Veckan som gått. Pågår.

Det är trist när man hämtar en bil på verkstaden, åker för ombesiktning och så är det fler fel innan man lämnade in den för reparation. Dessutom ett helt nytt fel. När sen verkstan hävdar att det inte är deras fel, de har inte orsakat det, blir jag faktiskt lite trött.  Felen är ju där de har varit och pillat. Till slut gav de med sig och tar emot bilen igen. Reklamation.

Det är också trist när min cykel, som sonen lånar för att ta sig till jobbet, blir stulen. Nu har jag inte tänkt mig någon egen cykeltur precis idag men ändå. 

På gladkontott då?????

Jag hade inga hål i tänderna, tandläkarbesöket löpte finfint. Höften är något bättre och min bil går bra.  (Det är Lilla Systerns bil som råkar ut). Så. Nu tar jag nacksving på den här dagen, onsdag, come on!

Mer praliner och champagne åt folket. I alla fall till mig.

Visst fixade jag Hjärtats fakturakrångel med en kabel-tvleverantör men han fick masa sig till radhuset. Det är inte bara att ringa och fixa åt någon annan hur som helst utan vi båda skulle prata med kundmedarbetaren. Hjärtat gav sig tillkänna och bedyrade att jag fick sköta snacket i telefon och till slut var allt frid och fröjd. 

Idag har jag vaknat seg med en molande huvudvärk. Gårdagen var ingen bra dag och det är väl känningar från det. Försöker skaka av mig det och idag är en ny dag. Så käckt! Mina humörsvängningar eskalerar liksom värmeflushar på nätterna. Åldern. Säger alla. Ja. Krävfer sin kvinna att hantera tycker jag men kämpar på. Motion är bra. Praliner och champagne då??? 

Idag jobb, cirkelgympa och ikväll ett styrelsemöte. Ännu en lång dags färd mot natt. Over and out!

Det är måndag morgon

En trist diskussion och ett orosmoln senare är det måndag. Som för att understryka det dalande måendet är världen idag jämntjockt grå. Varför bli uppmuntrad? Jaja. Detta berg-och dalbaneliv.

Vad jag vill göra: gå till badhuset, simma, relaxa i ljusrummet, äta sopplunch i restaurangen, simma lite till, avsluta med bastu, hämta Lilla N på dagis och göra plättar till mellis, läsa saga i en koja och sen lägga mig tidigt.

Vad jag gör: släpar mig till jobbet, flexade en timme så kom sent, ska till tandläkaren på lunchen, prestera tidsplaner och projektunderlag, behöver nå FK då sonen inte fått sin ersättning, Hjärtat ber om hjälp då han känner sig lurad av Canal Digital och ”du är ju så bra på sånt”. Jojo. FÖR bra för mitt eget bästa. 

Nu var ju han inblandad i den trista diskussionen så han jobbar ju inte från plus. Om jag säger så.

Måndag. Visst nämnde jag det?

Grått, dimmigt, trist. I alla fall med prickar. Och ett ansträngt leende bakom sjalen. Lång dags färd mot natt ........

Mammatid

Idag har jag varit hos mamma. Vi har inte setts sedan juldagen så det var på tiden. Hon bjöd på tre-rätters lunch, så gott och en mysig stund. Potatis- o sellerisoppa, tonfiskgratäng och fruktsallad stod på menyn. Så småningom bullade hon upp med kaffe och lingonkaka också så jag var ganska mätt när vi rullade hemåt. Annat vi hann med: 

• boka en resa till henne och Herr H i september för att fira hans 80-årsdag

• beställa en iPhone till mamma. Ingen begriper sig på hennes telefon så det är skralt på supportkunskaper från släkten

• avhandla lite skvaller

• hjälpte till att möblera om lite i köksskåp så de når vardagsporslin utan att behöva klättra på pallar. När man är över 70 och nära 80 så slutar man klättra på saker i onödan. Punkt.

• kramades. Flera gånger. Jag behövde tanka mamma-tid!

Idag vs förra söndagen. Lite skillnad i väderlek!

Den goda soppan.

