Där, långt borta, är nu en älskad Farbror är begravd bredvid min pappa. "Bröderna Bus" är tillsammans igen och här, här på jorden sitter jag kvar och gråter. Gråter för att de är borta, för att det är så smärtsamt j-a vackert precis just nu och för att det känns precis som Ted Gärdestad sjunger: "....broar till tryggheten bränns"....
När jag skulle åka hem kramades Äldsta Farbrorn och jag. Jag ville inte släppa taget, det var som att krama Farbror och pappa igen. Men man måste ju!
Så idag är jag tillbaka här hemma igen. Där allt är som vanligt. Fast ändå inte.
Molnen speglade sig så här vackert i vår sjö.
Himlen sett från ängen.
Korna betar på som vanligt där bäcken slingrar sig genom ängen.
Det är tungt när de gamla faller ifrån, en efter en. Det är som att man tappar en bit av det man hör ihop med. Barndomslandet försvinner längre och längre bort och snart står man där och är själv den äldsta generationen.
SvaraRaderaRaraste Cina, det är ju så där att tårarna svämmar över ibland, musik och ensam i en bil, men det är ju något helande i det också. Spader har gråtit oceaner i bilen mellan jobbet och hemmet -däremellan har hon levt. För det är ju ändå så, när man väl kommer till den insikten, vi som lever måste leva. Att leva innebär det hela, till fullo, annars är ju allt meningslöst! Fast fortfarande så gråter jag -till och med nu. Juni är så smärtsamt vackert! Massor med kramar!
SvaraRaderaÅh, jag förstår vad du menar.
SvaraRaderaDet är jobbigt att ta farväl.
Även av de som fortfarande lever kvar.
Jag är inget bra på det..jag blir alltid ledsen, mer eller mindre.
Jag tycker det är OK att gråta. Det läker.
Fast iofs så känns det ibland som om att tårarna aldrig tar slut.
Kram
/A
Cicki: Så är det, barndomslandet försvinner. Tidens gång....
SvaraRaderaSpader Madame: Visst är det så, vi som lever måste leva och just musik och bilfärder är bra "pysventiler" så att vi KAN leva!
Ännelaij: Farväl är jobbiga! Det är bra att kunna gråta! Det är skönt!
Ja ibland så vill man bara spola livet baklänges..kram
SvaraRaderaJag kan precis känna hur du känner och inget kan man göra åt det. För livets gång är livets gång. Men tack och lov har människan förmågan att bli hel igen och klara av att gå vidare.
SvaraRaderaVäldigt vackra bilder från din hemtrakt!
Det är läskigt att inse att så som det "alltid" har varit är det inte längre. Man åldras och de runtomkring en gör det samma. När farmor dog för några år sedan var det första gången jag faktiskt på riktigt reflekterade över att mina föräldrar inte kommer att finnas för alltid.
SvaraRaderaSå är det ju, men det gör det inte mindre skrämmande.
Kram.
Fina bilder !
SvaraRaderaInget roligt att mista nära och kära, det blir så tomt..
Tid att reflektera är viktigt..
Var rädd om dig !
Kram
Tror att jag kan förstå känslan... när vi begravde flickorna så kunde inte min morfar komma (han bor i Thailand på vintrarna och hade åkt samma dag som de föddes och dog och tyvärr gick det inte att åka hem igen)... men hans bror kom... och det var så skönt, det var som att ha en del av morfar där...
SvaraRaderaUsch jag kan känna känslan du har, så sorgligt. Midsommar är ingen rolig tid för mig då min mamma gick bort just då.Fast det var många år sedan nu. Människor man älskar och saknar..
SvaraRaderaTack för dina krya på dig ord till mig.
Kram Inger
Ja, visst är det märligt att livet fortsätter precis som om ingenting hänt trots att man själv sörjer... Tur att det finns så mycket vackert att glädja sig åt också. Dina bilder är fantastiska!
SvaraRaderaHa en riktigt bra midsommar och ta hand om dig själv och dina nära och kära! Kramar
Engelson: Ja, tänk om man kunde! Skulle man?
SvaraRaderaZnogge: Sant, man har bara att åka med! Ja, det är oerhört vackert! Småland! Mitt i Småland är det så här fint en dag i juni.
Kim P: Precis, det är en märklig känsla att vara den äldsta generationen!
Maria: Att ta sig tid att reflektera är helande! Det var skönt kan jag känna idag, 2 dgr senare.
MammaMelissa: Precis så kände jag!
Wingar: Man minns och det är ett sätt att hålla dem levande, att de faktiskt betydde något!
2BarnsMamma: Det är speciellt att känna att man faktiskt är en del av något större och naturen är fantastisk på att påminna en om det.
Nej man hade kanske inte spolat..eller jo en snabbspolning men bara korta ögonblick..de fina fina minnena..ha nu en bra midsommar önskar engelsson
SvaraRadera