En måndag i juni

Tillbaka i stan. Till verkligheten liksom. Där räkningarna droppar in, mjölken tar slut i kylskåpet, grannarna snor tvättiden (FY bubblan!), Älskade Sambon måste jobba borta hela veckan, tjejerna blir osams och katten blir getingstucken. Ska det vara så här??? VAAAAAAA??!!! Det känns som det laddade batteriet blev urladdat på en endaste gång.... Typiskt! Så himla typi......
Över alltihop lyser solen med oförminskad styrka och vi pustar på baksidan i skuggan. Vi lugnar ned oss lite med mjölkdrinkar och ett par nävar smultron. Såja. Det lindrar. Det var nog bara en attack av vi-är-tillbaka-i-stan-och-längtar-ut-till-ön-igen-syndromet.

Grannen ber om ursäkt för den snodda tvättiden och bjuder på kaffe, Store Bror erbjuder sig att cykla och köpa mjölk, tjejerna blir sams igen och katten, ja, det verkar ju inte vara något fel på henne förutom en ovanligt svullen högertass.
"Hon kan vara med i nästa Rocky-film" säger Store Bror med ett flin.
"Det är svårt att vara sams när det är så varmt" säger Lilla Syster.
"Fast nu är vi det"!

Där ser jag! Allt ordnar sig ju!
Sen, att Älskade Sambon måste jobba varje vecka i Stora Staden ingår ju liksom i paketet, inget att göra åt. Än.

Sommarpärla

Dagarna går fort. De passerar och blir till den här sommarens pärlhalsband. När hösten kommer ska vi hänga upp det på en vacker krok, se på det hela vintern och minnas vårt motto:
"Det här ska bli den bästa sommaren ever"!
Vi är på god väg! Vi kämpar! Var och en på sitt vis, men vi är eniga,"bästa sommaren ever"!
Så,

• Piratflaggan hissas när vi åker på utflykt med vår lilla båt,
• Vi äter kräm med mjölk och äggmackor på en kobbe mitt i havet,
• Vi går på äventyrsfärd i vassen och minsann, vi hittar en fisk vi aldrig sett förut! Tada! (Tångspigg, det var en tångspigg, tack för Google.... och mobilt bredband).....!!!!!
• Vi hoppar i havet från klippor, kippar efter andan.....
• Vi äter pizza vid Pizzabussen på Möja.....
• Vi förundras med barnen över de svarta löpsedlarna när Michael Jacksons död förkunnas,
• Vi vuxna förundras över andra vuxnas uttalanden vid en sjökrog.... "det är så härligt att hitta detta primitiva ställe, där man t o m säljer fisk och vem som helst kan dyka upp"...... (idioter, det är vårt smultronställe ni dissar mellan Champagne-klunkarna.....)
• Vi bara njuter, tvålar in oss, hoppar i sjön, lägger nät, grillar och låtsas som vi är själva på den här ön!

Vi tar för oss! Bästa sommaren ever är vår!

Baklås

I morse gick Store Bror i baklås. Fullständigt. Inget ville han, inget kunde han förutom att skrika, svära och bara vara i vägen. Jag hade väntat på detta. När rutiner ändras, när vardagen blir annorlunda som det ju faktiskt blir med sommarlovslediga barn och semesterlediga vuxna, då gungar verkligheten för Store Bror. Det är också "typiskt" för personer med Aspbergers Syndrom, de behöver sina rutiner, samma, samma varje dag.
Nu är ju Store Bror tonåring och mer medveten om sina problemsvårigheter och vi har ägnat mycket tid och kraft till att träna strategier och nu blev det alltså dags igen.
Det tog en kvart ungefär att "låsa upp" Store Bror innan vi kunde sätta oss i båten för vår planerade utflykt. Han var väl inte världens solsken precis då men efter ett par timmar, en mjukglass och lite bus och fniss släppte "det".
Han känner det själv, kommer nära och säger:
"Det känns bra nu"!
Och det är så skönt att "det" släpper, att han faktiskt KAN komma in på andra spår även om det tar lite längre tid för honom än för andra. Glada och nöjda kunde vi då fortsätta vårt äventyr på Sandhamn!