Myslunch. Trivs här!

Ännu mera fokus

Två nya uppdrag på jobbet har slukat mig den här veckan. Mycket att ta in, läsa in och praktisera. Det kommer att bli roligt, bra (förhoppningsvis) och jag har fått en boost av självförtroendet! Att våga tro på sig själv när andra gör det. Bra träning!

Även fysträningen har gått bra. Fyra pass den här veckan. Cirkelgym, yoga, styrka och simning. Känns som en bra mix och höften håller. Hurra! Igår körde jag ett pt-pass. Pt.n är sonens flickvän och hon må se vän och ljuv ut (vilket hon är) men hård, peppande och drivande som pt. Benpass igår, 40 minuter, och det var en mör donna som hastade hem till middag och handboll på tvn sen. Idag har jag vissa svårigheter att sätta mig, jag känner att jag har både lår och rumpa. Om jag nu skulle glömt det .....

Hjärtats syster fyller 65 idag idag så det har hippats och hurrats. Sonen har spelat handbollsmatch. En match som var nästan lika spännande som den igår kväll mot Danmark. Jag satt på läktaren och känner en sån otrolig tacksamhet att min unge springer livs levande på en handbollsplan igen. Han är en kämpe!

Strax middag, ett glas rött och sen en bra bok. Because I’m worth it!

Och regnet det bara öser ned .....

Så var det slut på den vinterkänningen! Idag slask och regn. Inte så särskilt humörhöjande men skönt att kura i soffan med tända ljus och lite te så här på kvällskvisten. Lilla Systern är på väg till Sälen, lite skidsemester, avkoppling och så där. Hon laddar för gesällprov alldeles snart. Hoppas det blir bra uppladdning, inga brutna ben eller armar.

Dagens ”vad-i-allsin-dar” står jag för alldeles själv och börjar ju fundera på hur jag har det i skallen. Eller inte har.

For in på Ica på hemvägen från jobbet. Handlar. Stor kasse. Betalar och kommer på att jag glömt köpa kaffe.  Se där, något jag minns! Ställer kassen med varor hos kassörskan, går in och köper kaffe, betalar i samma kassa, tar kaffet och åker hem. Utan varorna jag ställde. Kommer på det på parkeringen hemma, åker tillbaka och hämtar varor. Åker hem. Går in, packar upp och ska brygga ..... kaffe??? Som ligger kvar i bilen som jag lånat ut i samma stund jag kom hem. Det är väl ändå inte så bra att dricka kaffe så här dags? Jag slipper det nu men hoppas bilen kommer hem tills i morgon bitti. Morgonkaffet. Det bästa!

Planering med gnissel

Igår pysseljunta, idag lunchgympa och yoga efter jobbet. I morgon nada och inget på agendan. Förutom att jobba.

Nyss tänkte jag boka ett yogapass till nästa tisdag och så är det redan fullt! Köplats nr 2 så det känns ju hoppfullt ändå men, hallå! Kan alla nyårslöftesinfriare lugna ned sig snart? Så det blir ordning, reda och plats??? En tisdag utan tisdagsyoga är ju ingen tisdag.

Mvh ”hon som tar ut saker och ting i förskott”.

Isigt, kyligt och vackert

Vaknade till strålande sol och -14 grader. Bistert fast vackert. Det blev en tur till Strängnäs, långpromenad, fikastopp och hemfärd genom vackert vinterlandskap. Himla fint är det!

Nu är jag tillbaka i radhuset och förbereder för veckan som kräfva planering för att ratta rätt bland aktiviteterna. Mycket med jobbet, träning ska in och så tid för att göra ingenting. På matfronten har jag total idétorka - Lilla Systern åker till Sälen i veckan och då blir det enkelt: havregrynsgröt och äggmacka. Kan leva på det alla dagar i veckan. Något enformigt förvisso så jag får väl dra till med omelett emellanåt? Söndag kräva i alla fall bulle. Det är sen gammalt!

