Livet med tonåringar är ett omväxlande liv. Sannerligen. Ett evigt hoppande över det där "helvetesgapet". Har man tur, kommer man helskinnad över tills det är dags för nästa hopp. Fast jag ska inte klaga. Här hemma handlar det mest om frigörelse av det mer hanterbara slaget. Man står ut. Och när jag får gröna prickar av saker, kläder och papper som strösslats i hela huset, försöker jag tänka att de i alla fall är friska, hela och kommer hem varje kväll. Typ så.
Igår hörde vi andra tongångar.
När ett gäng 13-15-åringar efter ett meningsutbyte med våra grannar, uttalade hot och kränkningar av det grövre slaget. Det började med en mopedincident. 15-åringen höll på att i hög fart meja ned grannens treåring och med all rätta tillrättavisade grannen mopedisten. Det var som att hälla tändvätska på en majbrasa och gänget gaddade ihop sig, eldade upp sig så till den milda grad, att grannen inte såg någon annan utväg än att ringa till polisen. Som inte kom.
Det var inte första gången. Gänget är väl känt här i området sen dagisåldern, och ja, klart att ungdomarna nu har problem. Kända problem. Föräldrar är vidtalade, skolan, sociala myndigheter, omsorgen. You name it. Men det bara fortsätter.
Trist och tråkigt är bara förnamnet. OM jag hade gården kvar, långt där nere i mörkaste Småland, skulle jag vilja skicka dit en av dem. Tjejen. Hon skulle få vara där, bo där, vara med i gårdsskötseln, arbeta hårt, känna tillhörighet, ta hand om fåren, korna, mata hönsen. Plöja. Mecka med vattenpumpen. Punktmarkeras. DET skulle jag. Jag tror på punktmarkering. Jag tror att man ibland behöver "kränka" integriteten" för att det ska bli bra sen. Eller står vi nu bara och tittar på hur fyra ungdomar går förlorade?
Sorgligt är vad det är. Vad gör föräldrarna? Försöker de, eller ger de sina barn lite för fria tyglar?
SvaraRaderaStort och Smått: Två försöker så gott de kan men har för lite stöd. De två andra föräldrarna kör strutsmodellen! Ingen bra modell!
SvaraRaderaDet är ju trist när ungdomar känner att det är helt okej att uppföra sig på det viset. Man undrar givetvis hur dom själv blir behandlade i sin familj.
SvaraRaderaJag tror också på punktmarkering. Man ska alltid ta dom en och en då det är lättare att "nå fram" till dom. Tyvärr är det så många olyckliga tonårssjälar som vandrar runt och vad är det för samhälle som dom kommer att bygga? Hur blir det för deras barn? *usch*
Oj, vilken förståndig Qvinna du är! Håller helt med dig i allt du skivit! Vilken tur att dina barn har en sådan förståndig mamma....säg de till dem! För jag är ärlig & menar det också!
SvaraRaderaSedan de där där med att skicka någon till mörkaste Småland.....hm,hm där bor Jag! Vill inte ha dem hit! ha,ha,ha
Ha en bra em och kväll
Camilla: Precis. Många olyckliga som bara vill/behöver/måste bli sedda.
SvaraRaderaMonica: Tack! Ska verkligen säga det till dem! Och där i mörkaste Småland, jag skulle ju vara med! Så kunde vi fika emellanåt du kunde låta henne måla och skapa lite, det skulle bara vara en sisådär 6-7 mil emellan. ;)
Det är aldrig lätt att vara tonåring, de behöver verkligen vuxna som just bryr sig. Dagens samhälle har tyvärr överlag blivit just ett som du beskrev det strutssamhälle där få bryr sig och ännu färre vågar ingripa.
SvaraRaderaMimmione: Strutssamhälle är ett trist samhälle!
SvaraRaderaVar är föräldrarna och vuxenansvaret undrar jag?
SvaraRaderaJag avskyr människor som inte kan visa hänsyn mot andra! I vårat samhälle har vi oxå ett antal korkade ungdomar som kör bil alldeles för fort. Man vill inte släppa ut barnen ibland... Trist när man vet att föräldrarna inte gör ett skit! Fortsätt ring polisen så kanske dom fattar någon gång. Jag tror att dom iallafall måste ta kontakt med deras föräldrar om ni har uppgett deras namn? Lycka till!
