtats mamma in, 96 år och nio månader gammal. Det var väntat men de fattas ju ändå.

Vi lever på, det gör vi fast det gnager lite här och där.

Vi har mycket snö och kallt. -13 nu ikväll. Jag Älskar’t. Vinter när det ÄR vinter, det tycker jag är härligt. Hjärtat gruffsar över elpriser och jag slår dövörat till. Jag kan inte påverka det så orkar inte med sånt. Förutom det jag gör för att inte slösa el i onödan förstås, sånt tänker jag på. Men det rår jag ju på, att inte brassa el i onödan.

Kören har uppehåll så måndagen lystes upp med sen eftermiddagsfika istället, i sällskap Största Systern och Minstabarnbarnet. Väldigt mysigt och välbehövligt. Vi låg och läste bok i dubbelsängen, hon upptäckte att tomtenissen flyttat in vid trappan och hittade en liten chokladbit i julstrumpan. Små äventyr som berikar.

Kör och snö

Konserten igår gick bra. Genrepet sisådär så vi är verkligen bäst när det gäller. Efteråt kändes det tomt, som alltid när något man jobbat länge för är över.

Jag var uppe i varv när jag kom hem så i natt har jag inte sovit så bra. Vaknade tidigt av snöplogen! Som det har snöat. Har borstat och skottat flera gånger idag och det fortsätter. Vips, så blev det vinter och kallt på riktigt. Förra helgen fick vi vintertaket klart till fiskdammen, det var i rättan tid.

Hjärtat har storhandlat ikväll, jag var kvar hemma och hängde upp julgardiner i köket och fixade lite hyacinter jag köpte i helgen. Lugn kväll. Skönt!

Denna blogg ….

….. verkar ligga lite i träda. Det gör dock inte innehaverskan som minsann navigerar i novembermörkret med bravur. Om jag får säga det själv. Och idag skiner solen. Bara en sån sak, jag blir glad.

På jobbet går det bra och det är SÅ roligt. Att jobba som förändringsledare har gjort mig gladare, piggare och jag ser en mening med att gå till jobbet igen. Bra grej. Man jobbar ju ändå ganska mycket.

Träningen då? Jo vars. Vattengympa och simning, två till tre pass i veckan. Nöjd med det. Allt annat är bonus vilket har gjort att det dåliga samvetet lättat, eller ”jag borde” blir ”jag gör”. Sen tränar jag stick-musklerna nästan varje kväll och kören är andnings- och våga ta i-träning. Så sammantaget går träningen bra.

Så har vi hemma-livet. Det rullar på med samboskapet. Ibland gör våra olikheter mig skvatt galen, ibland ser jag dem som en styrka. Lite som jag är, upp och ner. Men framåt. Framåt är bra.

Igår skulle vi äta julbord till exempel. Tio minuter innan vi skulle ä började andra halvan av hushållet att prova kläder. Liiiite provocerande faktiskt och skjortan var lika skrynklig som ett hopknölat silkespapper. Oigenkännlig. Men va f-n???????? Fram med strykjärnet och hundra frågor om gradantal, inställningar, destillerat vatten eller inte och ja! Det brann i min peruk då. Stryk bara!

Kanske blev motparten lika provocerad när jag svarade att man fick hälla precis vad vad som helst i strykjärnet just då. Filmjölk. Lampolja. Saft. Kunde inte bry mig mindre.

Julbordet! Så mysigt även om just vi kom försent och missade glöggen. Hela gänget satt redan till bords när vi kom och vilka mysiga timmar vi fick när jag landat. Väldigt gott var det, småbarnen fick julklappar av personalen och avslutningen, gottebordet i källarvalven gick inte av för hackor. Sen låg jag i paltkoma i soffan resten av kvällen.

Ikväll har vi julkonsert med kören på lokal. Har tagit ledigt på eftermiddagen för att ladda för det. Man blir glad av att sjunga!

Veckan som gick

Jobba, åka buss till Nyköping, workshops, möten, medarbetardag, kören, vattengympa, syjunta och vips har hela veckan gått. 

Idag har varit en ledig dag och jag har simmat, stickat och tittat på serier, haft Lilla N här och varit på utflykt med honom och tja, snart är även denna dag slut. 

Hjärtat är i Göteborg så jag har ensamkväll, skönt faktiskt.

Solen stiger upp. Från Nyköpings hamn.

Lördagsmys

Efter lunch idag hämtade jag Minstabarnbarnet och vi har lördagsmys. Hon ska sova övar. Vi har tänt ljus hos mamma, hoppat i vattenpölar, stekt pannkakor och nu badar det lilla livet. Sen ska vi läsa bok och äta lite chips, en rutin hon har hos mig.

Hon lyser sannerligen upp tillvaron och pratar mer och mer för var vecka, det är mysigt att ha små samtal.

Hjärtat är skruttig i sina höfter och rygg vilket är trist. Det begränsar tillvaron och att leva med smärta jämt och ständigt, tja, det tar väl ut sin rätt mer eller mindre. Just nu en period med mer. 

Men, en får göra det bästa av situationen. Mörkt och mjukt, det är mitt mantra för november.

Tänder ljus hos mamma.

Pannkaksprinsessan. Goda blev de! 

Mörkt. Och mjukt.

Jag har aldrig haft problem med hösten och särskilt inte november. Ja, det är mörkt. Ja, det känns ibland som det inte blir ljust på hela dagen men är det inte lite skönt????

Kraven minskar, det är ok att ta det lugnt och jag har inte hoppat på det nya att julpynta redan nu. 

En mjuk filt, goda teer och pepparkakor inhandlade likaså mängder med ljus. Nya garner beställt likaså lånade böcker från biblioteket. Inbokade vattengympa-pass, dopp i sjön, några inbokade roligheter, katten är mer gosig än vanligt och det känns helt ok. Kaminen i uterummet går varm, ljusslingor och tända ljus även här gör det mysigt.

För vad ska man göra?

Har några kollegor som avskyr november och de talar om det hela tiden, högt och tydligt. Jag stänger öronen och går in i mitt mood. Mitt novembermood. 

