Gott Nytt år!

Årets sista dag!
I hallen står två väskor packade, Hjärtat och jag reser bort tillsammans för att fira in det nya året någon annanstans än hemma.
Om man nu ska summera ett år så tänker jag tillbaka på året som gått som ett bra år. Trots en del motgångar, dalar och energikrävande situationer så, ett bra år.
Jag har mina perioder av tvivel när allt känns tungt och svart men tycker att jag lärt mig hantera det. Det är väl nu så en gång bara som jag är.
Den sista månaden har jag haft anledning att träna på allt jag fick lära mig på kursen "Anhörig till missbrukare" och en del av de verktyg jag fick mig till livs där har jag använt flitigt för att navigera mig igenom en del mycket känslosamma stunder och jag känner att jag är så oerhört glad över att jag hade den där verktygslådan att ta till. Jag har ännu en gång fått ett kvitto på att medberoende är något man måste jobba med hela tiden, det är lätt att ramla tillbaka en smula men jag kan lära mig att hantera det. Inte helt enkelt, inte alls, men det går och jag är stolt över den känslan. Det är jag som styr. Inte det andra.
Nu överskuggar det inte alls allt som hänt resten av året, oh no. Här har skrattats, jobbats, tränats och sjungits så mycket det bara gått. Vi har levt på, kidsen och jag i Radhuset och rätt som det är har Stora och Största Systern med respektive ramlat in och jag älskar´t!
Årets sista dag!
Jag har Hjärtats hand i min och jag är tacksam för det. Tacksam för våra fina stunder och allt vi får uppleva. Jag vet redan att vissa äventyr väntar nästa år men vi tar en dag i taget.
Idag är en fin dag!
Gott nytt år!

Fikatime

Har gått en lång promenad idag. Också. Tredje dagen på raken. Tar igen alla missade promenader de sista tre veckorna. Har åtminstone fortsatt träna cirkelfys en gång i veckan och ett och annat friskis-pass har jag ju faktiskt mäktat med.
Nu ska jag äta ostkaka. Det är bland det bästa jag vet och jag tänker alltid på min pappa när vi har det på bordet. Han var från Vrigstad där det finns ett mycket bra ostkakebageri och otaliga är de ostkakor vi handlat på oss där. Ljummen med grädde och hallonsylt. Det går åt tre promenader för det……….

Måndag

Jag är fortfarande ledig och tänker inte tänka på vardagen och allt råddande angående sysselsättning för Store Bror som väntar. Jag har satt vardagen "on hold" och så får det vara en vecka till.
Har tvättstugan idag och det är något lugnande över det. Nytvättade lakan, fint vikta och inlagda i det faktiskt nystädade linneskåpet (det gick inte att trycka in den minsta näsduk så det var nödvändigt).
Lilla Systern ska klippa mig och jag ska se några avsnitt av House of Cards. Nästa säsong börjar i februari och vill vara uppdaterad. Viktiga grejer!!!!!

När alla går till sitt

Så har jag vinkat "hejdå" till de stora flickorna med äkta man och pojkvän. Det är ju så det är. Det blir jul, det blir mysigt, trevligt, trångt och bullrigt och så vansinnigt tyst när de åker.
Vi gick en lång promenad idag, Stora Systern med Pojkvän och jag. Det knastrade kall snö under skorna, det nöp i kinderna och jag bytte skor med Stora Systern mitt ute i skogen för att hon frös om fötterna.
Jag tänkte att sånt gör man bara utan att blinka, att tänka efter en endaste sekund. Hon ska vara varm om fötterna. Så är det bara. Hennes skor passade dessutom mig finfint och så kunde vi fortsätta gå där i skogen.
Nu har jag bokat tvättstugan tills imorgon, städat i gästrummet, gått en promenad till med Lilla Systern och nästan svimmat i soffan med bästa julen lindad runt hjärtat.
Det går bra nu! Det är vi banne mig värda!

Summa summarum

Det här är bästa julen på länge. Jag har haft alla mina barn med respektive hos mig, träffat Hjärtat och på juldagen åkte vi till Bästa mamman och träffade mina syskon med barn och barnbarn.
Hade vi trevligt?
Ja. Det hade vi.
Fick den här storasystern en av de bästa julpresenterna?
Ja. Det fick jag.
Nämligen.
Min bror. Av diverse randiga skäl och rutiga orsaker har vi inte haft kontakt på en sisådär sex, sju år och stundtals har det varit tungt, tråkigt och sorgligt. Det har inte varit mitt val och man kan ju inte göra om folk så tiden har gått. Utan lillebror.
Tills juldagen.
Så är han bara där igen.
Som vanligt?
Nä. Inte precis.
Men helt ok.
Hoppfullt.
Är det inte det julen handlar om?
Hopp, kärlek och omtanke.
Jag fick allt det!

Juldagen

Julafton är över och juldagen är här med strålande sol, minusgrader och lite snö. Lovely! Dagen igår blev en fin julafton med mycket skratt, mat, trängsel i soffan, paket, glögg och allt vad man kan önska sig. Hjärtat hängde med mig och tjejerna till kyrkan, en fin stund.
Jag älskar att ha alla mina nära och kära omkring mig. Det är trångt, bullrigt och varmt men det gör inget!
Om en strax bär det iväg till Bästa Mamman för den årliga juldagsmiddagen och träffa mina syskon med familjer. Mera mat och prat. Gillar´t!

Dan före dan…...

Dan för dan. Fortfarande lugnt och stilla. (jag är inte van, kan ju låta konstigt men så är det…..). Undrar lite vad haken är? När tjorvar det till sig? Men man ska ju inte tänka så. Vi kan väl också få ha lite lugn och ro?
Tjejerna kokar knäck, jag slår in paket och tänker baka kolakakor. Vi har två kakmonster i familjen så varsin burk kolakakor blir den perfekta julklappen. Skinkan ska griljeras. Ett Hjärta kommer och julfikar om en liten strax innan vi kommer fira jul på var sitt håll med våra ungdomar.

Pepparkakshuset fixade tjejerna igår, Store Bror åt som vanligt upp halva garneringen och så tjabbades det om det. Michael Bublé sjöng jullåtar och vi hade tänt 1000 juleljus som sig bör.

Katten är överlycklig för att alla är hemma och ligger på bordet, på julklapparna, i fönstret, i knät………

I kväll blir det uppesittarkväll med alla kidsen som kommer hem. Radhuset fullt!

Ledig, ledig, ledig

Dagen idag är en lugn dag. So far. Har sovit länge, ätit frukost länge och bara är. Hur skönt är inte det?
Har lite klappar kvar att fixa men ingen stress. Vet vad jag ska ha och var de finns.
I går klädde vi granen i radhuset och firade Stora Systern som ju fyllt år. Allt tyder på en lugn jul. Precis som jag vill ha det!

Dagen idag

Huvudvärken är borta men en envis trötthet hänger sig kvar. Tunga armar.  Är ledig till 5 januari och det känns så skönt, så himla skönt!

Har julfixat lite hemma hos Hjärtat och strax ska en gran inhandlas till radhuset. Den årliga handla-julgrans-promenaden till ICA går av stapeln idag men var är Store Broren som ska såga till granen sen så den passar i julgransfoten??? Och alla vi andra ska ju säga:

"akta dig för sågen"…… precis som i Alfons Åberg.

Ja. Vi kanske är töntiga. Men vi vet hur det ska vara…………...

Himla lördag

Lördag kväll. Har vaknat till liv efter ett migränanfall. Ledig gu´bevars. Då slår det till. Hann i alla fall äta frukost med Hjärtat, sen var det dags.
Fixat under dagen, inte av mig men av Hjärtat: Två kilo köttfärs har blivit köttbullar. Farmor har fått sin julblomma. Dammat och fixat i ett vardagsrum. Julgran klädd.
När jag vaknade till liv vid fem-blecket blev jag hemforslad till radhuset så jag kunde krama Stora Systern och Pojkvännen som kommit hem för att fira jul, sen drog de iväg på Största Systerns årliga glöggfest.
Nu är jag tillbakaskjutsad till Hjärtat. Soffläge. Öm i huvudet. Och tänker att det blir jul i alla fall. Uppvaktad med en kopp te och skumtomtar. Life is good. Trots allt.

I mål!

Fredag. Fredag. Fredag!!!! Hurra!
Sista arbetsdagen innan efterlängtad ledighet.
Ikväll. Tänker jag fira det!

