Vandra vidare........

Eftermiddagen haver spenderats på fik i strålande sol och trevligt sällskap. Ett himla trevligt sätt att tillbringa en fredagseftermiddag på. För att inte tala om just det här fikets räkmackor. Går INTE av för hackor.
PLANERING var ordet för dagen. Kanske inte just min bästa gren, men absolut en av mitt sällskaps starka sidor och då är det ju bara att hänga på.
Vi pratar vandring här. FOTVANDRING. Långt. Typ sex timmar. Har bestämt mig för att utmana mig själv (haha, som inte varje dag är en utmaning.........) med att hänga på en van vandrare. Hon har lovat att ta det lugnt med mig som är novis och eftersom jag litar på henne så
"JA, JAG vill följa med på vandring".
Hoppla hej. Så. 3 november ska tant ut och gå. Jättelångt. 4 november har jag bokat fotvård. Har lovat mina tassar det så har de lovat att hålla hela vägen. Deal!

Traditionen bjuder!

Jag har fastnat för Hollywoodfruar. Japps. Något så banalt och ytligt ägnar jag mig åt. Lite skönt faktiskt. Tills Gunilla Persson klev in i handlingen. Nu har jag ju förstått att det är fler som reagerar på hennes framfart bl a med sin flicka och man kan ju undra om det är ett spel för gallerierna eller är hon sådär korkad????
Hon framstår inte som den bubbligaste drickan i backen och det BEHÖVER man ju inte vara men detta?????? Om det är på riktigt är det för j-t.
Finns det inga "prussiluskor" där i Americat? Ingen Kling och Klang???
Nej. Jag tänker inte sluta titta. Jag ska sitta där vareviga måndagskväll och ygla mig över G Persson och stackars dottern, njuta av Maria M och vara sådär ytlig. 1 timme i veckan. Sen lovar jag att äta min gröt, göra mina rundor i spåret, tanka grönt, återvinna mjölkkartongerna och bara köpa ekologiska ägg.
Först ska jag slutföra dagens mission: Äta upp alla pepparkakor i årets första inköpta pepparkaksburk! En kär tradition i månadsskiftet september/oktober.

Lycka är........

 ......... när en "borttappad" syster blir en återfunnen syster och frågetecken blir till utropstecken. Det toppar man med en eftermiddag drickandes kaffe, kaffe och lite mer kaffe. Mycket har vi att ta igen. Mycket ska vi ta igen. Kvar på bordet står nu en alldeles underbar blombukett från bästa blomaffären. Somliga dagar är helt enkelt toppendagar!

När man kommer..........

...... halvvägs in i ett projekt och upptäcker ett annat och överger det första. Då. Ser det ut så här i öfvre hallen. Och i klädkammaren. Sen kom jag på att jag tackat "JA" till en målarkurs i helgen och därför inte kommer hinna göra något åt varken det ena eller andra som jag tänkt då utan helt fräckt bara tänker överge familjen i röran.
Osäkert dock om de ens uppfattar att det är "rörigt". Vi har nämligen lite olika definitioner på det.
Enligt tonåringarna tror jag att "rörigt" betyder att när något man förväntat sig ska ligga still på golvet, under sängen, på stolen, i trappen rör på sig, då kanske, om utifall att, maybe, det görs något åt saken. Men bara kanske. Annars ropar man högt som bara den på NÅGON som får försöka identifiera det som rör sig. Kan vara ett f d äpple, bortglömda mellismackor eller tja. Helt enkelt oidentifierbart. Fast RÖRlIGT.......... (uäääääärk).
"Mina" projekthögar ligger dock alles still. Jag vet med säkerhet för jag har stirrat på dem i flera dagar. Helt i "ovägen" för alla utom för mig. Jag får helt enkelt blunda, det kom annat i vägen!

Kläder o prylar "på väg" från öfvre hallen till någon annanstans i radhuset.
Jojo. Haver väl städat i röran ändå va?! På golvet en klump vaccumförpackade
sommarkläder som vilken vinter som helst ska göra altandynorna sällskap på vinden.

