Avkoppling är A och jätteskönt!

Efter en kaosdag på jobbet, jädrar i min lilla låda vad det har ringt idag, putsade jag fönster hos Största Systern.

Nu kan ju det tyckas vara en konstig syssla efter en busy dag men tja, rätt så avslappnande. Och lite äventyrligt. Fem våningar upp, öppet fönster, en mamma på en stol för att nå HELA fönstrets utsida och så öppnade någon balkongdörren. Väldigt korsdrag. Finfint. Eller inte.

Svajade till lite och kom liksom på att jag verkligen var fem våningar upp och att jag inte gillar höjder. Gillar definitivt radhusets fönster bättre. Inte lika högt upp. Inte alls.

Men.

Det hela gick ju bra. Jag tappade inte balansen, lägenheten blev ordentligt vädrad och fönstren fina. Bra så.

Sen var jag avslappnad. Jätte. Så pass att jag inte orkade laga mat utan den staffetpinnen lämnades över till Store Bror som ju behöver trimmas träna inför gymnasiets restauranglinje till hösten. Tonfiskgratäng vilket ju är himla gott så medan han fixade med det pratade jag med Stora Systern "over there" och sen var det bara att sätta sig till bords. 

Kanske ska jag åka runt och putsa fler fönster? Prata mer i telefon? Om belöningen är att få middagen fixad tål det att tänka på!

Skol(k)snack

Det var någon som andades sisådär i förbifarten och blängde lite åt mitt håll, om "skolplikt" och att föräldrar är skyldiga att se till att barnen går i skolan annars kan de straffas. "Skolkstraff". Naturligtvis tyckte tyckaren att detta var rätt metod att få skoltrötta, tonårsdeprimerade, skolvägrande ungar att göra sin "plikt" och rätt åt slöa, oengagerade föräldrar. De skulle minsann veta hut och pengastraff fick nog bot på saken.
Då var det j-t nära att Häxan Surtant vaknade direkt igen och började peka, men neherå. ........
Jag svalde en klunk kaffe till och brände mig som satan i munnen men det yppade jag inte heller ett ord om.
Men.
Klart som korvspad att inte jag kunde vara tyst om en sån sak. Och det var inget Häxan Surtant alls över det. Det får väl rent av vara någon måtta med galenskaper!
Att välbesuttna morsor med barn som glidit genom privata skolväsendet som tysta små lamm ska sitta och strössla kommentarer kring sig om folk som andra klassens människor, nä. DÄR går gränsen.
Efter att själv ha kämpat med skolgång bl a för barn med särskilda behov i nio år, vi ser slutet i tunneln, och vet att det inte är självklart att skolan är en plats för alla så finns det ju flera olika sätt att se på saken.
Skolan är då och då en plats som väljs bort av ren självbevarelsedrift av ungdomar och det är banne mig ett misslyckande av samhället och inget annat.
Tänker mig att om en del av de situationer mina barn råkat ut för i skolan hänt på min arbetsplats hade både polisen, facket och högsta ledningen varit inkopplade.
Men kids?!
De ska stå ut med vad som helst?!
Not!

När jag så lugnat mig från detta och konstaterar att idag är en ledig dag som ska ägnas åt "planering"....... inte min bästa gren......... kommer jag ju på att Största Systern är i stan och är ledig. Här ska drickas kaffe! So long!

