Orostider

Inte vet jag men att gå runt och oroa sig för saker stjäl enormt med energi. Jag är på en plats just nu när jag känner att det är lite för mycket att hantera själv så jag får hjälp. Digitalt. Den nya tiden. Hemläxor och inlämningar, svar via meddelanden, tack 1177 som ens gör det möjligt. Väntetid att träffa kurator fysiskt är ca nio månader, digitalt tog det en vecka. Det passar kanske inte alla men jag ger det en chans. För femtielfte gången. Kommer behöva det i omgångar tills den dag jag kan sluta jobba, d v s pensionera mig, och rå min tid själv. Nu dröjer ju det ett tag så här kämpas på.

Igår åkte jag hem från jobbet strax före fem, åt middag och behövde gå och lägga mig p g a helt slut. Somnade, vaknade 20.45, drack en kopp te, tittade på ny serie, ett avsnitt och gick och la mig vid 22. Somnade direkt, vaknade strax efter sex och var … lika trött som igår kväll. Har jag ens sovit?

Det är DRÄNERANDE med denna trötthet. 

Idag jobbar jag hemifrån, har skrivjobb så det passar bra, efter jobbet har jag en dejt med min frisör. Det blir skönt att bli av med ”pälsmössan” som tornar upp sig på huvudet från ena dagen till den andra. Känns det som.

Vi tar ett varv med onda foten när jag ändå är igång: två veckor med antiinflammatorisk medicin som nu väckt magkatarren till liv igen så nu medicin för det också. Hoppla hej.

Försöker tänka positivt, gör verkligen det, och se det fina i tillvaron.

Som att jag förhandlat ned tv- och mobilavtalet till hälften, att jag satt in extra pengar på gemensamma kontot så kan julslingan på gärdesgården lysa upp detta kompakta mörker utan att andra halvan gormar över elräkningen.

Att Stora Systern blivit av med ställningen på benet och nu tränar på att gå igen.

Att jag ska på kalas på fredag och fira fina tjejernas Stora och Lilla Systerns födelsedagar och att jag är ledig på fredag. Tjoho!

Over and out.

Julbord, juleljus och pynt

När vi var i Spanien i september kläcktes idén om att äta julbord på lokal tillsammans. Det kändes ju himla avlägset då men innan man vet ordet av.

Idag var det dags.

Jag hade bokat bord på Sundbyholms Slott, ett mycket fint ställe alldeles vid Mälaren, nio vuxna, två barn. Minsta barnbarnet var lite krasslig och fick stanna  hemma. Ja. Med barnvakt.

Det fanns mycket gott att välja på och det var supertrevligt. Vi var där redan 13.30 vilket visade sig vara en perfekt tid. Inte så mycket folk, fint och trevligt bland serveringsfaten och alldeles lagom ljudnivå. Barnen fick julklappar från stora säckar som låg under granen, perfekt pyssel innan middagen drog igång. Först glöggmingel, sedan julbordet och det hela avslutades i källarvalven med ett gigantiskt gottebord. Nöjda, glada och mätta åkte sen var och en till sitt. SÅ glad och tacksam för att vi kunde göra detta tillsammans. Fin avslutning på helgen.

Ett julpyntat slott.

Största Systern med familj har pyntat utanför sitt hus. Yes. Det syns hem till oss! 

Vips, fredag

En fredag utan simning. Kompisen är på annat. Urinvägsinfektion och trötthet. Ingen bra kombo. Jobbar hemifrån idag, tända ljus, julmusik på radion och en katt i knät. Ganska skönt faktiskt.

I veckan har jag köpt en lång, röd täckkappa på tema ”färg för fan”. Det är allt bra mörkt nu och som lök på laxen har snön smält bort och hur blir det i november då?

Just det.

Mörkare ändå och blött.

Ska gaska upp mig med Idol-finalen ikväll. Är helt nördig på Idol, tror sett alla säsonger och så gott som alla avsnitt. Kommer jag då ihåg vem som vunnit när? Vem som ens varit med??? Hm. Inte så very much faktiskt. 

Av det kan man dra slutsatsen att jag är närvarande i nuet. Eller nåt.