Klipp och klippt

Sovmorgon, långpromenad i solsken och en tur till Västerås. Dagens utflykt. Lilla Syster hade bokat in mig för klippning och det var verkligen dags. I en vecka har det känts som jag gått omkring med en pälsmössa på huvudet så det var skönt att få det kort igen. Ikea ligger vägg i vägg med salongen så Ikea fick det bli sen. En ny lampa fick följa med hem, en fot i mässing som det dessutom var nedsatt i pris. Hittade en vit skärm till och lampan pryder nu sin plats på svarta skänken. Ikväll handboll. Sverige möter Frankrike, i EM. Heja Sverige!

Fokusfredag

Simmade i morse. Det var tungt. Dividerade med mig själv om att jag ju inte behöver simma 1000 meter varje gång men jag vann över mig själv. Fokuserade på vilket längd i ordningen jag var på. Upp till 20. Sen började jag om på 1. Rabblade bassängsiffran i huvudet och då kan jag ju inte tänka på annat. Himla bra. Fokus.

På jobbet ramlade det in bråttomgrejer, krångelsaker och oklarheter så jag fick anstränga mig för att hålla just fokus. Prioritera, delegera i en hast. Sen gick jag hem, stannade på Ica, blev stoppad av en människa som hejade så glatt och började prata. Men jag kom inte ihåg vem det var och mindes inte var vi träffats. Sen blev det ju försent att fråga vem hon var och hon fick leda samtalet tills hon kände sig klar och gick med ett ”hälsa hem”. Undrar vilket hem? Mitt? Klart ofokus på den sammanstötningen. Nåja. Det klarnar väl. Hon såg glad ut, alltid något.

Nu är det fokus på fredagsmys. Vitt vin, räkor och somna i soffan. En klassiker!

Ur led är värmen

I natt har jag vaknat flera gånger av att jag drömt att det brinner och jag står för nära elden, försöker släcka den. Hemsk dröm. När jag vaknat har jag känt värmen fortfarande och ja, mitt värmesystem är häjkonbäjkon, upp och ner och ur led kan man säga. Svallningar. Är skrutt.

Sover med öppet fönster, Hjärtat ligger inlindad i duntäcke för att inte frysa ihjäl och jag, ja, pustar och svettas. Säger som Sverker i Plus sa när det begav sig: ”Ska det va’ på det här viset”?

Och hur pigg är man på en skala efter att ha släckt bränder hela natten????

Yoga lugnt!

För flera år sen, ganska många faktiskt, gick jag och Stora Systern på yoga varje fredagskväll. Perfekt avslut på jobbvecka och skön start på helgen. 

Nu har jag tagit upp yogan igen och jag verkligen älskar det!!! Hej Stående hunden, cobran, stolte krigaren och hej stela kropp som ändå känner igen rörelserna. Det är häftigt. Kroppen minns. 

Igår fick jag veta att det pass jag går på ska kortas en kvart. 15 minuter!!!! Gymet har beslutat att klämma in ett danspass i schemat och för att få till det blir yogan kortare. Paaaah! Man behöver inte kortare pass. Man behöver längre muttrar medelålders kvinna. 

”Folk vill ha korta, intensiva pass”.

Jag är inte som folk är mest. Jag vill yoga lugnt och länge. Men men. Bättre yoga alls än inte. Min kropp Älskar’t!

Idag blir en dag med bara möten och ikväll ska jag hänga med Lilla Systern. Hon preppar sig för att göra gesällprov framöver, hej provdockor, spray, hårnålar och fönar i radhuset! 

En tisdagsplan

Takfläkten slutade fungera 01:23 så nu är det tyst och lugnt på riktigt. Och dålig luft. Fläkten sköter ju om hela luftsystemet så tack för vädringsfönster och storm ute. Nya samtal till fläktaffären står på agendan. Liksom att skjutsa Lilla N till dagis, jobba, lunchgympa, jobba, yoga, hem och mata katten och landa vid Hjärtats bord vid 19-tiden. Jag har beställt middag. Det är en plan.