Häxan Surtant i kvadrat

Det finns en risk att bli jävligt lite bitter när man blir sårad har jag märkt.
Lite som att fastna med dojjan i ett segt tuggummi och så står man där och drar sig fördärvad och skyller på allt möjligt utan att dojjan kommer loss innan man kommer på att det är ju bara att ta av sig skon och klippa loss tuggummit så är den saken ur världen.
"Sån ska jag aaaaaaaaaaldrig bli" VET jag att jag tänkt. Innan.
Så en vacker dag, eller vilken himla dag som helst, upptäckte jag ju att "sån höll jag verkligen på att bli".
NÄE.
Tänkte jag då.
Så kan man ju inte ha det bara.
Jag ska ju fortsätta vara den här (om jag får säga det själv alltså) trevliga, glada, kreativa, kloka, optimistiska, vimsiga, argibland, spralliga, något oroligt lagd-tjejen som alltid, väl?! Just nu något vingklippt men vad tusan????
Har hört något om att köpa "vingar för pengarna" (hit med pengarna bara) och så är ju den saken biff?
Hur upptäckte jag det då?
Jomen jag domderade ju med folk. Pekade med hela handen och tyckte att jag har rätt att bestämma hitan och ditan om allt möjligt och strösslade syrliga kommentarer runt mig. Urskiljningslöst. SNÖRPTE med munnen om det jag hörde inte passade mig. För saker som inte ens var "deras fel" eller som de inte ens rådde på. Liksom bara för säkerhets skull.
Och blev stensur när jag fick svar på tal.
Jag. En surkärring?!
Vafalls????
NÄE.
Så kan vi jag inte ha det.
Ut med surtanten bara.
Så jag hade begravning av henne igår.
Lite stillsamt, lite lugnt.
Det tog ett litet slag men jag tror hon nu vilar i frid.
Hon är förlåten.
Idag skiner solen igen och värmen är tillbaka. Skönt tycker jag!

Finmåndag!

Mycket ändrar sig här i livet. Till exempel har jag inte längre någon dagstidning. Det gällde att se över alla utgifter och då fick morgontidningen stryka på foten.
Men,
vanans makt är stor och i morse gick det av bara farten, blommiga morgonrocken på och ut till brevlådan. Tomt. Så klart. Det ska det ju vara.
Nu kunde jag ju inte vara ute i ogjort väder så jag fick ju låtsas att jag ändå hade ett ärende så jag kollade in växtligheten lite. Bra start på måndagen där faktiskt.
Syrenen doftade ljuvligt, rosorna var glada eftersom de igår kväll fick både ny jord och vatten och "någotvaddenuheter" blommade så fint, så fint. Litet men gulligt.
Banne mig om det inte är den bästa måndagsstarten på länge!

Liten och gullig.

För att se de här skönheterna fick det bli lite "knäna böj". Morgongympa helt enkelt!

Mors dag!

Alla mammors dag. En finfin dag. Med cyberhälsningar från de två stora tjejorna som är ute stora världen och besök av det två yngsta som har pappa-helg. Och så en fika med en annan mamma. Toppendag!

Laddat för fika med en annan mamma. I skuggan. Lovely!

Blommor till mor! Lycka!

I syrenernas tid!

Efter en trevlig kväll längs Memory Lane med forna arbetskamrater är jag tillbaka på radhusgatan. Det var himla trevligt att träffa alla igen och jorrå, vi kände igen varandra. Liksom likadana fast lite mer grått här och där, kanske inte lika smärta och smidiga som "förr" men vad tusan??!!! Det ska ju synas att man levt och lever.
Om alternativet är att få ett face som Schenkenberg, uttryckslöst och stelt så, nej tack!
Sen, hans "tvättbräda" är ju helt ok men det är en helt annan historia..............
Idag är en lugn dag. Lite pyssel. Lite fix. Som vanligt. Tid att läsa bloggar, bl a Cickis som lottar ut en jättefin väska. En långpromenad. Kaffe i solen. En tur till en plantskola. En ledig dag.



I syrenernas tid..................



Farmors gamla symaskin hittade jag när jag röjde i förrådet. Den fick såklart flytta in igen.......................




...... och "ska bara" dammas av och putsas upp så blir den finfin igen!




Som av en händelse stod den här raringen och ropade på mig i en affär.
Kommer passa som en smäck på farmors symaskin till slut.



