Ytligt

Tänk vad lite shopping kan göra! Plånboken blir tunnare men jag blir gladare. Ja, dagen har ägnats åt något så ytligt som shopping. For me only! Eller, för att inte familjen ska försmäkta alldeles och känna sig bortglömda när jag provar kappan, stövlarna, jeansen, topparna och annat köpte jag lite glödlampor och värmeljus åt dom. Så att de har något att syssla med när jag speglar mig, sjunger en truddelutt och alldeles glömmer bort att laga middag. Hungriga? Idag igen?! Same, same. Fast i finare kläder!

Det städas i radhuset på blanka lördagsförmiddagen. Tråkigt. Skittråkigt. (Jag behöver i alla fall inte undra längre varför tandkrämen tagit slut så fort, den har jag hittat utspottat på badrumsspeglarna....)

Men,
Spotify muntrar upp, minsann har jag fått fart på "städlistan", lite Seal, lite Gary More och så Vaya con dios. Städningen går som en dans, humdidumtrallala.... hum... lalala.... tjo.... humdidum.....
Tills jag beklagar mig att det är väldigt trångt och fullt i min klädkammare. Bara för att jag behöver få undan lite smått och gott. Igen.

"Du får väl slänga några gamla skor du har där inne" hojtar Stora Syster.
Då avstannar allt en stund.
"Slänga skor"?!
"Är du från vettet precis unga dam"!
"Här slängs inga skor" och så säger jag till de 48 paren i klädkammaren att de inte behöver vara oroliga, de sitter säkert!
Slänga skor! Har jag närt en skoslängare vid min barm?! Hemska tanke.

Raka vägen!

När min mamma sa
"Nu kommer du raka vägen hem"
anade jag alltid oråd. Nåt var på gång. Eller, JAG hade gjort något som inte passade, kanske skolkat och någon lärare skvallrat,  lämnat smöret framme hela dagen, missat att hämta lillebror på fritids (vanligt förekommande periodvis) eller nåt annat knas.
På den tiden fanns ju inga mobiler utan det ringdes runt till kompisars hemtelefoner tills hon fick napp. Mig.
Och så dröp jag hem. Raka vägen!

Igår skulle Älsklingen komma hem till mig. En torsdag! Fantastiskt!
Han åkte INTE raka vägen hem.
Det har byggts nån ny slinga av motorväg där vid Enköping någonstans som nu tagits i bruk. Det är ju himla bra för det går fortare mellan Enköping och Västerås nu. Bra för pendlare. Till saken hör att han ju inte alls skulle till Västerås utan till en helt annan trevlig stad, visserligen nära men DEN avfarten svischade han förbi. I omkörningsfilen. Vilket för övrigt är den fil han mest befinner sig i. Sen fanns det inga fler avfartsvägar. Jo, nån till Orresta. Men vem vill dit en torsdagskväll i oktober bara så där hipp som happ när fästmön väntar med fisksoppa i en helt annan stad?
Så han åkte vackert till Västerås och skickade mess att han passerade IKEA. Fast han hade inte lust att stanna och fylla på värmeljusförrådet, kinkiga karl.
Till slut kom han ju hem då. Lite försenad. Han kunde konstatera att jo, det går ju snabbt mellan Enköping och Västerås men det förefaller ju vara värdelöst vetande när det är till Eskilstuna man ska. Typ.
Nu har jag sagt åt honom, att ikväll, då kommer han RAKA vägen hem! Basta!

Filosofiskt babbel

Minsann skulle det inte målas stilleben på målarkursen igår kväll? Alltså. Man går ju på kurs för att lära sig. Då skulle man ju kunna tro att tips, tricks och idéer mottages tacksamt?
Men nej. Ibland blir det bara tvärstopp.
Jag är av den fasta övertygelsen att kan man följa sin egen rytm i livet så mår man ganska bra. Nu störs den egna rytmen ideligen av andras rytmer hit och dit, måsten och åtaganden. Det som skulle kunna vara följsamt och vackert blir då mest stret och spret. Lite som att jag dansar foxtrot fast det spelas jenka? Eller polka? Inte följsamt alls.
Men,
(eftersom jag nu är så väldigt filosofisk här på förmiddagskvisten)
jag tror OCKSÅ att man kan samsas och må bra om man bara hittar en gemensam grundtakt bara man håller reda på sig själv.

