Om en snöpromenad och ett tomrum

I morse scrollade jag igenom Facebook, lite sådär som jag brukar göra några gånger i veckan. Jag fastnade vid ett inlägg skrivet av en f d skolkamrat som skrivit om en annan skolkamrat: R.I.P. Vila i frid.

Jag stirrade på orden en lång stund men kunde inte riktigt ta in det. Vad menade hon? När hände det och vad????

Snabbt mindes jag att jag inte läst gårdagens lokala tidning så nu gjorde jag det och bläddrade fram till dödsannonserna. Och visst. Där stod det ju. Min allra bästaste barndomskamrat, vi som hängde ihop som ler och långhalm till 11års ålder har gått bort. I Cancer. 

Det knöt sig inuti och jag mindes känslan när vi skildes åt som 11-åringar. Vad vi grät och kramade om varandra, för oss var allt förstört och jag var arg för att vi skulle flytta. Nu flyttade vi förvisso bara till en annan del av stan men det innebar skolbyte för mig och vardagskontakten bröts. Det här var ju i början av 70-talet så några mobiler var knappast uppfunna... vi var hänvisade till vanliga telefonen, att våra föräldrar skjutsade oss på helgerna och loven. Så småningom gled vi ifrån varandra men kontakten bröts aldrig helt och med sociala medier blev det lättare. Vi var där, lite hej och trycka på gilla-knappar. Ibland längre meddelanden, ibland bara en kort hälsning.

Tills nu.

Jag blev så tagen,  överraskad och väldigt, väldigt ledsen.

Mamma har kontaktat hennes mamma. Det känns bra. 

Varför skriver jag om detta?

Mest kanske för att jag blev så innerligt ledsen och tänkte på oss som de där småtjejerna som fnissade och busade, var allvarliga och upplevde så mycket tillsammans. För att vi hängde med varandras familjer som den mest självklara saken i världen, för att hon alltid, alltid, alltid backade mig i skolan när de tuffare brudarna gav sig på mig och kändes som min storasyster. För att vi formades där i miljonprogrammet på sextiotalet med pappor som grovarbetade och mammor som jobbade. Många hade mammor som var hemmafruar men inte vi. Samhörigheten. Det var nog det som gjorde att vi aldrig riktigt släppte taget. 

Också för påminnelse om det här livet, hur skört det är, att mammor inte borde få dö och att jag avskyr cancer.

När jag samlat ihop mig igen åkte jag till Lilla Systern.

Hon har varit sjuk ett tag men är nu frisk. Det firade hon och jag med en långpromenad i det fina vintervädret. Sen gick vi på favoritkonditoriet, drack kaffe och åt blåbärssemla. Det var förvånande gott och kändes fräscht. 

Hemma hade Hjärtat trillat köttbullar in masse så det fick bli söndagsmiddagen. Med kokt potatis, lingonsylt och rivna morötter. 

Strax ska vi se finalen i handbolls-VM, Sverige - Danmark. 

Kattunge, semla och mormorspromenad

Idag sov jag länge. Höftvärken har gett med sig något och jag sover bättre. Skönt. Storhandling stod på schemat och väl förberedda, spritade och med scanner i högsta hugg tog handlingen 35 minuter. Snabbast hittills. Inköpslistan är skriven efter ”banan” i affären så det är bara att gå loss.

Hjärtats son med sambo bjöd sen på kaffe, macka och hembakta minisemlor. Så gott! De har också blivit med kattunge, Elli, en ragdoll så söt. Det blev kattmys på hög nivå.

Väl hemma igen lastade vi in alla varor och jag tog en promenad. Längs vägen träffade jag på Största Systern och Lilla N så vi gjorde sällskap bland snödrivor, utegymmet och över fotbollsplaner. Äventyr! 

Nu är jag hemma i värmen igen och har en skön dag att se tillbaka på. Lovely.

Semifinal, hurra!

Jobbade in i kaklet. Fredagskaklet. Utbildning på förmiddagen, möten på eftermiddagen. Funderar på när jag ska hinna göra något? Det som bestäms på mötena alltså. Jaja.

Sen ledig. Fredagskaffe med gobulle vid köksbordet med Hjärtat och hans son. Sen tittade jag på semifinalen i handboll och Sverige, Sweden, Suede är i FINAL! Hur häftigt som helst, länge sedan sist. 

Nu återstår en match mellan Danmark och Spanien ikväll, vi möter sen den vinnaren.

Om det inte var pandemi hade jag sett dessa matcher tillsammans med mitt dreamteam, kidsen, helt klart. Fika, dricka. Snacks, sverigetröjor, hejarop och handklappningar. Nu satt jag själv och stickade på min sjal. En märklig tid. Sannerligen. Jaja. Jag är glad. Vilka killar, vilket lag, vilken bedrift!