Igår var jag på vattengympa, ett nytt pass, konditionsträning. Kan vara så att den här donnan behöver få upp flåset efter vårens och sommarens dipp med järnbrist och nedstämdhet. Skulle haft sällskap men coronan slog till och jag hoppas jag slipper det.

Håller tummarna för det.

”Mitt” fina badhus med ån flytande förbi.

Utsikt åt andra hållet. I det här fina huset bor Lilla Systern, finfint.

Helg. I sakta mak.

Igår åkte Hjärtat till Katrineholm för att titta på pingis. Ville jag följa med???

När, det ville jag inte.

Så jag åt frukost länge och väl, läste tidningen och sedan jobbade jag ett par timmar. Satt i matrummet med tända ljus, te och regnet öste ned utanför fönstret. Kändes lite mysigt. Pratade länge med syrran och gick ned till barnbarnen en stund. Lite mys och gos innan jag gick hem igen. Jag tände kaminen och ljus i uterummet och satt där och stickade.

Hjärtat kom hem och vi åkte till kyrkogården för att tända ljus. Det är alltid så vackert med alla ljus och de har ett tält där det serveras kaffe och bullar. Trevligt initiativ.

Allt blev förskjutet igår, vi åt inte middag förrän halv nio och jag kom i sängen sent, efter tolv.

Vaknade inte förrän nio idag när Bästa väninnan ringde och jag låg kvar i sängen den timmen vi pratade.

Halva dagen har gått, inget regn men grått och murrigt. Ska jobba lite till, sen tar nog stickningen över. 

En lugn helg. Välbehövligt.

En bad-dag

Fredag. En ledig sådan. Vaknade vid fem, mötte upp simkompisen för vår vanliga fredagsrutin, simma och äta frukost. Det var väldigt mycket folk i badhuset redan klockan sex, ovanligt många, så ganska trångt i bassängerna. Men, men. Skönt är det. 

Efter vår frukost åkte jag tillbaka till badhuset och mötte upp Största Systern med familj och checkade in igen halv tio. Det var mysigt att vara med barnbarnen i bassängerna och vi var kvar i fyra timmar.

När jag kom hem tog orken slut och jag sov en stund. 

En mycket mysig och rolig ledig fredag.

November

November. Te, ljus och pepparkakor. Mjuka plädar och sjalar. Må detta vara grunden för höstmys. 

Nåja, det är så lagom mysigt vissa dagar, ångest och oro knackar på oavsett månad och ska förhållas till.

”Du tänker för mycket får jag höra ibland.

Ja. Det gör jag. Eller, va? Det visste jag inte???? 

Klart jag vet. Men hjärnan är nu en finurlig sak och bemästras inte så lätt. Om nu någon trodde det.

”Det är bara att …..”

Så bra. För dig.

I helgen läste jag en bra krönika av Åsa Beckman om migrän i DN. ”Hur många dagar av mitt liv har försvunnit i migränens mörker”. Om tankar, känslor och mående för oss som har migrän. Jag blev både glad och lite ledsen.

Glad för att journalisten satte ord på det jag känt så länge men inte kunnat eller vågat sätta ord på. Hon beskrev helheten, att man behöver hjälp för att kunna orka ha migrän utan att skuldbelägga. Att orka leva med det helt enkelt. Vilket stundtals har varit ett litet helvete, det finns inget annat att säga om det.

Ledsen därför att hon har rätt i att när man blir bättre förstår man vad man missat i livet och det är en sorg i det. Och som jag tänker, sorg måste vaggas klart.

Nu har jag fnulat med den här artikeln i tankarna några dagar och kommit ut på andra sidan, stärkt av det hon skrev. Artikeln borde ingå i läkarutbildningen så vi kan få slut på skuldbeläggande att kronisk migrän är något vi orsakar oss själva. Det är en neurologisk sjukdom.

Och, hennes fundering över ifall det hade varit män som drabbats mest, legat i dagar med fördragna gardiner och kräkts??? Hade synen på och hjälp till behandling mot migrän sett annorlunda ut? Det kan man fundera på.

Jag är självklart glad över att jag ÄNTLIGEN fått behandling som hjälper mig och jag lever idag ett drägligt huvudvärksliv. Men. Faktiskt. Jag känner en pyrande ilska att jag inte fått hjälp tidigare, det hade varit en fördel för mig, min familj och mitt arbetsliv. 

Och så skänker jag mitt elvaåriga jag, som låg utslagen i vår blåa slitna soffa, kräktes och skrek av smärta av en huvudvärk from hell och på riktigt trodde att jag skulle dö, en varm varm kram. Det finns ord för det som skulle komma och äntligen är vi ute ur mörkret. Det finns dem som tror på oss! Det blev bra. Till slut.

Nu tar jag huvudet med mig och går på kalas. En festlig inledning på november tackar man ju inte nej till.

Dagens bästa

Dagens bästa var när Lilla N kom förbi och var här någon timme när mamman var på utvecklingssamtal på förskolan. Jag jobbade hemma och det är ju skollov. Han dukade mellis i köket och jag tog paus i jobbet. Sen satt han bredvid mig när jag jobbade vidare, gick några lovar i huset, klappade katten och bara var.

Guldstund på riktigt.

Hur mycket löv finns det?

Idag har jag krattat löv. Satt och stickade halva förmiddagen men efter lunch kände jag att det är nog bra att komma ut lite. Så det blev lövkrattning. Det är ganska tungt men ser det som träning. Fyllde upp med löv kring rosor och i rabatterna kring dammen, fyllde komposten och resten gick i bruna lådan. La en stor hög bakom uthuset, den får jag ta hand om en annan dag. Plockade även upp de sista äpplena som blåst ned i veckan och det blev en äppelpaj till fikat. Mycket gott.

Det blev mörkt så fort idag, tidsändring som jag tycker känns i hela kroppen, tur jag fyllt på ljusförrådet, det blir lite mysigare då. Snart november, hej vad tiden går fort.

Lördag

I morse vaknade jag strax efter sju, åt frukost och började städa. Hann och orkade med att ta en sväng i uterummet också, fick ned dahliaknölarna i lådor och in på kattvinden. På återseende till våren. Solen sken och det blev nästan 20 grader i uterummet mitt på dagen. Messade med Lilla Systern som lånat min bil och dragit till Leksand för att plugga till Frisörmästare.  Frisörmästare! Min ”bebis” satsar på att bli frisörmästare, hur gick det ens till??? 