På egen hand

Jag har lämnat familjen. Ja, alltså, bara helt tillfälligtvis. Jag har tagit ett "fri-dygn" om man säger så. Nu är det i allra högsta grad planerat för på min agenda står det "läkarbesök" idag. Och HAR man nu fått tid hos en läkare går man dit. Annars dröjer det så fasligt länge till nästa gång. Älskade Sambon packade ned barnen och mig i Lilla Båten, körde mig till Södra Stavsudda där jag kunde kliva på en av Waxholms-båtarna för vidare färd.
Det var faktiskt lite skönt att stå där på Waxholmarns akterdäck och se hur Älskade Sambon åkte och busade i vågorna så att barnen tjöt av skratt. Lite frihetskänsla liksom. Både för dem och för mig.
Och sen, det obligatoriska kaffet och läsningen av favorit-boken den stund det tog till slutdestinationen. Minsann, jag tror jag haft lite mini-semester! Det känns skönt! Att ta tillvara de små stunderna, det är konst att träna på!

Midsommar

Några bilder från midsommarfirandet:

En typisk "Swedish Midsummer".

Lite verktyg, snöre, jordgubbsskumpa, "riktig" champagne,
jordgubbstårta....Och en dyna att sitta på. Det KAN vara kallt! Eller regnigt... typ!

Väääääldigt regnigt.... som övergår till ......

...... uppehåll. Så att vi får upp midsommarstången!
Den fina, fina, som vi fixar varje sommar och reser
vid bryggan till sång och champagneskål!
En trevlig tradition!

Det blir uppehåll på midsommardagen, minsann! Då kör Lilla Syster oss till midsommardans!

Här firar vi midsommar! Med sol, musik, sol och havet som närmsta granne.

På väg till midsommardansen.
Matsäck, picknick-korg, unga och gamla. Typiskt! Mysigt!

Jag är nöjd. Jag är glad. Jag har upplevt mycket den här helgen. Det är mitt i sommaren. Vad som helst kan hända! Jag finns, jag är! Igen!

Tillsammans

Stora Syster ska sommarjobba hela midsommarhelgen. "Heders" tycker mamman som gläds med barnet åt sommarjobb för andra året i rad. Lilla Syster med kompis, Store Bror, Största Systern med pojkvän vill fira midsommar med Mamman. "Trevligt" säger Älskade Sambon och kommer farandes med Stor Bil och packar in rubb och stubb. Och katten! Mycket packning blir det!
På vägen till Ön skall det handlas. I affären där ALLA som ska tillbringa helgen i Skärgården handlar. Mycket folk är det.
Meeeeeeeen! Vi glider igenom så galant. Barnen är informerade om vilka varor de ska hämta, de ansvarar för ett par stycken var, Store Bror kör vagnen och kämpar mot vuxna som sträcker sig, tränger sig och är allmänt ohyfsade men Store Bror är nu en hågad ung man och ler vänligt mot alla fast mamman SER att det ryker ur öronen.....
Vi klarar av att handla på en timme = rekord! Nästa stopp blir Bageriet där oemotståndliga goda mackor inhandlas som intages i bilen. Sen! Sen hägrar delmålet där Svärfar väntar med båten och tar oss, packningen och katten till vår älskade ö!
Att det just nu regnar spelar ingen roll. Vi sitter runt stora bordet och har trevligt. Umgås och har tid att lyssna på varandra. Det är längesedan vi var samlade så här och rätt som det är ringer Stora Syster.
"Det är ensamt"!
"Jamen, liiiiite mysigt är det väl att vara ensam i radhuset" försöker jag. Jag hör att hon känner sig ensam.
"Ja, men... Vad gör ni"?!
Och det är väl nu en gång så, är man van att vara många blir man galen för det ibland, men när största delen av flocken "försvinner", ja, jag vet. Det blir VÄLDIGT tyst! Jag har högtalartelefonen på en stund, alla kommer till tals och till slut låter hon glad igen. Vi säger hejdå och jag blir alldeles varm i hjärtat och känner att jag har det så bra! Just nu, just här, här är jag!