Då ska man INTE måla stilleben med mig.
Jag känner att jag ger blanka den i pärons och citroners förhållande till varandra och hur skuggorna faller hit och dit, horisontlinjer som lutar eller är raka. Vi lägger en handduk över hela klabbet så är skuggfrågan löst! Ju.
PRESTATIONEN slog till. Min citron såg ju inte ut som någon citron utan mer som en brungulfärgad squasch och så kunde man ju inte ha det? Och så var det helt plötsligt inte kul att måla längre.
Jag fullföljde ändå uppgiften och hör ju att alla säger att det är "så nyttigt att lära sig stilleben". Jag känner mig överkörd. I otakt helt enkelt. Men jag lärde mig något i alla fall: Man måste lyssna! Man måste lyssna på sig själv!
Nu har jag lyssnat ett slag till och min inre röst säger att det är dags för 11-kaffe innan jobbet i pralinaffären tar vid. Jag lyssnar, jag gör!
Önskar er alla en trevlig dag, i takt!

Fångat på bild

Idag har jag lena och rosiga fötter efter behandlingen igår kväll. Kommer helt enkelt att studsa fram som på rosa moln hela dagen där i pralinbutiken. Inte en endaste liten "fotfobi-aning" gav sig till känna så jag får väl betrakta mig som botad. Och tacka Store Bror för det som med jämna mellanrum slänger upp sina 48.or i knät på mig och vill ha fotmassage. Kruskaveln har vi gömt!

När jag åkte till det där partyt igår låg Älsklingen dubbelvikt under diskbänken. Vi har mössinvasion och fällorna skulle ställas i ordning igen, musbajs tas bort......... Åh, det där stället man har sopor, återvinning, gamla krukor och ja, allt som man får plats med. Stort jobb! Som jag är tacksam över att han tog tag i.
Vi hann inte träffas mer utan i morse hade jag ett mess på mobilen. Från Älsklingen.
"Åh, han är så gullig" tänkte jag och väntade mig det vanliga godmorgon-älskling-mys-messet.
Nehädå!
08.37 öppnar jag ett emmemms med ...... en bild på döda musen som sprang i fällan inatt.
Vad är det med män och "deras" jaktbyten?

På stor fot?

Bästa Mamma ringde härförleden och bjöd in mig till ett "fotparty".
"Ja tack" sa jag utan omsvep och det var inte förrän jag lagt på luren som jag ju kom ihåg att jag har fotfobi. Nu är den inte så allvarlig med tanke på att jag först kom på det efter samtalet men likväl, den finns där.
Nu förmodar jag att jag inte behöver hålla på med andras fötter ikväll och ska tassarna blottas får väl jag diskret titta åt ett annat håll eller helt enkelt gömma mig lite. Det är ju ingen som undrar något om jag plötsligt sitter med en handduk över huvudet eller så?! Och vi har ju världens bästa uttryck i vår familj: "Var och en skäms för sig". Så är det bra med det. I morgon får ni en "fotrapport"! Ha en bra dag!

Måleri, målera!

Nu har jag tinat upp så pass att jag kan berätta lite mer om kursen. Det var inte bara en målarkurs, utan också en helt sanslöst härlig kreativ upplevelse. Vi fick härja lite fritt bland material, färger, dukar, papper m m. Det är skönt att släppa loss, inte vara styrd av prestation utan bara göra för att det är kul. Som det ju är meningen att det alltid ska vara. Då kan det bli så här:

Eller så här:

Eller varför inte så här?

Gissa om jag redan längtar till nästa kurshelg!

Bilpool sökes!