Nu lite mat innan nästa match. Heja .... Danmark?????

Förändring

Idag har jag påbörjat ännu en utbildning i Förändringsledning, digitalt så klart. Tänk va, att man kan lära sig att hantera förändringar med olika metoder och verktyg.

SÅ många gånger jag genom åren önskat mig en magisk skiftnyckel för att skruva runt lite grann och: Poff. Förändrat och klart. Alla med på tåget inklusive mig själv. 

Riktigt så enkelt var och är det ju inte. Såklart. Men för att vara en människa som tycker det är jobbigt med förändringar samtidigt som jag blir gaaaaaalen om det aldrig händer något, tja, varför inte utbilda sig till Förändringsledare?!

Nu går det ut på att kunna stötta t ex chefer, ledare och projektledare när förändringar står för dörren men jag känner att det är superlätt att dra paralleller till mitt egna liv. En fyrkant genom ett runt hål. Det KAN gå.

Eftermiddagen var som vanligt späckad med möten och även om jag kände stress över att ligga efter med jobb, bestämde jag mig för att jag gör så gott jag kan och det räcker. Det måste räcka. Har blivit super på att prioritera och gillar den nya upptäckten .....

Nu stundar en kvällspromenad och sen ska jag påbörja det nya projektet: Sticka en sjal. Egentligen började jag på det igår men jag gjorde fel (vilken skräll) så gårdagskvällens jobb ser jag som en ... provlapp. Idag vet jag hur jag inte ska göra.

Over and out!

Dagar som går

I måndags ridlektion. Väldigt roligt och mysigt. Innan lektionen åkte jag till en ”hästaffär” och köpte en tjockare ridjacka, öppningsbara sprund i ryggen, dubbelöppnad dragkedja fram. Perfekt vid ridning, man öppnar vid ridning, jackan glider ned och jag slipper ha jackan kring öronen. Sen stänger man igen när man inte rider. Praktiskt. Även praktiskt för tantrumpan, jackan når om. Liite stor upptill kanske, så är det oftast, men då har jag rörelsevidd. OCH stängd jacka! 

Den kostade 1050kr, kvittot är stämplat 17.30 måndag kväll. Affären stänger 18.00 och jag blev ”hästaffärsmedlem”. Ja, ni vet, lockelser med rabatter och sånt. 

Tisdag morgon, alltså igår, fick jag mail från affären om midvinterrea ”Jackspecial”. Gissa vilken jacka som nu var på rea 12 timmar senare?

Janenvisst. Min nya jacka. Nu till det facila priset av 734kr. Snopet. Gick och funderade på det där och idag har jag ringt affären. Kände att jag var tvungen att framföra min undran varför expediten inte sa något om att den skulle komma på rea och att jag kände mig lite snuvad. Ny medlem som jag blev.

Svaret gjorde att jag fr o m en liten stund sen INTE är medlem längre. 

Så. Jag rider vidare i dyra jackan och resten av de tillbehör jag behöver kommer inhandlas i annan affär. 

Hjälm till exempel. Hittills har jag lånat hjälm av svärdottern men klart jag ska ha en egen. MC-hjälm göre sig icke besvär vilket är synd för sådana har vi i parti och minut. Svärdottern ska för övrigt hjälpa mig vid inköpet för det fanns att välja på. Från många till jättemånga. 

Idag skiner solen över snöigt landskap. Det är bedövande vackert men jag hinner inte ut idag innan solen går ned. Jag vet. Så är det ju för många men för den sakens skull behöver jag ju inte gilla det. Likaväl som man behöver sol, varma dagar och barfotapromenader i grönfriskt gräs på sommaren, behöver man jag snöknarr, vintersol och rosig kind så här års. Det blir en snabb rush runt huset.

Hejdå!

Morgoninspektionen. Kallt, vackert och uppfriskande.

Årets första semla

Idag har jag ätit årets första semla. Vansinnigt gott. Vansinnigt trevligt sällskap också, tre av mina kids med respektive och Lilla N. 

Jag provade även VR - virtual reality- såna där glasögon, som att kliva in i en annan värld. Det här var oceanvärlden, jag åkte ned i havet i en korg och fiskar i alla möjliga färger och former, koraller, klippor och sjöväxter var väldigt verkliga. Jag blev yr i huvudet och kunde bara en liten stund men nu har jag i alla fall provat! Det var häftigt. Lilla N skrattade åt sin mormor som tittade upp, ner och runtomkring och duckade när det kom en stor rocka. Den såg ju bara jag! 

