Påskprövning!

Vi firar påsk i skärgården. Vi väcker vårt älskade hus från vintersömnen, ropar ivrigt "hallå, hallå" till alla slumrande, vintervilande flugor och tja, till huset.
Huset skakar till, gnyr lite och gäspar, sträcker liksom på sig och det känns som det säger:
"Vart har ni varit så här länge"?
Och ja, lilla huset. Vi har jobbat, jobbat, stretat på med vardagslivet där borta i staden och visst, vi har längtat och tänkt, men tiden. Alltid den där tiden som inte räcker till allt man vill.
"Ok", säger huset och släpper in oss.
Sen är det stopp. Eller ska vi säga att huset trotsar??? Tjurar lite?
Allt verkar ju fungera som det gjorde när vi åkte härifrån i höstas. Värmen är på, toan surrar som den ska, lamporna lyser....
Men vänta nu!
Kylskåpet! Ovanligt tyst!
Mmmm. Ja.
Kylskåpet är tyst. Och ÄTER proppar. OK. Vi drar ut kylskåpet och upptäcker att någon elektrisk mojäng på baksidan helt enkelt brunnit upp. Oooops.
Vi löser det. Packar ned maten i kylboxar och tigger kylklampar från svärmor i huset bredvid. Boxarna ställer vi under huset, där är svalt och skyddat.
Check. Klart!
Nu är det påskaftons kväll och vi har precis upptäckt en vattenläcka. En slang har gett upp i vinterkylan och vatten strömmar ut i källaren. Vi löser det också. Så småningom.
Lite pyssel blev det allt den här påskhelgen. Men vi håller humöret uppe och tänker att det är saker som går att lösa. Vi trivs här. Huset ska bara kinka lite för det är så länge sedan vi var här. Så kan det gå!