Utbildningen är på 10 veckor distans, första helgen på plats. Sen väntar slutprov och jag hejar på förstås, som alltid. 

Efter lunch åkte vi till mammas grav och sen en sväng till Solby gård. Köpte potatis och drack kaffe. På hemvägen åkte vi inom sonen med sambo, de hade fått upp gardiner, ny soffa och soffbord, de har det verkligen mysigt. Jag gick sen inom äldsta för att gosa lite med Minstabarnbarnet, då FaceTimade Stora Systern. Så haver jag pratat/sett alla fyra kidsen idag och det gör mig lugn. 

Omväxling förnöjer och så ett bad på det

Idag har jag textat filmer som ska visas på vårt intranät vilket var en mycket rolig syssla. Texterna genereras men ibland, ganska ofta, fattar systemet fel och det kan bli hur tokigt som helst och behöver rättas till. Så, ny syssla för dagen och ganska många skratt. Nytta med nöje helt enkelt.

Dagen började dock inte så bra. Vaknade med migränkänning och fick ta medicin. Satt sedan upp i sängen och slumrade till sju när klockan ringde, tog lite sovmorgon eftersom jag skulle jobba hemifrån. Åt frukost, drog på mig sköna byxor, fin tröja, fixade fejset och började dagen. Hade ett möte vid nio och en del att förbereda inför det. Tände ljus och kokade te. Sen gick allt käpprätt åt skogen. Internet funkade inte, en större störning som påverkade halva stan. Så den lugna morgonen blev plötsligt stressig och huvudvärken började mola igen och jag hann inte göra matlåda.

Mot jobbet med språng istället. En får väl trösta sig med att det blev fler steg på stegräknaren, att jag träffade trevliga gamla kollegor i matsalen när jag handlade lunch och stötte ihop med en annan gammal kollega i kulverten på väg tillbaka till kontoret.

Efter jobbet åkta jag till badhuset och vattengympade med sonen, sedan skjutsade jag hem honom och passade på att titta in i det nya radhuset där de unga tu nu börjar komma i ordning. Jag får nypa mig i armen ibland för att fatta att han nu är på en sån bra plats i livet. Tacksam för det.

Jag är också innerligt tacksam över Hjärtat som i detta nu riggat gårdsplanen med bygglampor i kolmörkret och byter däck på min bil i strålkastarnas sken. Så kan jag tuffa säkert till simningen i morgon bitti.

Musik, musik och lite mat

I måndags hade vi kör-övning i ny lokal. Det gamla stället ska asbestsaneras  och då ska inte vi vara där och sjunga. Den nya lokalen ligger i ett slott. Eller kallas åtminstone ett slott. Ett mycket gammalt ställe som varit mentalsjukhus, kronikerhem och sen långvård. I slutet på 70-talet avvecklades vårdhemmet och det byggdes om till kulturhus och sedan mitten på 80-talet är det ett musikkulturhus. Det är många många band som spelat och tränat där och nu ett gäng tanter och farbröder som övar kör. Lite kul faktiskt. Där har man smugit omkring i sin ungdom och försökt impa på snygga musiker. Utan framgång förvisso men kul hade vi.

Igår bjöd Hjärtats son oförhappandes på middag och vem är väl jag att tacka nej till lagad mat? Vi fick en mycket trevlig kväll och serverades risonisallad och zucchiniplättar, mycket gott. Han har flyttat in i ny lägenhet och fått så fint, kul att se.

Idag har jag varit på massage och i kväll har Hjärtat lagat mat medans jag och katten vilade i soffan med tända ljus i ett annars mörkt rum. Kura skymning är minsann en underskattad aktivitet. Lite stickning efter middagen och så är snart den här dagen slut.

Jo, jag jobbar. Också. Och roar mig. Allt jag kan.

Höstigt på väg till jobbet.

Körövningshuset

Receptet till Zuchiniplättarna kom så här. Allt på ett bräde. 

På vift

I tisdags åkte jag till Stockholm för att nätverka med andra förändringsledare från olika regioner. Efter två bra men intensiva dagar var jag trött i huvudet och landade i Stora Systerns soffa och rörde mig inte ur fläcken. I torsdags jobbade på distans hemifrån henne innan jag kastade mig på båten in till stan. Vilken lyxig känsla att åka båt efter jobbet!

Jag mötte upp Stora Systern och en god vän som tog med oss på ett julevent på NK. Där minglade vi runt ett slag, drack bubbel och åt snittar, o-ade och a-ade åt stiligt julpynt, fina heminredningsprylar och över några kändisar innan vi gick och åt middag på annat ställe. Somnade sött sedan med en fin och mysig kväll som en go filt runt mig.

I fredags vinkade jag hejdå till dottern och tog bilen till Bästa Väninnan i Nacka. Vi gick på vattengympa och jag hann simma ett par längder. Skönt. Kroppen är verkligen inställd på fredagssim. Vila och lite shopping  vid Sickla köpcenter, sen var den dagen till ända.

Idag hämtade vi upp en god vän tillika min gamla lärare från folkhögskolan och körde ut till Tollare folkhögskola. Jag pluggade ju där 1983-85 och blev sedan kvar några år. Det var roligt att både se skolan och min lärare, vi fikade sedan på Grindstugan vid Tollare. När jag pluggade där fanns gamla Tollare pappersbruk kvar, vi strosade mycket på klipporna och det var som urskog runtomkring. Idag är det bostäder överallt, klamrandes på klipporna. Det var inte mycket som var sig likt. Vi fick en trevlig stund och resten av dagen är det soffhäng med tända ljus, te och stickning. Återhämtning. Det behövs även efter roligheter. 

Så här fint var det när jag väntade på båten.

När man struntar i alla måsten och borden

Veckan har passerat i raketfart och jag har roat mig varenda dag. Så till den milda grad att jag idag inte gör ett endaste dugg förutom att i sakta mak promenera runt sjön. Sakta för balansens skull, har veckan gått fort behöver jag göra något sakta sen. Och så hann jag njuta av sol, vind och vatten där jag satt på en stubbe vid strandkanten ett litet slag.

