Sista lördagen i oktober

Läser om utmattning och vägar tillbaka. Acceptans och insikt. Glädje och sorg kring detta att förändras, inte vara som "vanligt". Jag vet inte vad "vanlig" är längre. Gränser har suddats ut och genom åren har jag kastats från ytterlighet till ytterlighet och passerat "lagom" så där i förbifarten. Jag tror att jag försökt vara som alla andra. Eller som jag tror att alla andra är. Vad vet jag?
Jag är jag. Försöker snitsla mig fram i den insikten. Försöker låta bli att tänka när jag lägger mig om kvällarna "att i morgon, då...... då ska jag minsann...... Orka vara pigg, komma i tid, göra en sak i taget, träna, bli mer planerande och så ......."
Det skiter sig i samma ögonblick jag vaknar för morgonångesttåget har glidit in på perrongen utan att jag varit medveten om det och kunnat tända stoppsignalen. Nä. Rakt in i mig far det där tåget och så börjar vi om. Varje dag. Frukostkaos. Duscha. Va? Nu? Redan? Är klockan så mycket???? Är flingorna slut? Nu igen?!
Sen jobbar jag mig upp över dagen för att ha min peak på kvällen. Min bästa tid. Allt är möjligt. Allt fungerar. Allt kan man tänka på. Samtidigt. Men till slut måste man jag ju sova och så börjar det om. Varje dag.
Utmattning. Man kan bli frisk igen genom återhämtning. Att hämta hem ork. Det är oftast inget fel på viljan. Den är oerhört stark likaså drivkraft att prestera, åstadkomma och möjliggöra. Det gäller att styra om så att en del av den energin läggs på sig själv. Att på riktigt inse betydelsen av återhämtning. Mental vila. Krav- och prestationslöst. Att få vila i sig själv en stund och att det är gott nog.

När man passar på

Min energi är av eller på. Allt eller inget. Egentligen intet nytt under solen, jag funkar så. "Lagom" svischar jag förbi upp eller ner, tar ingen särskild notis om det för jag vet inte hur man gör. Håller på att lära mig att fungera i den här ständiga berg- och dalbanan istället för att försöka göra om mig.
Just nu i ett "allt-tillstånd" har renoveringen av gästrummet börjat. Största Systern hjälpte mig för någon vecka sen att montera ned en garderob som inte ska vara där och sen tog det stopp.
Tills igår.
Jag kanaliserade viss irritation och ilska över en grej som inte går min väg och så satte jag igång. Jag tömde ett rum på möbler, monterade ned taklister och golvlister, gardinstång, rullgardin, fönsterbräda, persienner (100 år gamla behövde tas ned) och så täckte jag golvet med skyddspapp.
De tre övriga sovrummet är fyllda med grejer under tiden och det är trångt, bökigt och stökigt. Jag får helt enkelt skynda mig på när energin är här.
Fast just idag har jag mest roat mig. Ätit lunch med väninna, tittat på konstutställning, fönstershoppat och inhandlat en liten uppmuntringspresent till Store Bror som slutade på kyrkogården idag då praktiktiden är slut.
Det är bara vi två hemma i kväll och vi har enats om att baka egen pizza. Ett fredagsmys så gott som något!

När man vaknar ur en dröm

Jag vill vakna på ett plågsamt vackert ställe, höra havet slå mot klippor och måsar skria. Se skira vita sovrumsgardiner leka tafatt med ljummen sommarvind och jaga solskuggor på ljusgul tapet. Jag vill känna doften av nybryggt kaffe, solvarmt altangolv under mina bara fötter och sitta bekvämt med tunn morgonrock och bli serverad frukost utomhus på vitt porslin med blå ränder. Vita äggkoppar, solgul apelsinjuice i höga glas.
In my dreams.
Vaknar för femtielfte morgonen till ett envist borrande från de renoverande grannarna. Hur mycket kan man borra i ett radhus utan att det faller ihop som korthus? Jag förmodar att vi är ganska nära att få veta sanningen........ Tänker de bo i ett såll? Vad GÖR de egentligen? Hur lång tid ska det ta?
Jag ger upp tanken på sovmorgon och tar mig ned i mitt radhuskök. Någon har redan ätit frukost, jag kan se blåbärssoppespåren, utspillda flingor och kladdig smörkniv på köksbordet. Hej mitt liv! Jag är vaken nu!