Projekt "halvägsröj i klädkammaren". Stege finns. Lucka i taket finns.
Brun dörr finns. Tur att man kan stänga den då!

Gott nytt år!

Eftersom det här då och då blir en renoveringsblogg kan jag meddela att nästa projekt är under anfall. Samlar bara lite kraft. Rent av MYCKET kraft.
Nu är det klädkammaren som står på tur. Inbillar mig att får jag bara lite snurr, ordning och reda och världsafint där inne så kommer resten av övervåningen att gå som en dans.
Sen var det där med "före-bilder".
Frestande. Skulle ha gjort. Nu "glömde" jag det. Eller så tänkte jag bespara resten av världen mitt totala klädkammarhaveri. Räcker om jag vet om det själv så att säga.
Nu har jag hunnit halvvägs. Kartongerna är bortsläpade, de fjorton gamla täckena redan slängda och så tog sopsäckarna slut. Om bara en liten, liten stund kanske det har kommit nya säckar hem och jag får äntligen, äntligen plats att komma in och kravla mig upp på vinden för att bli av med altandynorna?!
I rena yran kanske jag slänger sommarkläderna anno beach 2005 ............ som dessvärre aldrig har passat sedan dess. Där tänker jag inte ens leva på hoppet. Nya storlekar stunder har randats och lär så förbli....... Nä. Bort med det gamla och in med det nya. Lite Gott Nytt år på mig i förskott liksom!

En RUT till mig!

När man kommer hem från jobbet så här på fredagseftermiddagen och känner sig trött och sliten. Och "NÅGON" har storstädat i radhuset. DÅ! Blir man glad!

En ros!

Den här bloggen verkar nedlagd ibland. Det är den inte. Innehaverskan haver dock titt som oftast fullt IRL och lyser därför med sin frånvaro.
Därmed inte sagt att blogginlägg inte ständigt poppar upp i skallen på min färd mellan jobb, arbetsträning, skolmöten, försäkringskassemöten o s v. Men de stannar där. I huvudet. Skaver lite och vill ut. Egentligen. Då sitter det ju som en smäck när jag idag på ledig dag oförskräckt struntar i tvätten och disken och kastar mig in i bloggvärlden igen och får en sån här:

Från Den hemska tvillingen kom den här fina rosen med motivering:
....."Och så Cina i Cinas Låda. För att hon som så många mammor kämpar, kämpar och vägrar att sluta kämpa. Jag hoppas att du vet Cina, hur jävulskt stark du är och hur glad jag är för dina framgångar och hur dina motgångar smärtar mig".
Och från Spader Madame too:
"Livet. Universum och allting. Finfin. Det skulle inte förvåna mig om där finns en och annan tatuering också".

Vad säger man då? När någon tänker på en så? Blir man glad?! JA! Det blir jag! Jätteglad!
Jag ska nu svara på 5 frågor, länka tillbaka till den som skickade awarden till mig (done) och skicka vidare till 5 bloggare som har mindre än 100 läsare men som borde ha fler än så!! De ska i sin tur länka tillbaka till mig och skicka vidare till 5 bloggare som...osv. 
 
Varför började du blogga?
För att ha något att göra när jag var hemma och sjukskriven på heltid för depression och utmattning. Det var min kontakt med yttervärlden en lång, lång tid när jag inte kom utanför radhusdörren. När jag blev bättre och kunde ta mig ut i verkliga verkligheten var jag redan fast och sen. Tja. Det går av bara farten. Eller inte med tanke på att det här just nu är en onsdags- och lördagsblogg....... Men vilken dag som helst så........


Vilka bloggar följer du?
Blandad kompott. Se listan "bröve".


Vilka favoritfärger har du?
Den röda tråden hemma hos mig är ju sedan länge uppdagad som SVART men jag har en förkärlek för lila, blått och rött.


