När man försnillar ett skåp……...

Försäkringskassan. En huvudvärk i sig. Oron i radhuset från förra veckan hann lägga sig, lugnande besked kom men så damp ett beslut ned i lådan igår och så är allting upp och ner igen.
Verkar vara en oskriven lag, har du något slags funktionshinder så "ska du inte tro att du bara kan komma här och komma och kräva ersättningar hit och dit. Hur skulle det se ut? Det blir avslag!!"
Vi har ett system som tröttar ut folk, handläggare utan kunskap förnedrar dem som behöver hjälp och skapar utanförskap för människor som inte vill annat än att höra till oss s k "normalstörda". Bli en av oss och kunna stå på egna ben.
Jag har inte en aning om hur många beslut av olika slag genom åren som vi har överklagat och fått rätt till slut. Segrat. Det har inte känts så. Det känns som en tröstlös kamp för rättigheter som är självklara på papperet och i politikertal men ack så främmande i verkligheten. Det gör mig förbannad.
Så förbannad att jag vaknade tidigt i morse och kände mig orkeslös. Ledsen. Uppgiven. Sen drack jag två koppar kaffe, hälsade på barnbarnet, tog en promenad och skrev sen en överklagan och skickade in.
Sen var jag "tvungen" att göra yoga en timme för att lugna ned mig och det gjorde susen. Lugn och fin medelålders tant ska strax åka till sitt Hjärta och förklara vart alla lakan och handdukar har tagit vägen……… (jag organiserade hans linneskåp igår med hans goda vilja p g a renovering i sovrummet och flyttade upp allt en våning till nytt skåp. Nu tror han tydligen att det varit inbrott och någon har snott allt sänglinne eftersom han skulle bädda rent NU och inte hittade grejerna. Han hittar inte ens gamla skåpet…eftersom vi slängde det igår…inget är som det varit i 23 år……nej… han är inte virrig i vanliga fall. Mer än att han är man….. Suck).