Måndag. Möte i Store Brors skola. Igen. Femtielfte gången.
"Jag tar cykeln till skolan" tänkte jag och kände mig lite duktig. Cykla är inte min huvudsakliga sysselsättning och kommer inte så vara i fortsättningen heller. För Stora Syster hann lagom iväg med bilen när jag gick ut till min cykel och hittade ..... en ICEBIKE! Att det var kallt, det kände jag ju, men att cykeln som ju alltid står ute skulle vara helt täckt med is, DET hade jag inte kunnat räkna ut. Solen sken ju!? Den tinar väl?
Kanske den gör. Till våren. Först var det himla svårt att få upp låset. Fick elda lite på nyckeln innan låset gick upp med ett "tjoff". Det enda som tinade sen var isen under rumpan. Växeln tinade inte. Därför cyklade jag 5 kilometer på tvåans växel. Himla lättrampat skulle man kunna säga fast det kändes ju inte som jag kom någonstans. Sen behövde jag undvika att cykla på ett bortsprunget dagisbarn och upptäckte att handbromsen inte tinat. Den heller. Med min enorma reaktionsförmåga styrde jag därför rakt ut i en liten träddunge, undvek ett träd precis och så försökte jag se ut som om det var meningen med den lilla extrasvängen.
Hemfärden gick väl ungefär likadant. Med undantag för extrasvängen. Nu sitter jag på en fårfäll och blir väl sittande resten av dagen. Somliga delar behöver tinas upp. Jag funderar på det där med att låna ut bilen. Är det en sån bra idé? Egentligen?

Helgtaktik

Att åka på en kurs man nästan glömt bort visade sig vara bästa grejen. Inte bara för att jag fått måla mycket, haft kaffepaus, lunchpaus och trevligt sällskap utan också för att det är himla trevligt att komma hem och upptäcka att sjumeterstornet med tvätt är tvättat, Cinabilen har fått vinterdäck, ungarnas rum är dammsugade, soporna har gått till återvinningen, råttfällorna är vittjade och lite annat smått och gott har hänt.
Att det sedan står framdukat kaffe och kanelbulle på köksbordet när jag kommer hem gör ju inte helgen sämre. Funderar på om jag ska förvarna om nästa målarhelg, den där i november eller om jag ska köra samma stil som inför denna? "Glömma bort", komma på, försvinna hastigt och lustigt för att komma hem till, förhoppningsvis, lugnt och städat hus?
Tål att tänka på.

Helgmålning

Om man nu HAR en stor almanacka där familjens alla aktiviteter skrivs upp, så är det ju trevligt om man checkar av den själv då och då. Har liksom trimmat ungarna så till den milda grad att de får själva hålla reda på sitt och helt enkelt meddela mamman var de ska vara och när. Ungefär. Funkar. Ganska bra faktiskt.
I går eftermiddag, precis innan svettorkartimmarna, hände det sig att jag kollade min rad på almanackan. Och där stod det att jag skulle måla hela helgen. Målarkurs.
"VVVVAAAAA"?????
HUR kan man bara glömma en sån sak? Obegripligt. Eller inte. Det är mycket nu. Så, ett andningshål bara öppnade sig. Måla, måla, måla...........
Förvånad familj fick se helgens planer lite ändrade. Hastigt och lustigt. Men de överlever.
Hejdå!

Svettig fredag

När ni andra sitter där med ert fredagsmys och väntar på god mat/en drink/ett glas vin/coca-cola/ramlösa/skumbananer eller helt enkelt bara är vid hemmets härd, tycker jag att ni ska sända en tanke till den här tanten som tillsammans med Store Bror ska sälja biljetter och torka svett i Sporthallen i kväll. Just det! Svettorkare! Har fått instruktioner om var och vilka handdukar som det ska torkas med och glad är väl jag att jag inte behöver ta med egna.
Nu är det ju inte så att det bara dryper svett där i hallen hur som helst utan det ska spelas herrmatch i handboll och Store Brors lag är inkallade som matchvärdar. Swisch, så blev jag en del i det laget, annars ska man ju helst hålla sig så långt ifrån grabbarna det går. Tycker dom. (Det är lämpligen då man passar på att sälja de där strumporna, kalsongerna, havrebollarna eller så ligger man helt lugnt och stilla på sängen och inväntar nyårsdagen så man får åka till Willys och räkna chipspåsar igen).
Jo. Jag gillar visst sport och är jätteglad att barnet har något att göra. Annars skulle ju jag vara helt sysslolös och ha hur mycket tid som helst att måla, skriva och fota. Hur skulle det se ut?
Trevlig helg!

En listad hemlighet

Så har jag lyckats skapa egna musiklistor på Spotify.
"Ptja", undrar säkert någon,
"skulle det vara något särskilt med det, det gör väl alla människor nuförtiden"?!
Kanske de gör. Men jag är lite sen i starten. Man kan säga att jag rekar, nogsamt. Men nu så, en lista för matlagning, en lista för tråk, en lista för städ. Undrar om jag inte är liiiiite organiserad ändå? Med betoning på lite. Av någon anledning finns Seal´s "Secret" med på alla. Kan liksom inte leva utan. Seal. Eller nån. Hemligheter kanske? Allt känns just nu i alla fall lite lättare med musik i öronen. Det är ju hur bra som helst!