De där stunderna

Igår fick jag ett negativt besked precis innan lunch, det finns ingen plats på folkhögskolan som aviserats till januari. Men den unge mannen är välkommen att söka om till augusti.
A.U.G.U.S.T.I.
Det är långt dit.
Luften gick ur mig precis och jag började gråta. Jag orkade inte hålla ihop, känslan av att berätta detta hemma, att börja om att leta sysselsättning. Det blev bara för mycket en stund.
Jag har nog världens bästa kollegor.
Den stöttning, uppmuntran, vänliga ord och de som bara satt med mig en stund. Det värmde så i hjärtat.
Så klart jag/vi kommer igen.
Ska bara ladda om…...
Efter jobbet blev det julklappshandling som flöt på och jag hann nästan klart. Hurra för det!
Sen åkte jag hem, drack glögg och googlade på ungdomsprojekt i kommunen. Det är så det funkar. Ups and downs.

Och bilen går bra!

Bilen gick igenom besiktningen utan en endaste anmärkning. Hurra! Man blir ju glad.
Idag ska jag till tandläkaren. Hoppas att jag också går igenom den besiktningen utan anmärkning.
Tänker varje år att jag ska styra om dessa två besök så att det inte blir veckan före jul. Kommer jag ihåg det sen? Nopes.
Ikväll står det "julklappsinhandling" på min ena lista. På min andra lista står det "lägg dig i soffan, titta på ett avsnitt av Homeland och ät praliner".
Får se vilken lista jag tänker gå efter………….

Hur man än vänder sig så…...

….. har man rumpan bak. Eller vad man brukar säga.
Har lyckats förhandla mig till bra titta-på-tv-avtal. Så där så jag kände att "tjoho, vad jag är bra". Och bra mobilabonnemang. Så där så jag kände att "tjoho, vad jag är bra".
Tills det blev klart att Bredbandsbolaget har tagit över Tele2 och på ett bräde höjdes bredbandsavgiften med nästan lika många pengar som jag tyckte att jag sparade in……….
Eller.
När jag i söndags eftermiddag handlade på Hemtex och måndag morgon får ett sms om 25% rabatt på hela sortimentet.
Idag ska Cina-bilen besiktigas. Håll tummarna att den går igenom!

Kakutvärdering

Pepparkakskladdkakan smakade mums! Lingongrädde till var toppen! Är nöjd med helgen trots ett envist gnagande i hjärteroten. Det ger sig inte trots promenader, bak och pyssel som jag gillar.
Tog en sväng till ett köpcenter med Lilla Systern sen söndagseftemiddag men efter två timmar ville jag åka hem. Mitt huvud orkar inte med all kommers, människor som stressar, spring hit och dit, köer och julmusik i butikerna. Fick i alla fall några julklappar köpta och det kändes mycket bra.
Väl hemma i radhuset igen tände vi 1000 juleljus, stoppade nejlikor i apelsiner och småpratade vid köksbordet. Lilla Syster gjorde rispuffskakor med choklad och jag tittade på. Därefter kollade vi ifatt alla avsnitt av Revenge och sen var söndagen slut.
Idag måndag.
Sista jobbarveckan innan efterlängtad ledighet.

Tredje advent

Har bakat på morgonkvisten. Saffransbullar och en kladdkaka med pepparkakssmak. Till den ska det vara lingongrädde.  Första gången jag provar det receptet och vi hoppas det kommer att smaka gott.
Bullar är i alla fall gott. Alltid!
Igår hade vi gäster till fikat. Kidsens "gamla" barnvakt med familj var och hälsade på. Det är så roligt att vi lyckats hålla kontakt genom åren. Nu har hon två egna barn och en tredje på väg. Det är spännande med en ny bebis!
Jag gör vad jag kan för att mota orosspöket. Det fladdrar och skaver och jag har svårt att sätta fingret på varför det stökar precis nu. Tror att en promenad i det fina söndagsvädret, sol och blå himmel kan råda lite bot! Jag provar alldeles om en strax. Först kaffe! Alltid detta kaffe!

Det är dags att ta det lilla lugna

I går slog jag något slags rekord: stämplade ut från jobbet 16.17. Tog svängen förbi sjukhusapoteket och hämtade ut medicin, sen till ICA och handlade tacco-grejer till kidsen. Hem. Höll på att få slag då Store Bror rakat av sig håret och skurit sig i skallen…… Bytte om. Drog ett djupt andetag och tog bussen 17.21 till stan och middag med styrelsen.
Det var mycket trevligt och kvällen avslutades med femkamp. Sen tog jag tio-bussen hem, stora vita snöflingor singlade ned och helt plötsligt kändes det lite lättare, lite skönare och kanske längtar jag lite till jul i alla fall???
Pratade med Hjärtat i telefon och längtade efter honom med.
Hela den här hösten har det känts som jag är på fel plats hela tiden. Är jag på jobbet har jag tankarna hemma hos Store Broren. Är jag hemma, tänker jag att jag kommer efter på jobbet. De här slitningarna - det tar. Jag längtar efter att vara ledig - ha tid att bara vara.
En vecka kvar! Nedräkning pågår.

Det lackar mot jul…...

Igår var jag på vift med kollegor efter jobbet. Vi åt gott, tog en tur till Konstmuséet och tittade på en utställning med bl a Åsa Davidsson. Fantastiska målningar!
Dagen idag: Glöggmingel på jobbet alldeles om en strax. Jobba. Därefter middagsmingel och femkamp med styrelsen jag sitter med i.
Därefter: Förbereda för Lucia-frukost. I 27 år har kidsen fått risgrynsgröt, skinkmacka och lussebulle till frukost just denna dag. Om vi varit tillsammans vilket vi ska vara i morgon, hälften av skaran. Vissa traditioner ruckar man inte på hur som helst…………..
Sen.
Kommer jag inte orka något mer idag.

Nya tag

Igår fick jag ge mig, huvudvärken tog över vid pass 15-blecket och jag gick hem, låg inlindad i en filt i sex timmar innan jag var som folk igen. Sen åt jag raggmunk med bacon som kidsen fixat och gick och la mig igen. Orkade inte bry mig om att det kanske inte var det optimala att sova på, men sova har jag gjort. Migränmedicinen däckar mig. Rätt så skönt faktiskt om jag ska vara krass. 

Idag är det nya tag. Lite öm i skallen men det kan också bero på att jag har mycket att tänka på. Kanske. 

Jag hann ringa ett av femtielva samtal innan jag däckade i alla fall och ett besök på en folkhögskola nära oss är nu på G. Jag har förvarnat att föremålet i fråga inte fixar snabba bud, man kan alltså inte ringa på förmiddagen och säga att man är välkommen på eftermiddagen. O no. Så jobbar inte vi. God framförhållning är ledordet.

Pah! I dagens samhälle är inte god framförhållning det mest frekventa………… men det är så vardagen ser ut för många och det är ett sjå att förklara. Hela tiden. Det går liksom inte att lära om. Det är som att säga till en förlamad att "nu måste du faktiskt börja gå. I alla fall lite….". Och så säger man ju inte!

För övrigt vet jag inte varför det plötsligt är verifiering på att kommentera? Det har jag verkligen inte fixat till själv. Det var bara där rätt som det var. Hur kan det vara så? Någon som vet?

Pussla lite

Igår var en skitdag på många sätt och jag är glad att det nu är en ny dag så man kan ta nya tag. Jag är inte lika glad över att migränen ligger på lut och att jag egentligen skulle behöva vara hemma så jag hinner ringa något av de femtielva samtalen jag behöver för Store Brors räkning men på jobbet är det "julyra" och tusen trådar att sy ihop så det gör sig inte just nu.
Pah!
Det här pusslet man ska få ihop. Jag har fått tag i en bit som inte passar så bra just nu, vrider och vänder och hoppas, hoppas jag får den rätt inom kort.

Glad av att sjunga!

Visst blir man glad av att sjunga! Gårdagens konsert gick bra och på slutet lyckades vi locka fram lite julstämning ändå! Nu får jag tralla på egen hand en hel månad innan vi kör igång igen. Juluppehåll.
Sen åkte jag hem till radhuset, drack glögg med kidsen och kunde inte sova. Inte bra alls! Särskilt inte som jag ska sitta i möte hela dagen idag och det är ju bra om man håller sig vaken då……..