Hemma igen

Jag är tillbaka i Lilla Staden efter en resa till barndomstrakter, släktgården och begravning. Jag har åkt många, många mil ensam i bilen och haft tid att reflektera och fundera. Det är många tankar som tänks, många minnen som väcks och det är en märklig känsla att komma hem igen. Här är allt som vanligt. Men ändå inte.
Där, långt borta, är nu en älskad Farbror är begravd bredvid min pappa. "Bröderna Bus" är tillsammans igen och här, här på jorden sitter jag kvar och gråter. Gråter för att de är borta, för att det är så smärtsamt j-a vackert precis just nu och för att det känns precis som Ted Gärdestad sjunger: "....broar till tryggheten bränns"....
När jag skulle åka hem kramades Äldsta Farbrorn och jag. Jag ville inte släppa taget, det var som att krama Farbror och pappa igen. Men man måste ju!
Så idag är jag tillbaka här hemma igen. Där allt är som vanligt. Fast ändå inte.

Molnen speglade sig så här vackert i vår sjö.


Himlen sett från ängen.

Korna betar på som vanligt där bäcken slingrar sig genom ängen.

En resa i tiden

Idag har jag åkt bil. Långt. Jag är på en resa som jag egentligen inte vill vara på men ibland ter sig ju livet som sådant, att det inte frågar vad man vill eller inte. Det bara sker. Händer. Och det är bara att åka med. Jag är tillbaka i mina barndomstrakter för en begravning just när sommaren är som allra vackrast. Jag har gått på de vägar idag som jag gick på när jag var barn, besökt badplatsen där jag lärde mig att simma, hittat de hemliga ställen där smultronen, de allra rödaste, godaste smultronen växte. Klappat fåren igen, tjoat på kossorna, hoppat över lilla bäcken precis som jag gjorde när jag var barn. Och tänk, jag riktigt hörde hur farmor ropade, pappa tjoade, hur farbror kallade på fåren och hundarna som skällde på katterna som retsamt spatserade förbi hundgården. När jag satt på ängen vid sjön och blundade kunde jag höra och känna allt det här fast de inte finns längre. Jag är på en resa i tiden.

Klappat och klart del II

Tidigare i år stod det renovering av vårt badrum på schemat. Liiiiiiite nervös var jag allt inför det då jag i förväg förärades med de mest hemska historier om badrum som aldrig blev klara, hantverkare som försvann, leverans av fel varor och alla andra möjliga och mindre möjliga fel som uppstått både här och där.
Nåväl. I efterhand kan jag säga lite kaxigt! HA! Det gick hur bra och smidigt som helst, och blev precis så fint och mysigt som vi tänkt. Mina farhågor besannades INTE.
Men det är ju en gång så, att om man fixar och trixar i ett rum, så ser det andra runtomkring lite mer sjavigt ut än innan. FAST man tyckte innan att det var väl helt ok?! Är ni med?
Så, efter badrumsrenoveringen tyckte jag att hall-trappan såg så förskräckligt tråkig ut. Trist liksom. Och Öfvre Hallen behövde minsann en duvning.
Sagt och tänkt. Och gjort.
Om jag däremot hade vetat innan, hur jobbigt, svårt och byngligt det är att slipa furutrapp, hade jag kanske stått ut ett tag till. Men närå! När jag fått en idé så ska det genomföras. Basta!
Så vi slipade. Och slipade. Och vi slipade lite till..... Många saker hann vi tänka. Men nu! Tada! Projekt Måla trapp är klart! Och jag har fått lova dyrt och heligt att nästa projekt, tja, det väntar vi med!
Nu måste vi ju njuta av det vi gjort. Och det göööööööööööör jag! Men, halltapeten..... hallå, Älskade Sambo, halltapeten beh...... Älskade Sambo?? Hal.....lå????