I måndags kör, i tisdags tjejkväll på travet, i onsdags stickmys hemma hos en kompis, i torsdags vattengympa, i fredags morgonsim och barnvakt till Minstabarnbarnet och igår besök hos sonen med sambo i nyinköpta radhuset. Och en sväng på ett köpcenter. Nu.är.det.dags.att.vila.

Det är mycket sällan, för att inte säga aldrig att jag har så många aktiviteter inbokade på en och samma vecka, återhämtning är viktigt för mig. Men nu hopade sig trevligheterna och det har gått bra. Järntabletterna och de antidepressiva har verkligen kickat in, känns som jag fått livet tillbaka. Nu ska jag bara vara rädd om den nyfunna energin och struntar i att jag ”borde” putsa fönstren i uterummet och skruva isär och bära in hammocken på vinterförvaring. Den lär ju å andra sidan inte gå någon annanstans så det ordnar sig. Vilken månad som helst och vips är det vår igen …

Fint på promenaden.

Det bästa på länge

Plötsligt händer det. Hela ”barnaskaran” samlad,  barnbarn och nästan alla respektive. Vi åkte till ett hotell i stan och åt frukost och ja, vi tog upp det största bordet. Långfrukost där vi hann uppdatera varandra om allt, Lilla Systern som varit och jobbat på London fashion week, Store Bror med sambo som köpt radhus och allt där emellan. Jag satt bara och myste och det första som hände var ju att jag började gråta. Jag gör det mycket nu för tiden, har blivit blödigare med åren. Fast, när vi är tillsammans är jag glad och lycklig så det är glädjetårar. 

Efter denna härliga långfrukost drog några av oss på loppisrunda. Jag hittade nya sommargardiner till farstun, en svart bling-polo och en finfin schal. Vi åkte runt halva Sörmland, njöt av finväder, sällskapet och go’fika på eftermiddagen.

Idag har jag klippt ned och grävt upp alla dahliaknölar. En träningspass som heter duga. Solen skiner och jag cyklar strax till sjön för ett dopp, sen lite stickning och soffhäng. Kommer sitta som en smäck.

September kom och gick

September försvann i ett nafs. Min bästa månad, inte bara för att jag fyller år utan för lugnet. Allt stillar sig och det gillar jag.

Jag har badat mycket både i sjö och hav. En helg hos Bästa Väninnan på västkusten gjorde susen för måendet. Man ångrar aldrig ett bad eller en långpromenad med lånehund i hällregn. De nya gummistövlarna och regnstället höll måttet.

Kören har dragit igång likaså vattengympan. 

Förra veckan var jag superstressad och packade badväskan i sista momangen. Knökade ned vad jag trodde var en svart baddräkt och for iväg. I badhusets duschrum upptäckte jag att det inte var baddräkten utan min träningsbyxor jag fått med mig. Jahaja. Stress. Ingen bra grej. Klädde på mig igen, gick ut till receptionen där det finns en shop, slet åt mig en baddräkt, provade på toan på tio sekunder och japp. Den passade. Av med den, på med kläderna igen, betalade och så ombyte och dusch innan jag plumsade ned i bassängen. Sonen, som rehabtränar på vattengympan såg undrande på mig men blev inte så förvånad när jag berättade.

Stress. Verkligen ingen bra grej.

Denna helg har vi haft fint väder. Igår plockade jag hallon på ett självplock, tre kilo goda, stora hallon  och jag började höstfixa i uterummet. Alla pelargoner fick flytta in och nu känns det som sommar där inne.

Dagen idag blir det barnbarnsmys, gräsklippning och ett bad. Lite rehabträning, min högerhöft spökar igen och jag har svårt att sova. Har fått övningar av min sjukgymnast och jag hoppas det ger sig snart.

Med september varmt om hjärtat säger jag till oktober:

Bring it on!

Sång, bad och äppelpaj

Dagarna går. Fort. Har börjat sjunga i kören igen, det känns kul. Ridskolan pausade ju och något ville jag göra istället, så det blev kören.

Ny körledare, några nya körmedlemmar annars samma lika som sist. Vi är ett gäng som träffas innan och äter bit mat, socialt och bra.

Jag badar. Barnvaktar Minstabarnbarnet. Stickar. Städar, klipper gräset, fixar på tomten, hänger tvätt, viker tvätt, glömmer ställa ut soptunnan, att avboka matkassen. Jo. Jag jobbar också. 

Bakar en och annan äppelpaj. Peppar och hjälper Herr L.

Så går dagarna. 

Roligheter. Man behöver roligheter. Snart åker jag till Draget och Bästa väninnan på Västkusten. Jag har bokat årets julbord för mig och kidsen med respektive och en stockholmsvecka i oktober. 

Dagarna går.

Söndagsblues

Middagen hos Lilla Systern med sambo var mysig. Store Bror hängde på och vi serverades fishtaccos, supergott. Sen satt vi pratade länge, länge och varm i hjärtat åkte jag hem vid 23. Kolsvart ute men 20 grader varmt. 

Gårdagen ägnades åt att plantera om blommor, försök att idka utomhusaktivitet men det gick inte. Myggorna anfaller och det är stora svärmat, så himla obehagligt. Supertrist för det var varmt och skönt. Pratade länge med Herr L som är lite deppig, han har fått diabetes och är orolig. Vi bestämde att åka på utflykt nästa helg, då blev han lite glad igen.

Jag låg och läste flera timmar, läste ut Katarina Widholms tredje bok i serien om Betty, Käraste vänner. Jag blev inte lika betagen som i de två första men ändå helt ok. Sista tredjedelen av boken var bättre, den lyfte lite och då kände jag igen tempot. Märkligt hur det kan bli.

Idag??? Oskrivet blad förutom att Lilla N har fotbollsmatch. Jag tänker göra ett försök att gå dit, de spelar på planen helt nära oss. Ja, jag kan ju gå dit förstås men om det går att stanna kvar som publik på grund av myggen återstår att se.

Ljuvliga sensommarseptember avnjutes hittills bäst inomhus. Så väldigt, väldigt trist.