Kördags

Måndag. Det regnar. Vafalls? Var är minusgraderna, vita flingor och lite julfeeling?
Nähä. I regn och rusk ska man släpa sig till jobbet, jobba järnet och sen. Ikväll. Ska väl i alla fall julfeelingen infinna sig.
Tant ska uppträda. Inte helt själv förvisso utan med kören. Julkonsert.
Det trodde jag aldrig när jag bestämde mig för att börja sjunga i höstas. Nä. Jag tänkte att man går väl dit och trallar lite granna och går hem……. Nope. Det har varit träning, träning och jättemycket träning. Roligt har det varit och ikväll är det grand finale.

Dagen idag

Tommy Körberg. Blir aldrig besviken på den karl´n då vårt förhållande inskränker sig till att han sjunger som han gör och jag lyssnar. Han levererar. Alltid. Showen igår var både roligt, vacker och tänkvärd. Som han sjunger! Till och med Hjärtat blev övertygad. Fattas bara!
Idag har vi firat Lilla Systern! Hurra hurra i efterskott. Adventsfika stod på schemat och nu är jag ganska mätt……… Stora Systern skulle firats också men hon är sjuk och fick stanna hemma hos sig. Miss you!
En runda på stor-ICA har fått avsluta en bra helg och nu ska jag ladda för en fullspäckad vecka. Igen. Hej soffan! Hej Netflix!

Ljuv musik!!!!!!!

Igår var det julfest med jobbet. En lyckad sådan och jag somnade trött, mätt och nöjd. Skötte tonårslogistik via telefonen och det gick ju bra det med. Är man sambandscentral så är man........

Ikväll ska jag på konsert med Tommy Körberg. Ack ja! En högtidsstund väntar och ett vet jag: han kommer vara mätt o go' då Största Systern är kocken för dagen och ska laga mat till honom och gänget. 

Jag har redan börjat värma upp öronen, Tompas ljuva stämma ljuder i radhuset. Hjärtat är kanske inte lika begeistrad men. Är man med mig så får man Körberg på köpet. Det är en deal!

Fredagstankar

I och med att praktikplatsen tar slut så checkade orosspöket in i radhuset. Jag kan inte rå för det men det gnager, skaver och fladdrar i magtrakten mest hela tiden. Jag måste sluta med det. Oroa mig och ta ut ängslan i förskott.
Det KAN ju faktiskt ordna sig hastigt och lustigt……..
Men det är så sabla svårt!
För jag vet ju hur svårt det är.
Har suttit i möte med skolan. Fått förslag och alternativ. Bra så. Det är bara att det är trötta mamman som ska ta alla kontakter, ringa, söka reda folk, projekt inom kommunen o s v.
Hur ska jag veta allting?
Jag fick en lapp med fem telefonnummer.
Då tycker de att de har gjort en stor insats. På sätt och vis har de väl det. Deras ansvar tar slut där. Men jag blir bara deppig och tycker att ryggsäcken blir så tung igen.
Det lackar ju mot jul och jag önskar oss en koordinator. En person som vet och som kan ta de där rätta kontakterna här och där och så kan jag bara få vara mamma ett slag.
I kväll ska jag slå till och gå på julfest med jobbet. Trevligheter är bra och jag behöver tänka på något annat. Och god mat.

Börja om från början

En praktikplats tar slut vid årsskiftet. Vi får börja om att rådda om vardagen för Store Bror. Nya kontakter har tagits, "tusen" samtal ringts och ska ringas. Man ger ju liksom inte upp utan tror, vill och vet att rätt som det är faller bitar på plats. Oklart när bara.
Vi har varit här förut. Same, same but different.

Hip hip hurra del II

Idag har jag varit mamma åt den här Prinsessan i 17 år! Min minsting, min "bebis" har blivit stor. Ja. Det har hon ju förvisso varit ett tag. Vi får också hurra på avstånd då hon är hos sin pappa och jag är hos mig. Det blir kramkalas när vi ses igen! Hip hip hurra för Lilla Systern idag! Love you!

Gillar att busa i snö!

Är inte rädd för att prova nya saker!

Liten blir stor!

Hip hip hurra del I

Idag har jag varit mamma åt den här pärlan i 23 år! Vi får hurra på avstånd då hon är hos sig och jag hos mig. Men när vi ses, då blir det bamsegrattiskramar in masse!
Hip hip hurra för Stora Systern idag! Love you!

Gillar att busa i snö…..

Vågar prova nya saker…. här bläckfisk!

Att lägga sig……...

…….. i nybäddat är onekligen väldigt skönt. Det är inte lika skönt när det doften av det nya sköljmedlet framkallar ett migränanfall mitt i natten och jag inte har hämtat ut mer migränmedicin. Skylla sig själv. 01.53.
Vadjagärtröttpåmitthuvudjustnu.

Första advent

Projekt Fixa-till-advent pågår. Började igår. Idag är hela radhuset i kaos. Mitt i alltihop bokade jag tvättstugan och tvättade lakan, handdukar, dukar och ….. Bra så. Ända tills tvätten skulle hängas och jag upptäckte att både tumlare och torkskåp var trasigt och nästa tvättare var på ingång. Det var bara att bära tillbaka allting blött och Radhuset är därför även dekorerat med lakan och påslakan som hänger där det går att hänga något.
Jaja.
Det blir väl ordning någon gång. Det luktar i alla fall gott, det nya sköljmedlet…..
Lilla Systern har repat sig från magpajet och baka saffransskorpor som aldrig förr. Store Bror spelar handboll i Falun. Jag vimsar runt och vet inte vilken ände jag ska dra i först.
Över alltihop skiner solen.

Ooooops………...

Lagom hann jag sätta tassarna på dörrmattan igår kväll då Lilla Systern kroknade i magsjuka. Roligare fredagsmys kan man ha.
Om en liten strax ska därför jag leverera kakor och bullar till en julmarknad men ingen Lilla Syster. Hon ligger helt enkelt där hon ligger ett tag till. Resten av radhusets innevånare håller tummarna för att  slippa den där sjukan.

Snart fredagsmys

Sista arbetsdagen. Tjoho! Längtar efter helg och ledigt. Eller. Ledigt och ledigt…… Lilla Systern med klasskompisar ska stå på en julmarknad och har bakat till den. I den här mammans kök. Och som av en händelse var det ingen annan förälder tillgänglig i morgon bitti så transportbiten föll även den på mig. Men jag är väl lite för det här med ax till limpa, att man får följa hela processen………. Jag är glad att de är kreativa och tar sig för saker. They keep me going!

Ordning och reda

Idag slipper jag skrapa rutorna. Jag ska ta bussen och sen tåget för att fara till huvfudstaden och gå på kurs. Vantarna är hittade så jag slipper frysa i vilket fall som helst.

Eller.

Jag har hittat den ena.

Och den andra i ett annat par så jag har nu omaka vantar.

Det är ju ändå mörkt när jag åker tänker jag och förtränger att vi troligtvis ska gå ut och äta lunch.

Det finns annat att våndas över.

Det finns även annat att glädjas över. Som att en kär kollega och f d roomie är tillbaka på jobbet, frisk och pigg efter ganska lång frånvaro. Man blir glad!

Jag kommer att frysa idag

Idag kommer jag att få skrapa rutorna på bilen och jag har tappat bort mina vantar. Igen. Funderar faktiskt på att rigga vanthållare i kappan, så där som man gjorde när kidsen var små. Vantar på snöre som man trär genom ärmarna så de alltid finns där………. Det var tider det.

När man längtar hem

Efter två hektiska dagar på jobbet och gårdagens körkväll, skippade jag kvällens gympapass och åkte hem till kidsen istället. Vi hann laga ungspannkaka och äta tillsammans. Skjutsa och hämta för träning och strax väntar en kopp te i soffan. Ibland längtar jag efter att bara vara med dem. Hänga lite. Det gör mig glad.

Lite lugn och ro

Gårdagens konsert var maffig och pampig. En symfoniorkester, en kammarorkester och två körer. Ja. Rent av en fantastisk upplevelse. I fjärde akten, den sista, kom triangeln fram. En man trakterade detta instrument som han aldrig gjort annat.
Jag älskar trianglar. Det kanske ÄR svårt att spela men för mig står den för att alla kan faktiskt vara med och att alla är bra på någonting. Det gäller bara att hitta sin grej.
För tillfället är min grej att lata sig. Att bara hasa runt i tillvaron den här söndagen. Ja. Förutom att byta däck på bilen då. Men jag har erbjudit mig att handla pizza mot att Hjärtat fixar med däcken. Man gör helt enkelt det man är bra på!