Vilka favoritfilmer har du?
Himla många. Mest beroende på att jag somnar så lätt och tycker att filmerna är som nya.....hela tiden.
Några filmer har jag lyckats se från början till slut och gillar skarpt: Little Miss Sunshine, Pretty Woman, Broarna i Madison County, Into the Wild, Det stora blå och I rymden finns inga känslor. Då höll jag mig vaken!!!!!

Vilket land drömmer du om att besöka?
Jamen jag vill ju åka och hälsa på Stora Syster "over there", i USA. Kommer för övrigt inte bara vara en dröm utan högst verkligt nästa sommar.
Israel och Palestina. Låter kanske högst overkligt men jag vill dit. Och det går att åka dit. Hyser någon förhoppning om att få ett vidare perspektiv i andligt tänkande. Eller nåt!


Så ska man skicka awarden vidare. Inte helt enkelt. Den har ju figurerat i bloggvärlden ett tag nu. Asch. Jag KAN inte. Gilla den! Hämta den! Det är kul att svara på frågor!

Lördagsplaner

Lördag. Tänker mig att putsa fönster. Gå 2,5-kmspåret. Äta middag med Bästa Väninnan och Fästmannen. Skypa med Stora Syster borta i Santa Monica. Bra lördagsplaner tycker jag. Har inte kommit längre än till kaffet men man måste ju börja någonstans!
Veckan försvann bara, var på kurs med övernattning med jobbet. Sviter av det är ont i knävecken????? Ja, förutom alla bra seminarier, diskussioner och information vi fick, så gör det ont i knävecken. Inte kan det väl ha att göra med att jag dansade i högklackade sandaler? Va? Hade vi "dansseminarium" också? Japps. Ytterst frivilligt men jag var på. Är det nåt jag gillar så är det att dansa. Gör man det sällan och i högklackade sandaler får man ont i knävecken. Ny erfarenhet. Men så har jag ju aldrig varit på dans när jag är så här "gammal" heller. Nu vet jag!

En strumpa eller två gör ingen höst.......................

Mittiveckan får jag ett utbrott för att Newbodykatalogen är borta. Spårlöst. Egentligen gör det mig inte ett endaste dugg, de människor jag känner är sparsamma och har kvar strumpor, kallingar och linnen från i höstens försäljning. Men jag blir sur i alla fall. När så någon säger att den väl låg på golvet och skräpade och därför blivit undanlagd blir jag ännu surare. How come? Antagligen därför jag för tillfället är utrustad med tidernas teflonminne och det jag inte ser, finns inte. Och försäljningen ska redovisas ............ om en timme. Attans! Så går priset till den mest "ohjälpsamma mamman" i laget ånyo till mig. Högljutt brukar utnämningarna ske också. Av den mest hjälpsamma mamman i laget. Och aldrig mötas de två....................!

Höstigt

Helgens planer att göra nada, nothing at all förutom att slappa och njuta av tillvaron håller. Hittills. En tur i finvädret gjorde gott. Jag tillhör ju den skara människor som älskar hösten. Tycker att det är vackert nu, lättare att andas den klara, krispiga luften och inte så kravfyllt. Nä. Det börjar bli lugnare nu. Det gillar jag!

Finally, del II

Det GÅR att få rätt mot Försäkringskassan och det ska jag också njuta av den här helgen!
Min överklagan gick igenom och jag kan nu fortsätta min rehabilitering som det var tänkt från början. Hurra för det!
Nästa delmål är att jobba 50% fr o m 1 november och jag ska nu arbetsträna från 25% arbete upp till det. Lägga på timmar lite i taget. Dumdidam..... trala....la......*vissel, vissel* ...... trala la....
Nu var det planen alldeles från början men det påstods plötsligt att det var emot FK.s regler. Det var det alltså inte, det har jag papper på, så nu kör jag!
I morgon är det fem år sedan jag blev sjuk, ingen särskilt rolig årsdag att minnas men jag är glad att jag kommit så här långt. TID. Jag behöver tid. Det jag trodde skulle ta en vecka har tagit....... betydligt längre tid.
Idag är det lördag och när jag skulle hämta tidningen i morse slogs jag av tanken att jag gick lite sakta och faktiskt såg mig omkring. Andades in och kände efter hur det kändes. Sånt gjorde jag aldrig innan jag blev sjuk. Så var jag så frisk då? Egentligen?
Nu är det inte flera kilometer till min brevlåda. Närmare bestämt ca 10 meter och det var det här jag såg:

Finally!

