Rapport från tvättstugan

Fenomenet SEMESTER upplevs ju av många. Och på väldigt olika sätt. Själva semestern har jag inte svårt för, inte alls, men det här "före" och "efter". "Före" var väldigt laddat när jag mötte Älsklingen, vad som skulle ingå i det.
"Åh, vad skönt att åka till landet på lördag"! kunde höras av manlig stämma.
"Va"?
"På lördag"? Förvånad kvinnlig stämma.
"Vi slutar ju jobba på fredagen"?????
"Ja, vet jag väl, vi slänger ihop grejerna och så drar vi lördag morgon"!
"Slänga ihop grejerna" innebar att packa kläder och grejor för fem personer i tre veckor. Samt att planera matlista, handla allt det planerade och så, ja, ni vet!
Till saken hörde att Älsklingen levt ensam ett tag, hans tjejor var tonåringar och fixade sig själva och jag hade då tre lite yngre barn. Samt en tonåring som ständigt var på vift. Som gjorde så gott de kunde men kanske inget att räkna med så där våldsamt. Vad gäller packandet. Så själva utgångsläget var lite ojämnt.
Men,
man jämkar sig. Makar sig och stakar sig. Ger upp och lägger till. Och får ihop det. Vareviga sommar. Makalöst.
Och "efter" semestern då? Vad ingår där?
Ja, t ex tvättandet och tillbakaplockandet av alla saker som varit med? Kylbagarna tillbaka i förrådet? Hett tips! Planerandet av mat hemmavid? Klippa tomtens vildvuxna gräs? Också lite ojämnt utgångsläge från start.
"Har du mycket kvar, det kommer en bra film ikv........................"?!
"Va, blev du sur"????????????
Allt det här tänker jag på idag när efterdyningarna av årets semester böljar här i radhuset och Älsklingen springer som en tok mellan tvättstugan och förrådet och vi konstaterar båda att semester är ju helt ok men det här "före" och "efter". Kan man leja bort det kanske?