Vi behöver matfrid

Idag handlar det om mat.

Jag tänker inte delge er något recept på något smarrigt, tänker att ni har era favoriter.

Nej, idag kommer en liten påminnelse om hur man kan tänka kring mat och ätande i sällskap. 

Jag var på lunch, vi var flera. Det beställdes två olika rätter och vi som beställde schnitzel fick en gigantisk sådan som täckte nästan hela tallriken. 

”Oh, mumsigt” tänkte jag.

Då började det. Någon som inte beställt schnitzel talade ideligen om hur mycket mat det var, att hen ALDRIG skulle orka äta så där mycket, och SMÖR, det ligger SMÖR ovanpå maten, vilket slöseri med så stor schnitzel oj, så mycket, VEM kan ens äta så där mycket, absolut ingen borde ens äta så där mycket o s v.

Det blev spänd stämning och hen ombads av annan i sällskapet att vara tyst. Med rätta.

Vad skulle vi prata om nu?

Kan säga att sådana kommentarer om mat förtar lite av trevligheten. Man kan tycka det, men allt man tycker behöver ju inte presenteras för andra i tid och otid. 

Det här var otid.

Så var vi i matdiket igen. Skuld och skam kring mat. Inte äta för mycket. Helst ska man väl inte äta alls. Smör. Satans påfund. 

Jag som levt i ätstörningslandet blev illa berörd. Det borde alla bli. Kommentarer om mat kan förgöra folk. 

Jag åt inte upp hela min schnitzel. Nu orkade jag inte hela men tänk om jag gjort det? Och samtidigt hört att ingen orkar äta så mycket?

Nä. Ibland finns det bara en sak att säga:

Håll käften.

Brist, kalas och semester i sikte

Den där doktorn jag träffade här förleden var en noggrann man. Nu har han konstaterat att jag har järnbrist vilket mycket väl kan stämma in på mina symtom jag dragits med en längre tid.

Har kollat Hb flera ggr, stick i fingret, men det har inte visat något konstigt. Denna doktor hade ordinerat andra prover, det var något med ”järnförrådet” och det ekade visst rätt tomt där. Nu ska detta utredas vidare och behandling är i sikte, förutom anti-depp. Å andra sidan är nedstämdhet också ett symtom på järnbrist så vi får väl se. Det finns hopp.

Igår firade vi min syster. Jag och Hjärtat överraskade henne på kvällen och ramlade rakt in i hennes härliga, bullriga familj som var samlad. Det är så roligt att vi liksom hittat varandra igen och jag åker alltid hem varm i hjärtat. Igår var alla hennes åtta barnbarn där. Från tonåringar till nästan nyfödda. Jag bar omkring på minstingen, mysigt att snusa på bebis.

Jobbar näst sista dagen innan semestern idag och vi ska ha tjejlunch på lokal. Lite somrigt kan en ha även på jobbet. Det dök upp en grej igår så det lär bli sent jobb idag men med semestern helt nära gör det inget. Känner mig nedvarvad ändå, det var ett smart drag att minisemestra några helger innan, Draget och Lidingö-helgen. Att leka semester är en bra grej, i alla fall för mig.

Hos syrran igår, rosen är så fin. Somrigt.

Midsommar

Vi åkte till Lidingö, Hjärtat och jag för att fira midsommar och hans 65-årsdag med en utflykt. Det blev Vaxholm dag 1 och båttur till stan dag 2. Skön helg, fina utflykter och så lyxigt att kunna låna Stora Systerns lägenhet. 

Den tjugonde dagen

Dag 20/100 sommardagar konstaterar jag att om konstiga saker händer, är det ofta hemma hos oss. Så därför höjde jag väl inte nämnvärt på ögonbrynen när Hjärtat ringde mig på jobbet och sa att det låg en älg i vår damm.

”Upp till bevis” sa jag och trodde att det snurrat till ordentligt.

Men det var minsann sant.

En älgkalv modell lite större tyckte att vår fiskdamm var ett skönt ställe att svalka sig på. Efter nån timme var den tillräckligt nedkyld och gav sig av.

Efter jobbet åkte jag direkt till Största Systern, älgen hade precis strosat förbi deras köksfönster till Minstabarnbarnets skräckblandade förtjusning. 

