Ring ut det gamla

Året som gått har bjudit på det mesta. Bröllop, begravning, sorg och glädje. Resor, äventyr, en massa jobb, träning, simning, soffhäng och så klimakterieresan. Den där som slog till i somras och vände upp och ned på mig och sen är ingenting sig likt. Typ. Hur man återerövrar sig själv? Inte en aning i de mörkaste stunderna men emellanåt glimrar jag till. 

Alla kidsen är nu utflugna och med det inträder en ny fas i livet, vilket också kräfva lite träning känner jag. Som att inte handla hem så mycket mat, att tvättmaskinen får köras halvfull och diskmaskinen??? Ska den fyllas innan körning så tar det lite tid .... att alla pryttlar, kläder och annat som strösslas omkring beror på mig, ingen annan att skylla på. Och så den där tystnaden! Som ljudkänslig borde det ju vara högtidsstunder i tysta radhuset men det är FÖR tyst. Som att själva livet är borta. Det är det ju naturligtvis inte, det pågår i allra högsta grad men inte så det hörs hos mig. Nåväl. Tidens gång, de är utflugna och jag är i trygg förvissning om att vingarna bär. 

Nyårsafton firas i Göteborg med Hjärtat. Lugnt och fint på hotellet. Precis som jag önskar att nästa år blir: lugnt och fint.

Gott nytt år! 

Julkoma

Så haver en jul passerat och summa summarum en väldigt trevlig, mysig, lugn och julig jul. Har haft förmånen att träffa alla i mitt dreamteam utom ena svärsonen som firade på annat håll men julhälsningar hanns ju med. Bingolottos uppesittarkväll, kyrkan på julafton, juldagen hos mamma och titta på julfilmer på tvn på annandagen samt sova i soffan i omgångar. Slut som artist. Idag och i morgon står det återhämtning på agendan och nån av dagarna ska jag simma. Det är en plan. God fortsättning!

När det ekar tomt ....

.... i lådan är det full fart i verkliga livet. Jobbet, hemmet, släkten, vänner, mig själv, jobbet, hemmet, släkten, vänner .... Det här som kallas livet. Någonstans mitt i är jag och hela hösten har jag haft som skav inombords utan att komma på varför. ”Varför” är kanske inte ens viktigt utan hur skavet hanteras. Ja. Och hur hanteras det då???? Olika, är svaret. Ibland går det bra. Ibland mindre. Bra. Befinner mig på en punkt i livet där jag faktiskt inte riktigt känner igen mig - klimakteriet med vad som hör till och i vanlig ordning kör vi hela batteriet med humörsvängningar, vallningar, frysningar, skav och sömnlöshet. Hjärtklappning, illamående och så lite mer värme. Utflugna barn, stressigt på jobbet men bilen går bra. Va? Hur ska man vänja sig??? Måste man? Vem blir jag när det bara är jag och katten i radhuset? Nu vet jag ju vem jag är helt bestämt men allt känns så annorlunda och ovant. Och väldigt tyst. Jo. Det är klart att det är skönt. På sitt lilla vis men det är ju så ovant. Laga mat. Till en person. Vet ni hur tråkigt det är eller i alla fall ovant för vad ska jag laga för något ??? 

Jag vet. Man behöver bara vänja sig vid den nya tiden. Och snart är det jul och jag är ledig till 2/1. Oceaner av tid känns det som nu!

Insikter

Så har jag avverkat ännu en eftermiddag i soffan p g a migrän. Jag hann jobba en dag efter en weekend i Wien. 

Wien var som alltid så här års: trevligt, mysigt, lugnt och juligt. Vi landade klockan nio i fredags morse, tog oss med snabbtåget in till stan, åt frukost för två på ett av stadens  äldsta kaffehus. ”Frukost för två” kan räcka till fyra och så ett glas bubbel till. En kort promenad till hotellet efter det för att lämna väskorna men vårt rum redan klart och vi hade överraskande nog blivit uppgraderade från dubbelrum till juniorsvit. Som en trevlig gest från hotellet eftersom det var fjärde gången vi bodde här. Glada och väldigt nöjda vilade vi ut ett par timmar, så stort att man kunde tappa bort varandra där i sviten men jag höll koll på Hjärtat, jag. Eftermiddag och kväll tillbringade vi på julmarknader och överallt glimrade och sprakade det juligt.

På lördagen hittade vi ett fjärilshus att besöka och på kvällen var vi på klassisk konsert i St Peterskyrkan. Makalöst vackert och mäktigt! Söndagspysslet blev konstutställning av Monet och efter det behövde vi kaffe och bakelse. Just det är tämligen lätt att hitta i Wien och sen åkte vi hop on hop off-buss allt vi orkade tills det blev becksvart och avslutade dagen med gulaschsoppa serverad i brödbulle på ännu en julmarknad. I måndags åkte vi hem efter ännu en dags äventyr i stan. Matmarknad, finshopping och .... det finns hur mycket som helst att göra och hela tiden upptäcker vi nya saker, platser att utforska. Spanska ridskolan t ex har vi aldrig hunnit med. Vi lär återkomma.

Igår jobbade jag i Nyköping, idag kroknade jag vid lunch i migrän. Priset liksom. Tröttsamt. I morgon ska jag till jobbet igen, första gången i nya lokaler. Spännande och håller tummarna att det blir bra. Det blir bra. Vi säger så. Allt blir bra. 

Dränerad

Att jobbet ska flytta, avveckling av ett bolag och allmänt rörigt på jobbet dränerar mig. Efter en arbetsdag känner jag mig gråtfärdig av trötthet och jag vill bara hem till tyst och lugnt. I måndags kväll övade jag med kören, igår träffade jag Hjärtat och ikväll kurar jag i radhuset med tända ljus, te och en gosig katt. Tanken var att åka och simma efter jobbet men kroppen och knoppen sa ”nej”. Så jag åkte hem.

I morgon väntar en duvning med bindvävsmassage, det gör ont men gör gott. 

Sömnigt

Den här bloggen för en tynande tillvaro emedan innehaverskan stretar på i ett grått november. Helgen tillbringades dock i Stockholm tillsammans med Stora Systern och vi hade en riktigt härlig helg trots grådimma och duggregn. Har dessutom varit på after work med en kollega, sett musikal, varit på Pinchos med Hjärtat och lite till. Det går ingen nöd på mig. Egentligen. I huvudet brottas jag med en miljon tankar som icke låter sig fångas och jag önskar lite lugn och ro i tankeverksamheten. Verkar lönlöst för tillfället. På fars dag var jag ledsen för jag saknar min pappa och en annan pappa men det är mest varje dag och var inte så förknippat med just fars dag. 

Världens peppigaste inlägg? Knappast. Boostar mig med färgrik mat, fly mig grönkål, granatäpplen, gurkmeja och andra färgglada matvaror i rader. Och så den där spirulinan, algerna, som smakar som fiskmat luktat men jag härdar ut. Sprängfylld med klorofyll, den där spirulinan. Vad kan gå fel????

November

Så skriver vi 1 november. Vintern närmar sig vilket just idag känns väldigt avlägset. Nio grader och sol. 

Hjärtats dotter fyller 22 så det är kalasdags ikväll, sen en dag kvar och äntligen helg.

November kommer bjuda på musikal, häng hos Största Systern och en julmarknad i Wien, massage på ett spa och högst troligt, pepparkakor till fikat. Bring it on!

En laddningsstation hitåt

Nope. Den färgrika frukosten räckte inte. Efter gårdagens lunch tog batteriet slut, huvudvärken slog till och jag fick släpa mig hem från jobbet. Sov i fem timmar, vaknade utan huvudvärk men med ledvärk from hell. Ok.

Dagen idag har fortsatt i samma anda så det blir ett par sådana dagar, värkdagar med kolsyrearmar. Mjuka kläder och sakta mak. Sova. Äta. Vila. Snällsaker. 

Överraskade mig själv genom att beställa ett broderi härförleden. Majj gådd! En festremsa med tontemotiv att förära julbordet. Har inte uttryckligen sagt till vilken jul men rätt som det är får jag för mig saker. Tydligen. Så har jag avancerat i syjuntan tänker jag, från underhållare utan något i händerna till att behöva tjata hål i huvudet på mina syjuntekompisar hur korsstygn besegras. Eller nåt. Det får i alla fall vänta tills värken gett sig men sen så! 

Färgglad tisdag

Gjorde en smoothiebowl, mosad frukt i tallrik, till frukost. Grönt te och spirulinadryck, ett ägg. Må all färgrikedom och goda vitaminer ge mig kraft att orka denna dag! Mörker, spöregn, lååååång dag på jobbet och ett styrelsemöte ikväll. Lång dags färd mot natt.

Att bestiga Mount Everest

Jag har fyra vinterdäck att sälja. De inhandlades för ett år sedan till Lilla Systerns bil och eftersom den skrotades härförleden är nu dessa däck utan bil. 

”Det är ju bara att lägga upp en annons på Blocket” tycker Hjärtat och så är saken biff.

”..... bara ...”: fälgarna behöver göras rent, annons formuleras, samtal tas emot och folk som ska pruta och .....

Vissa saker tycker jag är jättejobbiga. Som att sälja däck till exempel. Har ingen större längtan att skaffa mig sälja-däck-erfarenhet, klarar mig bra ändå men, vill ju bli av med dem då de tar plats i förrådet och de kostade ju en slant. I-landsproblem. 

För övrigt började denna måndag i iskyla, hamnade sedan i bilkö på grund av asfaltering 100 meter från radhuset och är trött som en gnu. Ikväll väntar kören och någonstans känner jag att det här kanske är sista terminen jag är med. Så varför känner jag så helt plötsligt och tänker att det är verkligen upp och nedvända Cina nuförtiden. Känner verkligen inte igen mig själv och det är tröttsamt. En måndag i kvadrat.

Plötsligt händer det

Om det berodde på vintertiden eller inte låter jag vara osagt men jag sov till nio i morse. Då var klockan egentligen tio och jag hade sovit i nio timmar. I ett sträck. Ovanligt. Men skönt. Efter långfrukost gick jag, Stora och Lilla Systern och pojkvän en långpromenad i skogen, så skönt! Isande kallt men solsken och höstkrispig luft. Och äntligen! har jag plockat undan altanmöblerna och krattat löv på yttepyttetomten. Något att känna sig nöjd över! 

Lyssna inåt

Den senaste tiden har jobbet dränerat mig på energi. Vi står inför en flytt, avveckling och utveckling på annat håll och tja, det känns som proppen har gått ur. Processarbete, det dagliga operativa och 1000 saker till gör mig trött. Tröttare. Så vad gör jag??? Jag simmar. Före jobbet, efter jobbet och på helgerna. Där i bassängen rensar jag skallen och räknar längder. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Till slut blir det meditativt. När kropp och knopp inte riktigt lirar orkar jag inte med gymmet eller cirkelträningen, simningen är snällare.

I onsdags tog jag mig dock längre, packade in Hjärtat i bilen och åkte till Stockholm på konsert. Det var min 60-årspresent till Hjärtat och det var Katie Melua som sjöng. Vansinnigt vackert, bra och stämningsfullt på Cirkus. Jag hade aldrig varit där tidigare men jag rattade Cina-bilen genom stan och vips in i parkeringsgaraget under hotellet precis intill. Hur smidigt som helst och passade Hjärtats onda höft som en smäck. Inga långa promenader passar honom för tillfället men en sisådär 100 meter går ju bra.

Sen åkte vi hem i mörka natten upplyfta och uppiggade av bra musik och ja, jag somnade ovaggad.