UPDATE: Det gick ju bra att ha låten i Mp-3spelaren också, på väg till doktorn. Doktorn som bestämde att de ska fotografera min hjärna och ta lite kort på nacken också p g a envis, knepig huvudvärk . Undrar om man får lyssna på musik då? Man kanske får önska sig? Innan? Bäst jag gör en lista till....

Nödvändigt vetande

Man kunde ju tro att en sketen tisdagskväll skulle kunna förflyta i lugn och ro i lilla radhuset. Det var väl ganska lugnt tills Lilla Syster tog fram matteboken och behövde hjälp.
"Don´t worry" sa jag och passade till Älsklingen som för en gångs skull var hemma.
Eftersom han fortfarande inte mår så bra efter borreliainfektionen var han tvungen att skyndsamt lägga sig platt raklång och var inte så behjälplig med nåt endaste något. Himla synd för matteläxan handlade om primtal.
"VA"?
Primtal var faktiskt inte uppfunnet när jag gick i skolan! Eller så missade jag dem helt. Men, man gör så gott man kan och visst skulle Lilla Syster ha hjälp med läxan. Det var faktorer hit och dit, sammansatta tal och nåt om tvillingar. Vi gjorde något slags såll där man kryssade siffror eller ringade in och så skulle man till slut veta vilka tal som är primtal. För de var de inringade.
Så,
nu vet jag det. Vad gör jag med dom?
Vad jag gör ikväll vet jag bestämt. Det är onsdag. Det är målarkurs igen. Äntligen!

Om man skulle ta och....

.... ta tag i den här bloggen ett slag istället för att bara springa omkring på möten och möten hela tiden. Jag menar, man behöver ju få något vettigt gjort också?! Fast nu har mötena gått bra så någon nytta har jag ju gjort. Försäkringskassan t ex har blivit alldeles yra och går med på förlängd arbetsträning utan knot. Vafalls? Som jag laddat med argument och så bara säger de "yes" och skriver under en ansökan?! Va? Man blir ju häpen.
Lika häpen blev jag när Store Bror kom hem och slängde en katalog från "Newbody" på köksbordet med en smäll:
"Nu morsan, nu ska du sälja"!
"Eeeeh....... what?!
Jomenvisstserni. Nu ska det samlas pengar till lagkassan igen så om det nu finns någon hugad spekulant här i cyberspace som känner att ni inte klarar er en endaste minut till utan strumpor, trosor/kalsonger eller varför inte en t-shirt från Newbody så för allan del: Ge er till känna!
Att jag redan från början har lite svårt för såna här aktiviteter efter att ha varit idrottsförälder i väldigt många år och kränkt havrebollar, polkagrisar, rökta laxar och lite annat smått och gott så till den milda grad, är väl känt. Jag menar, marknaden är mättad! Och mina egna lådor är till knöken fyllda med strumpor och underwears, så vad göra?
Som sagt! Det är bara att höra av sig! Hallå? ............... Hall........ Vart tog alla vägen?????

Så kan det gå!

Store Bror spelar ju då handboll vilket har gjort att jag är himla bra på att hitta till sporthallar både här och där inom 20 mils radie. Så när nu steg 1 i ungdoms-SM i helgen gick av stapeln i Märsta, Vikingahallen, visste jag precis vart vi skulle. Eller inte. Att vi sen skulle sova i Nacka hos Bästa Väninnan skulle kunnat ha trasslat till det hela men HAR man nu en Älskling med rötter i stora staden med omnejd så löste det sig ändå lätt som en plätt.
Att vi sedan fick åka fram o tillbaka på E4-an hela kvällen mellan Nacka och Märsta för att fel packning hamnade i fel bil är en historia för sig. Lite huvudvärksframkallande skulle man kunna säga, MEN!!!!! Store Bror har lärt sig att hålla reda på sin packning bättre, mamman att hålla MER reda på Store Bror från början, Älsklingen att både fästmö och bonusson behöver hållas reda på och att sen att Lilla Syster är det största fanset överhuvudtaget till samtliga i familjen är en härlig lärdom. Busy helg??? HELT rätt gissat! Thank god att det är måndag i morgon!

