Fylleri, fyllera!

Idag haver det sjungits för Bästa Mamman! Vilken "fyllemånad" juni är! Födelsedagarna står som spön i backen och knappt hinner man slå in det ena paketet så ska ett annat slås in. Man är liksom uppsjungen hela tiden och sångerna ljuder så fint! Sant, sant, sant.........
Juni sjunger på sista versen. Jo jag tackar! En mer galen månad än just denna juni får man allt leta efter. Eller. Det tänker jag verkligen inte göra. Jag tänker hasa bort till Grannkollegan och hennes man, bli bjuden på middag sittandes på en skön dyna och bara mysa in juli. Nu börjar "somraren". På riktigt!

Bästa Mammans lusthus............

Ett dammbygge.........

Jag bara "gillar´t"!

Måhända en installation???? "Toaborste i syrénberså". Varför inte?????

Hoppsa, trallala.......

Inga hoppsasteg i radhuset idag. Mer smygsteg. Känns mest lämpligt....... Men snart så! Seg tant ger inte upp så lätt!
Seg tant vältrar sig i altanmöblemanget och njuter av solen. Det känns ju lite skönt att äntligen, äntligen ha dynor att sitta på. Ny tradition: Juni snart slut = dynor fram.
Å andra sidan är det dynorna som föranlett det ryggonda. Det var nämligen den lilla aktiviteten, att dra ned dem från vinden, ståendes på tå på en stege och vrida sig lite åt sidan som framkallade "skottet". Himla dumt!
Det kunde jag ju tänka på idag när jag fastnade låg en stund i sköna fåtöljen på baksidan. Jag låg ju i alla fall mjukt.

Why not?!

Så där ja! Så tar vi och toppar juni med ett ryggskott. Varför inte???? Det har jag ju aldrig haft förut och nya erfarenheter berikar sägs det..... I alla fall vet jag nu att det gör j-t ont och tillvemdetnuärsombestämmer:
"Det räcker nu"!
Faktiskt.

Semesterplaner

Två veckor kvar att jobba sen så! SEMESTER! Eftersom den här våren inte har liknat nån annan vår evver, är semesterplanerna något diffusa. Eller, de finns inte alls. Själva ramen börjar dock ta form med veckonumren. Sen ska kidsen forslas hit och dit mellan mamman och pappan som lyckats pricka in samma lediga veckor i almanackan. Inte behöver man hetsa upp sig för det heller. Det finns värre saker har jag fattat och vi kommer träffas nästan precis varje vecka i alla fall. Nya tider har randats!
Lösa semesterplaner är för mig en helt ny värld. Lite spännande faktiskt! Kanske blir det rent av Söderköping för "di stora" ändå nu när det finns ledig tid i almanackan? Strosa runt lite, cykla sig lite på utflykt, njuta av småstad och vad jag har hört, ett glasscafé utan dess like?!
Vad vill då tonåringarna göra? Jo men visst är det Grönan, Liseberg, fiske, bad och hela baletten på önskelistan? Förvisso. Kanske. Men minsann blev de inte gladast ändå när vi alldeles nu kunde köpa en ny Stor Bil, med AC, istället för den som brann upp? För då "kan vi ju åka precis var vi vill, när vi vill"! Ordningen är delvis återställd. Man tar helt enkelt ett steg i taget!

Gott och blandat!

Midsommar kan ju vara hur trevligt som helst! Lugnt, fint, gott och varmt. Lite sill, lite nubbe, en promenix, lite spel, lite grill, lite korsord. Sen så! Sover man hur gott som helst, vaknar till regnvädersmidsommardag, fikar på jordgubbstårtan vi inte orkade med på aftonen och bara är resten av helgen. Inte ett knas så långt ögat når! Hur härligt som helst!

Så fint det är så här mitt i sommraren..........

Mitt i promenixvägen kan man ta sig en sväng runt fyren.
Passade ju bra eftersom vi inte hittade någon midsommarstång.

Här ska det växa fina rosor. Och skyltas!

Trädgårdsyatzy satt som en smäck när "Vinnarskallarnas idrottsförening"
hade lite galej på aftonen. Hur kul som helst!

Ja. Och så en bild på en tårta till. Ni kanske tror att jag inte gör något annat än att baka tårtor och det gör jag inte. I i juni. Då är jag helt enkelt en tårtfixare. Den här gången kanske mer gubbar än tårta. Men gott!