Ditten och datten del VXI

Ibland. Ibland slår det här j-a nyinträdda singel-livet mig i magen, hårt, oåterkalleligt och skoningslöst. Jag blir andlös, förlamad och kan inte ta ett steg till. Fast jag måste. För framåt ska man ju. No doubt about it. När det inte synes finnas någon väg tillbaka och omständigheter man inte rår på, är det ju bara att gilla läget och inrätta sig.
Klart det går. Klart det gör. Men stundtals är det ju så förbannat sorgligt. Därför har jag ju inrättat "tankekvarten", en kvart om dagen att tänka sen går resten åt att komma i form.
Igår slog "det" till när jag stannade med bilen utanför ett köpcenter. Då ringde jag Bästa Väninnan som alltid finns där i andra änden.
"Det här GÅR inte" skrek jag och snorade i luren.
"Klart det gör" sa hon.
"NÄE" skrek jag igen.
"Hör nu här.........." och så berättade hon igen att det ju faktiskt går och att jag kommer att komma igen.
Sen pratade vi lite om ditten o datten, veckan som gått och om fredagen som ju är idag och rätt som det var hade jag ju pratat som vanligt och skrattat.
"Nu är det bra igen" sa jag.
"Vad bra" sa hon.
Vad GJORDE man utan sin Bästa Väninna????
Man gick till exempel inte in på köpcentret efter ett peppande samtal och kunda handla lite nytt till kvällens festligheter. Nä. Man hade åkt hem med mascara rinnandes ned till hakan och man hade helt enkelt struntat i att det är fest och suttit hemma.
Fast.
Så kan man ju inte ha. Sitta hemma jämt.
Nä.
Därför är nu tant stassad och strax klar för avfärd för att närvara vid en reunionfest. En "gammal" arbetsgivare har bjudit till fest, f d anställda, kunder, vänner och bekanta. Ett gäng som jag jobbade/umgicks med på -90-talet........ och gjorde tryckbranschen osäker lite roligare, lite glammigare. Gissar att det kommer pratas mycket minnen. Det gör ingenting. Ingenting alls. För det är trevliga minnen. Av resor, "knasiga kunder", blunders, hitar, fullträffar och floppar. OCH hårt arbete. Inte att förglömma.
Att det dessutom är fredag är ju toppen!
Trevlig helg!

Nu är jag ju inge modebloggare av något slag men det här är kvällens outfit.
Vita piratbyxor, mönstrad top och sandaler. Festen kan börja!

En ledig onsdag.........

..... har det fixats och trixats i trädgården. Sol, värme. Lovely.




Så ska "bara" bokharabindan ta sig. Drömmer om en "grön vägg".



Grönt är skönt!

Humlornas favorit!

En trädgårdsassistent ...........





Keep on walking!

Det är väääääääldigt tidigt nu. Okristligt tidigt om nån frågar mig. Om jag inte vore fågelskådare förstås, de kanske går upp tidigt men det är jag inte. Jag är mer av en ofrivillig "fågelhörare" och har retat mig sedan 04.42 på de satans skatorna som passar på att bli osams i trädet utanför mitt sovrumsfönster.
När så klockan plingade 05.10 var det ju bara att stiga upp. Redan vaken so to speak.
Inte på bästa humöret. Inte det mesta vaken jag varit heller.
Men alldeles strax är kaffet klart och det finns hopp om livet igen.
Har jag tur hinner sovränderna försvinna från kinderna också innan jobbet. Tar nämligen sin lilla tid. Mirakelkrämen jag inhandlat för dyra pengar gör INTE sitt jobb.
Men först: "ska bara" släppa av en tonåring som ska på skolresa.
"Va"?
"Tänker du köra ända fram till skolgården"????????????
"Ja, det tänker jag, ska byta ett par ord med din lärare"????
"Men AAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH"!
"Aa mig hit och Aa mig dit....... nu är jag ju en snäll mam............"
"AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH"!
Ja.
Verkar ju bli en bra dag!
Och som Spader Madame skrev igår: Keep on walking!
Yes.
I do!

Man gör så gott man kan!

Skriver en sak, tänker på annat, "annat" försöker ta över. Tänker då att tankarna, de där ledsna och trista, ja, de får minsann klämma ihop sig på en kvart om dagen ungefär.
Tänker också att det var väl så Arne Tammer på sin tid kom i kanonform? Just på en kvart om dagen.
Nu tänker de yngre som läser här att vem i hela fridens dagar är Arne Tammer??
Jomen han grundade Svenska Frisksportarförbundet och förespråkade träning, mest styrketräning. Hemma. En kvart om dagen. På bilderna av Arne såg man många muskler. Och snygga.
I många hushåll fanns brevkurser med träningsinstruktioner som Arne hade . Bland annat Cinapappan hade det och införskaffade också en fjäder som man kunde böja jättemångagångerpåenkvart och som det böjdes och tränades.
Ända tills faderskapet en dag blev lite knuffad av min lillebror mitt i en böj och tappade taget. Tjong i pappas huvud och sen var det "Arne Tammrat" färdigt i vårt hushåll.
Nä. Det handlar helt enkelt om att komma i form igen. Utan att få en smäll i skallen.
Promenader verkar riskfritt. Jag satsar på en sån alldeles om en strax!

