Lyckligare nu!

Lördag. Skönt. Det regnar. Den här donnan behöver en themesong idag. Det får bli den här! Spelas lämpligen så högt det går.

Ljuva september

September är snart slut och när jag tänker på den här månaden blir man ju nästan yr. En händelserik månad, minsann:

En radhusinnehaverska, denna här, tog i med stora renoveringshandskarna och rev halva övervåningen. (liiiite oklart när själva ihopsättningen är klar men klart blir det. Sen).
Stora Syster flyttade hemifrån.
Största Systern hade semester och var hemma i radhuset i en vecka. En härlig, mysig vecka!
Jag fyllde 50.
Vi hade, för att jag fyllde just 50, kalas i radhuset med tjo och tjim.
Största Systern stack till USA för tre månaders äventyrsresa.
Jag har varit på en väninnas 50-årsfest, första festen som singel. Gick finfint!
En överlevnadskurs startade. Man får hemläxa!
Jag fick ett nytt uppdrag på jobbet. Ett jag längtat efter och jobbat för. Hårt och målmedvetet.
Mamman, moi, fick ett eget rum!
Mamman, moi, jobbade 75% men från 1 oktober är det ändring på det. Heltid hägrar.
Så.
Än är det septemberdagar kvar. Vad månde hända mer?
Har jag sagt att jag älskar hösten? Bäst. Om någon frågar mig!
Trevlig helg!

Inget grus i dojjan, tack!

Att orka hålla humöret uppe hela tiden ter sig som stört omöjligt. Det fixar väl ingen??? Det vet jag ju. Egentligen. Men ibland slår det där TVIVLET klorna i mig och gör mig alldeles vilsen. Mitt nya liv. Bara att gilla läget. Då är det skönt att ta ut ny riktning igen. Kolla av kompassen så att det blir åt rätt håll som är framåt! Härifrån och nu.
Det görs alldeles ypperligt med en fika tillsammans med Stora och Lilla Syster. Skriva mail till Största Systern och Store Broren figurerar i kulisserna, borta men helt nära ändå. Ett och annat telefonsamtal med en väninna, en natts skön sömn i nya sängen, en träff med "Överlevnadskursen" och sen börjar det kännas ok. Helt plötsligt sjunger jag i bilen igen. Högt. Och på fötterna nya skor. Hurra!

Hej John Blund!

Det är lite si och så med sömnen. Tröttsamt i längden. Ett av symtomen på Kroniskt Trötthetssyndrom är just .......... sömnproblem. Knasigt. Ständigt trött men svårt att sova och känslan av att vara utvilad infinner sig aldrig. Man lär sig leva med det. Men längtar så klart efter att vakna pigg och full av energi. Nopes. Funkar inte så. Snigeltakt är mer min melodi.
Kanske från och med idag det kan bli bättre ändå??????
S.Ä.N.G.E.N har kommit. Min säng. I mitt egna rum. När hade jag eget rum senast??? 19 år tror jag visst att jag var...... eller nåt.
Här har tvättats täcke, kuddar och bäddats med finaste påslakanet. Här ska sovas. Om jag inte hörs av på ett tag, så zzzzzzzzzzzzzsover jag väl än............

Hej måndag!!!!!

En ny jobbvecka står i startgroparna och jag är...... fortfarande förkyld. Fast bättre. Så jag tar mig till jobbet alldeles om en strax. Orkar inte vara hemma längre, mellan fyra väggar grubblas det alltför mycket så jag behöver vidga mina vyer. Känna att jag finns på riktigt. Ja. Det gör jag ju hela tiden, förvisso, men de här orospökena. Njae. Jag gillar dem inte. De ligger på lur, de rackarna och passar på när jag inte är på topp och orkar schasa på dem.

Jag gör ändå mitt bästa för att mota dem. Igår lyfte jag mig i håret och tapetserade för första gången i mitt liv. Två garderobsdörrar. Blev riktigt bra om jag får säga det själv. Stilpolisen nr II i familjen, Lilla Syster, stod bredvid och kanske, kanske var det nära att det hettade till lite grand när den unga damen hade synpunkter. 