”Den går mot ditt hus igen” tyckte dottern men jag bara skrattade. Det tog fem minuter, sen kom en bild på älgen i dammen igen, nu med huvudet åt andra hållet.

”Återbesök” meddelade Hjärtat.

Håhåjaja.

Nu har Hjärtat lagt ut plankor över dammen, det har jag lovat att inte visa. Om jag säger så här:

Kurt Olsson hade varit avundsjuk!

Nu hoppas vi att älgen håller sig borta men risken är att den checkar in på spa här igen.

Mycket ska man vara med om.

Återhämtning

Direkt efter jobbet i torsdags satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Draget där Bästa Väninnan har sin sommarstuga.

Vi for genom fina sommarkvällen och jag satt bara och tittade ut, så fint vi har. Vi kom fram vid 23-tiden och efter att ha landat och bäddat var det skönt att krypa ner och jag somnade på en gång.

Det obligatoriska morgondoppet lockade i strålande solsken och sen har helgen fortsatt i lugnt tempo. Flera dopp i havet, mys på stranden, slappat i skuggan vid huset, ätit gott, promenerat. Läst, stickat, pratat.

En välbehövligt lugn helg.

I natt kom regnet, så efterlängtat. Vi badade ändå i morse , det är skönt i alla väder. 

Idag fyller även Hjärtat 65 men vill inte firas. Nåja, han fick skönsång och blommor i alla fall och strax förmiddagsfika. Bästa väninnan råddar en rulltårta, grädde och jordgubbar. 

Sen är det dags att åka hemåt med massor av sommar i hjärtat. Två kortveckor kvar till semestern.

Antidepp och ett bad

Ringde vårdcentralen i måndags, fick en läkartid igår och träffade en hyrdoktor man kunde prata med. Han ingav förtroende men så klart jobbar han bara en månad. Fick antidepressiva utskrivet, en lunta skattningsskalor att fylla i samt en lång lista med prover som ska tas. Gick till labbet direkt men då en del var fasteprover kunde de inte ta dem igår. Jag ombads att komma tillbaka på dropin, varje dag från 07.15.

Så jag klev upp imorse och åkte direkt till labbet på fastande mage.. Det var stängt.  P g a planeringsdag. Jag lovar och svär att den skylten inte satt uppe igår eftermiddag när jag var där och sköterskan på lab sa inte ett ord om det. 

””Drop in alla dagar UTOM i morgon” hade varit ett lämpligt meddelande när jag stod där igår.

Jaja. Luttrad människa kravlade in i bilen igen, åkte hem och åt frukost.

En grej när jag blir nedstämd är att det är svårt att ta sig för saker. Varje liten grej blir ett högt berg och drar energi, särskilt sånt som görs i onödan. Det här var i onödan.

Nedstämdhet lindras också med bad. Så här badas så fort tillfälle ges. Först får jag dividera lite med mig själv men sen så, ”bara gör’t”!

Det har varit min strategi ett tag men jag behöver lite hjälp på traven. Det blir bra igen.

Insikt

Kan vara så att mina döttrar är av de klokare slaget och säger åt sin mamma på skarpen:

”Du är deppig, nu behöver du hjälp”.

Kan vara så att deras mamma, moi, väljer att lyssna på dem och förstår att det är hög tid att bromsa expresståget innan det spårar ur. 

Kan vara så.

Det är precis så.

Sen tar jag det härifrån. 

Over and out. 

På självaste nationaldagen ….

….  lossnade ett av flaggspännena och flaggan drösade i backen. Vi var inte hemma då och det var tur att inte flaggmyndigheten  kom förbi precis när flaggan låg där på backen i en hög. Suck. Nu måste stången fällas för att få fast linan igen. Sånt blir jag superstressad av men glad att det inte var jag som knutit fast det där spännet. Sånt som händer tänker jag.

Vi var och badade i Läppe, ett par mil hemifrån. Många dopp, jag läste en halv bok, drack kaffe och smörgåsar och avslutade på restaurangen med en bakad potatis och skagenröra. På hemvägen hittade vi ett ställe som sålde jordgubbar, passar ju bra som kvällsmat denna dag. Somrigt så det förslår.

