Lugn och fin

Nu är arbetsträningen i växhuset inte bara en dans bland rosor, klematis och lobelia. Nej, här bärs även sniglar, sköldpaddor och jättestora krukor, kartonger viks ihop och bärs till återvinningen, det ska se snyggt och prydligt ut i butiken så sopkvasten är inom räckhåll för det mesta. Som jag gillar det! Omväxling är grejen för mig som har noll uthållighet. Den kan man träna upp har jag hört. Och muskler kan man träna upp. Har jag också hört. Efter att idag ha "förlöst" 25 blå trädgårdsniglar, modell skitstora, ur trånga kartonger så har jag en hint om muskler i vila. Som väckts. På oväntade ställen.
Nu är ju grejen med arbetsträningen att jag ska ta det lugnt, preciiiiiiiiiiiis det som jag har så svårt för när jag mår bra. Men det ger ju ändå hopp, den här spirande viljan, att det ändå SKA gå att få fart på den här tanten. Inte expressfart. Ånejdå, det går inte. Men styrfart!? Det är en trevlig fart, man har koll på läget, hinner se, uppleva och styra undan när det går åt pipsvängen igen. Lite åt övningskörningshållet skulle man kunna säga. Utan skylt. Jag behöver ingen. När kunderna i växthuset frågar om "snowflakes" och "njurvindor" och jag tror att de pratar väder eller sjukdomar, ja, då lyser det "övningskörning" i pannan ändå. Det bjuder jag på. Jag har styrfart!