Kulturtant på vift

Beethovens nionde symfoni framförd (dock inte av mig) i Vingåkers kyrka står på programmet idag så man kan väl säga att det är kulturlördag???
Nu är jag inte en hängiven fan av klassisk musik men har gett mig den på att jag någon gång ska gå på en konsert. Today is the day.

Infall

…. eller så kan man ju komma på att fixa vardagsrumsfönstrena 19.35 en sketen torsdagskväll. Riva ned gardiner, putsa fönstren på insidan (med neddragna persienner), dammtorka fönsterbrädor, plantera om blommor, stryka och hänga upp nya gardiner och konstatera att klockan hann bli 00.17 innan allt var klart.
Idag är tröttmössan på. Men det är fint i fönstren! Och fredag. Hurra!

Vuxenpoäng!!!!

Jag har insett att jag inte kommer hinna röja ur och renovera gästrummet till jul. Kom på det i morse. Har helt enkelt lagt ned de planerna. Tapet- och färgproverna kommer snopet att få hänga kvar på väggen så jag inte glömmer bort det efter jul. För rummet behöver fixas i ordning.
Tänker mig ljust grå väggar, vit hissgardin, vita krukor med murgröna i, grå bäddsoffa med vita plädar och några kuddar. Vit matta på golvet, tv-bänk som jag kan ha den nya tv-boxen på med 518 kanaler. Ja. En tv också förstås. Alltså. Dylik box kräfva skön soffa. Hur ska jag annars orka titta på tv för att få valuta för pengarna? Kan man ju undra.
Nä. Jag kommer få klämma ned mig i smala gästsängen, sparka undan bra-att-ha-sakerna och ligga där och tänka att jag hann inte till den här julen. Heller. (min egen säng överlåter jag åt hemvändande ungdom med pojkvänn. Hur snäll är inte jag?)
Att jag bromsar i tid är det som ger mig vuxenpoäng.
Jag kommer helt enkelt ha oändligt med tid för att istället att ägna mig åt korstygnsbroderade ostgördlar, baka mandelmusslor in masse, stöpa ljus och lite annat smått och gott. Moooaaaahhhhaaaa. Eller inte.

Tänd ett ljus och låt det brinna

Idag var jag lite nervös när jag åkte till jobbet. Jag skulle medverka i ett möte för ett himla stort projekt med många människor inblandade. Min roll var att observera, kolla in läget och se till att rätt personer från min organisation hittat varandra och samla in frågor om det skulle uppstå några inom mitt område. Ungefär så. Klappat och klart.
Min nervositet gick över vid kaffet när projektledaren, en mycket trevlig kvinna med skinn på näsan, yvigt och högt berättade, viftandes med en stor brödkniv att hon fått "spunk och spader" över novembermörkret och därför redan monterat julbelysning på sin veranda. (Kniven var ämnad att skära den mycket goda saffranskransen med och inget annat).
Det känns väldigt befriande med en spunk-o-spader-projektledare som i nästa ögonblick är oerhört fokuserad och skicklig tycker jag. Så jag slutade att vara nervös.
Sen rullade jag hemåt i ett kolsvart Sörmland och funderar rent av på att plocka fram julbelysning själv. Kanske.

Ute är det mörkt och kallt

Har vaknat med en förkylning bakom pannbenet. Vafalls? Det passar inte så bra just nu. Som om en förkylning passar bra någongång. Lilla systern ligger däckad så jag har i alla fall någon att skylla på!
I går var det dags att ta ton igen. Kören. En konsert is coming up inom kort och igår satt stämmorna son en smäck. I alla fall fläckvis och precis då, när allt stämmer och musiken bara är, det är en skön känsla.
Sen åkte jag hem till Hjärtat som förärade mig våfflor och ett glas vin för att fira att jag var hemma igen. Någon hade saknat mig och det är ju skönt att någon märker att man är borta!

En bra helg!

Har landat i soffan med datorn, en kopp te och en kexchoklad som helst oförhappandes låg och skramlade i en tom glassburk ovanpå frysen. Helgen har varit bra. Fantastiskt bra. Bloggträff i Göteborg med ett gäng sköna tjejer och jag har haft så roligt! Trevligt sällskap, många skratt, god mat, gott att dricka och sköna roomisar: en säkerhetschef och en yoga-guru, vad kunde gå fel? Inget så klart.

Hej Göteborg!

Igår hade jag fullt radhus. Alla kidsen var hemma, en svärson och en kompis. In alles 7 personer runt middagsbordet. Gillar´t! Vi blev sittandes till halv elva, pratade, skrattade och bara var. Såna stunder är guldstunder.
Idag, alldeles om en strax, drar jag till Göteborg på bloggträff. En tant på vift helt enkelt. Gillar det också!

Fredag

Hej fredag och hej träningsvärk! Och hejdå begynnande huvudvärk!

Lappricka, papprika puddingpastej………..

Idag tränade jag direkt efter jobbet. Ett cirkelfyspass. 13 stationer, 35-40 sekunder på varje station, 10 sekunders vila däremellan. Tre varv. Så stolt över mig själv när jag fixar sånt. Vet att det är på gränsen för vad jag pallar utan att bli dålig men ibland är det så skönt att utmana sig själv. Att orka och att fokusera. Gå in i mental bubbla och bara köra på. Jag behövde det idag. Övervann dragningskraften från soffan och bara gjorde det. Sen hem och laga mat. Lilla Systern hade börjat steka köttfärsen och hann bli lite härsken för att jag inte såg direkt att hon färgat sitt hår. A men! Hur ska man hinna se allt? Men när hon märkte att jag tänkte slänga ned köttfärsen i förvällda paprikahalvor och gratinera dem i ugnen blev hon glad igen. Tänk va?! Vad en liten paprikahalva kan göra! Topprankingen på mamman gick från minus till plus på ett litet kick. Bra jobbat helt enkelt!

Lite pyssel och lite pling. Del MXLVXX

Store Brors besök på vårdcentralen häromveckan föll väl ut. Jag var med och satt med hjärtat i halsgropen och visste inte riktigt hur det skulle gå. Och så blev det bara så bra! En äldre, erfaren man till doktor som fattade galoppen direkt. Ställde raka frågor, en i taget och som märkte när "tiden var ute". Bokade in ett nytt besök och dikterade i journalen direkt så vi hörde vad han tänkte det skulle stå, kollade med sonen om hans uttalande stämde och var väldigt proffsig. Ett mamma-hjärta ramlade tillbaka där det ska vara och så var det besöket avklarat.
Han är sjukskriven och det blev samtal till praktiken och CSN. Han får behålla studiebidraget och det tackar mamman särskilt för.
Sen levde jag på det braiga ända till Lilla Systerns doktor ringde i fredags och meddelade resultatet från magnetröntgenundersökningen. Som visade …….. nada, inget och absolut ingenting.
Tillbaka till ruta 1 och en ung tjej som blev ledsen. För vad är det då som gör så ont i höfterna?
"Muskelvärk utan anledning" säger doktoren och skrev ut nya smärtstillande, ordinerade ännu mera sjukgymnastik och så var det samtalet slut.
Jag blev lite tom i bollen, det blev jag och låg platt på soffan i flera timmar och Lilla Systern åt andra hållet.
Vad gör vi nu????
Har inte en aning. Men under tiden jag kommer på något, jag vet inte riktigt vad, har jag hittat en bra massör idag som vågar ta sig an henne. Lång väntetid. Men. Med den erfarenhet jag har av att knöla in ungarna på obefintliga tider så har hon nu en tid på fredag 10.15.
Jag tackar högre makter för flextid……………….

Julstädning

Igår fick jag ett tokryck och städade på övervåningen. Jag hann med ett rum av fyra. Det trixiga blir ju att tycka att det är bra, ett av fyra, istället för att tänka och känna att jag inte hann mer.

Nä. Det är svårt att hinna med radhuset emellanåt tycker jag. Jobba heltid är en hel massa tid och så vill jag ju sjunga, träna och umgås med kidsen. Vips. Så är tiden slut.

Jag gör i alla fall någon slags prioritering.

Nåväl.

Det här rummet.

Är nu skinande rent, innehåller betydligt mindre kläder, prylar, damm och skräp. De kläder som är kvar är vikta och befinner sig i något som kallas garderob. Typ. 

Köksskåpet för glas är något mer välfyllt i dag än igår då detta rum visade sig inhysa några av de "försvunna" glasen.

