Julsnuvad

Så här på Annandagen känner jag mig faktiskt lite snuvad på julen för att inte tala om hur snuvig jag faktiskt är. Dan före dan kom alla barnen hem och sov över för att njuta av grötfrukost på julaftons morgon. Det är tradition liksom att de jular barnen är här, går vi till kyrkan kl 12 när julkrubban plockas fram. Det är trevligt och tar inte så lång tid, man sjunger ett par psalmer och jag tycker att det är där den riktiga julstämningen infinner sig. Nu är inte alla mina barn lika övertygade som mig om den saken, men de är förstående och följer så gärna med. Innerst inne tror jag att de tycker att det är mysigt. En jul var även Sambons barn med, vilket betyder sju barn tillsammans och det var inte för inte jag den gången sände en tanke till familjen Trapp. (Sound of Music). Väl hemma igen följde vi mönstret för julaftonseftermiddag som vi länge gjort. Fika, Kalle Anka och Julbordet! Sen öppnar vi julklappar och bara myser. Eller som nu, nyser. För det var det jag gjorde den här gången. Frös, nös och hostade och sen var jag däckad. Influensa! Så jag missade juldagsmiddag hos mormor men älskade Sambon tog med en matlåda hem så jag fick smaka den ljuvliga Grekiska lådan. Och nu ligger jag här och undrar var julen tog vägen? De sista dagarna är lite dimmiga, febersvettiga och väldigt, väldigt hostiga. Men granen står kvar, det är minsann lite skinka kvar likaså och chokladasken har ingen ens öppnat. Så den här julen kommer att vara lite längre. Det är inte så illa! God fortsättning!