Älskade Sambon i slipartagen. Damm, damm, damm överallt!


Färdigt! Äntligen! På önskelistan finns en förvaringsbox till altandynorna. Nu bor de under trappan........

Vita trappsteg gillar jag!

Andra bullar

I lokala tidningen var en av rubrikerna idag "Pajkastning i landstinget". Ja, det handlade ju om att de olika partierna inte är överens (surprise?) och anklagade varandra för diverse tilltag. Jag läste artikeln lite förstrött och Store Bror läste över min axel och undrade:
"Varför kastar de pajer på varandra"?
Store Bror tolkar språket bokstavligt, har svårt för nyanser och, har vi förstått, "översätter" även det skrivna språket i bilder så nu blev det konstigt för honom. Han har blivit bra på att fråga när han inte förstår, han har knäckt koden så tillvida att han förstår att det finns en "dolt" språk, där man säger en sak och menar en annan. Som t ex att kasta pajer på varandra.
Jag förklarade artikeln så gott jag kunde och Store Bror log.
"Nästan som Tom och Jerry, fast de kastar verkligen pajer"!
Ja, Store Bror. De håller nästan på som Tom och Jerry!

På eftermiddagen bakade vi. Bullar, sockerkaka, kokos-toppar och chocolate chips. Oj, vad vi bakade. Lilla Syster kom in och var på dåligt humör, skällde och gnällde. Efter ett tag tyckte jag att det var nog och kastade ur mig lite irriterat:
"Nä, nu får du sluta annars får du se på andra bullar"!
Varvid Store Bror stelnade till och såg frågande ut:
"Vi gjorde ju bara kanelbullar"!
Då kunde ju mamman inte vara sur längre. Jag förklarade vad som menas med "andra bullar" och vi kunde skratta tillsammans.
Att det är så här, att vi behöver tänka på vad och hur vi säger, är inget nytt för oss men det är slinker ur en så lätt. Det ÄR verkligen viktigt vad man säger!

Idag har vi bakat!
När sommaren kommer tillbaka har vi fika till utflykterna!

Kattäventyr!

Ännu en regnig dag. Första dagen på sommarlovet! Store Bror går på fiskeskola och kom minsann hem med aborre. Till katten!

Katten ja! Igår blev hon steriliserad. Det var en groggy liten fröken som vi hämtade på eftermiddagen, men hon blev så glad när vi kom! Hon satte sig upp i buren, jamade och ramlade nästan omkull, så yr i mössan var hon!
Veterinären förvarnade oss om att hon nog skulle vara jättetrött och bara vilja sova. Men pyttsan då! Inte sov hon!
En halvtimme efter att vi kommit hem hoppade hon upp på sin älskade fönsterbräda, satt där och lutade huvudet mot fönstret för att inte ramla omkull. Envisa katt!
Jag som sett mig själv sittandes vid en sjukbädd, tyst och mörkt i rummet, och hur resten av familjen tyst skulle hasa omkring, blev liiiiiiiiiiite orolig. Men hon verkar helt oberörd av ingreppet, både igår och idag. Ska det vara på det här viset??!!!
10-12 dagar inomhus, tyckte veterinären. Hoppla hej, tänker jag. HUR ska det gå till? Vår kattfröken längtar redan ut!

Martini vill busa på stolarna..........

.......klättra på fåtöljen........

.....medans matte undrar om inte katten ska
sitta fint under tiden såret läker.....

Martini med rakad mage! Trygg i Store Brors famn!

Sommarlov!