Raketvecka

Den här veckan har gått i raketfart. Nu är inte det en fart jag brukar ha så med mina mått mätt borde det vara lördag idag. Det är det inte. Det är torsdag. Ju.
Fotokursen i måndags var toppen! Mycket information på kort tid, jädrar i min lilla låda vad jag skrev, pillade på kameran, lyssnade på läraren och skrev igen. Blev hur sugen som helst på att fota, fota och fota mer ändå. Så det har jag gjort och det blev precis likadant som med måleriet. Tiden bara försvinner!
Bästa Spader Madame och jag förlustade oss i tisdags och jag är nu introducerad i bridge. Nåja. Jag har i alla fall sett brickor och en kortlek, och det var minsann mer än vad jag hade gjort innan. Har lite sifferfobi nämligen och har fått för mig att bridge är himla svårt. Det tror jag fortfarande att det är men Spader Madame säger att det är kul och jag tror på henne! Absolut! Vad gäller kortspel så spelar jag väl då hellre än bra. Jag är den som blir vald sist kan jag ju avslöja om man ska spela i par eller lag. Älsklingens flickor brukade turas om att spela med mig av ren artighet. Man kan ju inte vara bra på allt! Även om jag då och då försöker......
Göra fina chokladpralinkartonger kan jag i alla fall. I guldask, med glittersnöre om. Så jag sticker och gör det nu!

Det är jag värd!

Solen skiner och det är höst på riktigt nu. Jovars! Nu har pelargonerna fått åka på vinterbete, olivträdet likaså och nu är det upp till Älsklingen att bevisa att gröna fingrar är hans grej ändå. Det fanns nämligen en ledig plats på ett lager nära där han jobbar, fönsterplats minsann och där ska mina gröna älsklingar få bo tills det blir varmt och skönt igen. Varje fredag har han lovat att vattna dem. Sparsamt. Funderar stundtals på det där lagret själv faktiskt. Övervintra i ide, långt från huvudvärk, jobbiga skolmöten och annat trist. Fast, nä. Inte ens fönsterplats lockar. Det är bara att gilla läget. Och jag gillar läget så pass att jag tar ledigt i några dagar. Far med lilla bilen till Stora Staden och Älsklingen, fotokurs och träff med Spader Madame. Måste vila skallen lite. Bryta ont-trenden. Lite egentid helt enkelt.
Because I´m så himla mycket, worth it!

Lite hit och dit

När jag tittar tillbaka i min blogg så kan jag se att månadsskiftet september/oktober är en kritisk tidpunkt för uschligt mående. Det måste vara något med årstidsväxlingarna eller nåt naturiskt.
Min vana trogen väntar jag ut kriserna och vet ju att allt ordnar sig till slut. Kanske inte precis som jag tänkt och trott men även "annorlunda" kan ju bli bra.
I väntan på det åkte jag och Store Bror en sväng till skogen idag. Han har koll på svampställen och visst! Ett par liter svart trumpetsvamp hittade han i ett nafs. Lite taggsvamp och gula kantareller på det och tonåringen är glad och go igen. Jodå. Älsklingen var med han också men stannade vid vattnet och fiskade. 0 napp fick han men glad ändå. Han med.
Puliga tonåringar kan ju annars vara rätt så påfrestande. Med betoning på "rätt". Det är ju rätt så jobbigt att VARA tonåring också vill jag minnas. Om jag nu inte skulle komma ihåg det alldeles av mig själv behöver jag bara höja blicken en anings aning. Jag har tre i radhuset nu. Det gäller att ratta rätt! Lite lammstek, potatisgratäng och en äppelkaka efter det är i alla fall ett försök att hålla stämningen på topp. Man gör så gott man kan! Spisen kallar alltså. Igen.

I väntan på.......