Ja. Och sen har jag broderat. Vill bli klar för att börja med mitt stick-projekt. Laddar för jobbvecka också. Återställd men trött. Trött är ständigt tillstånd men det går åt ljusare tider åtminstone, skönt!

Broderiet. Brickduk. Sommarlängt på den.

Sonen med VR. Han blev lika yr som sin ömma moder. 

Tjejpromenad

Fortsätter att ta det lugnt och vilar mycket. Dagens nytta var att hänga upp tvätt. Dagens nöje en långpromenad med Största och Stora systern. På fläckvis mycket isiga stigar i skogen men vi travade på. En sån mysig stund! Kaffe på det och en eftermiddagslur i soffan med katten på magen.

Mitt på dagen sken solen. Det är ju den tid på året då solens strålar avslöjar damm och smutsiga fönster men jag struntade i det och tänkte att solen går fortfarande ned hyfsat tidigt så slipper man se det. Det var i alla fall skönt att promenera i solljus. 

Nu te, tända ljus, ljudbok och broderi. Lördagskväll i min smak. I sakta mak.

Ett grönt fält i solsken. Liiiite vårfeeling. 

Vila, läkarbesök och lite roligheter

Det blev inget arbete idag heller. Tung och trött kropp efter jobbiga och svåra migränattacken så jag har tagit det väldigt lugnt. Vilat, sovit, pratat med mamma och på eftermiddagen hade jag läkartid för rygg och krångelhöft.

Det blev ett bra besök. Jag är sned i ryggen och något är i kläm. Skräll. Not.

Plus Inflammerad och irriterad slemsäck i höften som retar triggerpunkter i benet. Yes, det gör de. Retas så in i norden. Jag fick en kortisonspruta för det, för att lugna ned alltihop. Läkaren klämde och kände och JA jag kände när han kom ”rätt”. Jag skrek rakt ut och vrålsvettades, fy vad det gjorde ont. Han blev jättenöjd och hämtade sprutan. Han stack rätt. Kan intyga det. Nu vänt på magnetröntgen av korsrygg och ny tid om sex veckor. Under tiden ska jag fortsätta gå till sjukgymnasten och han skrev ett brev jag ska ta med.

Tacksam men mörbultad gick jag därifrån.

Hem. För att vila ännu mer. Hur slut kan man bli?

Nu hoppas jag att jag kan sova och att benvärken klingar av om några dagar. 

Man måste ha lite roligheter också. Därför har jag tänkt att jag ska sticka en sjal. Har konsulterat en av tjejerna i syjuntan, som ju är på paus men man kan ju höras av ändå, och hon ska hjälpa mig med mönster och garn.

När jag sa till Hjärtat att ”jag är sugen på att börja sticka” tittade han konstigt på mig.

”Jag tror aldrig att jag kommer bli det” var kommentaren.

Nä. Det tror inte jag heller. Man gillar olika saker. Det är bra.

Huvudvärk, installation och förhoppningar

Hade tänkt jobba idag men det tyckte inte mitt huvud. Vaknade inatt igen av migrän, dock inte lika häftigt som igår natt men ändå. Tillräckligt illa för att behöva medicinera vid fem-tiden och just nu ligger huvudvärken och surrar dovt i bakgrunden. Det känns som jag går i tjära. Allt går långsamt. Jag fick helt enkelt ge mig och inte pressa mig till att jobba. Behöver bryta den här spiralen och det gör jag väl bäst genom att vila. Gå sakta. Äta det jag tycker om. Dricka gott te som inte doftar för starkt.

Hjärtat rakade sig i morse men fick tvätta av sig sin after shave. Det gick inte, doften triggade huvudvärken. När jag skulle duscha fick jag använda oparfymerade duschkrämen och hårschampot doftade för starkt. Att leva lite ”on hold”. Är det inte migrän så är det ledvärken och tröttheten. Jobbigt att manövrera däremellan men jag HAR blivit bättre på det när jag tänker efter. Kanske just därför jag dippar ordentligt när det kommer över mig. 

Ikväll vill jag se presidentinstallationen. Det är inte utan en undrar vad den avgående pajasen hittar på. Han har säkert något i bakfickan och inget förvånar väl längre när det gäller den mannen.

När Obama installerades gick kidsen i skolan men hade hemmaundervisning. Jag minns att Store Bror, som hade det lite trassligt i skolan (minst sagt) fick i uppgift att redovisa hur en presidentinstallation går till. Det blev en samhällskunskapsuppgift. Han klarade det med bravur då han även beskrev hur valet gått till med röster, elektorer, senaten, kongressen och hela konkarongen. Det var hans grej. Vi följde via tvn från början till slut. Historiskt. Det är det ju idag med, Kamala Harris.