Måndagsstrul

Veckan så här långt:

Antal simlängder: 0. Jag glömde mobilen hemma när jag åkte till jobbet. Kunde jag leva med, faktiskt rätt så skönt. Men det spräckte mina planer på att simma efter jobbet då medlemskortet till gymet/badhuset låg i mobilfodralet. Och nä. Jag åker inte iväg igen när jag kommit hem. Det blev för sent, för krångligt och trist.

Antal varningslampor som lyser i bilen: 1 

Något med ABS-bromseriet. Bromsarna var plötsligt låsta när jag skulle åka iväg, pang och tjoff så släppte de efter lite rull och vagg med bilen. Men varningslampan tändes. Håhåjaja.

Antal takfläktar som håller på att skära: 1. Bor ju i radhus. Varje lägenhet har egen fläkt på vinden. Min låter fr o m igår kväll klockan 23:43 som ett trasigt vindkraftverk. Måste sova med öronproppar. Min bostadsrättsförening tycker inte att det är akut så det är vanlig beställning till budgetpris. Lååååång väntetid. 

Ca 14 dagar. Det är lång tid med tjut och knack i öronen!

Jaja. Vi har inte sett det än, den där väntetiden! Har som sport att skynda på saker och ting då vänta inte är min bästa gren. Och det går ju att skruva ur fläktproppen när jag ska sova.

Antal tänkta ”vad var det jag sa” -tankar på jobbet: Ungefär 25. Man gör olika helt enkelt. Varför välja enkla lösningar när man kan krångla till det????

Antal skinkor som gör jätteont: 1. Gör ont som två. Hänger visst ihop med höfteländet.

Ungefär så startade veckan. Men jag åkte i arla morgonstund med Stora Systern till tåget och hon hade fyra minuter till godo innan avgång. Oceaner av tid för den här familjen!

En strimma hopp

Vaknade till en gråvädersöndag men små strimmor av blå himmel kan skönjas. Klockan 11:00 .... hur kan jag sova så här mycket??? Är fortfarande trött.

Åt frukost framför gårdagens avsnitt av ”Stjärnorna på slottet”, det var Regina Lunds dag. Jag gillar henne skarpt och blir inspirerad av henne. Att gå sin egen väg, bejaka sin konstnärliga frihet och inte låta sig placeras i en box. Kunde dessutom känna igen mig i att tacka nej till erbjudanden man egentligen VILL ha av rädsla. Något att jobba med! Det har Regina gjort!

I eftermiddag ska jag bära ut alla kartonger med julpynt till förrådet. Dagens mission.

Julslut!

Dagens migränanfall förde i alla det goda med sig (gäller att hitta ljuspunkter i allt) att Största och Stora Systern med hjälp av Lilla N, kastade ut julgranen under tiden jag låg däckad.

När jag vaknade till igen var det över, pyntet nedpackat, granen ute och hej vår!

Fredagsbetraktelse

Fredag. Himla tidigt och jag är på väg till simhallen om en liten strax. Fredagssimningen med efterföljande frukost på kondis ska återuppstå efter helger och sjukdom. Har längtat faktiskt. Längtar också till tider när det är ljust vid sim-dags.

Kalaset igår kväll gick finfint. Jag förärade födelsedagsbarnet med en Ernst-ljusstake och åt årets första semla. Himmelskt gott!

Lite flyt i tillvaron

Bilen gick igenom besiktningen, det kändes bra att jobba och en kortreklamation hos banken är utredd och klar:

Se där! Nu är det inte mitt konto utan sonens men ett glatt besked likväl. I höstas upptäckte han att det drogs pengar från hans kort, transaktioner han inte kändes vid. Han låg ett längre period på sjukhus så det dröjde innan det uppdagades. Jag ringde banken och de startade en utredning som nu är klar. Alla pengar tillbaka! Det rörde sig om en stor summa så: Hurra på det.Alla telefonsamtal och ifyllda blanketter lönade sig! Lite flyt är skönt ibland.