Så är nu sommarlovet här! Med lust och fägring stor! Och ja, mamman är vaken och har, om inte just nu solsken i blick, klarat av skolavslutningarna och ätit tårta utan att svimma av trötthet. Man lär så länge man lever! Att ta det lilla lugna och se tiden an! Att delegera! Därför var Stora Syster på Lilla Systers skolavslutning, pappan på Store Brors och de klarade sig alla alldeles utmärkt! Se där! En upptäckt som heter duga! Och mamman var lugn och sansad! På en avslutningsdag! Come on, sommaren! Det här ska bli den bästa ever!

Gröna fingrar

Precis när jag trodde jag satt min sista potatis kom Store Bror hem med fler..... Nä, nu ljuger jag. Jag har inte satt någon potatis men väl lite blommor och Gamla Kollegan förärade mig 2 tomatplantor, chilio och en pumpa "to be". Allt planterat och klart och tummarna hålls för att planteringarna ska ta sig.
Så, idag när jag hämtade Store Bror från skolan stod han där med famnen full av plantor av olika slag. Det är paprika, ännu mera chili, smultron, persilja och något vi glömt bort vad det heter. Tidigt i våras sådde de frön i skolan och har följt växtligheten nogsamt. Det har skrivits dagbok och tagits kort. Och idag skulle hela härligheten adopteras bort.
Så nu känner jag trycket att lyckas! Att locka fram de gröna fingrarna! Jag ska prata, nej, förresten, jag får böna och be varje dag att plantorna ska växa och klara sig. Ett hedersuppdrag! Trädgårdsmästare. Tänka sig!

I väntan på sol och värme

Nu haver det vinkats och hurrats till årets studenter, presenter har delats ut och det har ätits kallskuret och tårta. Och vi har fryyyyyyyyyyyyyysit! Sen tänkte vi att "ptja, vi blir väl varma när vi ser fotbollsmatchen, Sverige - Danmark, på självaste nationaldagen??!!! Det blev vi INTE. Inte varm av glädje i alla fall. Platt fall. Utebliven glädjeyra. Inget alls liksom. Utom från mina danska vänner som tycker att gårdagen var "dejlig"! Tycker dom ja!
Idag ska vi gå lilla promenaden och rösta. Lilla Syster och Store Bror kommer hem igen efter sin resa till Studentkusinen "I andra änden av landet" och vi ska heja på Robin Söderling i tennisfinalen i eftermiddag. Då kanske vi blir lite varma ändå!
Förresten visar barometern på SOL, om jag tittar ut nu tror jag att den ljuger, men den som väntar på något gott!

Kvällsinventering

Stora Syster och jag var hemma själva igår kväll. Vi åt gott och tittade på film, "the Jane Austen book club". En lagom mamma-dotter-film. Vi låg där och pös i soffan och fåtöljen, hon hade snott runt hela dagen och fixat och trixat inför skolavslutningen idag. Allt var alltså frid och fröjd. Till exakt klockan halv elva. 22.30.
"Mamma, kan jag låna strumpbyxor av dig"?
"Strumpbyxor"?
"Ja, hudfärgade, typ".
"Vi tittar väl i min låda"!
Sagt och gjort.
Fanns det några strumpbyxor? Hudfärgade? NÄ. För det var redan någon som HADE lånat strumpbyxor av mamman. Alla elva paren. Till en annan fest. En annan gång.
"Oj" sa Stora Systern.
"Men jag LA dem i tvätten när jag använt dem förra gången.
(VEMS tvättkorg då tänkte jag. Grannens????)
"Vad ska jag göra nu då"? Stora Syster såg bekymrad ut.
Genom mitt huvud for det en hel del tankar i rekordfart kan jag säga, men erfaren som jag är så kom inte ett ord över mina läppar. Nada. Nothing at all. Silence. Tysto in de rummo.
Jag erbjöd henne en drös andra strumpbyxor. Ett par med ett vitt och ett svart ben?! (vart tänkte jag gå när jag köpte dem???) Ett par lila? Silver? Svarta med stora prickar? Vita tights med spets vid fotknölarna?
Men nej. Stora Syster tänkte minsann gå utan strumpbxor. Och FRYYYYYYYYYYSA!
Men då! Längst in, under pappret i lådan (ja, jag har lådpapper, en gammal tradition från en nitiskt mormor) kände jag något med handen. Och TADAAAAAAA!
Fram drog jag .......... ett paket OÖPPNADE strumpbyxor. Hudfärgade.
Som jag köpt, gömt och sedan glömt. Med tre döttrar har man sina gömmor om jag säger så!
Kvällsinventeringen gav resultat. Stora Syster slipper frysa knäskålarna av sig idag och jag, jag fick sovmorgon!