Hoppla hej, det är lätt att ha det va? Synpunkter. När man står bredvid och inte haver deltagit i hela projektet. Det ska planeras, inhandlas grejer, tas fram andra grejer, blandas tapetklister, mätas, rollas...... Ja. Lite fix är det. Och så blir de ju hungriga, de små liven....

Men jag fick godkänt! Och hur stort är inte det? Av en snart femtonåring! Hamnade visst lite överst på en lista. Ytterst tillfälligt skulle jag tro men det gäller att passa på och njuta av framgången............

Nu kaffe. Ständigt detta kaffe och sen väntar jobbet. Ha en bra måndag!

Detaljbild av garderobstapeten.......

En söndag med Astrid Lindgren

Igår kväll blev det filmkväll med Lilla Syster och hennes kompis. Avatar visades på TV och det är en av mina favoritfilmer. Den är ju väldigt lång och jag orkade inte se hela. Nu vet ju jag hur den slutar så jag lämnade tjejerna i soffan och la mig i sängen i stället. Lite skönt att somna där faktiskt och inte i soffan........ vilket är väldigt vanligt att jag gör och så är det nackspärr som på beställning.
Dagen idag blir en lugn dag. Fortfarande förkyld och jag tittar mellan fingrarna på altandynor som ska upp på vinden, altanmöblemang som behöver tvättas och ställas undan. Funderar på att ha det möblerat över vintern för en gångs skull. Så är det ju liksom klappat och klart till våren?!
Ska i alla fall ta mig i kragen och plantera en ros. Fick en Astrid Lindgren-ros när jag fyllde år och nu har jag flyttat runt den på tomten tills jag hittat en perfekt plats. Så hjälp nu till och håll tummarna att rosen överlever vintern och glädjer den här radhusinnehaverskan nästa sommar!

Astrid Lindgren-ros. Bild lånad från Odla.nu.

Att chocka en tonåring

Förkylningen vägrar släppa sitt grepp men det känns som "the show must go on". Lilla Syster behövde en vinterjacka, stövlar, nya jeans och gu´  vet vad. Nu. Pronto.
Jag behöver mest lugn, ro, honungsvatten, nässpray och alvedon. In masse.
Ok.
Vi tog i alla fall en sväng till stan tidigare idag och jackjakten tog slut omedelbart när hon fick den hon ville ha utan tjat, frågor eller undringar från mig. Jag bara betalade och ungen såg chockad ut. Den var aningens dyr, det var den, men jag orkade inte tjafsa. Inte kändes den särskilt varm (med mammamått mätt) men jag tjafsade inte om det heller. Det hela avlöpte så väl sedan att de undanlagda, också mycket dyra stövlarna, frivilligt raskt byttes ut mot ett billigare par. De var dessutom mer anpassade för vinterväderlek som vi ju ändå har här i Svedala. Alldeles strax lär det bli svinkallt. Och hon kommer frysa i sin nya jacka. Men inte om fötterna! Tada!
Sen bjöd jag på MacDonalds (och lovade mig själv för 58.e gången att aldrig mer äta där....) innan vi for hemåt igen. Ungen mätt och nöjd men aningens misstänksam plockade sen ur diskmaskinen utan att bli ombedd till det.
Visserligen ett dyrt pris för en diskmaskinsurplockning om man räknar ihop alltihop.....
Själv intar ännu en dos alvedon, nässpray och förser mig med fler pappersnäsdukar och dyker ned i soffan. Där stannar jag resten av dagen!

Dumpad

I arla morgonstund, för det tycker jag 06.30 är, lämnade jag i morse av Store Bror på en parkeringsplats för vidare avfärd mot Norge. (hav tröst, han blev upplockad som uppgjort av annan förälder.......). Det vankas handbollscup. I Norge. Vinkelivink och lycka till!

Det betyder att det är tjejhelg i radhuset. Lilla Syster och mamman. Ända tills jag får höra att Lilla Syster har helt andra planer än att umgås med sin ömma moder. Det var visst något om kompisar, nån kille i klassen och nåt café på Ungdomens Hus.

Hmpffff.

Vad är väl en kompiskväll mot en kväll i soffan med mamman????

Förmodligen rena himmelriket när man är 15 år.

Hej Skavlan!

Ska vi umgås i kväll??????