Säger som Gert Fylking! Äntligen! Äntligen är Store Brors rum klart och det återstår bara lite piff och fix. Det där roliga. Det där som gör att man faktiskt orkar med hela långa vevan med det erbarmligt tråkiga u.n.d.e.r.a.r.b.e.t.e.t.
Helgen ska jag ägna åt att vårda ömma muskler, sköta om en trött rygg och njuta av att det är klart. Kanske sköta om bloggen lite, läsa hos er, läsa den där boken som ligger på nattduksbordet som jag inte orkat titta i eftersom jag somnat nästan innan jag landat på kudden. Så får det bli!

Här startade vi. I ett "jag-flyttar-till-andra-sidan-jorden-rörigt rum.

Riva, riva, slita, slita............................ (favorit i repris)

Nästan färdigt. Klart att assistenten ska vara med på bild.
Och ja. Golvlisten sitter numer bakom rören. Snyggast så!
Visserligen höll jag på att orsaka totalt haveri i fjärrvärmen men det är smällar man får ta.
Även en elementpackning går att flirta med så att den till slut, snällatackolov sluter tätt igen................

Idag. Återstår lite piff och fix vilket Store Bror tycker är HELT onödigt.
Han har sin dator. Piffat och klart helt enkelt!

Framåt!

Det här renoveringsarbetet går framåt. Mycket pyssel är det. Men nu är bland annat fula fönstret ett fint fönster igen och minsann klämde jag inte dit nya tätningslister också! Vuxenpoäng på det?
Resten då? Jomenvissteresåatt tapetrivarmuskleran gjort sitt. Spackelmusklerna sitt. Slipaskarvarospackelmusklerna sitt. Ungefär där ångrade jag mig och letade efter hantverkare på Gula sidorna. Gula sidorna???? Nä. Jag googlade.
Sen sansade jag mig, drack ännu mer kaffe, fick hejarop från Älsklingen och Facebook så ....... the show must go on!
Slutet på projektet kan skönjas. Om jag kisar lite med ögonen så, absolut!


Vad har man en katt till om inte för att hon ska "hjälpa till"?????




Riva, riva, slita, slita! För att inte alldeles tappa stinget klistrade jag upp en tapetbit
på väggen. Bara för att behålla illusionen om hur det ska bli. Sen.



En "akvariebubbel-tapet" som fondvägg. De övriga väggarna ska, vilken dag som helst, målas grå.



Nu ska inte jag på något vis ta åt mig hela äran för Älsklingen är synnerligen involverad.................




...... fast sen försvann han visst!



Dagen idag är en målardag..................

Renoveringsblogg???

Nu skulle det här kunna bli en renoveringsblogg helt enkelt. Det finns gott om tänkbara objekt i radhuset, för att inte tala om själva radhuset självt. Men jag får inte till det med före- och efterbilder. Glömmer bort att fota ju! Mitt i stöket, med rivna tapetbitar upp till knäna kommer jag på:
"Skulle ju tagit ett kort"!
Har helt enkelt inte tid utan koncenterar mig på att få bort tapeterna. Check. Spackla. Check. Slipa det spacklade. Ja. Efter att det torkat. Check. Hosta, hosta, hosta för att munskyddet inte hjälpte så värst. Check. Skrämma slag på ungarna på gården som genom fönstret får syn på mig iförd skyddsglasögon, munskydd, sjal kring håret och målarkläder. Check.
Sen blev det lördag.
Målardagen. Fula fönstret ska bli fint fönster. Fula dörren ska bli en fin dörr.
Ute skiner solen.
Vad gör ni idag?

En fråga bara

Efter en galen vecka tänkte jag att den här sången kunde vara något för mig. Eller så. För visst undrar jag!