SvaraRaderaHuga. I värsta fall drar de med sig någrs till ner i skiten också... Jag tror att du tänker helt rätt, man kan inte bara ge upp - det är ju människor det handlar om. Tragiskt att barn kan falla så djupt emellan stolarna redan i så unga år. Jag är som du ytterst tacksam för för mina egna små "tonårsbekymmer"...
SvaraRaderaZnogge: Det har glidit dem ur händerna. Alldeles.
SvaraRaderaRenée: Föräldrarna är vidtalade. Ungefär tre ggr/veckan och absolut igår. Av flera vuxna, inte bara grannarna.
Ulrika: Nej precis! Har svårt för att se åt ett annat håll. Vill tro att det går att göra något! Det bara måste gå!
Det är så tråkigt & tragiskt.
SvaraRaderaDet är synd om många ungdomar i dagens samhälle...
Vad tråkigt att det måste bli så. Och mitt i allt detta stod en liten treåring och hörde på, eller?
SvaraRaderaVar finns respekten? Kan inte föräldrarna lära sina barn det. Då måste någon annan få ta över. Så är det bara...
Bra att du inte bara ser moppeungdomarna som förövare, utan även som offer. Trots att man blir störtförbanand över deras tilltag (skulle jag också blivit). Nånting beror det på att de blivit så där. Håller med dig om punktmarkering.
SvaraRaderaJag håller med dig. Det är alldeles för lite punktmarkering. Ofta kan man ju se väldigt tidigt vilka det kommer bli problem med. Tänk vad mycket bättre det skulle vara för alla inblandade om man kunde sätta in det stöd och de resurser som behövs redan i ett tidigt skede!
SvaraRaderaHoppas det är bra med dig! Kram kram
Susanne: Många! Alltför många!
SvaraRaderaAprillan: Kul att se dig här! Ja, klart treåringen hörde och reagerade som treåringar gör. Jätterädd och jätteledsen när otäcka saker händer.
Per-Anders: Skitförbannad blir jag, ett som är säkert. MEN, som sagt, det finns orsaker. De föds ju inte "såna".
2Barnsmamman: Visst är det ofta så att man tidigt ser men ändå "det-går-nog-över"-mentaliteten verkar överväga. Punktmarkering är grejen. Jag tror stenhårt på det!
Tack för din omtanke, det går åt rätt håll här. I alla fall just nu! ;) Kram!
Tror att barn behöver tydliga gränser. Hur ska de annars veta vad som är rätt, eller fel? Tonåringar ät ju faktiskt också barn.
SvaraRaderaDu tar opp ett svårt och hett ämne !
SvaraRaderaBrist på Punktmarkering sanna mina ord och barn i gäng inte kul !
Synd att de måste bli förlorade ägg !
Svår balans mellan kränkningar för att komma åt kärnan...
Kram
Så kloka tankar, Cina! Jag tycker inte man ens ska tala om någon kränkning av integritet så länge det handlar om vanlig uppfostran, vägvisning om vad som är rätt och fel i livet och vilket ansvar man förväntas ta när man vill klassas som vuxen.
SvaraRaderaJag har ägnat många timmar av mitt liv åt att fundera över var det började gå fel i våra moderna, nordiska samhällen; var respekten gick förlorad. Jag är så pass konservativ i min uppfostran av min egen dotter, att jag anser att regler - och gränser - är ett måste och så har det varit ända sedan hon var helt färsk här på jorden.
Jag befarar att vi har skapat oss en värld där det inte finns utrymme för föräldraengagemang mera. Tiden och orken förbrukas på så mycket annat, att många mer eller mindre av tvingas släppa taget för att själva inte gå under, trots att det innebär att man låter det man borde hålla kärast av allt här i världen driva roderlöst omkring på Livets hav. Det är skrämmande. Det är nedslående. Ibland känns tanken mig övermäktig och jag måste släppa den. Men den återkommer alltid. Förr eller senare.
Åh, vad ledsen jag blir över att det ska behöva vara så. Tror också att en vistelse bland djur, natur, insiktsfulla vuxna som vågar sätta gränser och "riktig" sysselsättning är en bra grej.
SvaraRaderaBrukar mest punkta Esset, och det tror jag också på. Viktigt att bli sedd!! Stora kramen!
SvaraRaderaJag håller med dig om punktmarkering.
SvaraRaderaMycket bra skrivet Cina, mycket kloka tankar.
Vi är nog många som håller med dig.
kram