Utsikt från Lilla Systerns balkong.

En boll-kryss på samma balkong. Vackert!

Sommarfeeling

I onsdags fyllde jag år, 61. Födelsedagen firades hemma hos Största Systern med familj eftersom Hjärtat låg nedbäddad i förkylning och feber.

Jag beställde mat på Ica, grillplanka med potatissallad och till fikat hade jag bakat äppelpaj. Det blev en fin födelsedag. Barnbarnen hade dukat så fint, vit duk, linneservetter och serpentiner. istället för ljus i tårta tände de tomtebloss. Maten var väldigt god och lagom till kaffet kom syrran och min svåger, mysigt.

I går jobbade jag hemma och på kvällen drog vattengympan igång, även denna terminen hänger sonen med, det är kul.

Idag har jag varit ledig. Morgonsimning och frukost, lite pyssel hemmavid och ikväll bjuder Lilla Systern på  middag. Lyx!

September

Så är det september. Fin månad som har börjat soligt. Hurra för det. Badat efter jobbet, badat efter gräsklippning och badat bara för att.

I helgen var jag barnvakt åt minsta barnbarnet, det är så mysigt att rå om henne själv. Vi har små samtal och varje dag lär hon sig nya ord. 

Dahliorna och luktärtorna blommar för fullt, det tog sig till sist. Hurra för det med.

Funderar på att börja sjunga i kören igen nu när ridningen inte fortsätter. Några av mina ridkompisar gick till en annan ridskola, jag var där och tittade men nej. Jag kände mig inte hemma där. Jag avvaktar och hoppas att ”min” ridlärare startar upp igen längre fram. 

Så nu går jag och ruvar kör-ägget ett tag, kanske tycker jag att det låter lite kul ändå. Där sjunger ju mina gamla kollegor, pensionärerna, fortfarande och de träffas alltid innan och äter en bit mat. Jag tror minsann att jag hoppar på sång-tåget.

En måndag

Idag hade jag mitt första uppdrag som Förändringsledare och det gick ju bra. Publiken var intresserade, ställde frågor och tekniken funkade. 

Bra gjort, tänkte jag och traskade tillbaka till kontoret.

När jag kom hem lagade jag mat: rostade grönsaker, fisk i ugn med MASSOR av citron. Kolja var det visst. Blandade majonäs med lite vatten och ugnsbakad, mosad vitlök. Supergott.

Satt en stund i älsklingsfåtöljen men kände mig rastlös och gick ut i trädgården för att plocka av dahlior och luktärtor som nu fått spatt och spader och sprutar fram blommor. Jag fick ju slåss med myggen förstås, sen fick jag den briljanta idéen att gå en lite promenad. Till sjön och hem igen. Det var SÅ länge sedan jag kände lust och ork till det, överraskade mig själv faktiskt. Det var soligt men i de skuggiga partierna var det huva på, myggen var som galna.

Nåväl. Jag kom hem igen och nu känns det skönt och det blev en bra start på veckan. 

En vecka

Konstaterar att en vecka går fort. Och inte. Vissa saker släpar sig fram och vissa går i raketfart. Ledighet till exempel, det säger bara ”tjoff”, så är det över.

Har varit på läkarbesök x flera och blivit insatt på annan järnmedicin och uppsatt för utredning om ärftlighet av cancer i bukspottskörteln. Det som mamma och morfar hade, längre bak är svårt att veta men morfars far dog tydligen i någon magåkomma. 

Att göra detta har tagit sina timmar att fundera på, om jag ska. Ja. Det ska jag. Det kommer att ta tid men bollen är i rullning.

Samtidigt som Hjärtat och jag funderar på oss.

Samtidigt som jag ska leverera i mitt nya uppdrag som förändringsledare vilket är vansinnigt roligt MEN det kräver fokus, beslutsamhet och självförtroende.

Samtidigt som jag oroar mig för min trötthet och så är spiralen igång. 

Min lediga fredag tillbringade jag på sjukhuset på förmiddagen och i Västerås shoppingcenter på eftermiddagen. Inhandlade ett par illröda gummistövlar under devisen ”Färg för f-n” och tänker att hösten behöver livas upp med roligheter på fötterna åtminstone.

Såg två filmer på kvällen, den sista ”En oväntad vänskap”, älskar jag och kan se många gånger. En fransk film som bygger på en sann historia. Se den!

Igår jobbade jag lite på förmiddagen, hemma. Det regnade, jag tände ljus och satt i myskläder. Det var skönt och timmarna flög iväg. Så pass att jag själv flög iväg halv två till min favoritaffär för jag behövde nya jeans. De stängde två men med tjugo minuter till godo sladdade jag in och en kvart senare hade jag provat sex par och kom ut med tre. Servicen är fenomenal i den affären, storlekar och modeller, de ser, föreslår och kommer ihåg. Hur går det ens till? Jag kommer ju inte ihåg själv vilken storlek jag har?!? 

Sen får de mig att gå lite utanför min comfortzon, så jag köpte ett par mönstrade som jag ALDRIG ens hade tagit med in i provrummet men jag gillade dem så de fick följa med hem.

Jag handlar hellre där än i vanliga butiker. I vanliga butiker blir jag hela tiden påmind om att jag nog inte duger eftersom de större storlekarna hänger längst bak och alltid är invikta på galgen så de ser mindre ut. Vilket trick va? 

”Jo vi har stora storlekar men vi presenterar dem som xs” . Skrutt!

I ”min” affär syns alla. Gillar det, inget är gömt, ihopnålat, skyltdockorna finns i normalstorlek också. Ett tryggt ställe helt enkelt. Älskar’t.

Lite dyrare. Det är priset för att känna sig bekväm.

Drivs dessutom av kvinnor i olika storlekar och de är så himla trevliga. Ja, för att de vill sälja. Och det får dem. 

Nog om det.

Kanske har jag tröstshoppat?

Och en halv påse ostbågar i ett nafs var jag nog egentligen inte sugen på, blev bara allmänt orolig under lördagens skyfall när jag upptäckte att det regnade in i uterummet. Tröståt lite. Om det hjälpte? Det slutade inte regna in om jag säger så … 

Men det finns två saker som gör mig lugn:

Att bada. Så det gjorde jag en solig kväll efter jobbet. Cyklade till sjön och doppade mig. Många gånger. Det ska jag även göra idag.