Mitt i sommaren

Glad midsommar önskar jag! Vi tar det lilla lugna och åker till Bästa Väninnan med Nya Pojkvännen. Ska faktiskt bli skönt med lite miljöombyte! Ha en trevlig och mysig helg!

Tidevarv

En helt normal dag! Va???!!!! Blir ju nästan förvånad och överraskad. Lite glad rentav! Då finns det hopp om att allt tjorv ordnar till sig till slut. Får helt enkelt se tiden an. Älsklingen gör framsteg och har till och med fått lite färg på kinderna. Klädsamt minsann!
Sen kom jag på att jag pratade om midsommar som om det var långt fram i tiden. Min tidsuppfattning har visst fått sig en liten törn, så jag satte upp en förvånad nuna när väninnan vid kaffebordet påstod att det är midsommarafton på fredag!
Se där ja! Så det är därför jag är ledig på fredag. Undrade just.............

En annan dag

Jaha. Mannen får komma hem idag. Alldeles om en strax kan jag åka och hämta honom. Han ska bara kopplas loss från alla maskiner, sladdar och nålar. Stränga förmaningar om att ta det lugnt, för att inte säga förbannat lugnt och undvika stress och press ett tag. Joråmennueresåatt.......... vår tillvaro ju för närvarande är lite skruvad, minst sagt, men vi ska göra så gott vi kan.
Älsklingens hjärta, förutom att det slår för mig, gör då och då ett eget litet mönster på en av EKG-kurvorna. KAN vara stress, vilket är högst troligt. KAN vara något annat vilket vi inte alls vill höra talas om men det ska fortsätta utredas å det snaraste men han får i alla fall sova hemma.
"Försenad allvarlig stressreaktion" är hypotesen just nu.
Igår kväll kände jag själv av en reaktion på den senaste tidens händelser. Det blir ju som så, att när tillvaron gungar så behöver man vara praktisk. Även om någons jobb brunnit ned så blir man ju hungrig, det ska sovas, ätas, fixas, diskas, andra halvan som har ett jobb kvar ska jobba och så vidare.
När så ens man blir hastigt sjuk ska det ändå fixas, skjutsas, besökas, ringas, undras och vara mamma. Sent, sent igår. När tonåringarna gått till sin pappa, Stora Systern somnat och bara katten och jag var vakna. Då kände jag det. Rädslan och tröttheten.
Men,
det finns bara en väg. Framåt!

Det här räkmackeåret.........

..... kan ta sig i brasan. Hittills har det mesta gått fel, tokigt och annorlunda men det är klart att ljuspunkter finns. Tror man!
Att gå på museum kan ju vara en trevlig historia. Att gå på museum när Älsklingen helt plötsligt dimper ner, svimmar av och blir dålig på fem röda sekunder är inte kul alls. För att inte säga helt förskräckligt otäckt. Det är då man tackar för att Röda Korset hade folk på plats, att ambulansen var där på fyra minuter och att personalen var snäll och vänlig mot chockade mamman med de två lika chockade tonåringarna.
Nu är han under vård och övervakning på bästa stället sedan ett par dagar och ska utredas vidare. Man kan ju liksom tycka att branden var nog men det var visst inte färdigt. Härdning pågår. För övrigt kan jag meddela att vi tycker vi är precis så starka som vi behöver så det räcker med obehagliga överraskningar. Lite bra och trevliga saker skulle sitta som en smäck! Som att han alldeles snart får komma hem och bli pigg och kry till exempel.

En övervakad kille. Fästmön önskar att en av knapparna på dosan, gömd i gasbinda,
ska vara en "bli-frisk-fort-knapp".

Vart ska man fira sin 8-åriga förlovningsdag om inte i sängen? Förvisso en sjukhussäng men ändå.....

Sommarlov

Hopp hej, idag blir det sommarlov på riktigt. Store Bror är klar med Sommarskolan och har "håvat in" ännu ett betyg. Eller ja. Sommarskolan fick bli i Radhuset eftersom det var lite oklart ända in i det sista vilka/vilken lärare som in de facto skulle vara Sommarskolelärare och exakt VAR på skolan skulle de vara?????
Att gå någonstans och inte veta vem man ska möta eller var, nä, det gör inte Store Bror och så bums, bas blev mamman lärare i Kristendom hastigt och lustigt. Nu är improvisation en av mina bästa grenar, mamma som jag är, så vad göra? Jo. Man läser på om Luther, ortodoxa patriarker, påvar, sakrament, trosbekännelser och lite annat fort som attan och sen får man 20 frågor från en lika luttrad speciallärare fort som 17 och därefter får barnet jobba sig lite blå. Förhöras och skriva svar på datorn som mailas till nämnda speciallärare för bedömning. Sen fikas det lite med den unge mannen och vi konstaterar båda att vi nog allt är lite skoltrötta för tillfället. Sommarlovet sitter därför som en smäck!
Mamman tackar för övrigt sin lyckliga stjärna att det var religion och inte kemi som barnet behövde undervisning i...........
Nu ÄR det sommarlov. På riktigt!