Upp igen........

Idag har jag varit hos sjukgymnasten. Det tränas för fullt på att hitta mittenlinje, centrum i kroppen, balans och avslappning. Det är svårt. Ibland förfärligt svårt. Jag kom av mig mitt i, visste inte om jag skulle andas ut eller in och det blev lite kaos i huvudet. Men sjukgymnastens lugna röst guidade mig rätt igen och det gav mig en känsla av trygghet, att det är ok att komma lite av banan ibland och att det går att komma rätt igen utan några större åthävor. Den känslan ska jag försöka jobba lite mer med........

Höstlov och måndag

Höstlovsveckan. Med bara en unge, Lilla Systern, kvar i skolan har jag nästan glömt bort det…… Hon jobbar dessutom extra på salongen idag så ingen ledighet här inte.
Store Broren jobbar sin sista vecka på kyrkogården, han var i alla fall glad över tidsomställningen som gjort att det nu är ljusare på morgnarna. Han cyklar genom skogen för att komma till jobbet och det har varit mörkt på morgnarna……. Liiiiite bättre när cykellyse fixades men ändå!
Själv ska jag strax bege mig till jobbet, har nyss varit ute och tinat upp dörrlåset på bilen. Lite "hurra" på att låssprayen var i handväskan och inte i handskfacket! Man lär sig så länge man lever!

Söndagsallt

I den här allt-eller-inget-världen jag lever i, har det idag varit: Allt.
Var uppe tidigt och röjde i Hjärtats vardagsrum (Renovering pågår..... hej, vad han ska ringa i veckan och undra var favoritfåtöljen är eftersom jag placerade den bakom soffbordet istället för framför......), dammat alla bokhyllor, sorterat in jobbpapper som låg arkiverade i soffan, dammsugit och torkat golv.
Sen åt vi frukost och jag gick en lång, snabb promenad, hem igen, bytte om och åkte till Bästa Mamman med Lilla och Stora Systern och vi bjöds på fantastisk äppelpaj. Efter ett par timmar bar det iväg hemåt igen, nu med en spjälsäng till barnbarnet i bagaget och väl hemma i radhuset monterades den i ett nafs. Det lilla livet ska snart sova över hos mormor och då måste han ju ligga bra! Känns bra att ha en spjälsäng i huset igen........
Store Brorens iPad som inte gått att ladda på fjorton dagar fick plötsligt spunk och började fungera igen. Snopen blev jag som "bara skulle testa lite"..... när makapären gick igång. Fixat kvällsmat, handlat inför veckan och så konstaterar jag att det är många timmar kvar innan sena kvällen och Hjärtat undrar oroligt om jag inte ska ta det lite lugnt?!
Jag har försökt förklara den här känslan, drivet jag får ibland och jag förstår att det kan verka konstigt. Ena veckan platt fall, nästa vecka full fart. Vart är lagom? Lunka-på-växeln? Jag har inte en aning och har väl spenderat 40 år med att klura ut det och försökt ändra om mig istället för att konstatera att det är så jag funkar. Av eller på. Med eller av. Ständig följeslagare är den envisa huvudvärken som jag försöker acceptera och hantera men som så många dagar begränsar mitt liv och mående. Kanske är jag något på spåren där men jag tar inte ut något i förskott. Konstaterar bara att jag klarat mig från något större migränanfall sedan i måndags. Jag känner av det men det har inte brutit ut fullt och jag tar en dag i taget.

Mitt i helgen..........

Fredagsmyset inleddes med en handbollsmatch. Store Brors lag vann på hemmaplan om än onödigt spännande. Sonen la en avgörande straff och han strålade som hela solsystemet, liksom hans egna heja-klack på läktaren.

Idag har Hjärtat och jag varit ute på årets sista? hojtur i strålande solsken och bara lite kallt om händerna. En kopp kaffe och en lördagsbulle på ett mysigt fik smakade bra.