Trevlig helg. 

Så började veckan …

… med snöfall, urinvägsinfektion och så detta mörker. Fast ljusare med snö, men ovanligt mörkt. Kanske för att det är en ovanligt skruttig dag.

Mest skrutt för att jag inte kan rida p g a urinvägsinfektionen p g a ont och känner mig sjuk.

Vissa dagar känner man direkt man vaknar att de brakar åt fanders, spelar ingen roll hur man än försöker, man kantrar.

Hjärtat försökte muntra upp mig nyss med att ”det är ju fotbolls-VM på tv”. HAHAHA. Ja. Men DET muntrar ju upp vem som helst. Fotbolls-VM i november. I Qatar. Hurra?!?? Not. Ur led är tiden och tack gode Gud för att det är en annan dag i morgon och att jag hittade en gammal kexchoklad längs bak i skafferiet. (Vem glömmer ens bort sånt???)

Over and out! 

Favorit i repris. Blä åt denna dagen. 

Lite bakochfram

Igår var det Internationella mansdagen. Jaha. Och jag orkade inte vara en stor människa utan kände bara att det är mansdagar 364 dagar om året så jag kunde inte bry mig mindre. 

Naturligtvis helt ”fel” men jag är, faktiskt, just nu, ganska uppgiven och trött på de strukturer som styr och ja, jag orkade helt enkelt inte. Yeah, till alla er som orkade heja igår. Jag tog en paus.

Istället ägnade jag mig åt 

Världstoalettdagen, läste på och gav ett litet bidrag. 

Rockaden hemma, den stora ommöbleringen, blev klar. ”Nytt” i uterummet, nytt i matrummet, jag blev supernöjd. Ytligt, javisst, men redan på kvällen intogs middagen vid nya matbordet och vips, hade det gått flera timmar av prat och diskussioner. Har längtat efter det, nu blev det ett rum att umgås i igen. 

Idag vaknade vi till lite snö, en annan känsla direkt. Julgardinerna är uppsatta både i köket och uterummet, kanske lite tidigt men jag tänkte ta det easy peasy och inte stressa mig fram till jul. Wish me luck!

Förberett i uterummet.

Kvällsmys i uterummet.

Vid det nya middagsbordet. Det blev en fin plats.

Att bli bjuden på middag

Igår hämtade Store Bror med sambo mig och vi åkte till Västerås. De ville bjuda på middag för att fira min 60-årsdag, de var inte med i Spanien. Det fick de så gärna och så trevligt att ha utspritt firande, det är kalas lite nu och då. 

De hade bokat bord på Locavore, en asiatiskt restaurang som ligger på våning 18 i Steam Hotel. Magiskt vackert, magiskt gott och vilken kväll det blev! En femrättersmeny, rätterna var lagom stora och vilka smaker. Personalen var supertrevlig, varje rätt presenterades noga och vi fick instruktioner hur man skulle äta, vilken ordning doppa i olja m m. En annan MYCKET trevlig sak var att hela måltiden inleddes med en ritual, varma, fuktiga handdukar att tvätta händerna med. Det kändes fräscht och uppfriskande.

Vår servitris var mycket uppmärksam, till desserten ville de bjuda på Sake, sprit. Vi tackade artigt nej, vi ville inte ha alkohol utan fick en god, stark, fläderdryck istället. Och, till desserten, mangosorbet med chili och kokos, skulle det vara kokosgrädde med ngn sprit i. Hon avstod att lägga det på vår dessert och det uppskattade vi. Den var mycket god ändå!

Det var verkligen en höjdarstund att hänga med Store Bror och hans tjej, så mysigt att ha tid att prata bara vi.

Vi åkte i deras nya bil, Store Bror körde, och ja, jag grät en skvätt i baksätet där i mörkret. Lyckogråt, för att så mycket har löst sig för honom. För fem år sedan var situationen en helt annan och här är vi nu. Man ska inte älta, men vi mår bra av att påminna oss då och då för att uppskatta det vi har. 

Så somnade tant mätt, nöjd och happy.