Lite historia helt enkelt frampå onsdagskvällen. Dit kommer jag ta mig i sakta mak.

Lite upp och ner

Igår började jag en ny ”karriär”. Jag började i ridskola! En klass för tanter med ridvana för längesedan. Fyra tjejer som förvekligade en dröm om att börja rida igen efter att kids blivit stora och det finns utrymme för egentid. Det är sonens svärmor som driver ett ridcenter med islandshästar och efter en provlektion i höstas var jag fast. Och nu är jag här. 

Jag fick rida på Hrodur, en  lite bekväm islänning så det är en utmaning att hålla uppe energin. Världens snällaste, goaste och mysigaste häst.

I en och en halv timme var jag helt uppslukad av att vara här och nu, helt fokuserad på ridningen. SÅ skönt. Surret i huvudet försvann, det fanns inget annat. Som meditation. Så nu vet jag vad jag gör på måndagskvällarna mellan 18-19.30 fram till 16 maj. Sen börjar ju sommarkurserna.

Så hur gick det då med rygg och höft? Det gick bra. Jag har inte mer ont än annars och konsulterade sjukgymnasten innan för säkerhets skull.

Jag behöver dock hjälp att sitta upp. En pall. Än så länge vill jag påpeka. Ett mål denna termin är att kunna sitta upp utan pall. Vid gårdagens avstigning vek sig dock benen under mig och jag for baklänges i sågspånen. Det var mjukt så ingen fara på taket men känslan .... terminens första vurpa. Nästa gång ska jag använda pallen även vid avstigning för att senare klara det galant utan. Jag kämpar på med mag- och ryggövningar, hållning och med det målet framför ögonen. Det SKA gå!

Men. Som vanligt talar universum och jag ska inte tro att 2021 ska bli lättare än annars. Jag har gått ned i arbetstid  och uppfyller en dröm med ridningen. Vinterbadar. Saker helt för min egen skull. Så. För att jag inte ska bli stöddig så vaknade jag inatt med migrän a la svår attack. Hängde ett par timmar över sängkanten med hink i stadigt grepp, som en snuttefilt, p g a illamåendet. Efter ett par timmars orolig dvalsömn gav det sig så småningom men det känns som jag sprungit maraton och det är horisontellt läge resten av dagen. 

Vad utlöste den här attacken då? Troligtvis spänningen innan ridlektionen och lite stress vid ett jobbmöte igår.  Det behövs nämligen inte så mycket mer. Min skalle är ömtålig. Tydligen. Mamma säger alltid att hon slapp migränen runt 60-årsåldern. För tio år sedan kändes det ju långt borta men hoppsan, hejsan, för den här donnan inträffar det nästa år. Så egentligen är jag ju ”runt 60 nånting”. Kan mitt huvud uppfatta det?

 Hrodur, trött och varm efter lektionen. Precis som jag!

Nu ÄR glada julen slut

Idag åkte julgranen i uterummet ut. Avklädd men grönskande med nya skott! står den nu i sin fot i en snödriva på gården. Där kan den få stå en stund, med de andra smågranarna.

Storstädet igår och baxandet i snön med mattorna tog ut sin rätt. Idag är jag ledbruten och höftvärken inatt var inte nådig. Ja, jag vet. Jag ska inte ta i så. Men tanken var att vi skulle vara två och därför påbörjades detta projekt. Sen ångrade sig den ena halvan och åkte med ungdom till Örebro för att leta bildelar och då återstod endast en att pyssla ihop påbörjat projekt.

Vad återstående halvan tyckte om det egentligen gör sig icke i skrift. Å andra sidan har ungdom idag en hel bil, är glad och nöjd och bara en sån sak. Hur mäter man det mot hemmafix?

Eftermiddagen ska ägnas åt långpromenad med simkompisen. Ja. Vi ska gå sakta. Ja. Jag har förvarnat att jag behöver pausa ofta. Men jag längtar verkligen ut. Sen ska jag stilla mig i nystädat uterum där kaminen har tänts för en mysig avslutning på en helg. 

Lördagsfrid. Hoppas jag.

Första jobbveckan 2021 är över. Rivstart de luxe med långa dagar, lätt hänt vid hemma-jobb.

Hade som mål att promenera minst 5000 steg varje dag. Övertalade min värkande högersida av kroppen att det skulle vara bra och det gick bra. Ända tills igår. Blev övermodig på kvällsrundan  i -11 grader och gick för långt. Sista kilometern hem gick i snigelfart, jag fick stanna flera gånger och vänta ut smärtvågor och sen i sakta mak fortsätta hemåt. Tittade in hos Största Systern med familj och satt i deras trappa en stund. Så mysigt att se smågrabbarna, där var full fart.