Har pratat med Stora Systern som är i stan och längtar ihjäl mig tills i morgon när vi ses en längre stund och om en strax ska det hängas upp gardiner i Hjärtats sons nya lägenhet. Man är lite överallt och roddar. En helg går på................

Ett brev på posten

Det kom ett brev från Försäkringskassan att överklagan behövde kompletteras. Ok´rå. Varför inte?
Tänker att det enda de snart inte vet om sonen är färgen på hans kalsonger…………
Komplettering inskickad. Check.
Återgång till soffläge och Scandal, sista avsnittet av säsong 3. Check.

Oordning

Det.Är.Bara.Inte.Så.Roligt.Just.Nu.

Tungt.

Om september är min favoritmånad är oktober tvärtemot.

Det är oktober ett tag till.

Sen så.

Ett löst mysterium

Mysteriet hur man kan strosa runt en hel lördag från tidig morgon till klockan sex utan att göra ett endaste dugg är löst. Om man med "inte-ett-endaste-dugg" menar åka på en kort fotorunda, försöka väcka en död iPad, googla iPad-tester, råd och rön, priser, googla resor i januari. Ja. Tänker resa bort. Pyssla lite med bilder i datorn, klippa ned pelargoner på altanen och ta in dem för vintern, plocka ur diskmaskinen, värma lite mat, dricka kaffe, läsa bloggar, slötitta på tv, prata jättelänge med Stora Systern och ibland bara stirra rakt ut i luften tills det var dags att duscha, ta på facet och hämta Hjärtat för att äta middag hos Bästa Väninnan och Fästmannen. Alltså. Man gör ju vad man vill på dagarna men jag känner att jag "måste göra nytta"….. vad nu "nytta" är för något. Att det jag gjorde igår liksom inte duger, dumt, jag vet, men det är något jag jobbar med. Hela tiden.
Det finns en chans att dagen idag blir ungefär som igår, minus middagen då som för övrigt var god, trevlig och mysig. Vi åt och tittade på "Så mycket bättre" tillsammans. I kväll tittar jag och kidsen nog på Solsidan. Kan hända att det slinker ned en äppelpaj. Det är ju höst gubevars!

Lördag

Fredagsmyset blev flyttat på. Store Bror och jag tog middagsingredienserna och åkte till Största Systern och lilla familjen. Bäddade ner mig i deras soffa ett par timmar i stället, slapp laga maten och Store Bror agerade exemplarisk morbror, vaggade bebis, bytte blöjor och underhöll det lilla livet. Fredagsmys på hög nivå!
I morse var det tidig uppstigning och skjuts av son till sporthallen, de ska till Härnösand idag och spela handboll. Det känns i kroppen att jag inte sov så bra. Lilla Systern var ute på galej och jag sov med ett öga öppet eftersom det aviserats om skjuts hem mitt i natten. Nu ordnade hon det på egen hand och jag kommer ihåg att hon vid tre-blecket nånting tittade in i mitt sovrum och viskade att hon var hemma.
Donk. Så somnade jag som en sten tills klockan ringde 05.50. Ack du ljuva nattsömn……
Tror bestämt det blir en lite tupplur alldeles om en strax. Har sett några avsnitt av Scandal och konstaterar att jag är fast i en serie……

Jo men visst går det i lås ibland och så är det ju fredag!

Det är förkylt. Tror det är därför jag tycker det är extra jobbigt när många lösa trådar hänger i luften. Men plötsligt händer det: Sonens nya handläggare från AF hör av sig, ber om ursäkt för dröjsmål och presenterar en liten plan som även inkluderar ersättning efter 31/10. Förvisso "bara" november ut men dock en plan so far. Skönt. Sonen blir glad.
Det händer även att Hjärtat kliver in i radhuset med glass, halstabletter och dajmtårta. Han vet att muntra upp den förkylda "frun". Kokar kaffe och serverar dajmtårtan. Klappar på pannan och är ett slag. Också skönt.
Resten av den här fredagen ska tillbringas i soffan. Maratontitt på Scandal, säsong 3 och mumsa glass för att lindra en ond hals. Lagom fredagsmys för mig!

Hallå världen! Igen.