Jag har ätit fytoöstrogen, ett sojapreparat, i ca sju veckor och äntligen har värmeslagen nattetid blivit lindrigare. Det hjälper alltså och jag är nöjd över bättre sömn. Jag kanske, bara kanske, har lite lugnare humör också, inte så våldsamma svängar vilket också är skönt. Jag har köpt kapslarna i hälsokostaffären fast min vårdcentraldoktor säger att de inte hjälper och att jag borde äta antidepressiva i stället. Jag har ”lovat” att göra det om jag blir deprimerad någon mer gång i mitt liv, men för att få sova bättre har jag valt detta tillskott plus magnesium och det verkar ju hjälpa. 

Den här lördagen har jag bara skrotat runt efter simningen i morse och det är SÅ skönt!

Dagen efter

Dagen efter ett svårt migränanfall är en däven dag. Inga hoppsasteg idag utan mycket vila, dricka vatten, försöka äta och har hasat runt kvarteret. Sen vila igen.
Har lyssnat på höstsus i jättestora trädet och några flyttfåglar drog förbi. Trodde det redan var klappat och klart men de blir kanske rådvilla av värmen?
Jag är rådvill av värk och tänker igen: i morgon är en annan dag.

Huvudet på skaft eller nåt

I natt vaknade jag 03:46 och hade migrän. Så där kraftigt så jag kräktes och var som en blöt fläck. Kravlade mig så småningom tillbaka till sängen och när klockan ringde ”dags-att-gå-upp” var det inget annat att göra än att ligga kvar. Jag får jobba en annan dag.

Nu har jag sovit ett par timmar till, ätit frukostlunch bakom neddragna persienner, bara anar brittsommarsolen och har känt att det är varmt nät jag släppt in katten. Matt och slut. Försöker att inte bli nedslagen och less men svårt är det. I morgon är en annan dag. Har jag tur är det en migränfri dag!

Gott och blandat

Så haver en helg passerat och tja, jag har mina ups and downs. Som en påse Gott och blandat skulle man kunna säga.
Lördagsplanen var ett cirkelfys-pass på gymet 09:30 efter att ha skjutsat Lilla Systern till jobbet. När jag släppt av henne kände jag att jag inte mentalt skulle orka med musik och pepp utan styrde hem igen och tog en långpromenad i skogen. Orkade inte ens gå i rakt takt utan lommade omkring i en magiskt vacker skog i en timme och när jag stod och tittade på asplöv som likt guldpengar dansade ned mot höstlig mark så överrumplades jag av gråt. Som om något lossnade i bröstet och jag äntligen kunde gråta av sorg, saknad och trötthet efter en jobbig höst. Som om trädens sus, dalande löv och vissnande blommor bara sa att visst är över. Har jag sagt att jag känner mig ostabil?? Så satt jag på en stubbe och grät ett slag innan jag samlade ihop mig och gick hem.
Resten av dagen ägnades åt att äta räkmacka, gå långpromenad igen, tvätta bilen och umgås med Hjärtat och hans son.
Idag har vi åkt motorcykel genom overkligt vackert höstlandskap till Norberg och satte tänderna i en mycket god kanelbulle på Elsa Anderssons café. Månntro det var sista mc-turen för denna säsong?
Sen åkte jag hem till radhuset och kurade skymning. Att bara sitta rakt upp och ner och stirra rakt fram en timme eller två är ju också en slags aktivitet. Lugna-ner-systemet-aktivitet. Nog så viktigt!

Alla dessa dagar

Äntligen fredag! Har simmat, ätit kondis-frukost och jobbat. I superfart mot fredagsmyset och drog en suck av lättnad när jag kunde stämpla ut från jobbet. Rast, vila, ledigt. Skönt.

Har haft en liten dipp. Har ju det emellanåt. Lilla Systern aviserade sitt ”flytta-hemifrån”-datum och jag sjönk som en sten. Jag VET ju att den dagen kommer, att hon minsann klarar sig finfint men vem blir jag???? Så tyst det kommer att bli i radhuset!

Samtidigt som jag brakat rätt in i klimakteriet med allt som hör till så, tja, lite vilsen i pannkakan känner jag mig. Om jag bara fick sova en hel natt! Som jag längtar!

Huvudsaken

Mitt huvud. Blir snart tokig på det. Vaknade igen med svår huvudvärk, illamående och olustkänsla i kroppen. Jag får helt enkelt flytta till Kroatien, där mådde jag bra!

Med vänlig hälsning ”klagomuren”.

Oktober

Oktober är här. Precis som vardagen och vanligheter. Jobbat, ätit matlåda och tränat. När jag skulle parkera utanför gymet funkade inte min parkeringsapp och jag övervägde att strunta i det och bara åka hem.

Kan ju låta futtigt men jag är känslig för saker som strular. Stora som små. Tog mig dock samman och ringde patkeringsappsupporten och kom fram direkt! Kundsupporten startade parkeringen åt mig och jag fick sms med nytt lösenord. Hej hopp. Något som funkade. På en måndag! 

Home sweet home

Lördag och hemma i radhuset igen efter en finfin vecka. Långa, sköna dagar på stranden, har läst ut tre böcker och stirrat upp i himlen i timmar från solstolen.

Så. I går morse ringde klockan 04:15. En timme senare avgick bussen mot flygplatsen och busschauffören valde kustvägen! Hurra! I kolmörker startade vi men solen gick upp och Adriatiska havet flödade av solsken när vi var framme i Split. Hotellet hade skickat med frukostpåsar och Hjärtat och jag parkerade oss utanför terminalen, i solen, och åt frukosten. Här skulle avnjutas sol och värme in i det sista! Flygresan gick bra, vi hann med anslutningsbussen till hotellet där vi hämtade upp bilen och mot hemma vi for.

Hjärtat körde och jag hann då avhandla diverse samtal med försäkringskassan, Unga vuxna och en handledare på arbetsförmedlingen för Store Brors räkning. Man kan väl säga att jag for rätt in i ”back in business” ??

Med det avklarat och hemma igen sprang jag direkt till Lilla N, pussades och kramades innan jag landade i soffan. Tänkte bara kolla in text-tv men somnade visst och vaknade vid halv elva-blecket för att hasa mig upp i säng.

Dagens plan såg ut så här:

Gå upp klockan åtta, packa upp och tvätta, åka till gymet och vara redo när Stora Systern kommer hem.

Hur det blev:

Vaknade 04:30 med ett migränanfall av värsta slaget. Medicinen hjälpte inte nämnvärt och ett par timmar i badrummet hängandes över toa-stolen blev kontentan. Lyckades sova en stund till slut. Så. Nyss hasat mig upp till soffan, dricka lite kaffe och försöker vakna till.

Migränhelvete. Kan inte annat säga. Och en tröstlös känsla infinner sig eftersom jag haft en fin semester, är relaxad och avslappnad men får anfall ändå. Just ja. Har börjat äta maxdos magnesium för det ska vara bra, har ätit ett par veckor. Inget hjälper.

Men jag är glad att jag slapp migränen igår när vi hade resdag. Alltid något.

Nu ska jag ta tag i den här dagen - lördag it is.

Där fick jag fikon!

Inget nytt under solen. Vinden har mojnat något men i byarna tar det i fortfarande i. Morgonpromenaden kändes ödslig, var tämligen ensam om att vara ute tidigt och gå. Det var havet och jag, ingen dum kombo alls! 

Hjärtat har besvär med sina höfter och kan inte gå så långt men jag baxade honom en bit bort till en udde där det var mer lä. Där stod en dam och sålde honung med olika smaker, olivolja och frukt. Vi fick smaka och Hjärtat åt färska fikon för första gången i sitt liv vilket innebar att vi sedan hade en hel påse med oss tillbaka. Jo, jag hade också kassar med mig, köpte både olivolja, honung, vindruvor, mandariner och vindruvor. Olivoljan här är vansinnigt god, i morgon ska jag på olivoljeprovning.

Så nu har vi badat i poolen, haft fruktstund på balkongen, pratat med några av våra kids och klockan är bara 17:00. Lata dagar, sköna dagar.

Mitt i ett äventyr

Igår gick jag till hotellets gym innan frukost. En vidunderlig utsikt över havet, bra musik i lurarna och ett jäkla anamma gjorde att jag körde igenom mitt ”lilla pass”. Jag har ”stora passet” med men det får vara till en annan gång.

Jag var själv på gymet ända tills jag var färdig för stretch sedan dundrade ”Familjen Käck” in och tjatade hål i huvudet på sina barn som de placerade på varsin motionscykel medan föräldrarna själva intog löpbandet. Jag stretchade klart på stranden istället. Mitt huvud vill ha lugn.

Resten av dagen var det platt fall på stranden med paus för lunchmacka. På kvällen hängde vi i strandbaren som spelar bra musik och tittade på solnedgången. Igen.

Idag hyrde vi bil. I strålande solsken drog vi iväg till Omis, en liten stad känd för pirater förr i tiden. Idag en turiststad med fin badstrand. Sand. Ovanligt i Kroatien. Vi åkte väg 8 som är kustvägen som slingrar sig längs med kusten och ibland väldigt nära havet. 

Vad tyckte vi då om Omis? Stranden var fantastiskt fin, långgrunt, fint vatten. Floden Cetina delar staden och vi promenerade i Gamla Stan som var som ”Gamla Stan” är mest, vindlande trånga gränder med små torg. Resten av bebyggelsen i staden av vad vi såg, såg ut att ha sett sina bästa dagar. Smutsbruna fasader, lite sjavigt. Bergen i bakgrunden är fantastiskt vackra och mäktiga men jag fick inget bra intryck av själva stan. Vi hann inte utforska särskilt mycket heller för det började blåsa och regna, vi köpte var sin pizzabit vid ett stånd och sprang till bilen. Det tog i i byarna och det kändes lite obehagligt. Regn och lite blåst hade vi räknat med men inte storm!

Vi styrde ned mot Makarska, åkte nära ett kokande hav, nyss så vackert och fridfullt, nu upprört och piskande. Då och då bröt solen igenom det tjocka molntäcket vilket gjorde det hela än mer dramatiskt då bara delar av havet lystes upp.

I Makarska hade vi tänkt strosa omkring resten av eftermiddagen, shoppa lite, fika och njuta av staden. Av detta blev nada och inget, vi sprang i ösregn in till en restaurang, satt på takad uteterass tills ägaren kom och föste in oss alla gäster in i restaurangen. Vinden hade ökat och de var rädda att taket skulle blåsa av. De hade inte bord till alla, några av oss satt i ett lagerrum och det blev rätt roligt när alla gäster hjälpte till att ordna sittplatser, flyttade lådor och kartonger, gamla tavlor och skräp. Men vi fick till det och maten kom. Ägaren meddelade 19m/sek i byarna och tja, det tog i.

Efter någon timme tog vi sats och sprang tillbaka till bilen för fortsatt färd till vårt hotell. Lika skummande hav och det började synas på vägen att det var storm, nedfallna grenar, stenblock och skräp. Vi kryssade hem och den planerade långa sköna bilutflykten blev en kortare äventyrsresa! Nu är vi förankrade på hotellrummet och väntar ut blåsten. Det sägs att det ska mojna framåt kvällen, hoppas de har rätt.

Av Makarska hann vi nu inte se så mycket men vi anade en mycket vacker och mysig stad. Fina hus, trevlig strandpromenad och är säkert livlig en blåsfri dag.

Vi pustar helt enkelt ut efter en äventyrsdag.