Vad huvudvärken from hell anbelangar så är det veckoparkering som gäller nu. 1 vecka. Länge om nån frågar mig. Inte värst anfallet hela tiden men den finns där. Påminner mig så att jag känner att jag inte sitter säkert. Inte säkert alls.
"Sök hjälp, människa"!
Japps. Människan har sökt hjälp. Och fått tid. 20 oktober: Väldigt länge att vänta. Men eftersom akutläkaren konstaterade att jag inte har hjärntumör, propp eller stroke så ja, då får man vänta.
Idag tog jag mig utanför dörren. Lilla Syster går i musikklass och det skulle sjungas för Världens Barn. Lite gympa till häftig musik ingick också. Lite festligt faktiskt.
Vi var ett gäng tappra föräldrar som stod där på torget. Lyssnade andäktigt när ungarna sjöng och stampade lite med foten när ungarna gympade med STORA rörelser. Log lite mot varandra, hejade lite så där vuxetförläget. Jojo. En och annan känner jag ju igen. T ex killen från tonårsgänget när det begav sig för sisådär 30-35 år sedan. Då var det helt andra "moves" till Gyllene Tider och Noice när vi inte hängde hela gänget i Toyota-backen, drack mellanöl och hånglade mellan gran och tall förstås. Inte klokt egentligen vad man kan komma ihåg rätt som det är. Fast när gympapasset idag avslutades med en härlig gammal David Bowie-låt då kunde man ju bara inte stå still. Inte ens mördarblicken från Lilla Syster fick stopp på mamman. Och killen från gänget, jorå, han fick en mördarblick han med från sin 13-åring. Återstår att se/höra om Lilla Syster kommer ha synpunkter när hon kommer hem. Fattar inte, det svängde ju! Väldigt!
I övrigt är det fredag. Igen. Helgen får ägnas åt kurbad, avslappning och ännu mer återhämtning. På måndag SKA jag till Stora Staden. Så är det bara! Lunchdate med Spader Madame får jag ju bara inte missa!

Same, same

Det vill sig inte. Huvudvärken är kvar. Inte samma som i lördags men nära på. Preciiiiiiiis när jag tror att den har gått över slår det till igen. Nacken ska undersökas. Kanske något som sitter i kläm? Snart även mitt förstånd. Fy för migrän! Det borde förbjudas!

Helgen som försvann

Huvudvärken from hell tog bara en paus. Det var en luring helt enkelt som slutade med ett besök på akuten för hjälp att häva ett migränanfall á la skitontvärstapålänge. Roligare kan man ju ha det en lördageftermiddag det är då ett som är säkert och många, långa timmar förflöt bakom ett skynke på en bår där sekundvisaren på sjukhusklockan blev till ett eko i skallen. Om jag orkat hade jag sparkat ned den, migrän framkallar inte bara smärta utan också ilska och vanmakt över det som strör ytterligare salt i såret. Ljus, ljud och dofter. Då är inte sjukhus det bästa stället att vara på, men det enda tänkbara ändå i det tillståndet. Lite nya rutiner har man också på vår akutmottagning. Nu får man inte smärtlindring utan att doktorn undersökt ordentligt och det är säkert bra och riktigt på många sätt men att då vänta i fyra timmar känns vansinnigt länge! Skitlänge!
Sen blev jag så glad och tacksam för bästa pillret och sov i flera timmar. Idag är jag som ny igen. Lite öm i skallen, som efter en bättre fest helt enkelt. Fast jag missade visst det roliga?! Och typ hela helgen. Den barnfria. Men OM man nu ska ha ett anfall av den här sorten, så är det ju bästa helgen, den när barnen inte är hos mig. Det gäller väl att hitta det positiva i allt?

Väck inte draken!

Den här veckan har varit lite körig. Mycket att fixa, dona, ordna, snackas om, rättas till och rätas ut. I de allra flesta fall anses jag som en lugn och sansad person. Nåja. Stundtals impulsiv och full av galna upptåg men inget som någonsin sätter liv och lem på spel. Men, då och då tjorvar det ihop sig. Det gjorde det  igår och jag blev jättearg. Så där himlars arg så att jag idag brottats med huvudvärk. Huvudvärk from hell. Jag tål helt enkelt inte att bli förbannad.
"Rätt åt mig" skulle jag kunna säga.
"Fara ut på det där viset".
Får väl skylla på min impulsiva sida, mitt ärvda heta temperament eller krasst konstatera att den som hörde skället behövde det. Helt enkelt.
Så, när jag nu fått ur mig det arga och pratat av mig med Bästa Väninnan kan jag återgå till att vara den ömma modern och kärleksfulla fästmön. Argdraken har gått och lagt sig. Tillfälligtvis!

Det är skönt att ha en kompis att luta sig emot!