Jobbar två dagar i veckan, sjunger i kören, gullar med barnbarnet, går till sjukgymnasten, handlar, lagar lite mat och försöker få till en handlingsplan med arbetsförmedlingen och försäkringskassan angående sonen efter 31/10. Svårt fall. Tydligen.
Det räcker för att få jordens migränanfall och två dygn senare tittar jag upp igen och försöker ta nya tag. För miljonte gången.

Alla dessa beslut

Alla kidsen inklusive barnbarnet befinner sig på böljan den blå med sin far/morfadern för att fira en födelsedag. Det betyder att jag är solo i radhuset, bara rår mig själv och katten. Det toppar jag med att sova till klockan 11. Utan huvudvärk. Kan inte påminna mig om när det hände senast. Och jag är fortfarande trött. En förkylning känns i antågande så det är väl därför.
En helt oplanerad dag, nåja, en halv sådan, ligger framför mig och jag funderar på om jag ska ta mig hem till Hjärtat och sitta i hans kök och titta på när han monterar luckor i köket? Prova hans nya kaffemaskin? Eller helt enkelt ligga kvar i soffan och maratontitta på "Scandal" och dricka te med katten på magen??? Svåra beslut så här mitt på blanka söndagen……...

Lugn och fin

Igår var en återhämtningsdag efter psykbrytet över Försäkringskassan. Vaknade med huvudvärk (surprice, not…) men motade anfallet med nya medicinen. Det hjälpte och Hjärtat och jag for på en hojtur. Till Bullandö. Där åt vi lunch och det kan ha varit den godaste fiskgrytan jag någonsin ätit. På hemvägen drack vi kaffe i Grisslinge, Systrarna Delselius. Makalöst gott. Kvällen avslutades i sporthallen hemma där Store Bror och laget vann stort mot Sollentuna. Hip hurra för det……….
Idag är ännu en lugn dag. Lite småplock i radhuset. Ett gästrum är på tapeten att bli renoverat, det går sakta men säkert……… Vilket år som helst är det klart!

När man försnillar ett skåp……...

Försäkringskassan. En huvudvärk i sig. Oron i radhuset från förra veckan hann lägga sig, lugnande besked kom men så damp ett beslut ned i lådan igår och så är allting upp och ner igen.
Verkar vara en oskriven lag, har du något slags funktionshinder så "ska du inte tro att du bara kan komma här och komma och kräva ersättningar hit och dit. Hur skulle det se ut? Det blir avslag!!"
Vi har ett system som tröttar ut folk, handläggare utan kunskap förnedrar dem som behöver hjälp och skapar utanförskap för människor som inte vill annat än att höra till oss s k "normalstörda". Bli en av oss och kunna stå på egna ben.
Jag har inte en aning om hur många beslut av olika slag genom åren som vi har överklagat och fått rätt till slut. Segrat. Det har inte känts så. Det känns som en tröstlös kamp för rättigheter som är självklara på papperet och i politikertal men ack så främmande i verkligheten. Det gör mig förbannad.
Så förbannad att jag vaknade tidigt i morse och kände mig orkeslös. Ledsen. Uppgiven. Sen drack jag två koppar kaffe, hälsade på barnbarnet, tog en promenad och skrev sen en överklagan och skickade in.
Sen var jag "tvungen" att göra yoga en timme för att lugna ned mig och det gjorde susen. Lugn och fin medelålders tant ska strax åka till sitt Hjärta och förklara vart alla lakan och handdukar har tagit vägen……… (jag organiserade hans linneskåp igår med hans goda vilja p g a renovering i sovrummet och flyttade upp allt en våning till nytt skåp. Nu tror han tydligen att det varit inbrott och någon har snott allt sänglinne eftersom han skulle bädda rent NU och inte hittade grejerna. Han hittar inte ens gamla skåpet…eftersom vi slängde det igår…inget är som det varit i 23 år……nej… han är inte virrig i vanliga fall. Mer än att han är man….. Suck).

