Inte reklamfritt.

På min tankekarta ritas in socialt umgänge. Det är viktigt. Ibland kan jag finna nöje i att häcka alldeles ensam på ett fik bara för att komma ifrån radhuset en stund. Det är, på ren svenska, jävligt lätt att bli hembiträde när man är hemma och sjukskriven. Eller just ja, "omförsäkrad". Strunt samma.
Jag ger mig kanske inte ut på så himla djupt vatten, men när jag äntligen skönjer ett hål i deppiga bubblan smider jag planer och beger mig oftast dit Största Systern huserar som kock. Gott kaffe och goda luncher. Minsann.
Idag satt det ett gäng "herrar" vid bordet intill och att det stundas sportlov gick inte att ta miste på. Det pratades om Mallorca-resor, Florida-tripper och så klart fjäll-resor. Men inte till vilka fjäll som helst, förutom Åre-skutan skulle en av herrarna på skidresa till Alperna. Med HELA familjen.
Ibland, när jag hör samtal så där blir jag lite nyfiken. Jag kikade under lugg sådär lagom hemligt och jag tyckte att kände igen en och annan ur sällskapet.
De pratade högljutt vidare om sina resplaner och semesterminnen. När de reste sig och gick såg jag ju. De var ju ICA-handlare. Och det var väl inte för inte jag kände mig lite delaktig i de där resplanerna helt plötsligt. SOM jag handlar på ICA! Ibland känns det som jag står för halva omsättningen i lokala affären. Bonuscheckarna står som spön i backen........ Om det är bra eller dåligt vet jag inte.
Om vi ska resa på sportlovet?
Oh no! Men vi har planerat att åka lite skridskor och grilla lite korv. Inhandlad på ICA.