Tvättkorgen är fylld av diverse för det var svårt att utröna om det var rent eller inte. Man kan väl säga gott och blandat?
Och jag höll på till sena natten.

Ja.

Ett ungdomssrum.

Jag brukar inte städa deras rum. Obviously. Nä. Det får de sköta själva och det gör de, men någon gång om året tokstädar jag. Rubbet. Ungefär till jul. Nu är det ju en himla massa dagar kvar till jul så man kan ju också säga att jag varit något av ute i god tid. Bra jobbat helt enkelt.

Och rumsinnehavaren? Jag hoppas någon blir glad. Det blir jag när de städar åt mig.

Så haver en vecka gått............................

Så har jag varit ledig färdigt. Tillbaka i fiskpinneverkstaden och vardagslunken. En tur till Lybeck/Hamburg var målet för Hjärtat, mig och Lilla Systern med en kompis. Första anhalt Lybeck. Vi låste in Hjärtats bil i ett garage där bilarna stod på ett band och åkte ned i källaren eller åt sidan när en annan bil skulle in. Hjärtat hade bokstavligen hjärtat i halsgropen när röda bilen låstes in och "åkte iväg". Vips, så var den i säkert förvar. (hoppades vi).
En kvällstur på stan hann vi med och mamman tog  även en egen liten sväng för att vila öronen efter två tonårstjejers diskussioner om ditten och datten i bilen i tio timmar. Jojo. Det går att få skavsår i öronen….
Fredagen kom med dis och dimma och 17 grader varmt. Vi tog tåget till Hamburg för att lämna tjejerna hos en kompis som bor där och jag hade bestämt träff med mig själv i Nivea-butiken. Japps. Nivea har en egen butik och där tokshoppade jag. Kanske gjorde jag reklam precis men det må så vara. Jag älskar den butiken. Vi satt ute och åt lunch, varmt och skönt. Sen tog vi två tåget tillbaka till Lybeck och klarade det alldeles själva.
På lördagen gick vi på stan, vid vattnet och hamnen. Det är fint där! Vi satt ute och drack kaffe i folkvimlet och det var så skönt att bara vara. På kvällen hamnade vi i Rådhuskällaren och åt den godaste maten på länge!
0700 i söndags var det avfärd. Mot Hamburg. 9 mil rakt åt "fel" håll för att hämta upp tjejerna för hemfärd. När vi passerade Reperbahn såg det ut som ett slagfält, papper, flaskor och skräp överallt och alla hade inte gått hem ännu, klockan var ju bara åtta och en del ställen precis stängt. Jag tyckte det var lite jobbigt när vi höll på att köra över en man utklädd till snopp. Tänkte mest på vad det skulle ha stått i tidningen…… men vi klarade det! Ingen överkörning.
12 timmar senare stannade vi vid radhuset och ja, kanske blir man lite stel och krum av att åka bil så länge på en dag.
Det där känns ju himla länge sen idag när det gått en vecka sedan vi åkte. Men det är så det är i tants liv precis nu. Kryssar fram i ett rasande vardagstempo, har trevligheter inbokade och tar mig fram till dem likt hoppandes på grästuvor över en vattendränkt åker. Det är helt enkelt mycket nu av blandad kompott.
I morgon är det fredag. Bara en sån sak!

Ledig, ledig, ledig…….

Torsdag och ledig. Jag blev ofrivilligt ledig redan igår förmiddag då migränen slog till, det var bara att pallra mig hem från jobbet och krypa ner i sängen. Skrutt!

Idag är huvudet med igen, om än lite ömt, det står det weekendresa på agendan och alldeles om en liten strax avgår röda finbilen med fyra passagerare. Jag är en av dom! Hurra!

Stolt krigare

Med tanke på att det är den varmaste hösten på 63? år så gör sig väl stolarna på altanen ett tag till. Är ledig i morgon så då kanske det blir av. Ingår i planen.
Igår utövades lite yoga. Länge sedan sist men ack så skönt! Kändes nästan som att jag saknat det och vips, går huvudet igång. "Skulle kanske ha ett pass i veck…….."
Stopp och belägg! säger jag då till mig själv. Det räcker nu!
Mitt i en position, "stolt krigare" kom jag att tänka på andra krigare som kan vara stolta. (mmm, jag vet. Man ska inte tänka under yoga men nu snurrar det i skallen ett tag…..).
I alla fall.
De andra krigarna är Store Bror och Lilla Systern. De har haft det lite kämpigt ett tag och "krigar på". De ger sig inte. Tar sig an det svåra och tänker vinna bataljerna. Landet Depression ska få på moppo och värk i höfter och kropp hanteras väldigt bra och försöker övervinnas. Mycket jobb är det. Sjukhusbesök hit och dit, väntan, ny vårdkontakter, väntan, pepp och jobb.
Därför hade vi tisdagsmys igår.
Man måste piffa till vardagen helt enkelt. Sätta guldkant på tillvaron så när allt var fixat, klart och färdigt frossade vi i julmust, pepparkakor och skumtomtar. Allt i skenet av stearinljus in masse och så blev det en lugn stund.

Altanfix. Behövligt.

Funderar på om det är dags att ställa in badenbaden-stolarna? Det står två limegröna sådana på min altan. För två månader sedan kändes de inbjudande att slå sig ner i dem med en kaffekopp och njuta av solen, just idag känns de inte så inbjudande. Mest i vägen faktiskt.
Jag har preparerat dem med markistvätt. Något medel som ska ta bort alger, mögel och smuts. Det fanns två varianter efter prepareringen. Antingen spolade man av dem direkt, gnuggade och höll på. Eller så låter man föremålet, en markis, ett kapell, ett hammocktak ELLER två limegröna badenbaden-stolar stå ute och utsättas för regn och vind och på så sätt bli rena och fina. Det kan ta liiiite längre tid då, att nå önskat resultat.
Man kan säga att jag valde alternativ två.
Inte helt aktivt val utan det blev mest så.
Man kan också säga, helt klart, att jag behöver en vaktmästare.
Yttepyttetomten hinns helt enkelt inte med längre.
Visst.
Kidsen.
Men de är strängt upptagna med att prova det nya dammsugarmunstycket. Funkar utmärkt för den delen.
Om de tyckte det var roligt att få ett sådant i present??????
Ja. De skrattade faktiskt. Om mumlade något om en knasig mamma. Jag vet inte vad menar med det???!!!!

Måndag it is

Kanske var det lite trixigt att masa sig upp precis idag när Hjärtat kan ligga kvar i sängen eftersom han har semester. Det har inte jag förrän på torsdag och dit är det just nu väääääldigt långt. Tycker jag.
Men med ett fullspäckat schema dröjer det väl inte särskilt länge innan det är precis torsdag. Jag längtar.
Annars då?
Jo. Måndag. Är ju som det är men alldeles om en strax ska jag susa till jobbet i en nytvättad bil. Bara en sån sak kan ju liva upp vilken sketen oktobermåndag som helst.

Sköna söndag

Dagen idag har varit en skön dag. So far. Sovmorgon, vaknade utan migränkänning, långfrukost och så en tur till Katrineholm med Hjärtat. Bara för att. Jag ville fota lite och Hjärtat gillar att åka bil. Bra kombo precis idag.

På vägen fick jag dessutom goda nyheter rörande sonen. Laget fick storstryk igår, Ystad piskade de unga grabbarna och visade var skåpet ska stå i Allsvenskan men sonen gjorde en bra match. Fick goda omdömen och gjorde sina första mål på den här nivån. Bra så. Mammahjärtat svämmar över. Han kämpar på, Store Broren!

I Katrineholm åkte vi till Stora Djulö Herrgård, fikade och promenerade runt i omgivningarna. Fantastiskt vackert fast det regnade mest hela tiden. Jag gillar ju hösten oavsett väder och tycker att allt är så fint, lugnt, kravlöst och tja. Jag bara är.

På hemvägen stannade vi vid Elgiganten och jag handlade nytt munstycke till dammsugaren. Det gamla har tagit slut och kidsen klagar över att det är svårt att dammsuga när det bara krånglar, ramlar isär och trasslar sig. Så kan vi ju inte ha det så man kan väl säga att dammsugarmunstycket är en present till kidsen????

Sen tvättade vi min bil, både invändigt och utvändigt och den lilla pärlan blev som ny. Ja. Bilen går bra!

Bakad potatis stod på menyn efter det och nu orkar jag inget mer. Mer än att hänga i soffan. Because I´m worth it!