Jag kom hem, lagade mat, såg ”På spåret” och gick och la mig. Sovit som en kratta p g a värk och var tidigt uppe idag. Städ- och handlingsdag. Bilen ska skottas fram. Facetajmade med Lilla N till frukost, supermysigt. Ska ringa till mamma också, den här veckan har vi inte pratats vid alls. Men då och då messar vi, hon har kläm på det.

Lördag, så himla skönt!

Morgonpigg. Not.

Denna dag. Gråmulen, lätt snöfall. Försov mig dessutom p g a dålig sömn inatt. Värk och orolig i kroppen. Somnade till slut bara för att vakna 03.52 av ett förfärligt liv utanför på vår lilla gatstump. En bil kom i hög fart, missade p g a snön att infarten till vår återvändsgata är avsmalnad och just en återvändsgata. Man ser den stora genomfartsleden men många, många missar att man måste åka runt och varje dag vänder det bilar här utanför.

Nåväl. Denna bil gick sönder. Skrammel och brak. Gap och skrik så det var inte stillsamma Ture som var ute på en nattlig bilfärd. Det här var ett gäng yngre killar. 

Det har även varit problem med narkotikalangning alldeles i närheten, vid återvinningsstationen, med bråk och bränder så vi blev på alerten. Vad skulle hända nu?

Killarna levde ut sina aggressioner på gatan. Sparkade i snön och skrek. Försökte starta bilen och få loss den från upphöjd avsmalning. Hej och hå.

Efter en kvart kom de loss och åkte iväg med full gas, skrammel och brak, något från bilen skrapade i vägen. Vi hörde dem länge sen och kort därefter kom polisen som såg spåren och åkte efter.

Sen hade jag svårt att somna om. Vid sju hade jag ännu svårare att vakna och hade stängt av klockan. Vaknade med ett ryck en timme senare och gick 25 steg in till kontoret. Då är det skönt att ha nära.

Mitt lilla Rosa hus. Här vill man ju verkligen ha det lugnt och känna sig trygg. Det borde vara alla förunnat, var man än bor. 

Laxar i en ask

Eller åtminstone lax i ugn som var dagens middag. Lax med täcke av turkisk youghurt, fetaost, timjan, salt och peppar. Snabbmat på hemmavis. Inalles 30 minuter från tanke tills äggklockan aviserade ”klart”.

Potatisen var skalad och låg klar i grytan, fetaostkrämen rörde jag ihop på lunchen. 

Jobbade klart, på med plattan för potatisen och swosch in i ugnen för fisken. 

Det var gott.

Jag gav mig själv en lunchpromenad idag. Det var skönt. Mulet förvisso men frisk luft. Väldigt skönt. Det var också väldigt halt så jag var tacksam för broddarna. Jag ske ge mig en kvällspromenad också. Känner att jag är värd det efter eftermiddagens möte 3,5 timmar i sträck framför datorn, 10 minuters paus för att hämta en kopp te och sen på’t igen. Mitt huvud behöver luftas.

Det lilla kontoret

Jag trivs väldigt bra i mitt lilla kontorsgästrum. Idag kom den nya stolen också, rumpan och ryggen blev lite glada för det. Och så har solen strålat idag. Snö, sol och -4 grader. Drömväder. Jag gick därför en snabb lunchpromenad för att suga i mig allt ljus jag kan och få frisk luft. Mycket skönt. På köksbordet står en bukett tulpaner och i hallen andra blommor. Rosa. Känns lite hoppfullt ändå, ljus och blommor. Har väl kravlat mig över kanten efter mellandagssmockan. Igen. Antar att det eftersom jag kan känna mig lite glad. Det är bra.

Tulpaner. Det bästa i januari. 

Mitt lilla kontor.

Jobb, kaffe och en snöpromenad

Så haver arbetsåret börjat, med en rivstart. Sex skypemöten, en halv timmas lunch och ett trött huvud senare stämplade jag ut. Lagade köttfärssås och spagetti till kvällsmat och gick en en snöpromenad. I regnsnö eller om det är snöregn, oklart. Blött, mörkt och halt men jag kände mig nödgad till frisk luft och att röra på mig lite grand. Gick dock inte så långt men det tog sin tid ändå.

Måndag. Du kom och du gick. Hejdå! 