Liten blir stor

Detta kommer bli en tröttlördag eftersom det blev en senfredag.
Nu var det inte jag som slog klackarna i taket och partajade utan Lilla Syster som var på galej och som skulle hämtas hem mitt i natten.
Flickebarnets mamma tyckte att klockan 24.00 (ja, askungetid) är mitt i natten men det är ju välkänt att tonåringars tideräkning är en helt annan, vilket betyder att 24.00 ovillkorligen blev en fråga för förhandling.
Men.
Jag är hård som sten (host, host, harkel......) och 24.00 fick det bli. Jag kom dessutom i tid, vilket är lite ovanligt när det gäller mig, men vid denna sena timme är det lättare att passa tiden. Även hon kom ut i tid så klockslaget måste ju varit perfekt valt??!!
Det var första sena utekvällenpå stan för Lilla Syster och det slog mig när jag satt utanför Ungdomens Hus att "liten blir stor". Har helt enkelt inga småkids längre.
Därför ska jag låna bebis idag. Längtar efter lite småbarnstankning ju. Är gammelmoster till tre fina prinsar och den sistföddes mamma behöver vila sina armar lite. Då är det ju perfekt med en gammelmoster till låns ett par timmar.

Hemligt fika

Jobbat lite, klämdag till trots. Solen skiner och kidsen har klippt gräsmattan och grejat på altanen lagom till hemkomsten. Bra jobbat där!
Nu är ju jag en luttrad mamma och det var inte utan att jag för en sekund, en mycket kort sekund, undrade just:
"Vad är haken"?
Men. Ingen hake så här långt utan helt enkelt en kopp kaffe sittandes på en STOL på altanen. Hur trevligt som helst ju.
Å andra sidan har det inte gått någon nöd på mig, att immundiga kaffe och kaka sittandes på en filt på altanen ger lite picnic-feeling och det är ju aldrig fel. Har dessutom inspirerat gårdens barn som också suttit med mig på filten och fikat. Det är helt otroligt vad mycket man får sig till livs när jag man sitter sådär på backen med en hög småungar. Man lär sig både det ena och andra.
Till exempel vad pappor säger när de hamrar sig på tummen.............
Eller vad mammor säger när de bränner sig på plåten när de ska ta ut bullar ur ugnen........
Eller vad föräldrar säger när man inte vill sova när de säger att man ska sova..........
Eller vilka hemska monster det bor i soprummet!
Men.
My lips are sealed! Det är mellan dem och mig!

Sko i sikte????

Läser på en nyhetsflash: "drick kaffe, lev längre". Kära nån! Jag är på!
Fast.
Magen säger: "drick inte så förbenat mycket kaffe längre, annars gör jag ont"!
Ok då.
Letar fortfarande efter mina sommarskor. Ett mysterium, hur kan en skointresserad person tappa bort en kartong skor?
Å andra sidan, radhuset är stoppat med grejer högt och lågt, förvaaaaaaaaaring stod inte högt i kurs i början på -80-talet när radhusen byggdes, så de kan finnas var som helst.
Jakten fortsätter. Annnars får jag helt enkelt inhandla nytt i LA. DET var ju en tanke........................ 25 dagar kvar!

Änglar finns!

