Jaha. Mannen får komma hem idag. Alldeles om en strax kan jag åka och hämta honom. Han ska bara kopplas loss från alla maskiner, sladdar och nålar. Stränga förmaningar om att ta det lugnt, för att inte säga förbannat lugnt och undvika stress och press ett tag. Joråmennueresåatt.......... vår tillvaro ju för närvarande är lite skruvad, minst sagt, men vi ska göra så gott vi kan.
Älsklingens hjärta, förutom att det slår för mig, gör då och då ett eget litet mönster på en av EKG-kurvorna. KAN vara stress, vilket är högst troligt. KAN vara något annat vilket vi inte alls vill höra talas om men det ska fortsätta utredas å det snaraste men han får i alla fall sova hemma.
"Försenad allvarlig stressreaktion" är hypotesen just nu.
Igår kväll kände jag själv av en reaktion på den senaste tidens händelser. Det blir ju som så, att när tillvaron gungar så behöver man vara praktisk. Även om någons jobb brunnit ned så blir man ju hungrig, det ska sovas, ätas, fixas, diskas, andra halvan som har ett jobb kvar ska jobba och så vidare.
När så ens man blir hastigt sjuk ska det ändå fixas, skjutsas, besökas, ringas, undras och vara mamma. Sent, sent igår. När tonåringarna gått till sin pappa, Stora Systern somnat och bara katten och jag var vakna. Då kände jag det. Rädslan och tröttheten.
Men,
det finns bara en väg. Framåt!