Hej mitt vinterland

Så kom vintern till Mälardalen och i morgon börjar skolorna igen. Usel tajming om man nu gillar pulkaåkning, att bygga snögubbar och göra snöänglar med mera roliga uteaktiviteter. Själv har jag dristat mig till att sopa av verandan, bli glad över ett foto på barnbarnet som byggt just en snögubbe och laddar mentalt för att börja arbetsåret 2021 i morgon klockan 08.00.

Hjärtats son fyller år i morgon och vi bjöds på hembakat fika idag. Det blev ett litet kalas, inalles fyra, med avstånd. Vi kom att prata om hur vi anpassat oss, tänker oss för och hur annorlunda det är nu mot när det är som ”vanligt”. Det är skönt att prata med de unga vuxna, de funderar och tänker och jag tycker om att få ta del av deras tankar. 

Vi pratade också om hur den nya ”vanligheten” kommer att se ut och att det alltid kommer vara ett ”före” eller ”efter” Corona.

Ledigheten har gått fort, alldeles för fort. Jag blir liksom aldrig färdig med att vara ledig. Det hänger också ihop med att jag kommer fortsätta jobba hemifrån och att jag saknar att vara på jobbet och kollegorna. Lite skönt ändå att ha fixat en egen plats hemma, jag kan ”gå till jobbet” - gästrummet. På’t igen!

Supersmarrigt fika! 

Städdag och belöning

Började dagen med att göra ÖVNINGEN. Snabbt avklarat och bara det får mig att undra om det verkligen kan hjälpa? Det får jag helt enkel se. Väntan alltså. Är inte så bra på det.

Fick med Hjärtat på att vi behövde städa. Jag dammade och skurade badrummet, han dammsög och vi var klara snabbt.

Jag har tänkt mig pyssla med en grej och till det behövde loppade silverbrickor putsas, det fixade Hjärtat.

När man städat får man fika, det är sen gammalt och vi for till Strömsholm. Vi tog kaffe och smörgås innan vi gick bort till Strömsholms slott och vandrade omkring där en timme. Kyligt men uppfriskande. På vägen hem stannade vi och jag köpte tulpaner. Vita och rosa tulpaner, krispigt och med hopp om ljusare tider.

Just nu väntar jag på att pizzadegen ska jäsa färdigt. Fick en ide om hemgjord pizza så då får det bli det.

Strömholms slott. 

Kanalen.

Tagen på allvar

Idag är det min första ”pensionärsdag”, min första lediga dag med ”förkortad arbetstid för äldre”.

Jag firade med att gå till sjukgymnast och blev ordentligt undersökt och fick 1! övning jag ska göra i en vecka två gånger om dagen därefter nytt besök ned utvärdering.

Förstod inte riktigt alltihop hon sa men drog slutsatsen att jag har ”lata sätesmuskler” som påverkar andra muskler och fästen. Nu ska de tydligen väckas! Hon lovade att väckta, aktiva sätesmuskler inte gör lika ont som lata och jag hoppas hon har rätt.

Dessutom är jag lite sned och belastar fel. Det går också att rätta till. Det kan gå fort eller så tar det tid. Vilket som. Med vanliga ordning tar det tid. 

Just nu gör det i alla fall himla ont eftersom hon ”bråkat” med leder och muskler. Jag har bestämt mig för att ha ett öppet sinne då jag sökt hjälp många gånger men inte blivit tagen riktigt på allvar utan ”ät Ipren i tio dagar”, i omgångar vilket inte har hjälpt alls

Jag hoppar på rehab-tåget!

Det har snöat i natt och snöar fortfarande, stora, lugna flingor. Mycket fint och rogivande.

Mellandagarnas mentala magplask hänger i men har lättat något litet. Står upp för mig själv och de mina, rak i ryggen, bestämt och fast. 2021 är mitt år. Basta!

I sakta mak

Långfrukost, tvättat lakan och kört rengöringsprogram i diskmaskinen. Tömt och städat kylskåpet, gjort ryggövningar och försökte mig på några nya övningar för ökad rörlighet i den onda höften. Mnja. I morgon ska jag till sjukgymnasten, jag får fråga då om det verkligen ska göra så ... ont när man gör rörelserna. 

Långpromenad med efterföljande kaffepaus och gissa min lycka när jag hittade bortglömda pepparkaksmuffins i frysen!

Ska nog vila en liten stund. Var uppe sent i natt och följde nyhetssändningar från USA, chattade med släktingar som bor där och de är oroliga. Ja, det finns det ju anledning till. 

Som av en händelse hittade jag en passande boktitel häromdagen i en loppishylla som jag inte kan låta bli att dela. Det känns som det räcker nu, på många plan.