Idag ska jag luncha med en kamrat från en annan av regionens verksamheter. Vi jobbade ihop hela förra året i ett stort projekt innan jag klev av det i början av detta år.

Kan vara ett av mina bättre beslut, om det en annan gång. 

Luncha ska vi och det ser jag fram emot.

Mat och fint sällskap ger guldstunder i vardagen.

Västerås från våning 18.

Rätt nr 4. Minns inte namnet, bara hur det smakade, magiskt gott.

Delar av mitt dreamteam. Värmer i hjärtat.

Tisdagsbestyr

Igår red jag. Som vanligt väldigt skönt, roligt och trevligt och det är en sån skön känsla i kroppen efteråt. Det gick dessutom väldigt bra så jag var glad också.

Det gick dessutom bra på jobbet med, hade en visning av ett dokumenthanteringssystem och jag tror åhörarna var nöjda. Det kändes så.

Sen kom jag hem och det blev grus i maskineriet. Vi hade gjort upp en plan över möbelrokaden här hemma igår och när jag kom hem idag var den som bortblåst och en ny plan var satt i verket. Kan tyckas som en skitsak men not. Inte för mig. Jag rår inte för det, ändrade planer kan rubba mina cirklar oerhört. Det blir fel. 

Så. Upp som en sol och ned som en pannkaka blev den här dagens feeling. I morgon är en annan dag. 

Hrodur visar precis som jag känner idag: blä!

När man råkar ….

… köpa ett nytt matrumsmöblemang. Det ska göras en rockad här hemma. Utemöblerna i uterummet ska flytta upp på loftet i uthuset. Matrumsmöblemanget, med bl a den gamla vita kökssoffan ska flytta ut i uterummet. Nytt bord med sex stycken stolar ska därmed flytta in i matrummet. Och alles ska vara klart till jul. Tänkte jag.

De nya möblerna kommer på tisdag och får bo i garaget så länge för vi måste verkligen ta ett steg i taget. Nu har jag tänkt ut hur det ska gå till och den stora rensningen har börjat. I uterummet står en svart skänk som ”någon” fyllt med saker och då skänken ska pensioneras behövs pryttlarna tas om hand. Sparas, skänkas eller slängas? Det är frågan!

Fredag med fotproblem

Äntligen fredag. Dagarna går fort, mycket på jobbet, mycket hemma. Kunde inte simma i morse p g a tidigt morgonmöte och sen kom jag ur spår, kom aldrig iväg.

En orsak är också en ond högerfot. Seninflammation. Visste inte ens att det fanns men det vet jag nu och det gör jätteont! Svårt att gå och antiinflammatoriska blev helggodiset. Har vaknat flera nätter p g a värk och nu hoppas jag att det kommer ge sig. Överransträngning  av fot var domen. ???? Bara så där? 

Nåja. Fick snabb hjälp och det tackar jag för.

Så då kommer vi fram till helgens planer som nu reviderats från lite galej till att ta det väldigt lugnt. Virka snöstjärnor, kolla serier, vila och baka lite. Det kan man ju göra sittandes. Helg är i alla fall skönt.

Äntligen, sol i sikte

Sen sist:

Har haft en gammal vän på övernattning. Hur roligt och mysigt var det då? 10 av 10. Både att träffas igen, 10 år sen sist, och att få piffa till gästrummet. Hennes son har flyttat till Eskilstuna och det innebär ju att vi kan komma till skott med att ses då och då när hon är på besök!

Efter det uppiggande mötet hade jag ledigt förra fredagen och for till storstan, Bästa väninnan. Vi roade oss med att se Björn Skifs på Hamburger Börs och det blev en synnerligen lyckad kväll. Är inte precis bortskämd med att vara ute på krogen så jag hade kul.

Hann ju med att träffa Stora Systern förstås som så lämpligt fick leverans av stor soffa på söndagseftermiddagen. Efter lite övertalning bar budkillarna upp soffan och det var tur för oss. Äldre dam och yngre tjej med ena benet i låst ortros och kryckor. Inte bästa tänkbara förutsättningar så de förbarmade sig. Resten fixade vi galant och vips, nåja, stod ny soffa på plats.

