torsdag, juni 03, 2010
Juni
Juni är en speciell månad. Så vacker, så frodigt grönskande och väntansfylld. Hur ska sommaren bli? Vad ska vi göra? När ska vi hit? När ska vi dit? Med barn och utan barn? Mitt i all grönska och blomning går jag med sorg i hjärtat, längtan och saknad efter band som brustit med vetskap om att det är precis så livet är. Man möter och man mister. Man går vidare. Bara. Ett steg i taget. Och minns.
Ja, det finns två sidor av allt... Vissa saker är tunga, men man kommer vidare, det är konstigt!
SvaraRaderaHoppas att förväntan för framtiden överskuggar det som försvunnit!
Många kramar till dig!
Tråkigt. Ett steg i taget låter bra. Skynda lågsamt.
SvaraRaderaKram.
Tack för en jättefin Sverige-sommarbild Cina!
SvaraRaderaSoliga hälsningar.
Ja, livet är inte kul alltid. Ibland undrar man vad det hela egentligen går ut på?!
SvaraRaderaKram till dig. :)
Ezter: Förväntan är större än skuggan ändå! Saknar lite bara! Kram!
SvaraRaderaGafflan: Ett steg i taget är melodin! Kram!
S O F: Varsågod! :) Hoppas du har sol också!
Camilla: Nyss kände jag att fnittret från en 14-årig son, som normalt är väldigt tyst av sig, det är det hela en stund! Helt enkelt! Kram!
Jo. Precis så är det!Knus!
SvaraRaderaJa, visst är det en underbar tid! Kanske gör kontrasterna till det svåra att den blir ännu vackrare. Hoppas det! Stor kram till dig
SvaraRadera