Att leva med depression är att åka berg-och dalbana har jag tänkt. Som att leva överhuvudtaget. Ibland är det uppförsbacke, ibland nedförsbacke och minsann, ibland killar det lite i magen och ibland sitter hjärtat i halsgropen. Life, liksom.
Men jag hatar min sjukdom! När den slår till blir det mer Fritt Fall än Bergodalbana. Och sen sitter jag här. Med tappade tag. Och ska ta nya tag. För så måste det ju bli. Nya tag och framåt igen. Igen.
Kan jag skicka några nårska "tag" till dej? Jag gör det; här kommer dom! kanske dom hjälper lite...?
SvaraRaderaJag har en dotter som lider av depression och det är verkligen en bra beskrivning på det hela.
SvaraRaderaVissa dagar är det bara upp, upp och sen är det dagar då det är fritt fall....
Det gäller att ta en dag i taget tror jag och inte pressa sig allt för hårt för då kommer dom fria fallen...
Sköt om dig / Monise
Hoppas du mår bättre nu.
SvaraRaderaKram
Kramar om så här lite på distans. Önskar jag fanns där för att kunna sitta nära och krama om på riktigt. Det få bli via space den här gången.
SvaraRaderaSkickar största, värsta kramen! Vänta ut det, bara...
SvaraRaderaJa, du beskriver verkligen depression på rätt sätt. Jag vet ju precis hur det är att falla fritt vissa dagar. Men, som någon här redan sagt, ta en dag i taget.
SvaraRaderaKram!
Mitt liv är också en bergochdalbana. Men dalgångarna beror alltid (nästan alltid iallafall...tror jag...) på något. Ett misslyckande, oro över något, en jobbig konflikt eller dylikt.
SvaraRaderaSom jag minns det så handlade det mest om att överleva, en stund i taget, en dag i taget...
SvaraRaderaSedan när det värsta var över, då kunde jag börja fundera på att leva i stället.
Skrev ett inlägg häromdagen om att min kostomläggning faktiskt har hjälpt mig att må bättre. Det låter otroligt, men är sant - för mig (och för en massa andra också verkar det som).
Varma hoppas-att-det-snart-känns-bättre-hälsningar!
Osloskånskan: Ting från Nårje brukar ju göra gott! Så också dina nårska tag! TACK!
SvaraRaderaMonise: Tack för omtanken!
Ännelaij: Inte än. Men snart! Kram!
Cicki: Distanskramar är också kramar! Thank you!
Spader Madame: Jag väntar.... och blir värmd av din kram!
Anbam: En dag i taget it is! Kram!
Nilla: Det är ju alltid något sånt som triggar igång den här skitsjukdomen! Så sant!
S o F: Tack för din hälsning! När jag är piggare i huvudet igen ska jag läsa mer om kosten du äter. Har läst lite grand men behöver mer känner jag. Kanske framförallt att prova. Det jag gjort hittills räcker liksom inte hela vägen.....