Att måla kan ju vara som att skriva, man gör det helst för sig själv och har sina alster i byrålådan. Så har jag alltid gjort tidigare men Kollegan drog med mig till kursen och det har jag aldrig ångrat. Första lektionerna var väldigt jobbiga när Fröken tittade på och kom med kommentarer, både positiva och negativa och att vi kurskamrater skulle gå runt och titta på varandras målningar hade jag inte tänkt på i förväg. Första tanken var att ta mina saker och åka hem men jag kom över det och är kvar. Nu kan jag inte sluta! Jag målar så fort jag kan och det har hänt att jag målat på väggar (i en garderob) för att prova på att måla stort, vilket var fantastiskt!
Mina onsdagskvällar är därför heliga. Att måla har blivit ett positivt måste för mig, något som jag mår bra av. I köket hänger min älsklingstavla med mamma pingvin och ungar, när jag såg bilden i en bok blev jag så förtjust i den. Den påminner om mig och mina barn och därför har jag kallat den för "Familjeporträtt". Nu ska jag göra i ordning min målarlåda så jag är beredd. Ikväll börjar det!
Familjeporträtt:
Från vänster: Stora Syster, Store Bror,
Mamman, Lilla Syster och Största Systern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar