När jag var liten bodde vi ett höghus bland många, i ett sk miljonprojekt. Det vimlade av ungar på gården, en hel del mammor var ju hemma förstås, andra hade barnflickor som vakade över oss så att vi inte hittade på hyss.
Men över allt vakade Farbror Karlsson, portvakten. Han var inte speciellt barnvänlig, om nu en portvakt behöver vara det, men han var rent av elak ibland, gormade och svor. Vi ungar var faktiskt ganska rädda för honom och det hände att man "hotades" med honom. Jag slängde inte så mycket som ett kolapapper eller ens genade över gräsmattan av rädsla för Karlsson. Sen hade vi Tant Margit. En äldre dam som var back-up för Karlsson. Inget, absolut inget, undkom hennes blick och det hände ganska ofta att hon klagade på oss ungar. Inte för att jag kan minnas att vi gjorde något hemskt ofog men vi retade henne säkert ibland och sprang därifrån. Dessa två människor har jag säkert inte ägnat en tanke åt på minst 37 år, inte förräns idag. Alldeles nyss.
Vår gård idag består av radhus och ett hyreshus, byggda runt en innergård. Vid infarten sitter en grind. Där satt det idag två små killar, kanske 8-9 år, och gungade fram och tillbaka. Det gnisslade rätt rejält och grinden har varit söndergungad i omgångar, nu nyss lagad. Igen.
"Killar", sa jag vänligt.
"Gunga inte med grinden, det låter så illa och den håller på att gå sönder igen".
De tittade på mig och den ena spottade i backen och sa:
"Är det din grind kanske, jävla kärring"
och så sprang de. Allt vad de orkade.
Så hade jag aldrig vågat sagt varken till Farbror Karlsson eller Tant Margit. Inte ens om jag hade velat!
Något fel är det ju när ungar säger sådär. Jag slår vad om att hade mamma/pappa till dem varit där hade de inte tyckt det var något konstigt heller. En del föräldrar verkar tycka att frihet innebär att deras barn får göra vad som helst i hela världen, men inser inte att deras frihet innebär ofrihet för andra (som får sin grind söndergungad).
SvaraRaderaTelefonskräck, usch ja! Jag är mest orolig när jag ska hämta på skolan, "vad blir dagens dom!". Skitjobbig känsla.
SvaraRaderaTjenare tanten!
SvaraRaderaLilja är road. :-)
Nädå, på dem bara! Jag säger också till, ofta och mycket. Kan inte föräldrarna själva ta hand om ungarna, så får ju andra uppfostra dem. Hur ska samhället annars bli?
Se bara denna lilla dam:
http://desireenilsson.blogg.se/
När jag var barn hade man respekt för de som var äldre. Aldrig i livet att jag eller några av mina kompisar skulle ha sagt så till en vuxen. Det är sorgligt hur det har blivit.
SvaraRaderaSV: Ja, jag har sett bilderna på ert badrum och det blev verkligen jättebra! Är också inne på den typen av handfat och toastol men vi får väl se vad det blir i slutänden. Hantverkaren har inte behagat höra av sig med offert än :-(.
Jo nej mer respekt hade man förr. Jag niger och ler så nätt fortfarande när jag ser mina grannar (respekt!) medan unga beter sig som förbytt. Vissa saker var bättre förr!
SvaraRaderaDe är nog inte vana vid att någon säger ifrån. Känns som många vuxna idag hellre låter bli än tar konflikten.
SvaraRaderaJa visst är det helt otroligt vad ungar har dåligt med respekt för äldre. Både i skolan och utanför.
SvaraRaderaJag har alltid haft otrolig respekt för mina föräldrar tillexempel, inte för att jag är rädd för dom utan för att dom litear på mig och jag litar på dom. Jag hoppas jag kan föra vidare detta till mina egna barn.
Jag tycker det är väldigt viktigt hur man uppför sig faktiskt.
Kram
Katti