Tio i topp

Mitt i natten kom ett sms. Största Systern var framme i Los Angeles och mamman kunde somna om lugn i själen. Ungen var på plats.
Annars blir det lite oro just i själen så här av att bara vara hemma. Det blir så mycket tid till att fundera och grubbla även om jag försöker låta bli. Nu är jag ju sjuk, förkyld, så jag kunde ju fundera på att lösa virusgåtan i världen, bli rik som ett troll och ........ Men tankarna far åt annat håll. Dumt. Men mänskligt.
Nä. Jag koncentrerar mig på trevligheter istället. Som att om några dagar kommer det en ny säng. Till bara mig. Härligt! Hejdå gummimadrass! Att jag har en träff inbokad med Spader i oktober, en målarkurs väntar i samma månad och att jag äntligen, äntligen kunnat koncentrerar mig och läst ut en bok. DET var länge sedan jag klarade det! Läst ut en bok = check. Jag har många bra-saker på min lista, jag! Because I´m worth it!

Från ett soffperspektiv

Förkylningen from hell har kopplat sitt grepp. Soffnötardagar, slitautnäsanmedsnyt-dagar. Trist. Mitt i alltihop kan jag tycka att jag har lite "tur". Två 50-årsdagar hann firas utan sjukdom och 1 oktober blir jag utförsäkrad från FK, vilket betyder att jag inte får någon sjukpenning om jag blir sjuk under en period. Jag har då en "karens" på tre månader. Så det var väl bra att jag blev sjuk nu??? Om jag nu nödvändigtvis skulle behöva bli sjuk. Överhuvudtaget. (vad jag tycker om utförsäkring överhuvudtaget orkar jag inte ens tänka på idag).
Det gäller att hitta det positiva i allt.
Annars har jag vinkelivinkat (i måndags kväll) till Största Systern och pratade/kraxade med henne i morse då hon befann sig på Arlanda för en sväng ut i stora världen. Los Angeles är målet igen och den här gången utan mamman och syskonen. Kommer gå finfint och prisat är skype! Lagom till jul ses vi igen och då blir det kramkalas! Det kan jag lova!

Snart, snart är Största Systern på plats. Äventyr, sol, bad, och hav. Lovely!

Prosit!

Runt omkring mig har folk hostat och snörvlat i veckor. Jag har klarat mig och bett en stilla bön om att få slippa. Ja. Jag har ju sluppit. Tills idag.
Vaknade med en förkylning from hell, halsont, feber och muskelvärk. Så det är sängläge idag. Kidsen såg i alla fall lite lyckliga ut vid frukostbordet eftersom mamman inte fick fram ett ljud. De såg inte lika lyckliga ut när jag ändå hest deklarerade att sjuklingar sällan eller aldrig lagar mat.
"Infektionsrisken"............
Får se vem som nappar till middagen ikväll! ............. "Någon" kanske tar tag i det????

En stilla söndag..........

Gårdagen var en dag med glitter och glamour. En femtioårsfest en solig septemberlördag satt som en smäck. Även de nya dojjorna satt finfint och trots diverse dansmoves all night long, så är den här damen pigg och rask idag så här dagen efter.

Nåja.

Kanske gör jag inte just idag, hoppsasteg med höga knäuppdragningar på stället. Näe. I radhuset väntar alltid andra äventyr. 

Ett igenproppat avlopp har upptagit min dag till nu och av det jag fick loss ur röret, så skulle man kunna tro att vi är flintskalliga hela bunten. Hår, hår och hår. Äckelpäckel. Men nu är det gjort och radhusinnehaverskan, d v s, moi, tänker sig en stillsam promenad i höstsolen. Med betoning på stilla. 

Rena rama Pippi Långstrump

Ni vet, när man känner sig så där stark, så där uppfylld av allt möjligt. Då. Hittar man musik. Som får tårarna att rinna, som ger en hopp, som lockar fram den lilla tjejen med hoppsasteg och tofsar i håret. Som får en att känna livet i en. Man behöver det. Rensa systemet. Spela högt. Spela, spela, spela. Dansa, dansa, dansa. Då lyssnar man. Till exempel på det här:

Kakelkänning.......