Kontorsmeck

Idag är dagen då Rosa Husets gästrum även ska bli kontorsrum så jag har sett ut ett skrivbord och en höj- och sänkbar stol för denna onda rygg, skinka och höft. Jag förmodar att det blir en hel hemma-jobb även denna vår så nu fixar jag till det ok för mig.

Har sett ut möblemanget på nätet, beställt och hämtar i drive-thru, coronasäkert. Man tackar för det.

Igår såg vi ett underbart program på svt-play, ”Allan från Flaskhall”. Ett porträtt av en gammal man på sin barndomsgård. Det var min mamma som tipsade om detta då vi båda gillar dokumentärer, gärna levnadsbeskrivningar. Att dessutom slippa reklam är ju en bonus. Ett helt program i sträck, man säger tack och bock för public service.

På västfronten intet nytt

Sov länge, pratade med mamma, plockade undan alla julsaker. Eller rättare sagt, samlade ihop alla julsaker på matrumsbordet för att vilken dag som helst förpassa dem i julkartongerna. Klädde av granen och började demontera den.

Ungefär där ruttnade jag p g a noll hjälp och jätteont i ryggen och stolpade arg rakt ut i skogen. Gick en runda på en timme i solsken, pratade med Bästa Väninnan i telefon och satt en stund vid sjön och njöt.

När jag kom hem var granen i sin kartong och alla julstjärnor nedtagna. Se där. Bra taktik ändå.

Kaffe med kvarvarande lussebulle intogs, sen bestämde vi vapenvila och lagade middag tillsammans. Revbensspjäll med Brysselkål, sås, äppelmos, kokt potatis och en apelsinsallad därtill.

Så gick även denna trettondagsafton. 

Gårdagens fynd. Fågelburslykta. 

Tid

Ännu en hopplös natt vad beträffar sömnen. Svårt att somna, när jag väl somnat vaknar jag av snarkningar eller värk. Gick ned och la mig på soffan, tittade på tv, det tråkigaste programmet jag kunde hitta och somnade till slut. Blev väck 07.30 av Hjärtat som trodde jag försovit mig till jobbet. Suck.

”Nej, jag är ju ledig denna vecka med”!!!!!

”??????

Gick upp och la mig i sängen och somnade bums, vaknade halv elva. Ja. Så har det gått en halv dag. 

Resten av dagen då?

Jag ska hänga med Lilla Systern på promenad och göra mina ryggövningar. Tvätta och städa kattlådan. Se ett eller flera avsnitt av Sweet Magnolia. Tror jag. 

Har plötsligt så svårt att se amerikanska serier, tycker de flesta är dåliga i handling och dialoger, fulla med floskler och stereotyper. Töntiga kvinnokaraktärer som blir ”räddade” av machomän. 

Värst var en film på tv häromkvällen, jag var tvungen att gå ifrån, det började koka inombords. 

Men, det är väl typiskt amerikanskt. Jag får hitta andra produktioner. Gå med i någon filmklubb eller nåt.

Dagens största mission är ändå att försöka bli lite glad. Igen.

Tur och retur

Fysiskt har jag mått bättre idag. På annat plan, inte så bra.

Jag tog mig i alla fall till Lilla Systern, hämtade upp Stora Systern och skjutsade hem henne till Stockholm. Som ”vanligt” stannade vi vid Max i Strängnäs och åt och tankade, energi till både människa och bil. Lite trafik men grått och disigt, som varje gång jag skjutsar hem henne. Vi har hittat vår rutin. Fadern hämtar, jag lämnar. Egentid. Guld värt.

Väl hemma igen kraschade jag i soffan, tände ljus och åt upp rester av alla goda ostar jag fick i julklapp av kidsen. Kommande vecka är jag ledig och det känns bra. Hade nog inte pallat med att jobba.

Hoppas på en bättre vecka. 

Från en soffhörna

I morse vaknade jag vid nio, klädde på mig och gick en långpromenad runt sjön. Det snöade och var vitt på marken, uppfriskande. Halvvägs blev jag yr i huvudet och var tvungen att sätta mig en stund, funderade på om jag skulle ta mig hem men kunde fortsätta, sakta, efter en stund.

Jag lyssnade på Agneta Sjödéns nya podd, två avsnitt, och tyckte mycket om den. Vill höra mer!

Efter frukosten kände jag mig frusen och tog ett långt varmbad. Hur skönt som helst, sen har jag legat i soffan. Mår inte så bra och undrar vart det ska ta vägen, är yr, slumrar, kollar något avsnitt på serie och sover lite till. Har dristat mig till att hänga en tvätt, sen behövde jag vila igen. Vafalls???? Katten håller mig sällskap här i soffan. Vetekudde bakom ryggen och katt i famnen under en filt. Rätt skönt ändå, en dag som nu blev såhär. 

