När jag för en gångs skull är i tid med att returnera skolfoton, motstått "jag-vill-ha-alla-kort"-tjatet och klistrat igen kuverten enligt konstens alla regler, kan man ju ge sig tusan på att försändelsen kommer bort på posten. Det uppdagades häromdagen när en påminnelse och faktura ramlade ner i lådan, ett litet käckt krav på 650:-. På kort som jag alltså inte har kvar. Så istället för att julpyssla ska det reklameras idag. Hos Posten. Via nätet. Nu gäller det att komma ihåg vilken brevlåda som jag använde, vilken dag och helst klockslag. Jo tjena.
"Någongång i oktober, innan snön kom, solen hade gått ner och jag tror att det var en brevlåda nära oss".
"Jag var dessutom himla glad för att jag gjorde detta i tid och kände mig urduktig, som en ansvarsfull förälder".
Undrar om det räcker? Det gör det väl? Det är ju snart jul.
Så typiskt! Man borde göra en anteckning i almanackan om minsta lilla grej man gjort under dagen.
SvaraRaderaJag måste erkänna att efter ett otal brev och paket till nya bloggvänner i Sverigelandet, har jag lärt mig att begära ett kvitto med streckkod från vår post, då det alltid försvinner på er sida! Hoppas du klarar dig undan fakturan.
SvaraRaderaÅå... så retfullt! Men lite vänlig kan dom väl vara så här innan jul och godta din fina ursäkt :)
SvaraRaderaUndrar om inte det där hände mig med en gång. Men jag har för mig att de trodde på mig när jag sa att jag hade gjort det. Hade nog bara valt småbilderna.
SvaraRaderaCici: Ja, man borde visst det!
SvaraRaderaFru Venus: Bevis är precis vad man behöver!
Carina: Vi hoppas de är julsnälla!
Maj Korner: Håll tummarna att de tror på mig också!