Har jobbat ända in i kaklet denna fredag. Nästan förbi kaklet men man stoppade ju i tid. Thank God!
Så kom jag hem till tysta, mörka radhuset. Inte en unge så långt ögat kunde nå, egna äventyr hägrar. Det får bli katten och jag, vilket inte är det sämsta. Hon gillar middagen lika mycket som jag!
Radion på, min nya fina, ett glas vitt vin och fixelifix med en bit lax. Man kan ha det värre. Absolut. Vad spelar man då???? Lite Robyn. Musik för dagen helt enkelt!
Trevlig helg!

Fina laxen, fräscha grönsaker och ett glas vitt. Lugn och ro. Härligt!

Med lite pyssel och pling......

Jag härmar Spader Madame och kör dagens dojja. Nya för dagen. Ska invigas på lördag då ännu en femtioårsfest går av stapeln. Tills dess är de ingådda. För de är sköna. Och snygga. Funderar på att sova med dem på. Som ensam radhusinnehaverska gör man ju lite som man vill.
Nu roar jag mig inte enbart utan lite huspyssel har jag också burit hem idag. Persiennmojänger. Och alvedon.......
Sen. När jag roar mig med gardinsnören, gardinpluttar, stånghållare och annat kul ska vi vara glada för att det här inte är en ljudblogg. Jag känner redan nu att jag kommer att tappa tålamodet. Tips och trix mottages tacksamt. För persiennpyssel. Svära gör jag så bra själv!

Nya dansskorna!

Alvedon och persiennmojänger råkade visst hamna på samma bild................

En solstråle i luren

Asch. Dessa parkeringsböter. Att betalas inom 8 dagar. Alltså. 8 dagar går vansinnigt fort om man har mycket att göra. De går lika fort oavsett men det känns ju som det går i raketfart. Så man jag har inte hunnit med. Eller. Jag har förträngt min fadäs. Har ju för bövelen fyllt jämna år och haft lite att stå i.
DET tyckte inte telefonissan på parkeringsbolaget var ett giltigt skäl att "strunta i att betala sina böter".
"HUR skulle det se ut"?
"Om alla lät BLI att betala bara för att....."
Se där ja. Tant blev uppläxad. Av en betydligt yngre variant, lät det som.
"Fast jag tänkte inte låta bli att betala, bara slippa påminnel........."
"HAR du betalat"?
"Jajamänsan, pengarna och påminnelsen har gått om varandr......."
"Men då så"!
"Låt gå för den här gången",
"Grattis i efterskott"..........
Tjolahopp, tjolahej!
Det går för tillfället bra för mej!

Firat och klart!

Så är tant tillbaka igen! Firad, uppvaktad och sjungen för i dagar tre! Fantastiskt! Sista tårtsmulan är uppäten, hatten på och tja. Det är bara att köra vidare! Lördagens "skohornsparty" avlöpte väl och det är inte klokt vad folk man kan klämma in i ett Öppet Radhus om bara viljan finns. Kyrktanter, släktingar, ungar, gamla vänner och nya vänner. En härlig blandning gav mig minnen för livet. Precis som jag önskat!

Det går ju fortare än man anar sen att hasta tillbaka till vardagslunken men samtidigt tycker jag att det är skönt. Vanor och rutiner. Lite äldre, förhoppningsvis lite klokare. Inte helt fel!

Under tiden har visst hösten anlänt. Kanske dags att fälla ihop parasollet? Ta bort vaxduken från altanbordet? Rent av pensionera nämnda bord som ruttnat sönder och samman i somras. Ingen risk för torrt och sprucket trä här inte. Nä. Mer risk för att eventuella kaffekoppar ramlar rakt igenom bordsskivan. Eftersom jag kamouflerat det ruttna med en ........ vaxduk. Man tager vad man haver och gör så gott man kan!

Gott Nytt År!!!!

Idag är dagen efter och dagen före. Om man nu ska prata ålder så ja, nu haver jag uppnått den gyllene medelåldern. 50+1 dag. Bästa Mamman ringde nyss och frågade hur det kändes. 

"Bra" svarade jag och kände att jag menade det.

Ålder är ju bara en siffra och jag vet inte hur det ska kännas att ha fyllt 50. Som vanligt?!

Fast lite kaxigt. Faktiskt. Det kan man få kosta på sig. Få vara lite som man vill. Göra lite som man vill. 