Den andra saken är att träffa barnbarnen. Att få goa kramar, höra om deras dag, spela spel eller bara vara.

Idag tvättar jag kuddar och täcken. Kommer köra dem i torktumlaren och jag har förvarnat min el-polis: vi behöver göra det här. Anser att vi inte kommer att gå under om vi kör torktumlaren två gånger om året. 

Annars då?

Bilen går bra och emellanåt skiner solen idag. Ljuvligt!

Min lilla badplats.

Den där när man upptäcker att det regnar in i uterummet en sen lördagskväll …..

Pyspunka

Lördag. Strax spelas bronsmatchen i fotbolls-VM, tänker titta på matchen och heja på tjejerna. Resten av dagen är oskriven.

Borde klippa gräsmattan igen, det har inte regnat på två dagar så den har torkat upp lite. Borde börja gräva för dränering på husets baksida fast det egentligen är framsidan, den sida som vätter mot gatan. Borde redan målat fönsterbågar på verandan och kittat om uterummets fönster. 

Men jag tar mig inte för.

Har lite pyspunka tror jag. Järnbrist och lite tjorvigheter kan väl fälla vem som helst tänker jag och tittar ut genom köksfönstret. Jag ser en del av grannens uppfart, deras garage och delar av våra egna rabatter. Ser att luktärtorna börjar blomma lite försiktigt, det var på tiden.

Vi har bestämda platser i köket men häromdagen gjorde jag en rokad. Tänkte att Hjärtat kan sitta och titta på grannens uppfart och garage så kan jag ha den andra platsen där man ser vår fina tomt, dammen och alla blommorna. Är man vanemänniska? Ja, det är man. Nu är det dags att vänja om sig. Basta.

Barnvakt och små samtal

Jag jobbade hemma idag. På lunchen plockade jag en bukett blommor och cyklade till mammas grav. Solen sken, det var varmt och skönt. Jag tog mig knappt hem sen, jag har absolut noll ork. På måndag är det läkarbesök inbokat, hoppas jag får reda på något då.

Efter jobbet var jag barnvakt en timme åt Minstabarnbarnet. Vi satt i hammocken och läste bok, satt vid dammen och tittade på fiskarna. Hon var trött idag, lite skönt, vi tog det lugnt och fint.

Vad härligt det är när solen äntligen visar sig. Lite sommarfeeling, det är vi värda.

Allsång och energipåfyllning

Igår var jag på Allsång på Skansen. Anordnad bussresa och det var väldigt roligt. Sjukhusets fritidsförening anordnande och min simkompis var reseledare. 

Vi strålade samman igår för första gången efter våra semestrar, har inte lyckats få till något i sommar.

Men nu så.

Off vi for och hann se delar av genrepet innan vi tog vår tillflykt till en parkbänk med vidunderlig utsikt. Så satt vi där och pratade en lång stund. När det drog ihop sig till sändning började det att regna, emellanåt ganska kraftigt och det kom några åsksmällar på håll.

Vilken show det blev! Kul att se det live. Pernilla är proffsig tycker jag.

Anledningen att jag bokade biljett var ju förstås att Tommy Körberg och Helen Sjöholm skulle uppträda MEN han ställde in. Nåväl, det var bra ändå.

Det blev sent innan vi kom hem, bussen skulle gå 22 men vi fick vänta på några passagerare. 

00.25 släckte jag lampan i sovrummet och det är ju liiiite sent när det är jobbdag dagen efter. Jag har varit lite halvseg hela dagen idag men nu är det klart och utstämplat. Hurra! 

Två glada allsångsbesökare.

Riggade för regnväder ….

Inställt

Ett efterlängtat läkarbesök blev inställt i sista momangen. När jag kom hem låg det ett brev i lådan, från vårdcentralen, som talade om att mina järnvärden nu är ännu sämre och det är viktigt att jag går på uppföljningsbesöket. Det som skulle vara idag. 

Jag försöker.

Sen i juni ungefär.

När jag kom hem var jag också trött och hungrig, solen sken, alltid något men jag tappade humöret när Hjärtat frågade om han skulle ta fram gräsklipparen? för gräset behövde bli klippt och konstaterade också att det inte var förberett för middag. Vi har matkasse.

Grejen var att vi skulle vara borta på kalas klockan 18.00, jag kom hem 16.45.

Det blev som så att Hjärtat åkte själv på kalas.

Jag klippte gräsmattan, pysslade med mina växter  och njöt av solen. Ännu i denna stund är det varmt och skönt.

Ibland spårar dagar bara ur. Det här var en sådan. I morgon är en annan dag. En Allsång på Skansen-live-dag. Det ser jag fram emot! 

Over and out.

Kärlek och bröllop

Sonens sambo har en tvillingsyster, de är otroligt lika. Både till utseende och sätt, gör väldigt mycket tillsammans MEN de gifte sig inte samtidigt.

Igår var det nämligen dags för tvillingsystern med sambo att ingå äktenskap. Vigseln ägde rum på landet i en pampig kyrka en bit utanför stan. Lilla systern fixade bruden och tärnornas hår och påklädning, det var fullt ös på salongen från 07.00. När jag kom till salongen och fick se sonen i sin fina kostym, tärnorna och bruden började jag att gråta förstås. Jag gråter så lätt nu förtiden, jag gråter också av lättnad och tacksamhet, det har inte alltid varit så lätt och såna här stunder är kvitton på att skrutt kan vända. 

Store bror agerade sen chaufför, kom med paraply och vägledde tjejerna till bilen. Jag hjälpte Lilla systern att plocka iordning på salongen, sen åkte vi till bröllopet för att vara med på vigseln.

Stora systern sjöng, vackert, och intet öga var torrt. Tvillingsystrarnas mamma är min ridlärare så det var roligt att vara med. 

Bröllop är fint. Prästen, som var den som begravde mamma förra sommaren, är så himla bra. Hon är mänsklig, rolig och lite småbusig samtidigt trygg.

Hon pratade så fint till brudparet och jag fick lite att tänka på. Några ord etsade sig fast, jag ska grunna lite på dem.