Luktärtor, pioner och glass

Idag har jag varit ledig men var ändå uppe tidigt för att skjutsa Stora Systern till tåget. Vi har haft en fantastisk helg och igår hade jag den stora förmånen att helt kort träffa alla mina fyra kids. Jag, Stora och Lilla Systern avrundade kvällen med att åka till mammas grav med en bukett blommor plockade i trädgården. Sen åkte vi hem till mig, drack te och pratade länge om allt mellan himmel och jord. Älskar’t!

Efter avlämningen vid tåget åkte jag hem och fixade i trädgården. Klippte bort allt dött på alla rosor, av bara farten klippte jag klorna på katten i gröngräset, sen fortsatte jag plantera ut pioner, luktärtor, atlasblommor, rosenskära och frösådda riddarsporrar och stockrosor. Det tar sin lilla tid och efter en sen lunch bestämde jag att jag var klar och la mig i en solstol för att läsa. Efter två sidor sov jag …. Jag SKA ju inte så så mycket säger jag varje år men det är ju så roligt. Då. Och förhoppningsvis blir det fint. Sen.

Nu har vi nyss ätit igen, jag gjorde en tonfisksallad, riktig sommarmat tycker jag och strax ska åker vi till Strängnäs för glass och kvällsdopp. Lite semesterfeeling går ju att uppbåda sköna sommarkvällar. 

Ögon känsliga för grönt och när ett barn fick sitt namn

Juni. Så vacker och sorgesam genom åren. Igår fick vi en blandning av båda på dopet. En lite pojke fick sitt namn, kusinerna sjöng så hjärtskärande vackert och en plats i bänkarna var påtagligt tom då mamma alltid älskade sammankomster.

Det var så känslosamt att vara i samma kyrkorum där mamma begravdes men nu i glädje. Vi grätskrattade när vi klappade händerna åt sången, vi var flera som härmade mammas sätt att klappa och det var förenande på något sätt.

Dopbarnet var på glatt humör och tittade förnöjsamt och lite eftertänksamt på oss där i bänkarna.  Efteråt begav vi oss till församlingshemmet för lunch, fika och lite andra roligheter. Vi gick tipspromenad på temat dopbarnet, spelade boccia och ringkast och så paketöppning. Jag hade stickat en babyfilt och när någon frågade hur lång tid det tagit att sticka den var svaret: ”Fem streamade säsonger av Chicago Fire”.

Det blev en lång dag, vi åkte strax för 11 och var hemma vid fyra-tiden. Jag hade tänkt plantera lite växter men däckade i uterummet och sov i två timmar, känslomässigt utmattad men glad och nöjd. Resten av kvällen stickade jag framför tvn, följde halvdant med i någon film om skogsbrand och Hjärtat hängde i sitt ljudrum. Ingen av oss kunde somna i rimlig tid eftersom vi sovit sent på eftermiddagen. Ur led kom tiden. Sen sov jag som en kratta i alla fall, Stora Systern är hemma men var på galej och vips, går jag in i något gammalt mode och kan inte sova ordentligt förrän jag vet att hon är hemma. Mystiskt!

Idag inga planer alls, dahliorna behöver få komma ner i jorden och jag behöver en mjukglass att inta i närheten av vatten. Det känner jag bestämt.

Kyrkan.


Utsikt från kyrkorummet.

Dukningen, gulligt.

Sommar

Igår blev jag ofrivilligt ”ledig”. Vaknade med huvudvärk de luxe och konstaterade att jag inte tog mig någonstans alls. Skulle varit på planeringsdag i Nyköping och är ju den som bokar, fixar och ser till att allt är på plats men fick be kollega på plats om hjälp och så kröp jag tillbaka ned i sängen. 

Fem timmar senare kunde jag ta mig upp och tillbringade resten av dagen i sakta mak. Efter ett migränanfall känner jag mig alltid lite bakis och det hänger i lite i dag också.

Dagen idag är en ledig dag. Utan morgonsim. Simkompisen jobbar i Nyköping idag och jag tog det lugnt med tanke på gårdagen. Jag har lite ärenden på stan att fixa så jag lunchsimmar istället.

Så är det ju då sommar. Läste någonstans att det är 100 sommardagar, förvalta dem väl. Hm. Ja den första försvann i migräntöcken. Resten kvar. 

Jag tog ledigt på måndag, klämdagen, så det känns som jag inleder sommaren med en liten minisemester. 

På hemmaplan. Dop i morgon, sen inget alls. Skönt tycker jag.