På väg. Finväder och solsken i blick.

Omis. Floden Cetina och bergen.

När havet börjar koka och vinden tar i.

Makarska. Minnet blir: regnigt!

Tankar på en strand

Att bo på ett stort hotell där frukost ingår innebär att äta frukost med jättemycket folk. När vi hade klarat av det gick vi till receptionen och bokade en bil till måndag. Vi vill utforska lite på egen hand och har prickat in några ställen på kartan. Annars är det ett lugnare läge på stranden som gäller. Sola, bada, läsa bok.

Jag läser en bok om Marie Göranzon, ”Vrålstark & skiträdd”. Har alltid varit lite nyfiken på henne och det är en bra bok där hon berättar om sitt liv och Stina Jofs har skrivit ned det. 

Fastnade för titeln och om än Marie Göranzon och jag har noll och nada gemensamt för övrigt så känner jag igen mig i rubriken. Har varit både vrålstark och skiträdd många gånger genom livet och tänker att det är bra egenskaper som hjälpt mig genom svåra saker och att ta för mig trots allt.

I övrigt har jag konstaterat att ekorren som huserar utanför vår balkong är en liten individ som inte ger sig. Otaliga ggr har jag sett att det lilla livet kastar sig från ett pinjeträd över till ett ungt olivträd med mjuka, böjliga grenar och far i backen varje gång. Trägen vinner? eller nåt.

Favorit i repris

I morse klev vi upp 03:30 på övernattningshotellet för att ta transferbuss till Arlanda och så smånigom flyget till Split, Kroatien. Jag är helt såld på Kroatien, stortrivs och längtar dit mest hela tiden.

Den här gången lät vi dock motorcykeln vara kvar hemma. För två veckor sedan hittade jag en sista minuten-charter till Podgora och så fick det bli.

Ingen av oss har varit i Kroatien så här sent i september förut, vi tänker oss färre turister, lugnare tempo och någorlunda varmt.

När vi landade i Split 09:30 var det molnigt och 26 grader varmt. En buss skulle ta oss till resmålet 70 km söderut och jag satt och hoppades attt busschauffören skulle välja kustvägen men icke. Vi passerade Split, tog av mot motorvägen och bergen. Det är en märklig känsla att åka buss när hela kroppen minns mc-åkandet på dessa vägar och visst längtade jag lite efter hojen!

Sista milen, Makarska rivieran, åkte vi så kustvägen. Så otroligt vackert. Hotellet är stort, lite för stort för min smak men vi bor i en paviljongbyggnad en liten bit ifrån och rummet är ok. Tröttmössorna är på efter tidig start och vi har tillbringat eftermiddagen på stranden. Varmt i luften, varmt i vattnet, sköna solsängar, finfin utsikt.

I morgon ska vi uppsöka lite mindre befolkad strand, jag behöver ett tyst ställe att vila huvudet på och har redan tittat ut ett ställe på kartan. Ikväll, om vi orkar, ska vi masa oss ner till hotellets utomhusscen för en jazzkväll. Hjärtat älskar jazz och vad gör man inte för sin älskling??

På väg i bussen i bergen.

Hisnande utsikt där vi når kusten igen! Makarska rivieran.

Utsikt från en solstol. Helt ok. 

Sköna grejer

Så skönt det är att säga till någon som valde att inte rösta att sluta klaga på ”samhället”. För jag orkar inte höra meningslöst klag. Hur kan man välja att inte rösta??? När man får? När man kan?!

Så skönt det är att säga till någon som klagar på beställda platser i flygplanet att ”så boka själv då”?!

Så skönt det är att komma hem, koka en kopp kaffe och sitta en stund i solen!

Så skönt det är att minnas Cina-pappan med värme i hjärtat precis idag när det är 11 år sedan han dog.

Så skönt det är att ha varit på massage! Under tiden var det inte skönt alls, bindvävsmassage gör vansinnigt ont men sen!

Det var väl det hele för idag. Over and out.

Hip hurra!

Haft en seg dag på jobbet, några surdegar ligger och surrar i bakgrunden och det stör mig. Har inte riktigt kommit på hur jag ska tackla dem men tids nog så löser det sig säkert.

Var med på lunchgympa och efter jobbet var det sallad på Waynes och kören efter det. En späckad dag och nu är jag trött.

Har ringt till Herr H och grattat,  mammas man som idag fyller 80 år! I helgen firades hans födelsedag med en Ålands-kryssning och när jag frågade hur det varit var svaret: ”Alla tiders”!!! Ett underbart uttryck! Han är ”alla tiders” själv så hip hurra till jubilaren! 

Balsam

I morse vaknade vi till strålande solsken jag och satt en stund på altanen och lät morgonsolen väcka mig. Klar o lite kylig luft, vad jag gillar det! 

Hjärtat gjorde frukost och sen for vi till en lekpark och mötte upp delar av mitt dreamteam. Lilla N var i högform och det hoppades, studsades och gungades innan vi gick i samlad trupp till favoritfiket. På eftermiddagen blev jag klippt av Lilla Systern och sen orkade jag inget mer. Rast, vila för resten.

Tycker om att hänga med mina kids. Tycker om hösten. Tycker om när solen värmer. Bra dag! 

Berg och dalbana

Gårdagen har jag lagt till handlingarna som en skrutt-dag, framåt kvällningen gick jag i baklås och blev fem år. Jobbigt faktiskt. Kanske värst för Hjärtat som försökte förstå och hänga med i svängarna. Vilket var helt meningslöst med en orationell och förvirrad 56-åring. Vafalls??? Jag känner verkligen inte igen mig själv! 

Simmade på morgonen vilket som vanligt var väldigt skönt och den efterföljande frukosten likaså. Flera skypemöten senare på jobbet var jag rätt mör men vid gott mod, när jag kom hem gick en säkring eller nåt för jag kunde inte bestämma mig för nåt endaste något och så blev jag varm, ledsen, arg och ännu varmare. Tårarna sprutade och svetten lackade. Fy säger jag bara. Åkte hem till Hjärtat till slut, tog med hämt-mat, åt och gick och la mig. Bäst för alla inblandade.

Sov som en krycka då jag vaknar femtielva gånger av på gränsen till värmeslag och det är en befrielse när klockan ringer. Ska det va’ så här??????

Idag har jag, Hjärtat, hans dotter med sambo varit på utflykt. Äppeldagar på Julita gård. Fint och mysigt. Jag kunde vara ”snäll” hela tiden men jag känner mig irriterad och illa till mods mest hela tiden. Det beror absolut inte på dem, alla är så rara och gulliga, det är i mig.

Nu är Hjärtat ute och övningskör mc med sin son och jag har tränat i trädgården. Utfallssteg runt tomten, skivstång och hantlar på altanen och jag är helt slut. Den bästa medicinen tror jag! Träna mig fysiskt trött. Det där som för några veckor sen var heeeeelt omöjligt när jag inte orkade lyfta armarna. Lever verkligen ett berg-och dalbaneliv.

Nu ska jag bada och se en serie i soffan. Njuta av ett tyst hus en stund. Because I’m worth it! 

Torsdagsfundering

I natt vaknade jag 02:15. Lite tidigt faktiskt. Det var lögn att somna om, var vrålvarm och ändå var fönstret öppet och jag tittade på sista avsnittet av ”the affair”. Så var det klart. Somnade väl till slut vid pass halv fem-blecket och det var en MYCKET trött donna som segade sig upp vid halv sju.

Hade många skypemöten idag så har suttit som i en bubbla mesta tiden. Åt en sen lunch och gick på cirkelgympa efter jobbet. Utan mellis. Hur tänkte jag där??? Blev hur trött som helst men orkade igenom det till slut.

Sen tog jag en sväng om apoteket, köpte vitaminer och magnesium, hudrengöring och ansiktskräm. Har läst att magnesium kan vara bra att äta om man är trött och utmattad. 3 tabletter om dagen kan man ta och eftersom det är tuggttabletter tog jag tre på väg ut från apoteket .....

Nu har jag landat hemma och ska bestämma vad jag ska äta, om jag ska städa lite eller bara slappa. Alla dessa val.

Har även hunnit med att ringa till Unga vuxna och prata med sonens kontaktperson. Behöver det ibland! Idag fick jag rådet att kontakta Anhörigcentrum, något som kommunen har. De ska starta upp en föräldrargrupp för föräldrar till unga vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder. Antagligen behöver jag det, den här oron och inte ha någon att bolla den med, suger. Nån som vet hur det kan vara i mamma-skorna. Men jag vet inte. Vips blir jag helt introvert och tänker att det är väl inte så farligt??? I nästa sekund tar orosmolnet tag i mig och det känns bara så svårt. 

Eller så är  bara en vanlig villervalla med kids som flyttar, vallningar och ett allmänt undrande över livet.  Vem vet??? 

När man får till det

Var hos sjukgymnasten idag. Tränar fortfarande på att sitta, komma i kontakt med mig själv och släppa taget. Var inte lika krampaktig i andningen idag och av bara farten fick jag till ett träningspass på gymet efter jobbet. En bra dag till. Gillar’t!

Nedräkning pågår

Har jobbat i Nyköping idag och åkte buss dit. Tänkte jobba lite på bussen men jag har ny jobbdator och fick inte till det där med wi-fi så de planerna gick om intet. Nu är jag på väg hem igen genom ett regnigt Sörmland och har beställt middag hos Hjärtat. Ett Hjärta som för övrigt har en ”man cold” men är man inte medvetslös kan man laga mat. Tycker jag. 

Så har jag råkat hitta en sista minuten-resa. Till Kroatien! Tada. Får inte nog av det landet och längtar ständigt dit. Den här gången flyger vi till Split och ska bo i en mindre by ca 7 mil söderut, i Podgora. 21 september far vi så nedräkning pågår och planering inför veckan. Reser med stor väska så systemkamera och böcker får plats, viktiga saker! Blir rent av upplivad av tanken och så har sonen äntligen svarat på sms så den här dagen känns som en bra dag! Skön känsla! 

Måndagsblues

Jobbat. Gick hem tidigare p g a huvudvärk och låg  i soffan i fem timmar. Åt melon till middag och kom på att jag bokat ett hotell till fel datum, bokade om och då blev det 500 kronor dyrare. Katten kräktes på hallmattan och sen blev jag orolig för att sonen inte svarar på mina sms. (Han gör sällan det ändå men ibland känns det bara extra olustigt). En ”sådär” start på veckan! I morgon är en annan dag! 

En viktig dag

Diskat. Röstat. Klippt gräsmattan. Ungefär så! 

Vattenbrist och lördagsplaner

Efter ännu en natt med orolig sömn, NÄR ska jag sova gott igen??? vaknade jag med huvudvärk. Det är nu så vanligt så om jag inte gjorde det skulle jag inte tro att jag var vaken på riktigt. Gjorde frukost och fann till min fasa att kaffet var slut. Sprang därför över till Största systern som inte är hemma och lånade kaffe. Puh! Frukosten, enligt mig dagens viktigaste mål, räddades.
Sen bestämde Hjärtat och jag oss för att bjuda goda vänner på middag ikväll och googlade recept. Tapas kom vi fram till och en handlingslapp kom till. Jag duschade och tyckte att det var dåligt tryck i kranen och det tyckte grannarna med och kom till mig för att fråga vad det var för fel. Alltså, jag är visst någon utnämnd logistikchef på den här gården??? Nåväl, en googling gav vid hand att en stor vattenläcka hittats vid nybyggeområdet 100 meter härifrån så och så var vattnet helt slut. ...... Grannarna kunde informeras och nu hämtar vi dunkar och hinkar med vatten. Så beroende man är!
Vi åkte och tittade på en handbollsmatch, sonen spelade i sexton minuter innan han fick rött kort och hade spelat klart. Han får en ny chans ikväll eftersom det är cup men då kan inte den ömma modern vara publik. Passade på att gå på toa i sporthallen, man är ju rädd om vattendropparna hemma, ifall gästerna behöver gå på toa!

