Var är tvålen?

Jag har ett helt radhus i huvudet. Är det inte fantastiskt? Och jag vet så många, många kvinnor som har det precis likadant. Ja, då inte mitt radhus förstås, men egna lägenheter, hus, villor, husvagnar, radhus, vad ni vill.
Jag känner inte till lika många män som har hela hus i skallen. Det gör jag faktiskt inte. Jag lägger ingen som helst värdering i det, men undrar ibland över hur det kommer sig att kvinnor lägger märke till så mycket. Och kommer ihåg det. Och svarar, ibland omedvetet när någon annan i hushållet stilla undrar för sig själv:
"Undrar var jag la den där svarta ficklam.....".
"Ligger på andra hyllan i hallgarderoben", ett typiskt blixtsnabbt kvinnosvar.
"Mina glasögon, var sjutto....."
"På glashyllan i badrummet". Jaha. Intresseklubben har noterat.
Det kan räcka att jag hör att någon letar efter något. Själva sökljuden måste irritera mig eller nåt.
"Vad letar du efter"? kan jag ropa till någon på övervåningen.
"Inget. Bara den där....."
Och så vet jag var "den där" finns. HUR kan det komma sig? Jag går inte och scannar radhuset medvetet. Det liksom bara fastnar.
Mitt favoritsvar när någon letar efter något är ju såklart:
"Där du la den sist".
Naturligtvis enbart i pedagogiskt syfte, för att de ska lära sig att leta själva utan att fråga om allt H.E.L.A T.I.D.E.N.
Å andra sidan är det inte så kul att falla på eget grepp, som när jag letade som en galning efter mobilen i eftermiddags. Store Bror var blixtsnabb:
"Mamma, den är nog där du la den sist".
Så klart att den var!