Ikväll vankas det kalas. Hjärtats ena son fyller år och det ska hippas och hurras en stund. Tänkte hitta på en kombinerad födelse- och inflyttningspresent och ska gå till en väns inredningsbutik efter jobbet. Fina grejer! De har en webbshop också, in och njut: https://dtailsbylc.se/webshop.html#!/sort/age-ascending/page/2

Som vanligt igen

Om man ska besikta bilen är det bra om man åker till den station där man bokat tid. Nödvändig lektion denna morgon. Jag åkte dit där jag alltid besiktar bilen men fick inget napp när jag knappade in reg-numret och fick ett litet stresspåslag. Jojo. Det börjar bra! Vafalls??? Tack o lov för mobilen! och jag hittade bokningsmailet. Från annan en station. Hittat och kört till det rätta stället, som tur var endast ett par minuters körtid iväg.

Jamen det strösslar ju med besiktningsstationer! Annat var det förr. Man åkte till bilbesiktningen. Punkt. 

Nu väntar jag på besked om pärlan ska gå igenom. Sen jobbet. En vardag tar form igen.

Nyttig övning

Jag tror med bestämdhet att Lilla Systern har det tufft idag. En timme efter hon svishartiväg till jobbet hittade jag hennes mobiltelefon på köksbordet. Hon hade bråttom iväg, kom på att hon behövde tanka bileninnan  avfärd och tumlade ur radhuset.

Hur det går för en 20-åring att vara utan mobilen en hel dag??? To be continued .......

Att åka minnesraket en kort stund

Den där när jag ringer för att boka om en tandläkartid och den som svarar är min gamla barndomsvän.

Vi umgicks som ler och långhalm tills jag flyttade ifrån området december 1973 och började ny skola vårterminen 1974. Så mycket man minns bara av ett kort ombokningssamtal.

Fniss, tjafs, tjatiga mammor, stränga pappor, lek med Barbiedockor, Röda och Vita rosen, hur vi hjälpte hennes mamma i tvättstugan att mangla lakan. PortvaktsKarlsson som alltid var sur, snälla Bibliotekstanten och vägen till skolan som var hemsk. Jag hade magknip. Varje morgon. Vi bodde i ett s k miljonprogram och det var ungar i horder som gick till skolan. Alla var inte snälla och jag hatade det, att inte känna sig säker utan orolig och rädd för att bli retad, kallad vid öknamn och ibland hejdad av äldre ungar. Rädd att få stryk. En gång tog Bästisen och jag en annan väg, över stora trafikplatsen med rödljus bara för att få vara ifred. Det var ju förbjudet förstås och det bar sig inte bättre än att jag ramlade och slog upp ett stort hål på mina nya blåblommiga byxor mitt på övergångsstället. Av någon outgrundlig anledning kom PortvaktsKarlsson farande på sin flakmoppe, såg alltihop och skvallrade för våra föräldrar. Sen var det slutgått ”farliga vägen”! 

Ja. Allt det här kom jag ihåg när Bästisen svarade i tandläkartelefonen. Om detta pratade vi naturligtvis inte, vi önskade varandra God fortsättning och jag fick en ny tid. Som ingenting hänt. Hon är på sitt håll och jag på mitt så som det ofta blir.

Som man klickar får man bo!

Tillbaka i feberdimmornas värld och med det min egen soffa. Hoppas nu bara att jag inte smittade Hjärtats mamma! Har lite ångest för det faktiskt .... men kände mig bättre igår än idag. 

Hjärtat har peppat mig mellan sovstunderna, köpt mer Ipren, lagat mat, sjungit i köket vid diskningen och vi har googlat semesterhus att hyra. I Kroatien. Nämen?? Japp! En vecka med i alla fall den här utsikten har jag att se fram emot om sisådär drygt ett halvår.

 Väldigt mycket lånad bild från nätet .....

..... o en till lånad bild. Det är väl ändå något visst med blå-vit-randiga parasoll????

För man måste ju våga se framåt! Jag kommer inte alltid må pytonskrutt, se världen i svart och vara rädd för att lämna radhuset. 

När jag sen fick kramas lite med Lilla N, han kröp upp i min famn och ropade segervisst till sin mamma:

”Mamma, det här är min mommo”!!!!

Ja men då var ju den här söndagen i hamn!