Gott nytt år!

Igår fyllde jag år och är nu närmare 60 än femtio. En insikt. Så är det och så blir det.  Dagen firades stillsamt, purjolökssoppa och nybakat bröd, dajmtårta till efterrätt med sällskap av mamma, Hjärtat, Största systern och några till. Val-diskussioner kring bordet och så tyst det blev när alla gått till sitt. Jag och katten somnade bums bas och i morse gick jag upp tidigt för att simma. Så skönt! Inte att gå upp tidigt men att simma. 

Så haver det jobbats och sen åkte jag hem. Har vattnat på framsidan och nu sitter jag i solen och bara är.

Har fått besked att askan efter ex-sambon och kidsens bonuspappa ska strös i havet i helgen. Vid ön där Lilla huset på Ön finns. Det där huset och platsen vi älskade att vara vid i en annan tid. Det här med sorg är en märklig känsla, det rör upp och rör om i salig blandning och ja, man kan ha två spår i hjärtat. Samtidigt. Man måste få låta det rassla genom ens system i egen takt och vi är ledsna över saker och ting och glada över andra. I helgen sätts det punkt för en tid. Life goes on!

Och som min mamma säger till mig varje födelsedag: Gott nytt år! Jag gör mitt bästa.

Att sitta på händerna

Att hålla en laid back position som mamma när man kämpat som en dåre genom åren är inte den lättaste plätten. Vips, vuxenlivet är här och det man lärt dem ska förhoppningsvis bära. Och när det inte bär så finns det andra kanaler och det vill jag ju men känslan. Känslan av att inte vara den som står längst fram i frontlinjen och peka ut riktningar utan att släppa tag, kliva åt sidan och lita på. Svårt. Jag är mitt i den karusellen och jag tycker det är fruktansvärt svårt. 

Har funderat mycket på den där känslan och jag tror att det är något bakvänt dåligt samvete som harvar inombords. Att inte kunna fixa allt. Inte ha lösningar på allt. Inte vara den som SKA fixa allt. Vilket naturligtvis är helt normalt och förnuftsmässigt vet jag det. Men känslorna lever eget liv. Min hjärna är lösningsprogrammerad in absurdum och nu kämpar jag med att inte BEHÖVA ha lösningar på allt. Skönt. Och när jag erkänner att det är skönt så slår det över och jag blir ledsen. Och varför ska jag vara ledsen? Det bär ju. Inte den rakaste banan men framåt. Ju. 

”Islossning” säger sjukgymnasten. Jag har hållit tag om mycket och nu slappnar jag av, då kommer känslorna.

Så ringer sonen och behöver hjälp med att ”tolka” brev från försäkringskassan och jag går igång och allt blir som vanligt en stund. 

Fanns ett barnprogram som hette ”Vilse i pannkakan”. Jag ÄR vilse i pannkakan! 

Priset och vad som är värt något

Igår vilade jag hela dagen. Ja, förutom när jag lekte tåg, byggde koja, blåste såpbubblor och busade med Lilla N. Men sen. Platt fall. Idag ledvärk from hell, stel kropp och kolsyrearmar. Prislapp för den ansträngning det är att gå på kalas. Men värt det! Alternativet, att aldrig kunna vara med på tillställningar är inte så tilltalande. Men jag väljer mina kalas noggrant just därför. 

Sånt där är svårt att förklara för det syns ju inte utanpå. Det sitter inuti och bara där. Inte riktigt sant men det fejset, orkar-inte-på-riktigtfejset har nog bara kidsen sett.

Annars då??? Det är SEPTEMBER! Älskar’t! Bästa månaden på året som ju då rivstartade med ett bröllop! Tar det som ett tecken på en bra månad med mycket kärlek, värme och omtanke. Det är mitt mål! Kan hända att en och annan gladiol hamnar i en vas nära mig. Septemberblomman! 

Dagen efter ett bröllop

Bröllopet var fantastiskt fint. Vi åkte ett par kilometer på slingrig grusväg i strålande sol till festplatsen. Själva vigseln hölls utomhus och bruden leddes fram av sin 11-årige son till tonerna av spelemansmusik. En riktigt på-landet-känsla! De unga tu svarade ju ”ja” så klart och som tur var hade jag packat ned pappersnäsdukar för det fälldes ju en och annan tår. Som när bruden sjöng en sång till sin make eller när sonen ivrigt drog upp ring-asken ur sin ficka och stolt tog fram ringarna! 

I väntan på middagen var det fem-kamp och mingel. Den där känslan när två släkter möts för första gången ... ja, närmsta familjen känner ju igen varandra men vi övriga möttes ju för första gången. Vi hade roligt och for runt mellan  stationerna tills det äntligen blev middag. Lite tal, mycket mat och prat. Jag satt nära honnörsbordet bland brudgummens syster och bröder från Dalarna och vi hade väldigt trevligt och roligt. 

Så där trevligt som jag tycker att det kan bli ibland när man bävat inför något och så blir det inte alls så svårt och jobbigt som man tror.

Så lite överraskad var jag kanske över mig själv när jag på kvällskvisten shakade loss med syster och svåger till Ebba Gröns ”800 grader” och ”Staten och kapitalet” .... lite flashbacks från förr och jor’å, texterna satt som en smäck! Eller när jag och syrran dansade loss till ”Spice girls” med våra sex döttrar och DE mindes varje rad, varje moves. 

Sen åkte vi hem i mörka september-natten med en skön känsla i magen och nya herrn och frun var SÅ nöjda! Ett skönt lördagshäng i bästa månaden september! 

Lördag. Finally.

Med nöd och näppe klarade jag av veckan som gått. Känner mig som en knasboll när jag harvar mig fram, skärper mig allt jag kan med gråt i halsen och FÖRSÖKER vara trevlig, pigg och alert på jobbet. Orkar inte med folk.. Jag vill och behöver ordning och reda, struktur och ordning igen. Är jag på fel plats???? Vad gör en snart 55-åring i en mindre stad när känner så? Tar tjänstledigt och drar till Karibien känns väldigt frestande men för långt bort från kidsen. Just nu känner jag mig fångad i en kropp som inte orkar det jag vill eller förväntas göra. Två gånger har jag varit på gymet och den träningen var välbehövlig och skön. Mår bra av det. Men hur stänger man av huvudet??? Alla tankarna????

Idag. Idag är det lördag och vi ska på bröllop. Min systerdotter gifter sig ute på landet och vi hoppas att det spricker upp så solen kan titta fram. Jag och mitt dreamteam är så klart på plats! Stora Systern har pysslat med bröllopspresenten här i radhuset, lilla N målat med vattenfärger och lekt med lera, Stora Systern målat naglarna och det är skönt häng. Sånt blir jag lugn av. Hemmaplan, kidsen, lugnt tempo. Bra ingredienser. Nu ska jag ta mig samman och klä på mig, ta på mig fejset och festhumöret. Övervinna tröttheten som säger ”gå och lägg dig”. Sen. Ikväll. Klart moster ska på bröllop! Det blir fint! 

En ljusning i sikte

En bättre dag. Förutom frustration på jobbet. Går liksom inte att göra något åt det i rödaste rappet. 

Började dock dagen med ett besök hos sjukgymnasten, vi övade att sitta och släppa tag i kroppen. Att andas utan kramp till exempel.  Tårarna rann hela tiden. Det blir så när tag ska släppas.

Efter jobbet lockade Store Brors flickvän tillika Pt mig till gymet. Hon peppade mig och jag klarade att köra ett pass med henne. Det kändes otroligt skönt och i duschen sen rann tårarna men där syns det ju inte. Hjärtat bjöd på kvällsmat, hans son var där så vi satt en stund och småpratade alla tre innan jag for hem till radhuset och katten. Mitt radhus. Min soffa. En bättre dag.

Låt hjärtat va med

I morse ville jag inte gå upp när klockan ringde. Jag ville bara dra täcket över huvudet och ligga kvar men jag skulle ju till vårdcentralen för diverse prover. Vid provtagningen frågade sköterskan hur jag mådde och då började jag gråta. Känner mig så skör att när någon är vänlig går det liksom inte att hålla ihop. Knäppt.

En telefontid ett par timmar senare med nya doktorn gav som resultat att jag inte kan prova betablockerare för att lindra migränen. Jag har för låg puls och eftersom betablockerare gör så hjärtat slår saktare är det ingen bra idé.  Jag fick heller ingen förlängd sjukskrivning på halvtid utan det är heltid som gäller. 

”Det är bra att komma upp, ut och vara social och känna sig behövd”. (Det var ju just det där ....)

Seså! Schas. Var pigg, frisk och krångla inte nu! 

Så grinade jag lite för det, att det ska vara så förfärligt svårt att bli förstådd även av läkare som sägs vara expert. Jag fick i alla fall till en tid för ett nytt mottagningsbesök, alltid något, och så gick jag till jobbet och satt hela dagen med skypelurarna på med lugn musik i öronen.

Efter jobbet gick jag till gymet. Lallade runt bland vikterna och var mest bara där. Bara för att. Träffade en bekant och en liten stund går det ju att småprata och vara vanlig.

Sen åkte jag hem till mitt tysta radhus och här ligger jag nu i soffan. Har skav inombords för att jag är så trött och inte orkar riktigt. Som att det är något fult och skämmigt. Så vill jag inte känna.

En räkmacka

Igår peppade Hjärtat mig att hänga med på en mc-tur. Jag brukar inte vara svårövertalad men trött-dimman jag är insvept i igen gör det lite svårare.

Jag hängde ändå med och vi enades om Askersund och café Garvaregården. Jag hade sett bilder därifrån från ”I Will not....” roadtrip i somras och det var lämpligt avstånd för en dagstur. Molnigt men inget regn utlovade mobilens väderapp och off we go. Sedan uppdaterades väl appen när vi var på väg för nära Askersund vräkte regnet ned med stormbyar. Hoppla hej! Med vatten droppandes från oss ramlade vi in i fiket och den vackra trädgården skymtade vi bara i vår iver att komma inomhus. Men räkmackan var god!

Sen åkte vi hem och jag sov middag i tre timmar för att väckas till doften av lördagsmiddag a la Hjärtat. 

Idag är jag seg i kroppen, Bästa Mamman ska bjuda på lunchmiddag och det är väl det som händer den här donnan idag. I morgon ska jag på undersökning av hjärtat, EKG och prover i vila och under ansträngning. Den nyaste doktorn har remitterat mig och det gick fort att få en tid vilket är mycket skönt. 

Simma lugnt!

I morse drog sim-säsongen igång. Eller ja, den har ju pågått hela sommaren men fredagssimningen är igång. Med efterföljande kondis-frulle. Riktigt fredagsmys. Jag är glad att jag orkade och har sen jobbat mina fyra timmar. Nu är jag hemma och ska .... vila. 

Igår var jag med Bästa Mamman och shoppade loss. Hon behövde en ny höstgatderob och jag behövde ingenting men kom ut  med höstjacka, byxor och sjal. Inköpsstoppet för prickiga kläder upphävdes tillfälligtvis och en ny prickig top slank med hem. Jag blir glad av prickar! 