Sommarens lov

Bästa Mamman har alldeles rätt:
"Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder".
Just idag håller jag fullständigt med. Att cykla till jobbet i solsken och fågelsång iklädd sommarklänning, med bara ben och sandaler är ju plättlätt och rent av trevligt.
Att cykla hem ett antal timmar senare, iklädd sommarklänning, med bara ben och sandaler är inte lika nöjsamt när regnet vräker ned och temperaturen har fallit ett par grader. Noll fågelsång dessutom. Nä. Sången fick jag allt stå för själv.
Om man skulle ta och uppdatera sig på lite väderprognoser kanske? Samla liten vuxenpoäng? Å andra sidan är det ju trevligt att roa sommarlovslediga kids bara genom att ramla in genom dörren som en dränkt katt. Om man säger som så att de kanske inte går ut i onödan så kommer de med all säkerhet att klara hela sommarlovet torrskodda...............

Obromsat

"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke" sa karaktären Sally, spelad av Maria Lundkvist. Nä. Det gör ju inte det. Så det är helt enkelt bara att trampa på. Upp ska man. Förr eller senare. Visst är vi fortfarande lite i chock, omställning och insikt tar tid men ingen är fysiskt skadad. Store Bror är ledsen för att Stora bilen brann upp, ja. Det kan man ju vara. Å andra sidan har jag en yttepyttebil kallad "Cinabilen" där vi får tränga ihop oss så länge om vi nu nödvändigtvis behöver åka bil.
"AC, vi önskar oss AC" flämtar kidsen i baksätet men då vet mamman att berätta att
"... när jag var liten och vi åkte till Danmark på semester fanns det inte AC i en endaste bil..........".....
".......det var nervevade rutor och fetvadd i öronen för att inte få örsprång som gällde".
När jag sen faktiskt frågade Bästa Mamman om detta sa hon att vi alltid försökte åka på natten om det var varmt.
Häpp. Se där! Man anpassade sig helt enkelt. Det är helt enkelt så man gör. Anpassar sig. Så det har vi gjort i helgen. Fokuserat på det roliga och trevliga i tillvaron och tänker oss att trasslet nog ordnar sig och vem vet vad för gott som kan komma ur detta?

Att två av kidsen fått sommarlov firas med tårta!

Sen har vi sjungit om "...studentens lyckliga da´r..." då kusinstudent äntligen är klar med skolan!

I morse hade Hibiskusen slagit till och slagit ut och gladde
radhusinnehaverskan så jag rent av glömde bort att det är måndag.

Bakom rubrikerna

Näe. Jag vet inte vad jag ska skriva. Sitter och fnular och försöker men det vill sig inte riktigt. Somligt som händer i livet bedövar och man förstår bara inte. Efter en skakig och tung vår på många sätt blev det ju juni. Liksom av sig självt. Vackert och då tänds ju hoppet igen. Att man trots allt ska få ihop det här pusslet benämnt "life" och att allting nog ordnar sig till slut. Kidsen mår bra och Älsklingen hade ju kommit tillbaka. "Vi" är återfunnet.
Så ändras förutsättningarna och det som för andra blir rubriker i tidningarna och inslag på TV-nyheterna är verklighet för oss. I tisdags brann Älsklingens jobb ned till grunden och familjens livsverk gick upp i rök. So what to say? Att man tar en dag i taget? Att man är glad att ingen är fysiskt skadad? Att man är precis så stark som man behöver? Att allt har en mening? Att det nog tusan känns lite motigt trots allt. Ja. Precis så säger jag. Motigt är ordet.

