Onsdagar är röda

Det ramlar in brev och lappar från skolor och föreningar. Det är dags att ta fram stora höstalmanackan och pricka in utflykter, studiedagar, lov, cuper, uppvisningar och tja, allt annat som hör hösten till.
Men FÖRST mina vänner! Först ritas en röd ring runt onsdagarna. Mamman ska fortsätta måla, inte tu tal om något annat. Det har satt sig kan man säga, det här med onsdagarna. Äntligen När jag började för ett par år sedan med att planera en egen kväll i veckan var hela familjen i gungning. Tror att till och med katten kände av det. Det var som allt, precis ALLT skulle hända just på onsdagskvällar och då tänkte jag inte vara hemma. Vafalls?
Jojo! Jag har hört små fnysanden och sett snörpta munnar på en och annan klassmamma och föreningsförälder när de fått klart för sig att just DEN HÄR mamman inte tänker ställa upp precis mitt i veckan. Andra dagar går bra. Men passar det inte ska man som mamma förpassas till "de ansvarslösas hörna". Där tänker inte jag sitta!
Jag har också hört i klassmammesammanhang att "ingen hänsyn tas till ensamstående, alla är med på samma villkor"!
Fint! Lyckat! Och sen NÄR fick jag fyra armar, fyra ben och dubbelt med tid bara för att jag är skild??? VA!
Nä. Jag skiter i dom. Jag ritar röda ringar runt onsdagarna, förväntar mig te och skorpor av ungarna när jag kommer hem, urplockad diskmaskin, att de ordnar sina aktiviteter själva den kvällen och alla är glada och nöjda. Det är i alla fall målet!