So far känns den här dagen den lättaste på länge och det är en skön känsla. En bidragande orsak är samtalet med Unga vuxna, den enhet som Store Bror har kontakt med. De är så himla proffsiga och trevliga och mamma-hjärtat lugnar sig när jag pratar med dem. Jag behövde lite råd och stöttning i strategier och eget förhållningssätt i vår trasselvardag och det blev ett bra samtal. Skönt att ha det i ryggen inför helgen också. 

Det är precis här, när ”det” lättar och dagarna inte bara känns som en grå, seg stinksmörja 24-7 som jag måste stå på bromsen. Att stå emot den där nyväckta energin för att den ska räcka längre än ett par timmar. Svårt. Mycket svårt. Men nödvändigt. 

Så här glad blir jag av simning, frulle och prickigt! 

The dinner is served

En onsdag i augusti. Har jobbat, hjälpt sonen med papper till försäkringskassan, pratat med Största Systern och vilat. Tittar på en Netflix-serie, The affair. Har inte bestämt om jag gillar den eller inte men är på redan avsnitt 8 så något är det som drar. 

Sen rasslade det till i hallen och in dundrade samfällighetens ordförande med en ny laserskrivare och dator till sekreteraren, d v s till mig. (För tillfället är jag en usel sekreterare och har försökt få min suppleant att engagera sig lite men det har hittills varit lönlöst).

Nåväl.

I radhusets vardagsrum tronar därför nu en jättekartong med en skrivare färdig att packas upp och installeras vilket år som helst. Det låter ju enkelt men känns just nu som ett PROJEKT. Vill inte ha projekt. Vill inte.

Men något jag vill är att få middagen serverad! Största Systern står i detta nu och gräddar halloumirårakor för glatta livet. Den godaste maten är den som någon annan lagat! 

The Queen

Om någon undrar vem som är the Queen av missförstånd så kan jag härmed meddela att det är jag. Mitt ämbete har vaskat fram den trassligaste tisdagen på mycket länge och må det aldrig hända igen (vilket det naturligtvis kommer att göra). 

Slut på meddelandet.

Måndagstankar

Att svara ”en stor stark och en cigg” på den nya psykologens fråga: ”Cina, vad behöver DU” är antagligen helt fel svar. (Jag röker ju inte ens). Men jag får nästan tvångstankar att svara så när huvud läggs på sned och jag bara känner den där lära-känna-dig-känslan. Att känna jagorkarintebörjaomfrånbörjanigen och är inte allt redan sagt???? Vart tar egentligen alla sagda ord vägen??? Svävar de runt i cyberspace och låter för sig själva?? Kan sagda ord höras igen??? Såna funderingar är visst inte heller helt ok att lufta vid ett första besök. Nej. En rörig hjärna behöver presenteras mer försiktigt. 

Nåväl.

Tillbaka på jobbet. Jobbade fyra timmar. Åkte hem och åt lunch. Vilade. Psykologbesök och nu funderar jag på om jag ska gå till kören ikväll?! Orkar jag med mer folk och intryck idag?? 

Höstfeeling

Vaknade med huvudvärk lika trött som när jag la mig igår. Då hade jag ändå sovit ”middag” fyra timmar i soffan på eftermiddagen. Trött bortom trött och jag börjar misströsta, försöker hålla humöret uppe och tänka att jag inte slösar bort en massa tid på att bara vara eller sova. Svårt. Känner mig ledsen över det.

I morgon ska jag jobba, en veckas halvtid sjukskrivning för trötthet är ingen sjukdom. Nä. Jag vet. Hur det ska gå till vet jag faktiskt inte riktigt idag. Skjuter det till morgondagen men har tänkt ut vad  jag ska ha på mig, ha i matlådan och när jag kan gå hem.

Kören börjar i morgon. Känns som att bestiga Mount Everest  men man blir ju glad av att sjunga. Ska bara orka att gå dit?!

I stora trädet blåser det ännu mera höst trots att solen skiner. Har boat in mig på altanen, kaffe, iPad med Netflix och Stora Systern som sällskap. Låtsas inte om att gräset behöver klippas eller rabatterna som behöver rensas. Lite naturtomt har väl inget dött av?

Briljanta idéer, drömmar och annat

Min doktor har slutat. Saknar henne väldigt just nu. I sex år hade jag ha förmånen att träffa samma läkare och kände stort förtroende. Igår träffade jag en ny. Som inte tror på trötthetssyndrom för ”det finns inte” och ”du är nog pigg egentligen”. Egentligen???? 

Så 12 års dåligt mående av och till har nog inte hänt, egentligen ???? 

Struntar i vad det kallas, jag mår som jag mår emellanåt och är inte ovillig på något sätt att prova nya idéer och behandlingar men att avfärda dåligt mående med ”du är nog pigg EGENTLIGEN” känns faktiskt inget vidare. Som att inre bli tagen på allvar. 

Mot migränen förordades nu betablockerare som drar ned systemet, hjärtat slår saktare, blodtrycket sjunker. Alla mina tidigare läkare har avrått från det då jag redan är en slow starter, har låg puls och just är trött .... konstant. När jag då ifrågasatte rekommendationen kändes det ... lite spänt i rummet.

Innan jag gick från besöket lovade dock doktorn att läsa igenom min journal (hade ju varit piffigt om han gjort det innan besöket) och för en liten stund sen blev jag uppringd av en sköterska från vårdcentralen. Nya rön. Igen. Ny tid till annan doktor specialiserad på utmattningssyndrom, remiss för EKG och fortsatta provtagningar och uppföljning av vad det visade sig, något avvikande värde på sköldkörteln! 

Se där ja! Jag kanske ÄR trött, på riktigt????

Under tiden fortsätter jag att vila, motar ännu ett migränanfall och tänker att det inte alltid kommer att kännas så här. Att de som har turen att få ”min” doktor i en annan del av landet bara är att gratulera! 

Att få det att stillna

Har varit hos min sjukgymnast idag. Basal kroppskännedom. Tränar på att släppa taget, i kroppen. Jobbigt idag eftersom jag kände i övningarna hur hårt jag håller om andningen även in jag till vardags inte tycker att jag gör det. Behöver få igång flödet i kroppen, in med energi, ut med skräpet. Hon är bra, sjukgymnasten. Har tålamod och lugnet. En människa att lita på.

Huller om buller

Inläggen i bloggen hamnar huller om buller. Känner mig huller om buller själv. Dagarna går med sömn, förflyttning från säng till soffa, från soffa till promenad och tillbaka till soffa. En båttur. ”För det är så bra att du kommer ut lite och ser annat”. Ok. Sover fjorton timmar efter. Att ”se annat” har den inverkan ibland men omgivningen blir lugn om jag är som vanligt. Åh denna ”vanlighet”, igenkännande och tryggt. Att befinna sig utanför det är ungefär som att äta tacos en tisdag, man skapar förvirring och behöver förklara sig. 

Vi fikade och jag tog en kaka istället för kanelbulle. Wild and crazy tant utmanar sig själv. Sen behövde jag vila igen. 

Regnet som faller idag ger lite vila tycker jag. Lite lättare att andas, lite mindre hets att gå ut. Lilla Systern väntas hem från Turkiet med en getingstungen fot a la oigenkännlighet (har sett bild), sonen har tagit sig till gymet med flickvännen. En radhussöndag i augusti i sakta mak. 

Det vackraste jag vet

Så hörde jag det. Kan vara ett av de vackraste ljuden på länge: ett skratt. Så förlösande! Som tusen ballonger som svävar mot skyn, som fladdrande linnegardiner i ljummen sommarkvällsvind, som miljarders stjärnor som sprakar i mamma-hjärtat och jag blir helt överväldigad. Tagen. Där det finns skratt finns det hopp och glädje. 

Samtal och funderingar

Har varit med sonen på samtal idag. Strategier och planering. Bedömning av måendet. Så absurd situation.

Händer det här? På riktigt? Vart tar jag vägen? 

Har en utanförmigsjälvkänsla och det är en märklig upplevelse. Som att jag är med men ändå inte. En osynlig mur mellan mig och verkligheten. En bubbla. 

Skalar av vardagen. Här struntar vi i lulllull och krusiduller. Vi äter, sover, pratar och är. Möter sonens svarta tankar så uppriktigt jag kan utan att rädslan ska ta över och lyssnar efter signaler som jag inte vill höra. Sen gråter jag tyst i kudden för att släppa ut det rädda och det lättar. Vilar i solstolen i skuggan på altanen. I jättestora trädet susar varm sommarvind och jag tycker mig ana en skälvning åt höstsus. Det är något med löven, hur de ändrar sig över tid och rätt som det är låter det höst fast det är varmt, så varmt. Nävorna i rabatten sprider väldoft och det är behagligt att vila här. Vila. Det bästa just nu. 

När man trycker på pausknappen

Idag har jag sjukskrivit mig. Jag orkar inte hålla ihop längre. Huvudet och kroppen värker och jag fattar att det är allvar. Så kommer det ändå, det dåliga samvetet, för att jag inte pallar trycket eller orkar med tillvaron. 

Igår sov jag större delen av eftermiddagen/kvällen. Väcktes av ett oroligt Hjärta som undrar vad som står på. Med blommor och choklad stod han i hallen och undrade vad i hela fridens dagar han kan göra i den här villervallan??? What to do? Finnas. Räcker bra.

Så sonen och jag sitter bredvid varandra på altanen. Pratar om livet, döden, strategier och hur det är att navigera bland alla måsten och krav. Att passa in fast man känner att man inte gör det alla gånger.

”Ska det alltid vara så här” undrar sonen med uppgiven blick.

”Nä, inte alltid men då och då i varierande grad” kontrar jag och ser hur han suckar.

”Man lär sig att det inte är så farligt att snubbla och man kommer igen. Igen och igen”.

Man är olika. Man orkar olika. Man gör helt enkelt så gott man kan.

Efterdyningar och nya vågor

Tillbaka i vardagen igen. Igen. Har känt mig olustig en längre tid och Bästa Väninnan klädde det i ord:

”Du sörjer ju”.

Ja. Jag gör ju det men har väl inte tillåtit mig riktigt att göra det ändå. Ex-sambon var ju just det. Ex-sambo. Och vem bestämmer vem och hur man får sörja???

Ja, en hel hop bunke människor har tyckt att de har rätt att tycka i denna fråga och om jag säger att det inte har varit till min absoluta fördel så överdriver jag inte nämnvärt. Som att ha stått i en åsiktsorkan. Ovanpå sorgen. Ordspråket ”tala är silver och tiga är guld” har aldrig varit mer levande denna sommar men fört med sig en vetskap om vart trygga famnar finns. De där som finns oavsett. De där som finns för att jag är jag och inte bryr sig om gränser människor emellan.

I min soffa finns även Store Bror vars mående sviktar igen. Även detta ska hanteras och förhållas till och när rädslan bygger bo i bröstet gör det ont på riktigt och är ganska ensamt. 

Så mitt i sommaren känner jag mig ganska sliten och behöver hitta kraft igen. Att lära sig att inte bli dränerad är ett livslångt lärande om någon frågar mig. 

En plats för alla

Ligger i soffan hemma hos Stora Systern efter en fin dag. Försökte sova ut, vaknade såklart med huvudvärk men lyckades mota bort det. Sen föll det lite regn och det blev tillfälligtvis lite lättare att andas.

Vi for sen in till stan för att titta på Pridefestivalen, fikade och gick hela vägen tillbaka till Långholmen. En skön dag som vi tagit som den kom. Jag älskar det. Lugnet. Lunken. För jag behöver det. 