Och så lite skolprat................
Att det finns änglar i skolan är det inget snack om. Jag har kontakt med flera stycken!
Till exempel idag när jag rört till det med schemaplanering av den anpassade undervisningen och där en fråga tolkats som ett "nej tack"för Store Bror till att göra Nationellt prov i engelska.
Himla dumt tolkat om nån frågar mig men sen läste jag frågan en gång till och ja. Den gav utrymme till fler tolkningar.
Alltså hade jag inte huvudet på skaft.
Då är det ju tur att lärare har det och kunde rätta till det, fixa nya datum och en planering skrivas om i en hast.Det gick åt några telefonsamtal och man kan väl säga att det var en rivstart in the early morning?! På den lediga dagen.
Sen skulle Musikläraren jagas reda på i verkliga verkligheten då material behövs för en hemuppgift.
Musikläraren var dock som uppslukad av en saxofon och fanns ingenstans.
Då tar en Annan Musiklärare över dirigentpinnen, placerar mamman i en stol på arbetsrummet, häller upp en kopp kaffe åt henne och försvinner sedan i en kvart för att komma åter med rätt material.
På vägen ut hejas det till höger och vänster på både ungar och personal och jag får med mig hälsningar till Store Bror vilket känns väldigt trevligt.
Väl hemma igen har jag fått mail från resurskolan, vanliga skolan och resursgymnasiet. Det planeras hit, det planeras dit, det dirigeras och planer går i lås. Mail skrivs ut och almanackan prickas för.
Sen.
När det är avklarat och den lediga dagen börjar kännas som en ledig dag.
DÅ! Är det skönt med onsdag.
Tror bestämt att mina målarsaker ropar på mig. Ja. Det hör jag helt tydligt. Så! God målaronsdag till er!

Gott och blandat

Lite Mycket jobb. Lite Mycket att tänka på. Åker hem från jobbet, lyssnar på musik som vanligt och gråter en skvätt. Dagen gråtattack. Går kanske över lite snabbare för var dag. Egentligen.
Hemma. Hungriga tonåringar i kombination med trött mamma = ingen bra ekvation. Låter mycket. I onödan. Till vilken nytta?
Sedan en tid tillbaka bor kidsen och jag själva i radhuset. Det betyder att det som förut delades på fyra (två) nu delas på tre (en). Sopberg, tvättberg, återvinningsberg........... Allt ska omfördelas, förhandlas och göras nytt. Får nästan träningsvärk ju. Ovant blir vant till slut. Med tiden. Det vet jag.
Då.
Ringer det på dörren. Och två av gårdens småflickor har plockat vitsippor till tant. Se där ja! Två fredsmäklare utan att de har en aning.
Sen lagar mina kids och jag köttfärsås och spagetti utan prut.
Allt ordnar sig till slut.

Soprent!

Efter festligheter får man väl allt ta vara lite nyttig också!?Ok då.
Så jag har röjt i förrådet.
Käraduminmildeskapare vad grejer vi inte behöver det fanns där då!
I en salig röra.
Cinabilen har fått åka två vändor till soptippen idag och det är faktiskt något befriande över att slänga saker, lägga till återvinning eller skänkabortlådan.
Konstigt egentligen. Det är ju ingen som ser hur jag har det i förrådet men jag VET hur jag har det i förrådet. Och det har inte varit roligt.
Till exempel hittade jag mojänger till vattenslangen som varit borta sedan förra våren. Lite verktyg som varit puts väck. Store Brors gummistövlar. Krattan. Och varför i hela friden har jag sparat varje lucianattlinne sedan -88?! Egentligen? Så Myrorna haver idag fått full uppsättning lucia- och tomtedräkter från strl 86 till 164. Sorterat. Innan man vet ordet av är det ju faktiskt jul igen.
Sen var det ju trevligt att hitta lådan med mina gamla dagböcker och jag fick skärpa mig för att inte bara dimpa ned på en kartong och börja läsa. Näe. De fick följa med in.......
Om man nu tittar in i nämnda vrå så kan man konstatera att det ändå finns mycket saker där. Men det är sorterat och ställt i ordning. Lådor redo för loppis vilket år som helst. Alltid något.
Och ja. Sopsäcken med gosedjur fick hänga med ett tag till. Jag har helt enkelt inte hjärta att slänga bort dem. Rätt som det är behöver man ett gosedjur, man vet aldrig!
Efter dylik brutalröjning knorrar kroppen en smula. Men jag tar det som ett gympapass och kan med gott samvete alldeles om en strax dimpa ned i soffan och njuta av vetskapen: Mitt förråd ser ut som ett förråd och inte en jordbävning! Hurra!

Konfirmationshelg

Den här helgen konfirmeras Lilla Syster. Härliga, underbara dagar som ger oss alla fina minnen för livet. Det är inte utan att jag minns min egen konfirmation för 35 år sedan, jisses, men ja, tiden går ju!

Som på beställning höll sig regnet undan igår när konfirmanderna gick ut ur kyrkan och i härliga vårsolen kunde vi glädjas med Lilla Syster och de andra ungdomarna. Som grädde på moset var Stora Syster med på Skype under fikat efteråt. Tänk va! Teknikens under och så härligt att hon kunde vara med!