När ett försäkringsbolag får en att få liite högre blodtryck

Den här donnan har börjat jobba igen. Måndagar och tisdagar. Idag är det onsdag och jag är trött. Har vilat, organiserat ett linneskåp (inte mitt) och gått bananas över ett försäkringsbolag som dragit pengar på mitt konto fast jag inte har några försäkringar hos dem. Jag tänkte byta men ångrade mig och meddelade detta både via mail och telefon innan jag skrivit på några papper och fick det bekräftat. 

Idag såg jag att försäkringsbolaget ändå dragit 259 kronor från mitt konto. JA. Jag blev lite upprörd. Handläggaren påstod att jag haft ett autogiro hos dem tidigare och det må så vara, för fem år sedan, inte nu då jag alltså inte är aktiv kund. 

"De betalas tillbaka till ditt konto med novemberbetalningarna".

Skulle inte tro det. 

"Nope, de betalas tillbaka med vändande post" sa jag och meddelade att jag annars tänkte anmäla dem för stöld. (majj gadd, tror bestämd att jag börjar ta mig ton här i världen….).

Han bad att få ringa tillbaka och tio minuter senare var han i luren igen. Pengar på väg. Fattas bara! Man kan ju inte bara autogira folks konton hur som haver tänker jag. Fast en affärsidé…….. en något osäker sådan.

Party-time!

Idag är ingen vanlig dag, idag är en gå-på-middag-med-Stora-Systern-dag. Hon och tjejkompisarna har bjudit sina mammor på middag ikväll, in alles blir vi 14 stycken. Jag tänker ha min nya prickiga klänning jag fick av kidsen när jag fyllde år och ha jätteroligt. Bara så. Rakt av. Because I´m worth it!

När känslorna far "all over the place"……..

…. Och så ringer sonens handläggare på försäkringskassan och det blir lite oro i lägret. Igen. Jag borde vara van vid det här laget men jag har inga reserver alls att ta av utan ramlar bara ned i något jobbighetsträsk, ligger där och kravlar som en skalbagge på rygg utan att kunna ta mig upp.
Där ligger jag och när Hjärtat ringer och meddelar att han är ledig resten av dagen och vill ha med mig på en hojtur, mumlar jag bara att det går inte. Alls.
Det tar tio minuter sen står han på min hallmatta och säger att det går visst det och innan jag vet ordet av sitter jag sen bakom honom på hojen och vi susar igenom en vansinnigt vacker höstdag och jag tänker inte på någonting annat än att jag sitter där precis bakom honom och håller i. Sen klappar han mig lite på benet och då bara rinner tårarna för att jag är så trött på att behöva vara stark, modig och ihärdig precis hela tiden och den där klappen på benet betyder så himla mycket för att orka ta mig samman. Igen. Sen stannar vi, han bjuder på kaffe och säger att vad det än är som gör att jag skalbaggekravlar då och då så reser jag mig alltid och att allt kommer att ordna sig. Han får mig att sluta gråta, äta ett wienerbröd och tänka att "så klart har han rätt, det ordnar sig den här gången också".
Sen susar vi hemåt, han till sitt och åker till IKEA med flyttahemifrånidag-sonen, jag åker hem till radhuset, kramar kidsen och väntar på Stora Systern som kommer hem i kväll.
Allt känns lugnare igen. Fredagsmys, come on!

Trädfunderingar

Oktober. Soligt. På altanen blommar pelargonerna fortfarande. Har suttit där och druckit kaffe med katten vid fötterna och tittat på nya grannarna som flyttar in idag. Funderar även på om "skitstora trädet" ska sågas ned. Det är väldigt högt nu och om det skulle komma en höststorm, står det pall då?
Grannen skulle bli glad, trädet skuggar deras tomt och vi skulle slippa 1 ton löv på yttepyttetomten..... Men. Man sågar ju inte ned träd hur som haver tänker jag. Det där trädet kan jag se från Lilla Systerns sovrum, ligger ibland på hennes säng och lyssnar på vinden i löven och gillar det helt enkelt. Det har tröstat mig ibland när jag varit ledsen, jag tar ibland en kopp kaffe och sätter mig med ryggen mot trädet och tycker att jag får lite energi, det susar sommarvind genom grenarna och viner höststormar, på vintern ligger snön som täcke på grenarna. Skulle jag sakna det?
Ja. Sånt funderar jag på idag. Ett träd.