Time to say goodbye

Idag har vi tagit adjö av ex-sambon tillika kidsens bonuspappa. Det blev en ljus och stämningsfull begravning i Sundbybergs kyrka och nu pustar vi ut hemma hos Stora Systern. Känslosamt är ordet  för dagen.  

Tystnad utan tagning

I den här lådan ekar det tomt. Blogginnehaverskan har slut på ord för  tillfället . Eller. Blogginnehaverskan har många ord i sin hjärna, huller om buller men låter sig icke skrivas. Ett stort migränanfall har motats, en helg har passerat i maklig takt och det är väl ungefär så. På återseende eller nåt. 

Hej vardag!

Cyklat till jobbet. Jobbat, vilket idag mest bestod av att läsa mail. 150 st att gå igenom. Tar en stund. Ätit medhavd matlåda innehållande lax, broccoli och blomkål. Cyklat hem och tänkte leka semester vid ett bad men somnade i soffan p g a spränghuvudvärk. Ungefär så. Första jobbdagen avklarad!

Summa summarum

Söndagsfrukost på köksaltanen i skugga. Inte lika varmt idag, än, så för första gången på mycket länge, har jag en tröja på mig. Dricker kaffe och läser bok. Funderar på hur i all världens dagar jag ska orka upp till jobb i morgon??? 

Vädergudarna ”hotar” med temperaturer upp till 33 grader så det blir till att leka semester efter jobbet. Bada, ligga i skuggan, vad som.

Hamnade i en ”trötthetsdiskussion” igår med anledning av att jag svarade ”nej” på frågan om jag nu var utvilad efter fem veckors semester. Man ”ska” vara det förstår jag men om man som jag lider av kroniskt trötthetssyndrom och har utmattningssyndrom i bagaget är ”utvilad” en känsla som aldrig infinner sig. Dagsformen bestämmer hur lätt eller svårt det är att ta sig an dagen. Dagsformen beror på, som för alla, vad jag gjort innan, sovit, ätit, hur det varit runt omkring mig, hur svår ledvärken är o s v. Jag vaknar alltid trött. Ständigt. Vart jag än är, vad jag än gör. Därför är ledighet skönt, för jag kan vara i min egen takt. Borde man då flänga Europa runt på en motorcykel? Varför inte? Det har gått bra. Vi kan stanna när vi vill, pausa, planera om och bestämma i vår egen takt. (Eller min takt). 

Jag skriver inte om detta varje dag. Det är ett sätt att leva. Att ha ständig värk, mer eller mindre, är i sig uttröttande men simning och träning gör bättring så då gör jag det. Problemet är mest att hushålla med energin. Viss batteritid  ska räcka till och eftersom jag vet att den är begränsad, behöver jag välja för att inte köra i sank alldeles. Och hur svårt är inte det? Att välja!?

Tror för övrigt att just återhämtning är en underskattad aktivitet. Att vi i vår iver att vara så effektiva som det bara går glömmer bort det. Återhämtning och reflektion. Borde vara obligatoriskt på schemat och kalendrar både i skolan och arbetslivet. 

Är jag då nöjd med semestern?? Ja! Utan tvekan! Så mycket fina platser, upplevelser och äventyr jag upplevt! Sitter som bomull kring hjärtat. Och stunderna med kidsen! Sol, sommar, bad och kärlek. 

Skönlördag

Gårdagen tillbringades på en badstrand. Hjärtat och jag har hittat en liten badpärla och vägen dit är fantastiskt vacker. Så där somrigt svensk-pålandet-väg att självaste Colin Nutley skulle vilja åka dit! (Om man nu vet att Colin  Nutley älskar att skildra det svenska sommarljuset, stämningen och gör det med bravur).

Vi badade, fikade, pratade, badade igen, åt glass, jag somnade på filten och snarkade förstås, vi åkte in till Gnesta och åt grekisk mat innan vi rullade hem igen. Vi åkte hoj så på med kläder, av med kläder vid badet och på igen. Svettigt. Ja. 

Kidsen har återvänt efter sin Skåne-resa så det blev kramkalas igår kväll och så klart, mys med Lilla N. 

Dagen idag har startat med långfrukost med Stora Systern i skuggan på köksaltanen, älskar’t! Lite molnigt vilket är MYCKET efterlängtat och jag blir kvar här i sköna stolen. Kurerar en urinvägsinfektion, har bra böcker att läsa och en julmarknadsresa ska planeras. Allt i min egen takt och en skönlördag so far!

Torsdagsreflektioner

• Är nu stolt ägare till en mintgrön och lila citybike a la -92. Har fixat dubbla lås och idag ska jag inhandla en kedja för att låsa fast den i verandastolpen = är trött på cykeltjuvar.
• Gårdagskvällen ägnades åt ”Picnic i parken” just på en filt i stadsparken. Jag, Lilla Systern med pojkvän och flera tusen andra eskilstunabor. På slutet uppträdde en trött Micke Rickfors och jag tänkte verkligen ”time flies” och mindes -80talet när jag tyckte han var vrålsnygg och for runt på otaliga konserter när han spelade. Idag är han närmare 70 (i december) och som sagt, lite trött. Men bra. Så där bra så när han drog av Percy Sledges ”When a man loves a woman” skrynklade hjärtat sig och tårarna sprutade för tid från längesen, hur det blev och nån som inte finns längre samtidigt som jag älskar när Hjärtat nynnar den låten i örat på mig och stolpar runt med mig i hans ac-kalla kök = i mitt hjärta får många plats och jag kan vagga sorg och lycka samtidigt. För jag måste det. Kallas visst livet.
• Det är varmt = tycker resten av Sverige med men som sagt, när min egen inre termostat går bananas samtidigt och det inte hjälper att knapra isbitar??
• Ätit långfrukost på köksaltanen idag, i skuggan = är lyckligt lottad som kan bo som jag gör med två uteplatser och ett helt radhus däremellan.
• Har två dagar kvar på semestern och har då varit ledig i fem veckor = känner att jag skulle kunna vara ledig fem veckor till. Jag gillar mitt jobb och rutiner men har så mycket att göra, böcker som vill läsas, kaffe som vill drickas på mysiga fik, badandet, ligga och titta på molnen, bara varandet, hänga villkorslöst med Lilla N och tusen andra saker..
• Någon säger p g a ovanstående om ledighet att ”näe, nu måste du väl ändå vara nöjd”??? = Måste jag???? 

Dagar utanför banan

Gårdagens lunch spenderades med en gammal barndomskompis. Hon hade uppfattat att jag är lite låg för tillfället och kom över med jordgubbar och glass. Vi satt på min altan på framsidan där det är skugga till ca ett på dagarna. Det var mysigt att ses. Det var skönt att slippa tänka på att fixa lunch, hon styrde upp det med jordgubbarna och lite frallor. När hon återgått till jobbet åkte jag och badade. Simmade. Långt. Men vände fort som bara den när räddningstjänsten kom i full fart och kastade i både båt med besättning och dykare .... jag hoppas de hade träning, det kändes lite olustigt och jag höll mig nära stranden resten av dagen. Ja. Jag somnade sen på filten.

Stora Syster skickade en film på hur Lilla N sprang vilt hojtande i vattenbrynet vid Vitamölle i Skåne och jag tänkte ”freedom” och att jag också skulle vilja/behöva springa och skrika vilt i vattenbrynet men att det inte är lika gulligt så nä, jag höll mig på filten och tittade på Lilla N flera gånger och blev varm i mormorshjärtat.

En kvällstur till ett annat bad med Hjärtat stod sen på tur och han bjöd på kaffe och glass medan vi njöt av solnedgången. På hemväg stannade vi på ICA Maxi för han behövde handla. Det behövde tydligen jag med för notan slutade på 432kr och jag har nu en ny golvmopp, en grön skurhink, en fönsterputstrasa och ett Kubb-spel. Det enda jag kan tänka mig är att spela kubb. Städa går bort.

Idag ska jag ta mig samman och åka till Bästa Mamman och hämta cykeln som jag fått. Ikväll väntar Picnic i Parken och Lilla Systern med pojkvän har bjudit med mig och hans mamma. De ska fixa något att äta o dricka, jag behöver bara ta mig dit. Förhoppningsvis via cykeln som jag tänker låsa och kedja fast vid ett träd och helst göra strömförande för att få ha den i fred. Mordisk? Inte ett dugg men trött på att få cyklar stulna. Innan jag gör allt det här behöver jag vila känner jag. Vaknat, duschat, ätit frukost, läst och skrivit blogg räcker gott för tillfället. Over and out! 

När det går sådär och .....

.... jag halkar av banan. P g a anledningar och att jag inte tänker som alla andra. Blir förvånad och känner mig då och då som en utomjording och undrar var min planet finns någonstans? Mitt i finaste semestern och sommaren blev hjärtat skrynkligt. Botemedlet blev plantering av blommor i trädgården och en eftermiddag på en badstrand. Har druckit två liter vatten och läst ut en bok. Simmat. Somnat på filten och snarkat. Jag sov så gott!

Hönsmamma på vift

Lördag. Hett som hell och äntligen kom det en regnskur. Nåja, tio minuter räknas väl ändå som skur???? 

Har städat nya bilen invändigt med hjälp av Hjärtat, att städa bilar är en av hans bästa grenar och nu skiner den som ny. Sen, att jag glömde bort att sätena var nytvättade och fortfarande fuktiga, tog bilen till Plantagen och promenerade runt där med blöt shortsbak är sånt som händer. Eller i alla fall mig. Hem med dagens ”fångst”, blommor till halva priset, för att fika med Lilla Syster och hennes pojkvän.

Store Bror hörde av sig, magsjuka/matförgiftning stod på hans dagordning. Sånt kan de ju få hållas med själva men då han medicinerar bl a med Litium, blev jag orolig då det är otroligt viktigt med vätskebalansen. Jag ringde 1177 för råd, det gick sådär då sonen och jag befann oss på olika håll (han behöver lite hjälp med dylika samtal) så jag la på och åkte hem till honom. Efter samtal via högtalaren med 1177 så han blev involverad fanns sedan en plan och då blev  mamman lugnare. Inte helt dock, så innan jag åkte hem igen diskade jag och städade toan. Ja, jag vet. Och jag VET att han kan göra det själv men JAG blir lugnare av att ha något för händerna och får umgås lite längre med honom. Det blir ju lite roligare för hans flickvän att komma hem också.

Ja. Så kan en lördag mitt i juli rulla på.

Hemma och två spår i hjärtat

Jag har varit hemma i tre dagar. Resan, 630 mil på hoj, har gått bra och vi har sett fantastiska ställen. Vi har förundrats, svettats, åkt vilse, tjafsat, skrattat och gråtit (i alla fall jag), hänförts och gråtit lite till (i alla fall jag), tittat på fotboll, solat, badat, funderat och diskuterat, läst kartor och hittat, legat uthällda på klippor och letat efter ”djur i molnen” och tusen andra saker. Ett äventyr att minnas. En utmaning som jag är glad över, att våga, att kunna och orka.

En ny erfarenhet är att känna av värmesvallningar i 38 graders värme. Jag menar, det är varmt utifrån men när själva kroppstermostaten går bananas inifrån samtidigt blir det lite .... varmt. DET kunde ingen ac i världen rå på! Milde himmel, när slutar det???? 