Fint besök

Radhusets yttepyttetomt börjar se beboelig ut igen. Liksom altanen. Gårdagens slit lönade sig kändes det som när jag intog frukosten på nämnda ställe.
Sen är det det här med min trädgårdssoffa. När jag flyttade in i radhuset 2004 inköptes utemöbler i obehandlad furu för 1290 riksdaler. Soffa, två fåtöljer, bord och en bänk. Bordet har för länge sedan förpassats till bordshimlen men det andra lever än. Lite rangliga, lite skabbiga men ack så charmiga. De har varit blå i många år men sista strykningen blev det något knas med så färgen har ramlat bort. Av sig själv. Ganska praktiskt faktiskt. I sommar ska de bli vita. I detta nu målas de faktiskt. Grundfärg och vanlig färg har inhandlats till priset av mycket pengar. Färg är dyrt.
"VA"? säger nu vän av ordning,
"hutlöst för så gamla möbler".
Kan så vara. Men jag gillar min gamla soffa, vi har en historia ihop. Visserligen har den förpassats till trädgården från altanen men ändå. Den kan berätta både det ena och det andra efter många, långa sittningar med vänner och de som inte längre är vänner. Alls. En sån trotjänare kastar man väl inte bara bort?!
Nopes. Det gör man inte.
Man målar och snyggar till. Placeras sedan under stora trädet på yttepyttetomten och sen njuter man. Vilken dag som helst!

 

En frukosthörna tog form och plats. Äntligen!

Från blått till vitt målas en gammal darling och blir som ny!

Det röjs försiktigt bland lövhögar och buskar.
Den här raringen bor hos oss och kom fram igår kväll.

Ändrade planer

Asch. Inte blev det någon altanfixning igår. Men det är väl det som är det fina i kråksången när man är ledig? Man gör lite som man vill. Det var en tonåring som skulle packas ihop för att åka på handbollscup, en annan som skulle till djurparken och välte hela köket i matsäckstrixandet och en mamma som fick för sig att förbereda middagsmaten vid pass 2-snåret för att slippa kvällspasset i nämnda domän. A men. Hur tänker man ibland? Varmt. Trångt med the kids kring benen och ja. Gissa resten.
Fick i alla fall ihop mig så pass att jag fixade en studentpresent som egentligen inte behöver vara klar förrän till nästa lördag så nu har jag lite tid över. Tada!
Och så tog jag en lång siesta. Från fyra till sju. Lite skönt då att jag faktiskt fixat middagsmaten innan. Lite sydländsk influens där tänkte jag sen när jag inte kunde somna förrän vid 1-blecket i natt. Men idag är en annan dag och det vankas aktiviteter i stan. Månne ska man ta sig en tur. Altanen lär ju sitta kvar ett tag till, fixad eller ofixad.

Chefstakter

Om man skulle ta och fixa till altanen kanske? Verkar vara lag på att den ska vara i ordning när man bor i ett radhusområde. Tror jag ska ropa på "någon".........................
"Hallå där"!
"Ja, vad vill du mig"?
Va? Det är ju jag som svarar också. Ok då. Bara att ta tag. Får se det lite positivt. Det är skönt att vara sin egen chef så jag bestämmer att jag börjar altandagen med kaffe. I solen. Lovely!

Mer silvertejp till mig!

Morgonens planerade stavgångspromenad blev lite försenad. Måste mecka ihop dem först. Stavarna. Den ena gav med sig och ville inte alls stanna i inställd läge. Lite jobbigt att gå en runda med en kort och en lång stav. Å andra sidan kanske det är det som menas med allsidig träning? En lång sida och en kort sida?
Nä. Men blodtrycket gick upp en anings aning när jag höll på att mecka, det gjorde det allt och efter en kvart kunde jag konstatera att alla de där pilledutterna inuti stavarna har nog stor betydelse och att bestämt ordning har sitt syfte. Den bestämda ordningen orkade jag inte lista ut utan hämtade resolut silvertejpen. Vad gjorde man utan silvertejp egentligen?! A girls best friend, helt enkelt!

Dopdag

Här vankas det olika dagar både för det ena och andra. Om igår var en gladdag så är dagen idag en dopdag. En annorlunda sådan. Måhända ska jag ändå skvätta lite vatten i pannan för att befästa att jag numer inte bara kallas för Cina utan också heter det. På riktigt. Det fick jag papper på idag. Skatteverket har sagt sitt: ""Till Cina xxxx tidigare Carina xxxx"". Återstår pappersarbetet, det här med att byta körkort och pass med snyggt foto för en gångs skull. Det sista som överger en är väl hoppet?