Idag skiner solen från en blå himmel och det har varit nattvard i kyrkan och kyrkkaffe. Nu är hon då konfirmerad på riktigt! Älskade Lilla Syster!

När mamman glömmer pappersnäsdukar och alldeles vet att hon kommer gråta floder i kyrkan, ja. Då ringer man Bästa E på vägen som ska vara med i kyrkan och ber henne ta med papper. En titt in i bilen när vi ska kliva ur gör att vi känner oss redo för det mesta: Ösregn, krokodiltårar, presentöverlämning......

Japps. Mamman är "gammal" scout......... och har stor väska.



Paraplyerna slapp vi använda. Lagom kom solen fram och förgyllde dagen när konfirmanderna ställde upp.

Ingen fest utan spettekaka, ömt fraktad hit av en Farmor. Det skånska arvet förvaltas!

En mormor och en Farmor skypar med Stora Syster under fikat. Så himla härligt!

Detalj från kyrkporten. Vacker!

Och allt är så grönt och vackert. Det inger hopp!

Mamman vid konfirmation maj 1977..............

Min fina, fina konfirmand! Lilla Systern.



 

Konfirmation i sikte

Man tackar ex-maken och hans sambo för att de styr upp det här med konfirmationen i morgon. Särskilt tackar man för det när migränhelvetet bestämt sig för andra dagen i rad att just den här donnan ska vara i obrukbart skick.

Sen tackar jag mig själv för att jag var så förutseende och lagade ost- och skinkpajer tidigare i veckan. Lite husmorspoäng där minsann. Och framförallt pluspoäng i morgon när jag hasar dyker upp i lokalen på utsatt (nåja) tid med de utlovade pajerna. Hör tusan till att bjuda till konfirmation och stå utan pajer. Nä. Så kan ska vi inte ha det.
Däremot är det lite orolig på skofronten. För i planen ingick att jag skulle ta mig ut i det havererade förrådet och leta fram vår/sommarskolåda. Ser mörkt ut med tanke på huvudvärken.
Måhända kan jag åberopa något nytt skomode iklädd blommig sommarklänning med rosa kofta och vinterkängor på fötterna? Eller blå converse? Gummistövlar? Det är väl rent av inne? Finns det en dresscode för konfirmation?
Nu är det ju inte mig folk ska titta på men ni vet hur det är när man känner sig fel skoklädd? Man känner sig helt enkelt inte bekväm.
Bekväm är annars ett ord jag mer och mer bekantar mig med. Har det månne med åldern att göra? Bekväma skor kan man ju helt plötsligt längta efter. Ptjf. Här har man hela livet framhärdat att höga klackar VISST är bekvämt men sen gav fötterna bara upp. Utan att fråga mig. Himla sätt!
Nåja.
Får väl spreja vinterdojjorna vita tills i morgon så är saken kirrad. Eller vira in dem i folie. Silverkängor?
Lite I-landsproblemstankar så här i migrändimmans land.
Annars är det fredag! Det gillar jag!

Kaffe bästa tåren är!

Igår var jag på vift. Med en kaffemaskin. Kaffemaskinen och jag åkte bil, promenerade, åkte tåg och tunnelbana ända tills vi nådde slutmålet: Största Systern i Stockholm.
Där hade vi då tänkt oss mecka ihop nämnda maskin och avnjuta en kopp kaffe (nu har jag i brådrasket glömt vilka sorter man kunde göra i mackapären) men av det blev intet. Den jävlasatans himla maskinen vägrade nämligen fungera. Surt, tyckte jag som minsann ansträngt mig för den där koppen kaffe.
Men, så himla fiffigt har Största Systern världens bästa fik precis bredvid porten där hon bor, så en kopp kaffe och god bagel därifrån räddade starten på dagen ändå.
Nu var besöket i hufvudstaden inte bara ett bara en artighetsvisit, oh no.
När mamman får som hon vill så bokas det minsann in kulturbesök och har så alltid gjorts.
Ungflocken, in alles fyra stycken haver nog snudd på världsrekord i besökta kyrkoruiner, museum, knyppelverkstäder, tavelmålning, nedlagda bruk av allehanda slag, hembygdsgårdar m m.
Så.
När jag igår föreslog ett muséebesök och möttes av ett gillande kände jag att ordspråket stämmer nog:
Trägen vinner! Nu är ju inte allt en tävling (påstår vissa) men likväl.
Vi styrde kosan mot Fotografiska muséet.
Nämen hörni!
Vad trevligt det var där!
Finfina bilder, härlig miljö. Kort sagt, ett toppenställe.
Och så kunde mamman dregla njuta av många bilder av Robert de Niro....... Taxi Driver. Ack ja! Till och med Största Systern kunde kosta på sig ett gillande.
Sen blev det torsdag. En migrändag. Den förhatliga lilla åkomman. Har nyssens släpat mig upp och tja, inga hoppsasteg kommer hoppas i radhuset idag kan jag lova. Kanske imorgon?
Jag har i alla fall en mycket trevlig onsdag att tänka på där under täcket.
Nu tillbaka till ett mörkt och tyst rum.
Over and out!

