En historielektion till kaffet

Idag packade jag in Lilla Syster och Store Bror i bilen och åkte för att hälsa på min mamma. Vi har ätit lunch, plockat svamp och badat i poolen. En höjdarstund för barnen blev vid kaffet när mamma berättade om hur det var när vi kom till Lilla Staden från Småland, en svinkall dag i mars 1964 då jag bara var 1 1/2 år. Mamma och pappa hade fått jobb, postverket och metallindustrin lockade med plats och så åkte vi då från landet till stan som så många andra. De hade lyckats skrapa ihop till en lägenhet i en av stadens miljonprogram och vi blev en av de första familjerna att flytta in. Nog har jag undrat i mina dar vad de tänkte, de unga vuxna med ett litet barn i famnen ihopträngda i Jocke Jönssons flyttbil, med allt de ägde och hade på flaket. Idag berättade hon lite om det och förresten, det var inte BARA barnen som gjorde stora öron när hon berättade, även jag satt och sög in varje ord. Fast jag är vuxen får jag inte nog, jag vill alltid veta mer, mer och mer.
Ja, ett och annat bus JAG gjort berättade mamma också om. Till mina barns förtjusning! Gissa om jag kommer att få höra det då och då.
Jag är övertygad om att barnen kommer att komma ihåg den här stunden från idag. De verkligen älskar att höra hur det var, som Store Bror säger, förr i tiden.
"De rotar sig" säger mamma.
Ja, det är väl det de gör. Och behöver. Jag behöver det och det är skönt att göra det tillsammans.