Mitt i resan nåddes jag av ett sorgligt besked hemifrån, någon som stått mig och barnen väldigt nära, gick bort. Livet tar små skutt och så är allt oåterkalleligt förändrat. Att ha ledsna ungdomar 200 mil bort är svårt. Mammahjärtat vill vara nära, trösta och hålla om men det ser ju inte alltid ut och  tack och lov då för mobiler, sms och chatt. Vi såg till att alla hade någon hos sig vid beskedet och i Wien satt Hjärtat och höll om mig medan fulgråten tog sig ut. Sorg gör ont på riktigt. 

Semestern fortsatte och jag med två spår i hjärtat. Ett där glad-Cina tog sig an äventyr och dagarna och ett annat där ledsenheten letade sig fram då och då. Det finns ju ingen manual för sorg, inget rätt eller fel, den behöver vaggas när den pockar på. Det gjorde vi i Wiens parker, vid fontänerna, statyerna och cafeérna. 

Hemma. Har tvättat, sorterat post, rensat ogräs, badat med Lilla N, firat lilla Ns treårsdag,, tvättat bilen och sånt som behöver pysslas om. Ett bad själv på en strand med bok, guldstund!  Ikväll vankas grillafton hemma hos Hjärtat och hans ungdomar, en vecka kvar på semestern! 

Bytt ör bytt och kaffestänk

Idag fick vi byta lägenhet p g a att jag tog fel på datum vid bokningen och vi förstod helt plötsligt att vi var lägenhetslösa lördag-söndag. Jag kontaktade Lara & Luka, där vi nu bor och visst, de hade en appartment i väntan på ”vår”. Dit kom vi igår och idag har vi alltså flyttat alla pinaler från ena sidan huset till den andra. Här ska vi vara till torsdag.

Väl installerade i den nya tog vi elva-kaffet på balkongen. Ja, jag är en ivrare för elva-kaffe, mormors ”fel”. Lägenheten ståtar med en ”kaffepressare”, en glasskanna med filterpress, ja ni vet säkert. I med skållhett vatten, kaffe och låta det stå en stund. Bar ut alltihop på balkongen, vinkade ”hejdå” till grannen vars bil stod rätt under och pressade kaffet. Hej och hå! Tvärstopp och jag tog i. Med fasligt fart sköt kaffet som en raket ur kannan och med ett plask landade en rejäl kaffepöl på marken, fyra meter ner. Exakt där grannens bil stått tio sekunder tidigare! Maj gådd! Balkongbord, räcke och golv fick göras rent liksom min telefon som fick sig en stänkare. Ingen brände sig, värden tyckte dock att det luktade kaffe när han kom ut ur garaget men jag vinkade lite lagom ”hallo” och hoppades att han inte såg sumpen på backen. (Den har jag nu borstat bort) ... resten av dagen är en pool-dag. Har en ny ljudbok på G, mogna nektariner till mellis och iste inom räckhåll.

Har lite hemlängtan så jag har chattat med alla kidsen. Ja. Jag vet att de är vuxna men längtar ändå! 

Humor och humör - en kombo som håller

Att bli stillastående med mc i 35 graders värme är ju inget man direkt strävar efter att uppleva. När vi styrde från Trogir idag var det ändå det som hände. Vi har bott på en ö sammanfogad med Trogir genom en bro. En.liten.bro. Ön vi bott på är ganska stor och tja, det är husbyte på lördagar upptäckte vi när vi redan var på väg. Ehum. Kunde vi väl räknat ut??? Eftersom vi hyrt själva??? Jamen det visade sig vara väntat av Herr av ordning medan jag, fröken Hip som happ tyckte att man väl kunde äta frukost på fina balkongen?? och lägenheten skulle städas. Nu stod ena halvan inte på sig nämnvärt utan det uppdagades sen. När vi redan stod i kön. 

Då är det ju så dags och tant lider ju som bekant av humörsvängningar de luxe så tja, kan hända att det brann i peruken ett kort slag.

Sen blev allt frid och fröjd när rätta vägen nåddes och vi vindlade längs kustvägen mellan byar och stundtals bara ett stenkast från havet. Väldigt vackert. Och varmt.vi gjorde ett kort stopp för att dricka kaffe vid en kaffebar. Vid kaffebarer kan man bara dricka kaffe och andra drycker, inte så mycket som en torr skorpa finns har vi lärt oss! Ja och så kom vi ju fram och hade det muntert och glatt, hejade på värdparet och vi kände oss hemma direkt eftersom vi bodde här förra sommaren. Handlade, gick ut för att äta och plaskade sen i poolen. Skönt lördagshäng. 

Fredagsmys och att packa en väska

Lagom till elva-kaffet på balkongen har jag masat mig upp och ur sängen. Idag är en trött-dag och jag var uppe och stökade vid sju för att sedan gå och lägga mig igen. Har läst ut min semesterbok, signat upp för en 14-dagars provperiod på Storytel och laddat hem Åsa Hellbergs ”Ett oväntat besök”. Slumrat och yogat lite. Nu är jag redo för den här fredagen, sista dagen i Ogruk, Trogir, så ikväll ska här packas ihop och städas lägenhet. Först sol och bad från klipporna!

I morgon styr vi mot Zadar och samma lägenhet som förra sommaren. Kommer sakna närheten till havet som vi har här,  men i Zadar kan vi i alla fall skymta det från balkongen. Andra semesterveckan går mot sitt slut. Tre to go! 

Men åååååh!

Någonstans i cyberspace finns ett blogginlägg som handlade om gårdagen i Trogir, mina tankar kring fotbolls-VM och hur Hjärtat och jag löste en kris igår. Inlägget tog ganska lång tid att skriva, att ladda ned bilderna likaså och när  jag valde ”publicera” så snurrade bloggen ett tag för att sedan, ptjffff, skicka iväg inlägget någon annanstans. Eller så gick det bara upp i tomma intet.

Av detta kan jag kanske lära mig två saker: 

* låt bli att blogga på semestern

* att internetet här suger emellanåt.

Båda alternativen är tråkiga oavsett.

Vi hoppar raskt till denna dag istället:

Solen skiner med nya tag och i grannhuset har vi fått nya grannar. Fransmän. Är inte franska ett vackert språk? De är en familj på fyra personer, två vuxna och två tonårskillar och det tog cirka 4,5 minuter efter rundvandringen i lägenheten innan de satt samlade kring balkongbordet med varsin laptop i knät. Och här sitter jag med näsan i min iPhone .... Näe. Nu tittar jag upp och ut över havet. I vårt lilla kök puttrar kaffebryggaren, Hjärtat är en jäkel på att brygga kaffe och på tvättlinan bredvid mig torkar vita badlakan i den ljumma vinden. Fåglar kvittrar, vågskvalp och båtljud. Det blir en dag på klipporna! Over and out! 

Sovmorgon

Idag var det slut på vakna-tidigt-fasonerna. Vaknade 9:30 med ett ryck och känner mig tung i knopp och kropp. Tror att de där 290 milen nu har skramlat igenom systemet och tja, vila, vila, vila. Det här med att ta dagen som den kommer och bara vara, det låter alltid så bra men jag tycker det är svårt! Jag blir lätt rastlös och tycker att jag inte ”gör något” även om jag tycker själv att bara vara minsann är en duglig aktivitet och jobbar på det dagligdags: ”Här ligger jag och duger”! 

Hojen behöver lite omsorg. Det är något med framgaffeln och olja som läcker. Inget allvarligt men Hjärtat ska fixa till det. För att råda bot på saken har han tillverkat ett ”verktyg” av en petflaska. Skurit ut en bit och format till, stor koncentration. Framgafflar hör verkligen inte till mina bästa grenar så jag tar det lite easypeasy och gör det jag är bra på: Håller mig ur vägen! 

Har förresten ett uppdrag: att ta reda på när det går en båt från Trogir till Split. Vi bor fyra km från Trogir och ca tre mil från Split. Man kanske SKA se Split när man är så nära? Å andra sidan är det så fint, lugnt och rofyllt här och känner kanske egentligen att det är skönt att ligga helt still. Se där! Ett uns av rastlöshet igen. Skärpning!

Ikväll spelar visst Kroatien mot Island i fotbolls-VM, vi satsar på att smyga in på kvarterspizzeria och hålla på Island! Wish us luck! 

Tvätta och dricka kaffe

Vaknade tidigt även i morse och passade på att tvätta. Det finns en tvättstuga i markplan som sitter ihop ned ett jättefint utekök så det blev en kopp kaffe till tvätteriet. När jag väl hade listat ut hur kaffemaskinen fungerade och när bönorna maldes kändes det som jag väckte hela huset men det var turligt nog bara en känsla. Tog min kopp kaffe och satt under ett parasoll på stranden innan jag gick tillbaka till huset och gjorde frukost. Hjärtat lider av restless legs, myrkryp i benen, det slår till vid läggdags så han sover inte så bra på nätterna. Känns som vi skiftar, han sover finemang framåt morgontimmarna när jag vaknar. Å andra sidan stör det mig inte det minsta med egentid. Vi matchar ihop oss ändå och vem säger nej till färdig frulle på fina balkongen?? Inte Hjärtat i alla fall.

Idag har vi även listat ut att vi blev ”lurade” vid gårdagens restaurangbesök. En saltad nota med en kypare som snackade hål i huvudet på oss när vi skulle betala gjorde att jag kom av mig alldeles. Inte likt mig. Bestämde mig även för att inte gå tillbaka och klaga idag utan se det som lärpengar vad man ska vara observant på. Puh! Fatta hur svårt det var att ta det beslutet. Jag som alltid säger till, ordning och reda på finanserna. De småländska generna (som säger att smålänningar är snåla) gör sig väl påminda. Tänker att jag får välja mina krig. Så. Move on!

Har badat i havet, simmat i en halvtimme och lyssnat på ljudbok uthälld i en solstol vid poolen. Börjar verkligen kännas som semester i kroppen nu och det är skönt!

Mammatankar

Vaknade tidigt idag och smög ut på balkongen och la mig på solsängen och hörde kvarteret vakna till liv. Solen värmde mina bara fötter och havets vågor kluckade ”godmorgon”. Husvärden rensade poolen och vattnade i trädgården. En lugn och stilla morgon.

Efter frukost gick vi på upptäcktsfärd i omgivningarna, följde en vindlande stig längs havet och klippor tills vi vek av och stretade uppför höjden för att komma till stora strandpromenaden. Den där med barer och caféer, båttursförsäljare och krims krams. Jag gillar vår strandstig bättre! 

Vi slog oss ned för att ta en kopp kaffe och det var då mamma-nerven slog till. Kyparen var en ung, blyg kille som fick tydliga order av mannen i baren och den unge killen följde dem till punk och pricka. Lite tafatt, lite osäker och ja, jag smälter ju! Smälter för att jag tänkte att han säkert inte alltid haft det så lätt, vad vet jag egentligen men jag fick sådana vibbar. När han tagit vår beställning vände han sig om mot mannen i baren och fick tummen upp. Jag tänkte att han var på väg ut i livet och att hans mamma var glad för att grabben fått ett sommarjobb och så började mina tårar att rinna helt ohejdat. 

”Nämen” sa Hjärtat och hade lite svårt att hänga med i mitt osammanhängande resonemang.

Ja. Jag kanske har blivit lite blödig med åren. Jag har också lärt mig att livet kan vara himla tungt, svårt och trixigt för en del och att jag vurmar för unga på väg ut i livet. Det behövs så lite för att få det att kantra och det är så viktigt att unga känner stolthet, tillit och glädje i livet. Jag vill vara en i vuxenvärlden som gör skillnad för dem och jag tror att ett sätt är att se dem. Uppskatta dem. Och så längtade jag vansinnigt mycket efter mina egna kids! Mitt i semestern! 