Lördagsbestyr

Sovmorgon. Tretton timmars sömn. Vaknar trött ändå. När går det över???

Långfrukost, kranbyte i badrummet , en tur till kyrkogården för att tända ljus, en fikastund hemma hos Hjärtats mamma och bakad poratis till middag.

Ska se sista delen av ”Hotel Sacher”, om hotellet i Wien. Ett kostymdrama. Gillar’t. Det var den lördagen!

Långt. Och deppigt. Men det är fredag!

Fredag. Grått och regnigt. Hur i hela friden ska jag kunna hitta lite energi och vilja i denna gråa värld? Jag vill bara sova.

”Du måste ut och få frisk luft”

”Komma ut och se lite annat än radhuset”.

”Kom igen nu”!

Ok. Förkylningen är bättre. Ingen feber idag. Hurra på det.

Jag vill inte se annat än radhuset. Orkar inte med ett endaste intryck av något annat.

Vart på vägen tog jag slut??? Inte en aning. 

Har jag varit här förut?? Många gånger. 

Går det någonsin över?? Verkar inte så. Jag är visst funtad så här. Mellanläge, eller ”lagom” finns liksom inte. Allt eller inget. När det är ”allt” så är det allt även om jag blivit mycket bättre på att välja bland ”allt”. När det är ”inget” så är det just det, inget. Kan sova i dagar, bara vara, så vaknar jag en dag och känner mig ”vanlig”. Vad det nu är. Jag oroar min omgivning mindre med att vara ”vanlig” har jag ju förvisso märkt. 

Att pendla mellan allt eller inget sliter när jag försöker vara någonstans mittemellan. Alltså en rund boll genom ett fyrkantigt hål. Och hur bra går det?

Har pratat med min psykolog och mallen verkar ändå vara att hitta ett mellanläge. ”För där mår man bäst”. Eeeeh?! Vilka ”man”? 

Joråsåatte ..... bilen går i alla fall bra. Åtminstone den ena. Den andra dummar sig och går sönder ideligen. Jättedumt eftersom det är Lilla Systerns bil och hon pendlar till Västerås. Sånt gör mig också energilös för det är något som behöver fixas, tänkas ut en strategi för det. Orka! 

Men då! Tada! Träder en trollkarl in, aka Lilla Systerns  pojkvän. Tar bilen, åker till en komps vars far har en bilverkstad, hissar upp bilen och ser genast 1, 2, 3 flera fel. Bilmecken tänker ut en plan och gör ett kostnadsförslag. Gulp. Men ungen måste ju ha en bil så thats it. Det finns en plan. Uttänkt av någon annan. Hur skönt är inte det???

Tack pojkvän och bilmeck. Ni gjorde min fredag trots allt!

Rapport från en soffa!

Flera av mina kollegor och kompisar har pratat om serien ”Vår tid är nu” som gått på ettan. Jag har inte hunnit se den men tänkt att ”det gör jag vid tillfälle”. Igår var det tillfälle och jag upptäckte samtidigt att serien bara var tillgänglig fram till 23:59 igår kväll. Sagt och sett. Tio avsnitt i sträck. Om jag var mosig i huvudet innan så var det ingenting mot efter den maraton-tittningen och jag fick en hint om känningar av för mycket skärmtid. Det är verkligen inte bra att titta så där länge. Men vad göra? Sjuk och emlig, serien var ju bra. 

Idag har jag återupptagit tittning av House of Cards. Pausade bara lite när det blev ett fasligt liv inifrån grannen. Gap, skrik och tårar. Sånt oroar mig och jag stod en stund på verandan för att kolla läget. Barfota och iförd blommig morgonrock. Grannens dörr öppnade sig och ut for en man, en broder till grannen  och grannen efter. Ja. De var osams. Igen. Sen blir de sams och allt är bra. Inte första gången. Inte första gången jag outar den blommiga morgonrocken för grannskapet heller. Vem hinner svida om när det brakar loss som gårdsbråk, snöplogare som kör in i tvättstugeväggar, katter som slåss, veranda som ska skottas till en som går på kryckor och tvätt som ska bäras in från tvättstugan mitt i natten??? 