Efter gratulationer på kyrkbacken åkte jag, Stora och Lilla Systern till favoritfiket. Vi skulle inte vara med på kvällens fest, jag åkte hem sen och däckade i soffan med en bok. 

Idag har jag träffat barnbarnen och skjutsat Stora Systern till tåget. Solen visar sig och kanske, kanske kan det bli en lässtund i solstolen i trädgården. En kan ju hoppas på det.

En gentleman på väg att eskortera brud och tärnor. 

Bröllopssångaren och bruden.

Mina. Så roligt att göra saker tillsammans.

Perspektiv

Läser i en tidning om strandade turister på Gotland på grund av tekniskt fel på färja. De ska till fastlandet, för många är säkert semestern slut och nu kommer de inte hem i tid.

”Det är katastrof” säger en intervjuad strandad resenär.

Mmmmm. Kanske inte. Men irriterande.

Läser och hör på nyheterna om bränderna på Hawai. Det finns inget kvar, husen är borta, infrastrukturen har totalt havererat, många har dött.

DET är katastrof. På riktigt katastrof.

Jag kan förstå att man blir irriterad när färjan hem inte går i tid, att det är jobbigt att behöva ringa sin arbetsgivare och säga ”tyvärr, jag kan inte komma på måndag, jag sitter fast på obestämd tid”.

Men de flesta just i färjeköerna nu har både ett hem och arbete att komma tillbaka till.

Såklart får man gnälla. Lite. Men också höja blicken, vi lever i sammanhang.

Minns artiklar angående bränderna på Rhodos, turistande människor tvingades sova på golv i skolor, om det ens gick att uppbringa sovplatser. 

”Semestern är förstörd”

Ja. För det brann. För invånarna i drabbade områden försvann livsverk, allt.

För några av oss blev semestern förstörd. 

Så synd.

Vi är ett resande folk. Saker händer. 

Så klart är det önskvärt att information flyter på som vi önskar men det gör inte alltid det. Vi har förlitat oss på informationssamhället.

Jag har ingen lösning men funderar ibland när jag läser artiklar som de ovan, att till slut, när man är hemma igen, förstår en väl att vi ändå är priviligierade i det här landet? Åtminstone dem som semesterartiklar handlar om. 

Slut på meddelandet.

Idag ska jag på bröllop. Hade man hoppats på sol?

Ja det hade man men får tji. Det är bara regn hos mig.

Fyra dagar

Nu har jag klarat av första jobbveckan och de första stapplande dagarna som Förändringsledare. Helt tom i huvudet känns det som och jag orkade inte ens reagera när Hjärtat kom hem med 5 kg ris från affären.

”Det stod ju ris på lappen och du sa i plastpåse”.

Jo. Ja. Men det finns ju små förpackningar. Får väl öppna asiatisk restaurang eller nåt för att göra av med det inom rimlig tid.

I morgon är jag ledig och barnbarnen kommer hit klickan 07.00. De hade önskat sig en mormorsdag och vem är jag att säga nej?

Har förberett för pannkaksfrukost och lagat köttfärssås till lunch. Med Minstabarnbarnet in action gäller det att ligga steget före. 

Har knarkat fritidshus på Hemnet och hittat en pärla i Karlsborg. Det kan man ju dagdrömma om, att få ihop en hög med pengar att köpa ett fritidshus vid vatten, stort nog så alla ryms om en knör sig lite. Varma, härliga sommardagar, jordgubbar och glass till ett helt kompani och vi vinkar till alla som kommer från Göta kanal och alla är bara glada.

Jojo, drömma kan en ju alltid göra.

Sen landar en med en smäll, går ut och tömmer vattentunnorna igen för att ta emot 100 regnskurar till  och konstaterar att ett Rosa hus räcker gott och väl. Lite ”sjöutsikt” kan väl dammen räknas som????

Lite blå himmel sett från hemmakontoret.

Köttfärssås på G. 

Sömntuta och lite sällskap

I morse stängde jag av väckarklockan i sömnen och vaknade med ett ryck en timme senare.

Hej och hå. Tur det fortfarande är lugnt på jobbet och jag hade inga möten inbokade så jag stressade inte.

Satt kvar en stund på kvällen istället och åkte sen direkt ut till Herr L som behövde lite sällskap. Vi satt i uterummet med stängda dörrar, där inne var det varmt och skönt, utanför piskade regnet och vinden ven. Som höst! 

Han hade plockat en hink äpplen till mig och vi pratade om ditten och datten. Jag fick honom att skratta lite och han lät lite gladare när jag åkte hemåt igen. Som vanligt stod han på altanen och vinkade hejdå och då högg det till i hjärtat. Så stod alltid mamma och han och vinkade av en, varenda, varenda gång. I trettiotre år. Många vinkningar har det blivit och han fortsätter. Det känns skönt.

Till Ovädret Hans vill jag bara säga: Schas!!!!!  

Hej vardag!

Första dagen efter semestern avklarad, hej vardag och rutiner. Var lite trött, åskvädret Hans härjade ju och stundtals var det svårt att sova, huset skakade till ett åtgånget och det fräste av blixtarna. 

I morse blev jag förvånad över att det var så varmt ute, det brukar ju kylas av oväder.

Efter jobbet plockade jag luktärtor som äntligen börjat blomma och sen cyklade jag till skogen för att plocka blåbär. Hur skönt som helst och jag fick ihop en liter. Bara vindens sus och några fåglar hördes, tiden gick fort och det mörknade på. Det hade varnats för regn men än har det inte börjat här. 

Dan före dan

I morgon börjar jag jobba efter semestern och det ska bli skönt med rutiner och lite vanligt igen. Skönt att känna så. Lite jobbångest men det hör väl till?

Semestern har varit både bra och dålig, det dåliga behåller jag för mig själv och låter de goda stunderna vara det som jag bär med mig.

Veckan som var åkte vi till Borensberg för övernattning på ett litet kanalhotell, Göta hotell. På vägen dit gjorde vi ett stopp vid Bergs slussar där solen visade sig och vi fick riktig sommarkänning. Ett snabbt stopp på Cloetta-fabriken innan vi landade på hotellet. Vi gick en promenad längs kanalen till ett vandrarhem, Glasriket, där brukade vi alltid fika när vi åkte mc.