Sen gick vi vidare, köpte handdukar och solhattar. Trasslade oss tillbaka till lägenheten och häckar nu på balkongen. Ett bra plejs. Kaffe, korsord och havet. Livet. 

Midsommar i Kroatien

Dagarna går fort. I dag är det midsommarafton och vi är i Opatija, Kroatien. Vi har sovit i Lubeck, Hof och två nätter i Obertraun, Österrike. Allt har gått bra so far. Förutom de två första dagarna då jag var förkyld och hade feber. Jobbigt att åka hoj när allt man önskar är att ligga under ett täcke med nässpray, alvedon och en kopp te inom räckhåll. Det gick över snabbt och de två dagarna i Obertraun vid Hallstätter See var fantastiska. Vilka vyer!

Vi åkte linbana 2100 m ö h och gick ca trettio minuter till Five fingers. En utsiktspost som sträcker sig ut från berget över dalen. Maffigt var ordet! Vi hann även med en båttur till Hallstatt och gick runt där en sväng. I Hallstatt var det mycket turister, stoj och stök, det är inte så stort så man kommer inte undan. Vansinnigt vackert är det likväl men det var skönt att ta bussen tillbaka till vårt lugna hotell med utsikt över sjön. Hjärtat vilade och jag simmade i nämnda sjö innan vi gick och drack kvällskaffe med bergen i solnedgång som kuliss. Sen sov vi sött!

Igår hojade vi ner hit, till Opatija. Badade i poolen, åt middag på restaurang och såg fotbollsmatchen Kroatien - Argentina. Kroatien vann och det var härlig stämning när vi gick hem i natten. 

Vi har haft bra resväder, omväxlande, sen Österrike strålande sol och runt trettio grader. Inatt har det varit ett åskväder utan dess like och strömmen gick. Huset skakade och porslinet skallrade i skåpen. Strömmen var tillbaka på morgonkvisten och morgonkaffet kunde kokas. Det ösregnar dock men är varmt. Vi ska ta det lugnt, har morgonfikat, lösa lite korsord, läsa, fixa med packning. Kanske bada i poolen, kan man ju fast det regnar. Skönt med en vilodag. I morgon ska vi till Trogir, målet för resan. Det ser ut att klarna upp tills dess, det tackar vi för! 

Rast, vila i Danmark 

Vila på autobahn.

Två glada resenärer.

Selfie uppe vid Five fingers

Snö!

Frukost vid vårt hotell i Obertraun.

Så hamnade vi i Opatija, Kroatien. Utsikt från poolen. Innan regnet!

On tour!

07:00 i morse ringde klockan. 08:15 kom vi iväg. Hojen var förberedd med all packning, hojkläder framlagda och bara att hoppa i efter frukost. Jag har nog inte riktigt förstått att jag har semester och att vi är på väg! 

Vi tankade vid Mantorp, fikade vid Braehus och gjorde ett kort stopp strax efter Ljungby och rullade in i Ängelholm vid halv-fyra snåret, 52 mil senare. Hittade hotellet direkt och efter incheckning tog vi middagsvila. Jag somnade direkt och himmel så skönt det var. Middagsvila är en underskattad aktivitet. När vi vaknade tittade vi lite på fotboll innan vi gick ut och åt middag. Hittade ett bra ställe på torget, satt utomhus och firade semestern med ett glas vitt och en öl. Gick sen en sväng runt centrum och det gick ganska snabbt. Mätta och trötta gick vi tillbaka till hotellet och det började regna! Regn är ju efterlängtat och vi har bra kläder så det gör inget, har vi tur är det över i morgon bitti. En trött semesterfirare lär somna snart, den andra laddar för fotbollsmatch. Over and out för idag! 

På väg!

Braehus, favvofikaställe

Ängelholms kyrka

Hus i Ängelholm 

Packad och hejdå bilen!

Jag haver packat färdigt och konstaterar att två par skor åker med i en extraväska på pakethållaren. Packningen väger 4.9 kg + skorna. För 26 dagars semester tycker jag att packningen väger lätt. (Fly mig en rejäl resväska med hjul, plats med fluffigt badlakan, pocketböcker i mängd  och fem par skor. Bland annat). 

För övrigt idag har jag varit inblandad i en diskussion på jobbet som gav mig en lektion i att ”för-jösse-namn-stå-på-dig-människa” och det gjorde jag. Sen behövde jag andas ut på balkongen och efter det tog jag lunch och åkte och skrotade Lilla Systerns bil. Det gick med en faslig fart och var över på en kvart. Snipp snapp slut, så var Renault-sagan slut!

Hejdå bilen! Superfin utanpå och inuti men med 1000 fel. 

Jag är med cykel och snart av med en bil

Igår åkte jag hem till Bästa Mamman och herr L. Det bjöds på fruktsallad med vaniljvisp och mammas bullar. Mammas bullar är bäst! Hon hade handlat kläder på öppet köp som jag skulle godkänna. Min mamma är en dubbel natur. Hon kan vara den starkaste av de starka, har kämpat för rättvisa och jämlikhet i hela sitt liv och har mycket starka åsikter som hon orädd framför. Men. Hon kan inte bestämma vad hon ska ha för kläder. Märkligt och lite sorgligt. Så kom det sig att vi satt på golvet i deras hall omgiven av kläder, båda i top och trosor för vi hade ju provat varandras kläder, nya kläder och diskuterade det här med att tycka om sig själv med putmagar och dallriga lår. Att tyngdlagen gör ju sitt med kroppar och vad är det viktiga? Egentligen? Att avstå bullar ideligen eller att vara glad över att man vid pass 75 som mamma är, kan röra sig rätt så obehindrat och inte har några större krämpor?? Förutom inte-tycka-om-sin-kropp-krämpan som hon kämpat med hela sitt liv och därmed också jag. För att om inte mamma tyckte om sig som jag tyckte var så fin, så dög säkert inte jag heller. Jag är förbi det idag. Får små återfall ibland men de går över. Ja. Mitt i en sån diskussion satt vi där när våra män kom in, lite snopna över hur de fann oss. 

Eeeeh, sa de och backade ut.

Tjoho, sa vi, klädde på oss rätta kläderna och jag gav mamma godkänt till de nya kläderna och så var det slutpratat om det. 

Sen fick jag hennes cykel i present och jag minns inte om jag nånsin fått något så fint i present av henne, den cykeln har varit hennes ögonsten i 25 år. Hon vet att mina två senaste cyklar blivit stulna och ja, jag blev väldigt glad och tacksam!

För övrigt är det fem dagar kvar att jobba, jag ska ta reda på hur man skrotar en bil (Lilla Systerns bil är utom räddning), leta reda på rätt registreringsbevis till nämnda bil, ( ja, jag vet att det ska ligga i bilen men nu gjorde det inte det) och försöka hålla näsan över vattenytan till fredag eftermiddag. En vecko-plan. 

Att göra en söndag

Att klippa häcken och gräsmattan i strålande sol och 28 grader varmt kanske inte är det smartaste valet denna dag. Men nödvändigt. Nästa veckas agenda rymmer inget av ovanstående aktiviteter så. Klippt och räfsat. Ser det som ett träningspass. Grannen är dessutom krasslig så jag erbjöd mig att ta deras också. Den hjälpen tog de tacksamt emot och bjöd på te och smörgås i skuggan i en klipp-paus. Jag blir glad och lycklig av sånt, att hjälpa till, ha trevlig stämning och jag älskar deras te! Starkt och sött! Och de kan koppla av och koncentrera sig på att bli friska! 

Resten av dagen är oskriven. Pyssla på tomten i skuggan mäjbi. Skriva packlista. Bestämma vilka skor som ska med på resan. Viktiga grejer! 

Nedräkning

Idag är det en vecka till avfärd mot Kroatien och förberedelserna pågår. Mc:n har fått ny kåpa, handtag och sadellimpan justerats och kedjan är preppad. Vi har åkt ca 300 mil för att ”öva”. Inte i ett sträck men totalt sedan slutet på mars när nya darlingen landade i Hjärtats garage. Visiren på hjälmarna är vaxade, ”kom-radion” intrimmade och mickarna justerade. Kläder, underställ och mc-skor är genomgångna, allt ska vara i ordning. Idag åkte vi ca 45 mil med packväskor och tankväska för att känna på det. Alles gott! Sladdade in till Lilla Systerns nya arbetsplats och fick sommarfrillan fixad, hon kan hon! Sen hem och byta om, till radhuset för att mata katten och vidare till Sundbyholm. Pärlan vid Mälaren! Brygghäng, titta på båtar och äta glass. Sämre lördagskvällar har passerat .... 

I morgon ska radhushäcken klippas likaså gräsmattan. Kläder till resan ska fram, nåja, det går ju fort! Packväskan är icke stor! Hur som haver, det närmar sig avfärd!

Där borta skymtar Sundbyholms slott där det var gymnasiebal ikväll. Fina klänningar, fina bilar, fin kväll!

Vi tog plats på bryggan. Bra plats!

Mulle Meck

Man vet att man är tillsammans med en meckarkille när han försvinner ut i garaget en fredag kväll, i trans, över Lilla Systerns bil. Meningen är att den ska skrotas. Men .... kanske det går att fixa hjälpligt ändå och få den såld för en billig penning till en självfixare?? Värt att testa tycker han och har fredagsmys i garaget. 

Jag läser en julbok och dricker te. Lagom fördelning. Lär somna om en stund för väckarklockan ringde 05:20 i morse, simbassängen hägrade. Har haft orosskav och tunga kolsyresarmar  armar hela dagen. Kolsyrearmar är särskilt besvärligt när man ska simma men jag lyckades få till ryggsim i alla fall. Lilla Systern är sjuk i feber för femtiofjärde gången på några månader, Store Bror åker till Grekland på semestervecka i natt och tja. Det räcker för den här mamman att orosgnaget drar igång. Har en del att jobba på! 

Love of My Life

Lilla N kom i tisdags eftermiddag. Vi skjutsade hem Store Bror och sen gick vi på café och åt ”bullorna” innan ett långt besök i en lekpark. Därefter stod färden till Hjärtat där leksaksbilsparken inventerades liksom en sittning på motorcykeln i garaget innan vi landade i radhuset för pannkaksätning. Vid pass 20:30 vilket gjorde att det lilla livet inte somnade förrän runt 22-blecket. Nåväl. Så är det att ha en mormor som är här och nu .....

Nationaldagen tillbringades mestadels utomhus. En utflykt till Sundbyholms bad och gästhamn där Corvette-klubben hade träff. Glassinköp och mer bus i lekpark innan det snubblades och skrapades knän. Som av en händelse hade jag plåster i väskan så tårarna kunde hejdas lite grand. ”Blod. Det kommer bloood” vrålade Lilla N ut över nejden och blev tröstad av väldigt många människor. Sen åkte vi hem och sov middag i två timmar innan gräsmattan klipptes och mer bus i mormors lekpark. I kvällningen kom Största Systern för att hämta sin telning och när de gått däckade jag i soffan med alvedon, nässpray och pappersnäsdukar. Förkylningar och dylikt hade jag inte haft tid med. Idag mår jag bättre, hurra! Barnvakteri verkar vara grejen!

Jobba, ett styrelsemöte och sen tidigt i säng. Det är min torsdagsplan. (Jag är en mästare på att revidera planer ....).

Kasta sten i vattnet är kul.

Bus i lekparken



Vi säger ”hejdå”för den här gången

Corvetter i långa rader.