Dag 18: Buss......igt!

Visst trotsade jag halkan och gav mig av till frissan. Tog mig försiktigt framåt med trippande yttepyttesteg och pustade verkligen ut när jag kom fram till hållplatsen. Det var lite knepigt att ta sig dit för det var uppförsbacke och tja, snorhalt. Men trägen vinner. Trägen står så och väntar och trägen ser säkert tämligen snopen ut när bussen kommer och ....... åker förbi.
"Den kan inte stanna för den kommer inte igång efter stopp eftersom det är isgata och"..... allt detta förtäljer mig en dam som bor tvärs över gatan när bussen försvinner i fjärran.
Men hör nu här va?????
Kunde ingen från bussbolaget trätt en påse över hållplatsstolpen typ "ur funktion" eller nåt?!
Kunde ingen hällt ut 318 kg sand och salt vid hållplatsen?
Eller skulle jag verkligen ha räknat ut "no stop" alldeles själv när jag segade mig upp för backen för egen maskin?
Troligtvis.
Då ringer Älsklingen som är på väg från Lilla Staden till Stora Staden efter ett kundbesök. Bara för att kolla läget. När han hör om sin strandsatta älskling, nämligen mig, VÄNDER han stora bilen, åker tillbaka, plockar upp mig, pussar på mig lite extra och släpper sen av mig utanför dörren till bästa Frissan. Vem har sagt att Prinsen måste komma på en vit häst? Det går alldeles utmärkt med en grön Chrysler!