Natti natti

Millioners med tankar far i den här tantens huvud så att sova verkar inte vara något option. Fast. Ska väl ändå prova. Kanske går bättre om jag stänger av datorn? Maybe!
Har precis gräddat färdigt tre ost o skinkpajer till Lilla Systers konfirmation på lördag, planerat ledig morgondag med Största Systern och pratade tidigare i kväll med Stora Systern "over there".  Ja. Så far då tankarna. Än hit och än dit.
Behöver varva ner först. Då går strömmen. Som om jag inte fattar vinken.
Så. Lite nostalgi sen så.
Godnatt.

Altanfix och fikapaus

Lördag. Det gillar jag! Som dessutom blev oförhappandes ledig så vad ska man göra då?
Började med att ta med sonen ut i skogen för en lång, skön promenad. Vi såg en korp och en kråka som jagade varandra, dramatik på hög nivå och vilket skådespel! Rena dramaten!
Resten då?
Städet hoppar jag över eftersom jag just idag inte har lust att städa utan altanen ska få sig en omgång. Kanske, kanske blir det färdigt idag. Släpa, släpa, skura, skura. Och sen hoppas vi på lite sol och en fika i altanmöblemanget. Det låter väl som en bra lördagsplan?!
Vad gör ni?

Gröna dagar

Idag är en dag i maj då det känns som mina ögon är alldeles för känsliga för grönt. Lite too much för att vara helt ärlig. Så då kan man ju vara glad över att i morgon är en helt annan dag och tja, tant får väl börja om på ny kula. Med en annan tideräkning. Mot 50 med fart. Mot LA med andan i halsen. Mot resten av livet. Helt enkelt. Och grönt. Ja. Det är det ju. Så jävla vackert. Så jävla ont. Bara.

Vår i sikte!

Johodå! Visst blev det en brasa igår kväll. Bästa Väninnan och Fästmannen kom över till mig och kidsen. Vi åt middag tillsammans och sen packade vi in oss i bilen och åkte till gamla trakters majbrasa.
Mamman, d v s jag, kom genast ihåg att jag mest passade Store Bror när det begav sig förr eftersom han alltid, och jag menar ALLTID var klädd i fleccetröja när han var mindre och efter varje majbrasebesök var hans tröja full med små, små brännhål efter glödsprätt eftersom han ideligen smet nära elden och skulle kasta in mera pinnar.
Lilla Syster har alltid stått vid sin ömma moders sida när det gäller eld och fyrverkerier men kom minsann ihåg sina unga majbrasebesök även hon.
Sen åkte vi nöjda hem och traslagen tog ut sin rätt. Jag somnade i soffan.
Idag haver vi äntligen börjat rådda i altanmöblemanget och fick med gemensamma krafter bort vinterpressenningen á la gigantus så sen var det bara att börja skura, olja och bära.
Vi bröt för ett 15-årskalas och minsann fick jag nosa på nya bebisen i familjen, den alldeles nya prinsen som jag är gammelmoster till!
Man blir ju alldeles varm i hela hjärtat och milde himmel vad lite bebisnosande i bebisnacke är välgörande för själen!
I morgon väntar ännu en ledig dag, men först avnjutes en underbar vårkväll med en kvällspromenad.
Over and out!