Gårdagen var en lugn dag. Behövde öva mig lite i lugn och ro att vara så "så här gammal"! Fortsatte även min tradition att ha bokat in massage och spa på själva födelsedagen. Tredje året i rad. Ett mycket trevlig tradition och en trevlig present till mig själv. 

I morgon blir det kalas i radhuset. Vi kör ett "skohornsparty" igen, har ju övat även på det ett par gånger. Tänkte inte fira alls men för det satte kidsen stopp! 

"Klart du ska ha kalas".

Ok.

Klart jag ska ha kalas.

Funkar för övrigt finfint med två kockar i familjen och delegera lärde jag mig för länge sedan! Så när vänner och familj jobbar lite med förberedelser sitter jag lugnt tillbakalutad i soffan och bara njuter. 

DET kan man unna sig vid uppnådd ålder.

50! Fantastiskt! Kan bara bli bättre!

Man kan väl öva sig?

Dag två i lediga veckan. Har varit på en utflykt som får skrivas om vid ett annat tillfälle. Den gav i alla fall den här madamen råg i ryggen så det räcker ett tag. Lite mer bränsle liksom. Det är bra. Man blir lite glad!
Om jag sen skriver att jag meckar i radhuset igen så tror väl ni väl inte på att jag lämnar området då och då? Nästan rätt i så fall. Man kan väl säga att jag är fången trivs på hemmaplan? Också att snart, snart är det som jag vill och gamla spöken är borta. Det är också bra. Ut med dem bara!
Men det tränas också!
Tålamodsmuskeln.
Om man ger sig till att baka 137 grissini så tränas den. Jag lovar!
Jag lovar och svär också att det aldrig kommer att hända igen. På heders!
Och så musik för dagen: "Gå ut och var glad"!

Om någon undrar så är papperspåsar bra förvaring för knaperpinnar. Grissini.

Sol ute, sol inne.........

Ledig måndag och ledig vecka. Börjar ju bra med tanke på vädret, strålande sol, blå himmel. Börjar också bra med ett möte med en "överlevnadscoach" som ger både pepp och vägledning tillbaka till ............... mig själv igen.
Tog sen en tur i en av stadens parker i Stora Systers toningskor. Toningsskor är en särskild dojja, med lite rundad sula. Man får fin rumpa av det sägs det. Förmodar att det krävs lite längre och fler turer än den jag tog idag men jag blev nästan åksjuk....lite vippigt var det.... 45 minuter senare åkte jag hem och ja, jag har träningsvärk redan. Kanske gör de någon nytta ändå? Inget synligt ännu men kännbart. Det är ju bra så!

Soligt, varmt och härligt! September!

Fina broräcket!

Bära hit och bära dit..........

Så haver ett av kidsen flugit ur boet. Igen. Stora Syster har tagit sitt pick och pack och idag proppat Cina-bilen full och så for vi till storstan och lämnade av henne. Och grejerna.
Om man tänker sig Stockholm tänker man sig kanske mycket trafik. Lite trångt så där. Ont om parkeringsplatser. Så när vi rattar in på rätt gata mitt i smeten och kan parkera precis utanför porten där vi ska kånka in allt, ja. Då tror jag nästan att det är något lurt. Är man luttrad eller är man luttrad? Här hade jag sett för mig hur vi skulle bära byrå i tre kvarter.....
Nu är hon på plats i det nya, det lilla livet och Största Systern huserar precis bredvid. Känns tryggt och bra. Långt borta men samlade. Praktiskt!
Och i radhuset?
Tja.
Det ekar lite tomt, det gör det!

Att fira sig lite

Har sagt det förut: Det man har i underklädeslådan och i bekantskapskretsen ska sitta som en smäck. Annars får det vara! Är döless på gammalt och skavt, som sitter illa och mest irriterar. Ja. Som gamla behåar och så energityvar i ens närhet. Näe tack!
Så man städar lite. Både här och där. Kostar på mig att vara lite "brutal" och gör en rejäl rensning.
Man får det. Man behöver det. Rattar in andra kanaler och hör lite nytt. Befriande.
Sen.
Att jag har flyt på jobbet, att jag har fått plats på en "överlevnadskurs", att det går bra för kidsen och att vi på dagen har huserat sex månader själva i radhuset utan större katastrofer tänker jag fira lite!
Because I´m så himla mycket worth it! Mer musik på det!