Stora Djulö Herrgård i Katrineholm. Fint här!

Lusthuset med utsikt över Djulösjön.

En öde badplats känns verkligen öde! Men rutschkanan lyste upp tillvaron.

I vassen. En "cigarr" aka kaveldun. Om man tar in sådana och de torkar,
kan det hända att det säger "poff" och så har man kaveldun i hela rummet…...

När man minst anar det

Igår behövde jag kontakta vårdcentralen för sonens räkning. Jag hade laddat ordentligt med tanke på senaste vårdkontakten som blev ett mindre slag, men döm om min förvåning när jag stötte på en utomordentligt trevlig, förstående och insatt sjuksköterska.
Blev alldeles paff ju!
Att jag inte behövde bli upprörd, arg, ledsen eller frustrerad utan fick bra kontakt direkt och sonen fick en tid på måndag.
A men!
Jag var tvungen att fråga henne om detta, hur det kom sig att det gick så lätt och hon lät lite förvånad:
"vi har många patienter som inte klarar att ringa själva, vi är vana att hantera detta".
Se där ja!
Det finns hopp. Banne mig! Tant blev glad igen.
Det kan jag behöva. Det är tungt nu. Landet Depression har knackat på dörren, tillvaron gungar och vi tar en dag i taget. Vi har varit här förr. Det gör det inte mindre tungt eller svårt just när det är men rätt som det är………

En stund på jorden

Igår körde jag ett cirkelpass på lunchen. Var egentligen trött och hade träningsvärk från i lördags men det gick bra. Kunde ta i som tusan och tja, det känns precis nu som att det var det jag gjorde…… På kvällen sjöng jag i kören. Det ger också energi. Fantastiskt vad 57 stämmor kan låta vackert när allt faller på plats!

Sen hem och svimma i soffan till ett avsnitt av Homeland, sova och så är det tisdag. 

Jobba. Utvecklingssamtal på Lilla Systerns skola på lunchen, peppa Store Bror via telefonen på lediga stunden och ett träningspass på Friskis som avslutning innan jag åker hem och svimmar i soffan.

Jag vet.

Just nu ett rasande tempo.

Just nu behöver jag det för att mota bort all krångel-ångest över saker och ting som tjorvar sig. Krånglande praktikplatser, väntan på magnet-röntgensvar och andra provsvar för Lilla Systern. Så där som livet är……….

Då lyssnar jag även på Laleh!

Den här sjunger vi i kören. En fantastisk låt!

Full fart mot fredag

Helgerna går lika fort som veckorna. Ju. Vips. Så är det måndag igen, ny vecka. Jobb, kör, träning, utvecklingssamtal, föreläsningsdag, träffa Stora Systern i Stockholm, middag med en väninna, skjutsa till praktik, hämta från träning, laga mat och vemihelafridensdagar har tid att handla? Egentligen.
En vecka kvar. Sen en vecka med två dagars ledigt. Vad är det med mig? Längtar efter ledigt HELA TIDEN……..

Önska runt i ring…….

Idag ska vi heja på Store Bror och laget. Hemmamatch. Nu håller vi alla tummar och tår att säsongens första poäng håvas in idag!!!!

Jag har gått en sväng i stan, i Stadsparken, runt ån. Älskar den rundan, särskilt på morgonen när det inte är så mycket folk i farten. Nu är jag hemma igen och ska ta tag i tvätten från igår. Det ska sorteras, vikas och tja, läggas på rätt ställe är väl meningen. Vilken dag som helst.

Jag är trött. Denna ständiga trötthet hanterar jag ganska bra för det mesta tycker jag men ibland. Är  jag mer än lovligt trött på att vara trött. Just nu är det så. Jag önskar just nu bara en sak: Att vakna och känna mig pigg och utsövd, inte vara lika trött som när jag la mig. Eller somnade i soffan. 

Man kan ju alltid önska sig!

Skönlördag

Alla somnade i soffan igår kväll. Alltså var vi trötta hela högen. Tror att jag såg slutet på Idol men är inte helt säker. Den bakade potatisen med skagenröra till smakade väldigt gott. Det blev väl någon slags paltkoma på det………...
Idag skiner solen. Det finns tusen saker att hugga tag i här i radhuset men vet inte riktigt var jag ska börja. Förutom att dricka kaffe såklart men det är ju en sån där självklar sak.
Tvättstugan är bokad till klockan 14, Store Bror har aviserat att han behöver en ny mössa, det är prova-på-träning på Friskis och Svettis.
Ganska skönt faktiskt att inte ha tusen saker inbokade, det hålls vi med på vardagarna. Nä. Jag hasar väl runt här så får vi se vad det blir helt enkelt. En skönlördag!

Fredag! Fortare än kvickt!

Veckorna går så fort! Dagarna rusar förbi och därför tog jag ledigt igår. Lilla Systern behövde en hårmodell till sin frisörlektion, kylskåpet behövde fyllas på, Store Broren behövde allmänt pepp och stöttning i livet och jag. Jag behövde få rådda i allt det där och ha flera timmar på mig.
Avslutade kvällen med en middag på restaurang med Bästa Resursläraren. Jag blir alltid så peppad och energifylld av henne och så åt vi gott också. Tre och en halv timme på restaurang kan låta mycket men swooooosch! så var det dags att hämta Store Bror från träning och så fick de hälsa på varandra igen. Long time, no see!
Idag är det fredag. Har säkert inte undgått någon.
Även denna dag rusade förbi på jobbet, vips, bums, bas var det kväll och i detta nu sitter kidsen och jag i köket och väntar på att bakpotatis ska bli bakad klar i ugnen, Lilla Systerns chokladmuffins ska bli färdiggräddade och sen väntar soffhäng och Idol.
Fredagsmys!
Helt enkelt!

Skoskav. Typ.

Den där attacken efter Djävulsdansen håller i sig. Är retlig, ledsen, trött och förvirrad. Jamendetlåterjutoppen. Eller inte. Det blev heller inte bättre av att vi fick i oss något olämpligt igår och har tillbringat natten på toaletten. Magpaj al grande. 

Hjärtat likaså.

Det är då man rannsakar allt man ätit av samma sort men kommer inte på vad som kan ha varit tokigt och tackar högre makter för två badrum. Ja. Fast jag längtade hem………. Det är alltid skönare att vara hemma hos sig själv när man inte mår så bra.

Nu är jag hemma. I radhuset. Har landat i soffan, något matt efter nattens prövningar och efter att ha hängt upp tvätt hemma hos Hjärtat. 

A men!

Det är väl tur man ändå känner varandra väl när dylika sjukdomar slår till. Det blev en hel del tvätt om jag säger så och jag hade dött på fläcken om vi nyss träffat varandra.

Sen.

När vi fått i oss lite rostad bröd och en halv kopp te missförstod vi varandra vad resten av dagen skulle innehålla och jag med mitt ojämna jämna humör, för tillfället ständigt retlig, ledsen, trött och förvirrad, ställde till med en, host,harkel….. scen och åkte hem till mig.

Swoooooosch. 

Kanske står han där än, förvirrad i hallen och undrar vad som hände.

Fast det tror jag inte. Jo. Att han undrar vad som hände är jag övertygad om, me too, men står kvar. Not.

Det är nog jag som "lider" mest.

Av ett hiskeligt humör, av skav i hjärtat och en känslomässig berg-o-dalbana.

Suck.

The middle age.

Djävulsdancer hit och hit. (jag dansar hellre salsa…..)

NOT a piece of cake. Om någon frågar mig.

Vem är du? Vem är jag?

Mitt i fina hösten fick jag någon slags vilse-i-pannkakan-attack och undrade vem i hela fridens dagar jag är när jag inte behöver kämpa som en gnu för Store Bror och hans skolgång. Praktiken flyter på. Handbollen funkar finfint. Resten likaså. Garden är sänkt. Tillfälligtvis.
Sen kom jag på att den där känslan kom efter att jag sett lite av Djävulsdansen. Om medberoende.
Se där ja!
Vem är jag när jag inte behöver snoka, leta, vara på spänn, ljugas för, ljuga själv, hålla fasad och le fast hela innanmätet är i totalt kaos. Nu är det ju förvisso ett tag sedan men det där går i vågor. Rätt som det är har något lockat fram en känsla och det knyter sig.
Så.
Ja, vem är jag?
Kan ju för en oinvigd låta helt knasigt. Det vet man väl när man är pass över 50?????
Idag.
Mitt i ett pass på Friskis och Svettis kom jag att tänka på det här och jädrar i min lilla låda vad jag kunde ta i.
Jag tror att jag är jag igen.
Typ.
Att det tog lite tid bara.
Som en loop ungefär.
Det där korthuset som rasade, det var ju just precis det. Ett korthus.
Nu är radhuset ett helt vanligt hus igen.
Tonåringar som dräller. Katt som hårar i soffan. Mamma som är som mammor är. Inget smyg och göm. Inget gråta i kudden, leta i garderober. Det som är det är precis som det är. Sant och riktigt.
Alldeles på riktigt.
Det här kan jag tro på!