Utsikt från soffan. 

Men nu så!

Summa summarum 2020.  Helt klart annorlunda. Inte visste väl jag vem Anders Tengnell var eller innebörden av social distansering. Att tvätta händerna, nysa och hosta i armvecket och uppföra sig i allmänhet var intet nytt. Enkel livräddning.

Önskan att jobba mer hemma har slagit över till en önskan att jobba på kontoret. Vem kunde väl tro det innan 2020?

Köpstopp p g a att inte gå i affärer fick verkligen ett face, mitt, tills jag kom på att det ju är väldigt lätt att klicka hem saker. Innan detta år var mina internetbeställningar ganska få men det har jag tagit igen. Enkelt, bekvämt och definitivt med avstånd från andra. Nu har jag testat det och tänker mig ett ganska köpfritt 2021. Undantaget begagnat och återbrukat vilket ju passar bra när man har ett gammalt hus, det ska ju passa in.

Den 8 mars bjöd jag mamma med man på middag hemma i huset för att sen gå på konsert. Vi kramade varandra ”Hejdå” efter det och det var den senaste kramen med mamma. De är i riskgrupp och i karantän. Just nu väntar de ivrigt på att få bli vaccinerade och att det ska gå snabbt mot vår då det ju är lättare att ses utomhus. 

Jag har badat, både inomhus och utomhus. Inte trodde jag att jag skulle bli en vinterbadare men så blev det.

Jag tog en ridlektion också och blev fast. Så himla kul att jag nu anmält mig till en nybörjarkurs för islandshästar.  Kören och syjuntan är inställda tills vidare liksom simningen då badhuset är stängt, så att kunna rida i liten grupp känns ju finfint!

Det har gått bra för kidsen vilket ju värmer ens mammahjärta. Alla samtal, funderingar, klurigheter, svårigheter och roligheter vi har haft. 

Det var tänkt att jag skulle hälsa på Stora Systern i Glasgow i mars. Det blev inte så p g a coronan, resan blev inställd och den 30/12 kom återbetalningen som plåster på ”Skottlands-såret”. Den planerade ”bila-genom-Europa-resan” till Kroatien blev inställd och vi åkte ett par dagar till Göteborg istället. Ett par nätter tillbringade vi hos Bästa Väninnan på sommarstället i Onsala. Magiska dagar. Havsbad, räkor, bubbel, sol, prat i massor. En rikedom.

Resten av semestern var vi hemma i vårt älskade Rosa Hus. Sonen förärade vår damm med fiskar och det intresset väcktes. Uthuset målades om. Jag grävde nya rabatter.  Lilla Systern bodde här ett par veckor och även Stora Systern var här. 

I augusti tillbringades en helg i Nynäshamn, mycket trevligt. 

Största Systern mötte kärleken på nytt och flyttade till en gata nära oss 400 meter bort och vi fick ett bonusbarnbarn, en kille på sju år. Nu i juletid då deras  hus har julbelysning, ser vi det genom skogsdungen. Mysigt att ha dem nära igen!

Hösten blev tung. Någonstans i oktober tappade jag fotfästet och tyckte att livet var en centrifug utan mål och mening. En hemska känsla. Humöret lika hemskt och ”fnurra på tråden” med sambon är ett understatement. 

Jag slutade med mitt hormonspray, cyklade som en galning och började meditera.

Sökte hjälp för min höft- och ledvärk men kom ingenstans. Började sova som en kratta.

Ja. Sen blev det jul och firade det bästa julaftonen evver med mina kids. En sån rikedom! Den ska jag spara i mitt hjärta. 

Mellandagarna glömmer jag helst. Livet gav mig en smocka och jag funderar som bäst hur efterspelet ska hanteras.

Annars då? Jo,  2021 är året då jag kommer att

• jobba mindre. Går ned i tid 10% fr o m nu.
• börja rida igen
• gå i aktieskola. Tid är bokad
• utredas angående min höft- och ledvärk. Tid är bokad
• anordna guidade turer i radhuset med sambon. Det är inte rimligt att han inte hittar lika bra som jag. T ex har ”grå skåpet” stått i farstun sedan vi flyttade in och finporslinet står fortfarande i vitrinskåpet 1,5 meter från soffhörnan där han sitter VARJE kväll. Och så vidare ...... 
• öva mer på att ha egentid vilket betyder att ledig tid ska ägnas åt något JAG tycker är roligt. Det är INTE att städa, diska och tvätta. 
• bada varje månad på året
• anlägga de planerade rabatterna och
• krama min mamma

Högst rimliga mål.

2021. Bring it on!

Hejdå 2020!