Resa bort

Store Bror och Lilla Syster packar. De ska resa med sin pappa till Storkusinen "I andra änden av landet", som tar studenten i morgon. Ledighetslappar är ifyllda, presenter inhandlade och fina kläderna framtagna. Rätt som det är, från djupet av en resebag, hörs Lilla Systers stämma:
"Jag tycker vuxna är dumma som inte kan vara tillsammans alla, bara för att man inte är gift längre".
"Eeeeh?! Ja....sssså?!
"Är du skild från farmor och farfar också"???
"Nej men...... alltså..... det bliiiiiir..........."
"Varför följer inte DU med oss"???
"Ja men det är ju pappas si............Vi har ju pratat om detta föru..........".
Lilla Syster har tydligen ventilerat sin fundering färdigt för nu förkunnar hon:
"Jag ringer när vi är framme"!
Japps. Att ringa och berätta att allt gått bra, det är bra.
Store Bror och Lilla Syster hoppar in i den väntande bilen och vi vinkar till varandra.
Jag går in och tänker att:
"Vuxenvärlden, lilla vän. Vuxenvärlden är en speciell plats att vara på ibland"!

Syskonbråk

Lilla Syster och Store Bror vandrar iväg i tidig morgontimme. De har varsin utflykt idag och har bråkat rejält om uppdelningen av matsäcken ännu tidigare på morgonen. 7.30 var min stressnivå uppe på rött och minsann, började det inte ryka ur öronen på mig? Jag bet ihop. De SKA lära sig att medla själva, de bara SKA det. (ok, vid överhängande livsfara rycker jag in, lugn bara lugn...) Och bråka om matsäcken? Det finns två av allt. Två LIKA av allt. Eeeeehhhh, men nej. Vänta nu! En apelsin-festis och en svarta-vinbärsfestis??!!!! Olika??? Hur tänkte jag nu?
Jag går in i vardagsrummet och lämnar kombatanterna i köket. Tänker att det minsann kivas mellan syskon lite varstans. Då hör jag Store Bror och Lilla Syster viska med varandra och sen hörs Store Brors röst:
"Mamma, får du spader nu"?
Ja, det är väl det jag får, antar jag.
Då blir de sams. Delar upp allt mellan sig, pussar mig hejdå och går. Kvar står jag. Röd i ansiktet och lite anfäktad så där. Men ok.
"Hejdårå. Ha en bra dag"!!!!
Ungar!

Full fart

Juni! Va? Redan?! Det var ju det jag visste redan i april, att maj bara svischar förbi i ett evigt matsäckspackande, utbytta skollektioner mot utflykter, skolresor, hajker, avslutningar på rad i ett enda långt "sköna-maj-vad-du-alltid-försvinner-så-fort"-andetag. Liksom. Den här veckan går vi i mål. Nä, visst nä! Nästa måndag ska det vara fotbollsmatch i Store Brors skola. Elever mot lärare. Men vi är på upploppsrakan! I morgon packas den sista matsäcken för den här våren! I morgon är sista föräldrarmötet för den här terminen. Vi gjorde det! Klarade maj-racet! Skönt!