Lite feng shui. Eller "fläng släng"……..

Stora Systern har varit hemma över helgen. I morse började vi rensa gamla kläder i hennes garderob och utan att få någon hejd på det har nu min garderob och klädkammaren också rensats. Och två byråer. Brutalrensats. I gästrummet står nu fem papperskassar med kläder för att skänkas bort, tre svarta sopsäckar för att slängas och man undrar ju. Varför i hela fridens dagar hade vi sparat på allt det där?
Skönt är det i alla fall!
Nu kaffe och bulle. Det blev visst några kanelbullar över från igår. Hurra!

Lazy lördag

Har hasat upp och konstaterar att radhuset behöver röjas. Vilken skräll! 

Jag är jättetrött efter en vecka med mycket på jobbet, hemma och lite mittemellan så vi får väl se hur mycket gjort det blir idag. Klockan fyra ska jag i alla fall vara i Sporthallen och heja på Store Bror och laget igen. (Undrar hur många timmar jag tillbringat i sporthallar, gympahallar, fotbollsplaner….. med tanke på att Största systern började i handbollsskola när hon var sex år vilket är 21 år sedan). 

Har precis avslutat ett långt samtal med en väninna, vi har inte talats vid på länge så det var mycket att berätta ikapp för oss båda Både roligt och mindre roliga saker och så bestämde vi datum för att gå ut och äta middag efter jobbet. Roligheter att se fram emot. Det gillar jag!

Efterdyningar och hej fredag!

Följetongen ”jag-blir-galen-på-allt-som-krånglar-runt-store-bror” fick ett nytt kapitel igår. Mitt lilla psykbryt i telefon häromdagen när jag försökte rådda i vården för sonens räkning slutade med att jag
blev uppringd av överläkaren på BUP som bad om ursäkt för att sonens vårdkontakt blivit avslutad utan vetskap av oss och utan överlämning till annan inrättning p g a 18-årsgränsen.
Sköterskorna i telefonen gjorde bara sitt jobb: lämnade inte ut en stavelse eller tog emot några frågor.
Förvisso.
Att de var näpsiga, otrevliga och inte det minsta tillmötesgående får jag väl låta passera. Att de så envist hävdade att det inte gick att göra något åt den avslutade vårdkontakten. Att den inte skulle kunna återöppnas av BUP då vårdtagaren fyllt 18, oavsett om den skett utan vår vetskap, slut och punkt, får jag väl också glömma. De hade ju skrivit en lapp till läkaren efter mina samtal. Men det visste ju inte jag som redan formulerat ett brev till verksamhetschefen. För.jag.var.inte.nöjd.
Status i frågan precis nu är alltså: Vårdkontakten återöppnad så att sonen nu har de recept han behöver, en remiss är skriven till vår vårdcentral för övertagande av medicinskt ansvar och vårdkontakten med BUP avslutas därmed precis som den ska.
Ursäkten godtagen. De erkände att de gjort fel och rättade till det.
Så jag är nöjd, sonen nöjd och vi återgår till vardagens lunk. Lite mer luttrade. Igen.
Fredag på det.
Hurra!

Ett litet breakdown men jag kommer igen. Igen.

Ibland krånglar det till sig och just nu kärvar det lite. Lilla Systern har vi trasslat in hos en sjukgymnast, där var vi en och en halv timme i förrgår. Höftvärken fortsätter utredas. Mycket hummande, kliande i  huvudet och inget klart besked. Förutom att det är något med höfterna. Yes. We know.
Men.
Något är på G i alla fall och det känns bra. Höftpusslet växer och magnetröntgen väntar om hörnet.
Sen.
Behövde sonen hjälp med kontakt med sjukvården och tidigare kontakter inom den firman.
Kan säga att det inte gick så bra utan gårdagen innehöll ett litet psykbryt för mamman, besviken son och orolig son och jag blir så trött att så mycket ska trassla för honom.
Men.
Jag fick igång tv.n med nya boxen på kvällen. Hurra för det!
Och bilen går bra. Amen på det!

Ett i-landsproblem

I vårt bostadsområde byttes det kabel-tvleverantör igår. Från Tele2 till Comhem. Jag har beställt en box och tänkte att snipp snapp snut så var det inkopplat och klart.
Nu ska vi inte ha det så enkelt och geschwindt.
Snopet när det inte funkar med 25 metersantennsladden längre utan nya boxen ska sitta fast i vägguttaget med en helt annan sladd. Som är 1,5 meter lång. Och sen ha en annan mojängsladd från boxen till tv.n. Visserligen ingår den men är kort. För kort. A men!
Ommöblering eller köpa ny "helt annan sladd".
Inget av det orkade jag med igår. Tror inte att jag orkar med det idag heller. Lyckades med gamla antennsladden klämma fram ett par analoga kanaler på tv.n till slut. Det blev svart/vitt.
Spännande tyckte jag och påminde kidsen om att när jag var liten………
Swoooooosch!
Så satt jag själv i soffan.
Så då var det sant.
Det är Paradise Hotel som nu inte gick att ratta in de är ute efter vid tio-rycket på kvällarna.
Inte att umgås med den ömma modern.
Det är ju också en insikt.

Min almanacka var visst fulltecknad den här veckan………..

Jobbar, åker hem, går på möten, sjunger i kören, tränar fuego, skriver och fixar till samfällighetsföreningen, skjutsar Store Bror till praktik, knappar in New Bodybeställningar, glömmer att köpa ägg, klappar katten, fryser, hostar och snörvlar. Snarkar! VAAAA!? Ja. Det påstår Hjärtat. Hmnpf. Här snarkas så lagom.
Fast.
När jag väcker mig själv av en snark så får jag väl motvilligt erkänna det. Då.
Men jag är ju förkyld. Känns bättre att ha något att skylla på än att även gomseglet kanske börjar bli slappt…… Ytterst tillfälligt med snarkningen. Har jag bestämt.
Och rätt som det är hade det blivit torsdag.

Min nya darling!

Vad jag gillar min nya diskmaskin! Tänk att man kan bli så glad över prylar som fungerar som de ska! Hjärtat var här och undrade om han skulle montera barnsäkerhetslåset.

"Vad menar du" undrade ju jag.

"Ja, alltså, barnspärren, så inga ungar……."

"Absolutely not"!

"Kidsen ska ha fri tillgång till diskmaskinen"

Tror till och med att det är lag på det faktiskt……att tonåringar ska ha det….

I alla fall ingår det i mina Radhouserules.

Vem skulle annars sköta disken???

Spöregn och kalldusch

Premiären för Store Brors lag i Allsvenskan gick….. sådär. De fick storstryk och det var ingen muntergök som avhämtades vid Sporthallen i sen kvällstimme.
Det är tuffa tider, högre seriespel, snabbare tempo, svårare spel. Killarna var nervösa och allt låste sig.
Man fick peppa så gott det gick och det gick väl sådär……….. i alla fall igår. Det är bara att ta nya tag och jag hejar på! Man lär sig av allt!
Idag ösregnar det.
Har packat bagen för cirkelträning på lunchen och kör i kväll.
Har släppt in katten som gav uttrycket "som en dränkt katt" ett ansikte.
Känner muskler som jag inte visste fanns efter min fixa i trädgården-helg.
Det är måndag. En riktig höstmåndag och jag bara älskar det!

Premiär och ännu en seger!

Det glunkades på kidsen. Mest för att jag var så himla, himla trött och inte orkade med tillvaron riktigt. Då hörs Store Bror mullra:
"morsan, har du tänkt på en sak"????
"eeeeehhh…. VADDÅ"? (inte med lenaste rösten).
"du har en son som spelar i allsvenskan"!
Yes!
I have!
Den finaste handbollsspelaren av alla!
Premiär idag!

(man ändrar humör snabbt när man blir påmind om dylika ting. Vad som är viktigt in life. Och det är inte disk, tvätthögar eller att dammsuga).