Precis utanför hotellet ligger en sluss så där blev vi sittande och tittade på båtar som slussade och turister som cyklade. En tre-rätters middag lite senare på hotellets veranda avslutade den dagen.

Dag två bjöd på regn men vi styrde mot Vadstena och kunde strosa runt i klosterkyrkan och vid slottet innan vi åkte till Motala. Där öste tyvärr regnet ned så vi tog oss till Askersund där vi åt innan hemfärd. En liten miniresa, trevliga ställen att besöka.

I går skjutsade jag Stora Systern till Mariefred där hon skulle sjunga på ett bröllop, gamla kompisars.

Jag blev tjenis med vaktmästaren och under vigseln satt jag med honom vid mixerbordet där han skötte klockringning och ljudet med bravur. Det var lite roligt och fint att se vigseln. Stora Systern sjöng så fint och jag är så klart part i målet men hon ÄR duktig.

Efter bröllopet fikade vi och hann umgås innan jag skjutsade henne till Södertälje där hon kunde ta pendeln hem. Jag åkte hem till Rosa huset, slängde mig i en solstol och njöt av en superfin sommarkväll.

I morse hade jag bråttom ut för att hinna klippa gräsmattan innan regnet. Av bara farten hackade jag ogräs och krattade grusgången, ett träningspass, jag lovar.

Store Bror med sambo har skaffat kattunge, en katt som räddats, så det lilla livet ville jag hälsa på. Så söt! Vi såg upplösningen på fotbollsmatchen USA - Sverige där, onödigt spännande men det gick ju vägen!

På eftermiddagen var vi bjudna till grannen på ett-årskalas, vi fick god tårta och mys med de tre grannbarnen en stund. 

Jaha. Nu återstår att ta fram kläder och jobbryggsäck. Börjar med fyradagarsvecka, någon ordning får det ju ändå vara. Har man tur så kan ju augusti vara både fin och varm så en kan leka semester både på kvällar och helger. Just nu ser just det rätt mörkt ut, här öser regnet ned men det regnar väl över hoppas jag. 

”Vårt” lilla hotell i Borensberg.

Trädgården från vårt rum.

Vårt rum, ett av de tolv som finns. 

Vadstena klosterkyrka sett från ett fik precis vid Vättern.

Mariefred med Gripsholms slott i bakgrunden.

What a feeling

Sista semesterveckan inleddes idag, med regn. Hjärtat fixade frukost, jag låg kvar och läste en stund, skönt.

Efter frukost dividerade vi lite om vi skulle hitta på något men jag fick ett ryck och ville rensa mina garderober och lådor. Ett sådant ryck är inte att förakta så jag skred till verket innan jag ångrade mig. Det tog ett par timmar och det blev fyra stora kassar till återvinning och en hel del att kasta. Jag var brutal, inte min storlek = hejdå. Det är slut på spara för att passa, nångång igen. O no. Det ska passa nu.

Det kändes SÅ skönt att få det gjort. Bara vetskapen om att det är ordning i skåp och lådor, befriande känsla. 

Av bara farten klippte jag gräset mellan två regnskurar sen blev det rast vila med en bok innan Lotta på Liseberg. Semesterfeeling på hög nivå.

Bästa väninnan sjöng i tv, Lotta på Liseberg.

Så vinkade vi hejdå till juli. 

Ett bad, ett soffläge

Igår åkte vi och badade. Vi hade med oss solstolar, mycket skönt att slippa ligga på filt, kaffe och mackor. Smakade mycket gott efter ett antal bad.

Jag läste bok och slumrade i solen.

Innan vi åkte hem gick vi till den närliggande restaurangen och åt bakad potatis med skagenröra. Finemang, så var kvällsmaten ordnad.

Kvällen ägnade jag åt att titta på serie, bada fotbad och fixa fötterna. Hur skönt som helst.

I morse vaknade jag strax före sju med ett kraftig migränanfall. Släpade mig med i badrummet, mådde illa och kräktes. Hjärtat fick hjälpa mig att ta medicinen, jag var helt utslagen och efter en halvtimme kunde jag lägga mig i soffan och sov till klockan ett. Vaknade och har känt mig bakfull större delen av eftermiddagen, om jag ändå festat till’et så hade det kanske varit värt måendet. (Obs, skämt). Nu - bara trist och segt. 

Det har tydligen regnat och åskat som bara den här, jag sov igen det. Vid tre-tiden sprack det upp och sedan har solen strålat och det är varmt och skönt.

Det blir inga hoppsasteg idag, bidar min tid och hoppas på bättre mående i morgon.

Nytta och nöje

Igår gjorde jag lite nytta mitt i semesterlunken. Jag skrev en matlista, åkte till återvinningen med ett lass kartonger och glas och därefter till Retuna med två kassar kläder jag rensat ur. Om man rensar får man fylla på, det är sen gammalt så jag gick en sväng och köpte en klänning, en kjol och en top till priset av 210 pengar. Mycket nöjd.

Avslutade rundan med att storhandla och panta fyra kassar flaskor och burkar, samlat sedan i julas. Äntligen blev vi av med det.

Sen åkte jag hem, räddade tvätten på torkvindan från regnet, hann precis, planterade en fådd planta och sen var det stopp.

Låg i uterummet resten, läste av och till med katten på magen och lyssnade på regnet som smattrade på taket. Skönt ljud.

Googlade gym i stan. Tänker att om/när jag blir pigg igen skulle det vara skönt att träna upp musklerna igen,  att känna mig starkare. Det är en bra önskan och ett tecken att det börjar bli bättre är att jag ens orkar tänka på det.

Idag är Hjärtat på läkarbesök för sina ögon som är röda och irriterade för jämnan. Nu mer än någonsin. 

Jag har läst ut de fem böckerna jag lånade härförleden och ska cykla till biblioteket och låna nya. Har plockat en bukett blommor i trädgården och stannar till vid mammas grav på vägen. Ungefär så. Det är mulet och ja, nu längtar jag efter lite soligare dagar. 

 Höstanemon. Nytillskott i trädgården.