Inte jag. Tydligen. 

För övrigt: ett framsteg det här året är att jag inte ringt sonen på en och en halv dag för att kolla läget. ”Lita på att det bär” var det. Kan säga att det skaver överallt men jag härdar ut!

Käre far och en fundering

Om min käre far hade levt så hade han sagt om denna dag: ”På västfronten intet nytt”.

Nu finns han ju inte längre med oss men det slog mig härförleden att han är i allra högsta grad med oss nästan jämt. Vi nämner honom ofta som att ”det här skulle morfar gillat” eller ”iiih, morfar’n skulle blitt galen över detta”. Så är han borttappad också. Lilla N pussade på ett foto av gammelmorfarn för ca ett år sedan och är sedan dess puts väck. Vart har ungen gjort av honom??? Händer att kidsen frågar när de kommer:

”Har du hittat morfar”??? och om någon ej inbegripen i sammanhanget är med, har det höjts på ett och annat ögonbryn.

Men så är det. Morfar’n är borta, både på riktigt och per foto. ”På västfronten intet nytt” stämmer alltså även för honom.

För övrigt undrar jag hur mycket snor en människa kan producera, prisar uppfinningen Ipren, längtar efter bättre tider och ska ligga ett par timmar åt andra hållet i soffan.

Over and out!

Soffläge intaget

Idag har jag semester. Planerat sedan länge för jag vet att jag alltid blir helt slut av att resa och behöver tid för återhämtning. Hade dock inte planerat att bli sjuk. Nån sorts influensa som jag tänkte att jag skulle sovit bort men nä. Fortsatt Ipren, nässpray och te på menyn även idag. Har tagit mig hem till radhuset. Radhuset in My heart! Helt enkelt ett Cina-hus. Stundtals rörigt, bullrigt, stundtals ordning och lugnt. Som jag!

Ska försöka sluta stressa upp mig och inte jaga sonen som ska börja jobba så smått idag. Kom han iväg? Hur går det? Hur mår han? Pah! Det snurrar i mitt huvud och jag försöker andas och ta det lugnt. Svårt.

Har avbokat yogan i kväll. Det gör sig inte med feber i kroppen. 

En av bra-sakerna från 2017 var att jag kom igång med träningen. Började simma varje fredagsmorgon sedan mitten av juli, la till lunchgympa i september och började på gymmet i november. Sakta men säkert och det känns som jag fått till det. Blir därför frustrerad att missa pass nu men men. Var sak har sin tid. 

Styrfart

Vi valde att gå ut och titta på fyrverkerierna igår och behövde inte gå så långt, rakt över gatan så var vi nere vid vattnet. Piren där fyrverkerierna sköts upp ifrån låg snett över så vi hade första parkett tillsammans med tusentals andra. I snöglopp och isvindar stod vi där och tårarna bara rann, ett nytt år kändes plötsligt så överväldigande och jag ville bara åka hem och hålla om alla kids. Det gick ju inte så Thank God för messenger!

Sen höll vi oss inne, dinerade på rummet, drack lite bubbel och vid tolvslaget stod vi i fönstret och såg natthimlen explodera av fyrverkerier. 00.10 sov jag!

I morse vaknade jag vrålförkyld med ont i kroppen, också ett sätt att börja ett nytt år på! Tänkte att jag inte varit det trevligaste sällskapet på denna resa men Hjärtat försäkrade mig om att det är jag alltid ändå oavsett sinnestäming, förkyld eller inte. Hmmm. Men jag behövde höra det och efter frukost och vila-lite-till rullade vi hemåt i ännu mer snöglopp och regn.

Nu ligger jag nedbäddad hemma hos Hjärtat. Ipren, näsdroppar och te står på menyn, har kollat läget med kidsen och allt är lugnt.

Jag har att jobba med, att våga lita på att det bär med de verktyg vi har och inte vara så kontrollerande. Inte den lättaste plätten men ett mission! 

Ja, det var det det här årets första dag!