Sen. Vi åkte till Vattenverket, mysigt ställe på Lidingö och där fick jag en sån skön höstkänsla. Lite urrigt väder, vi åt varm soppa och därefter kaffe med smarriga bullar och mörkret sänkte sig utanför. Inne c vi ar det ljust, varmt och ombonat. En perfekt hösteftermiddag.

Väl hemma igen har allt rullat på. Lite gladare, kanske något piggare framförallt idag när solen skiner.

Ridlektion och klangmeditation har varit denna veckas kvällsaktiviteter. Ikväll tänker jag ligga i soffan med katten på magen. Balans.

En jobbgrej fick mig sånär ur balans. vaknade häromnatten med ångestpåslag men rabblade för mig själv:

”Du kan inte göra något mitt i natten” 

Nä. Man kan ju inte det och den där känslan är inte kul. Det satt i även på morgonen och jag tog tag i det direkt istället för att ducka. Och si, det löste sig efter mycket vånda och besvär. Klappade mig sen på axeln och sa högt till mig själv att jag klarade det bra. 

Ups and downs. Sannerligen. Det ÄR lättare när solen skiner!

En fin dag

Igår tog jag ut en semesterdag och var med storkillarna hela dagen. Vilken energikick!

Vi började med hotellfrukost och de små liven åt pannkakor, våfflor, nutellamackor och äggröra med stor aptit. Mycket uppskattat och trevligt innan vi gick till bowlinghallen för spel. De har tur, killarna, för är jag med slipper ju någon av dem komma sist. Det märktes att det var höstlov, alla banor var fullbokade och ungar överallt.

Efter timmar inomhus behövde vi vara utomhus och tillbringade en lång, lång stund i en väldigt rolig lekpark, ”Upptäckten”. Mycket att utforska, klättra på, uppleva, se och göra. Jag hoppade studsmatta, det var längesedan och tja, lite si och så med balansen kanske. Det där skulle en behöva träna på …

Vi blev ju hungriga till slut trots dem bastanta frukosten och det blev hamburgare till lunch. Vi avslutade utflykten med att tända ett ljus hos mamma innan vi åkte hem till Rosa huset, slängde oss i sofforna och vilade. Pojkarna vilade i ca en kvart, jag var något segare men vi spelade spel tills de blev hämtade. Då öste regnet ned och gissa om var glada över vår fina förmiddag i strålande sol!

När de gått sov jag en stund. 

Dagen avslutades med middag hemma hos pensionärskollega tillsammans med ytterligare en pensionärskollega. Det var roligt att ses igen och idag har jag träningsvärk i skrattmusklerna. DET var längesedan och en skön känsla. Imorgon ledig igen. En lyx-vecka.

Bowling …

… bus och lek.

Tiden läker. Eller nåt.

Jaha. Det har gått en vecka nu sen senaste inlägget. En ganska jobbig vecka, så där som det blir när mörkret sluter sig kring en och flåsar i nacken:

”Det är ingen mening med något, bara så du vet”.

En kämpar emot, somliga stunder med näbbar och klor för att hitta en framkomlig stig i förvirrat, meningslöst tillstånd.

Tårar, oroliga sovstunder, fulgråt, irriterade moments, meningslösa gräl med den som borde stå en närmast, gräl som inte leder någonstans utan bara urholkar stenen tillit. När allt, ALLT, känns övermäktigt och på ren svenska 

Va’ fan!

Då.

Kändes solen värma helt plötsligt och är det inte lite fint här ändå? 

När DET släpper taget och jag känner tillvaron uthärdlig igen. Hopp. Det finns ta mig f-n hopp ändå.

När allt som rusat runt i kroppen, sorg, övergivenhet, övermäktighet, förväntningar, besvikelser och längtor stillar sig och visar sig en och en. Det blir liksom lite lättare då.

Och att gråta stilla med huvudet lutat mot en varm och trygg häst är rena medicinen och borde kunna skrivas ut på recept. 

Livet. Jag vet. Och så gick jag en lång promenad i oktobers sista solstrålar och kände. Jag är här. Jag ÄR här. Rätt fint ändå.