Store Bror in action.  Vi håller tummarna idag!

Lördagsfix

Uppe i tidig morgonstund. Store Bror ska spela handboll och jag har "curlat" med att fixa frukost. Nytt på menyn är kaffe. Hans meny alltså. För egen del ingår kaffe i alla måltider.
Ja. Jag fixar matsäck åt honom också.
Att han kan själv vet jag men vi har en ritual inför matcherna. Han gör sitt, jag gör mitt.
Resten av dagen ska ägnas åt andra roligheter. Höstfix på tomten, fika hos gamla Barnvakten med familj, umgås med Stora Systern med pojkvän som är hemma på besök.
Först en promenad.

Victory

Man kör yngling till praktik i arla stund. Upptäcker att handledaren inte har kommit och insikten att den unge mannen ska stå i tunn träningsjacka och vänta utanför i okänt antal minuter gör att jag i ett svagt ögonblick ängsligt säger:
"…eeeeh… du kan få låna min kofta"?????!!???
Alltså. INGET får störa de här rutinerna och man tar till det man har. En kofta.
En vit långkofta utan knäppning med sjalkrage.
Som krängs på.
Träningsjacka utanpå.
Sen åker jag och ser i backspegeln hur han står där med min långkofta hängandes under tunna jackan.
Men han står kvar.
I kvällningen får jag veta att det var svinkallt, att han väntat i femton minuter och att han nog ska börja ta med sig kaffe i termosmuggen om det händer fler gånger.
Ni som hängt här ett tag vet ju. Hur krångligt och skört det kan vara. Hur glad man blir för varje framgång, för varje seger över vardagen och tillvaron.
Han är min hjälte med eller utan långkofta!

Bättre sent än aldrig och "han" diskar så bra!

Lilla Systerns höftvärk vill inte ge sig. Ett års utredningar har inte gjort att vi kommit närmare någon lösning men uppenbarligen är något fel. Olika behandlingar har stått som spön i backen men nada. Inget bra resultat.
Vi har frågat efter en magnetröntgen. Som sista utväg. Hon är röntgad x flera, har gjort ultra-ljud och annat. Men magnetröntgen. Har inte varit nödvändigt har det tyckts.
Förrän nu.
Ny doktor på tråden.
Efter fem minuters samtal har hon remiss till magnetröntgen och sjukgymnast kopplad till mottagningen där hon är inskriven och annan smärtmedicin utskriven.
"Varför är ingen magnetröntgen gjord" undrade nya doktoren och ja, det kan man ju undra. Jag tyckte han skulle fråga sin kollega det istället för mig så får vi väl se hur han gör med det.
"Bättre sent än aldrig" tänker jag och "vi får väl se" när han talar om att det är långa väntetider till just dessa undersökningar.
Jag har ju knölat in Store Bror på dylika undersökningar på obefintliga tider förr så jag hyser ändå hopp.
Men jag blir lite trött, det blir jag allt. Men bara en kort sekund. Typ bryt ihop och gå vidare. Always!
Solen kommer säkert att skina även idag när dimman lättar och jag ska på utbildning. Den nya diskmaskinen installerades av Hjärtat igår och han har en ängels tålamod. En flickvän, två tonåringar och en katt följde intresserat hans arbete och kanske ställdes det lite frågor. Inte nödvändigtvis om diskmaskinsinstallationer ……
Han fick ihop det i alla fall och den funkar! Great!

Vardagsliv

Igår började jag träna. Igen. Den här gången är det dans Fuego som står på agendan. Latinamerikanska rytmer och nåja. Koordinationen ordnar nog till sig. Får man väl ändå hoppas…………

Har i alla fall sett till att jag får bra start på varje vecka: Körsång på måndagar och dansträning på tisdagar. Sen är det bara resten av veckan kvar. Vad skulle kunna gå fel?

Typ.

En ny diskmaskin är på ingång idag. Det är också bra.

Att det är Lilla Systern som är hemma och tar emot den är förvisso bra men det är inte bra att hon inte blir frisk från sin förkylning och magsjuka. Not good at all.

Provtagning, väntan, nya prover och att avvakta. Flickebarnet härdar ut även detta.

Över alltihop skiner solen. Septembersolen. Det är bra!

Hit och dit och hösten

Den nya tjänsten innebär en hel del resor. Med hyrbil. Man beställer en bil på nätet, hämtar nyckel, kör dit man ska och hem, lämnar bilen och nyckeln.

A men! Geschwindt!

Ibland får man inte en hyrbil utan en annan sorts bil som egentligen är en helt vanlig hyrbil fast kallas poolbil och man ska skriva i mätarställning och tanka.

De bilarna suger för en som har tanka-bil-fobi. Men man gör som man måste. Just do it!

"Äsch" säger kollegor utan fix- och tankfobi och tycker att man är larvig.

"Det är väl inget".

"Billigare för firman".

Hallå!

Jag kan inte hjälpa att jag har tank-fobi. Har jobbat på den sedan 1980 när jag fick körkort och kommit så långt att jag tankar. Men känner av det. Fortfarande. Ett motstånd och en obehaglig känsla. 

Som att börja tidigt på morgonen ungefär. Ett aber för en kvällsmänniska. Men hela samhället bygger på morgonpiggeri så man har fått vänja sig. Därav en ständig känsla av att ligga efter för jag är efter i tidsschemat fram till sisådär 18-19-blecket på kvällarna. Sen så. Är det tid för en annan. När andra börjar gäspa och dra sig mot bingen är jag pigg som en mört och har tusen idéer och projekt igång. Och så blir timmen sen och klockan ringer tidigt och ……..

Som sagt.

Denna känsla av att ligga efter. Ett ständigt tillstånd skulle jag vilja påstå.

Föresten, har jag sagt att jag ÄLSKAR september?
Hög och klar luft, fina färger, lugnare tempo och mindre krav. Just love it!

Fylleri, fyllera och körsång

En helg har gått. En fylla-år-vad-mycket-vi-har-att-fira-helg.

Svärsonen har fyllt 30. Jag har fyllt 52. Vi har bott 10 år i radhuset och Svärsonen och Största Systern har varit gifta i ett år.

Hej och hå!

Vad vi har firat!

I lördags hade vi överraskningsfest i Radhuset för Svärsonen och det blev ett lyckat party. 36 personer hade lyckats hålla tyst och inte avslöjat ett endaste knyst innan så ja, det blev en överraskning som hette duga!

Vi körde skohornsmetoden as ususal vid dylika tillfällen och visst tackade jag vädergudarna för det fina, varma vädret och vi kunde sitta både inne och ute. Måhända det var sommarens sista suck????

Nu är det vardag igen. En späckad vecka har dragit igång och den började ……. sådär. Lilla Systern ligger däckad i magsjuka, jag vaknade med migrän igår morse och fick ligga kvar i sängen ett par timmar. Sen piggade jag på mig och åkte till jobbet och sen bar det av till KÖREN!

"Är man glad ska man sjunga"……

Eller.

Man BLIR glad av att sjunga. Det kände jag bestämt!

Feeling…….

Dagens feeling är: lite stressad faktiskt.
Mycket att ta in på jobbet. Mycket att rodda i på hemmaplan med sonens praktikplats, kontakt med handledare, LSS-handläggare och blivande kontakt i ett ungdomsprojekt. Ja. På dagtid. När man samtidigt ska jobba. Kontorstid är en knepig tid tycker jag. När jag har tid egentligen har alla gått hem.
Sen hålls vi med ett annat litet projekt som än så länge är hemligt men det råddas. In masse.
Och i vardagsrummet står det en cykel.
Don´t ask me why????!!!!
Kanske någon av ungdomarna talar om det lagom till kvällsfikat?
Har de månne tagit sin ömma moder på orden om att "cyklarna bor i radhuset och INTE på stan"???
Nåväl.
Jag får säkert en förklaring. Under tiden tar jag en kopp kaffe och njuter av lite sensommarfeeling på verandan.

Flyttlasset har gått!

Dag två på nya jobbet. Det känns bra. Om jag än hunnit känna efter, det är mycket nytt att ta in. Svårast var att låta bli att sladda in på mitt gamla rum igår, det ligger precis innanför dörrarna. Fötterna gick nästan in dit av sig själva. Men jag ska längre in i korridoren från och med nu och har ägnat eftermiddagen åt att boa in mig. Sitta in nya stolen, justera datorskärmar, telefonen och var ska jag ha mina stenar, pryttlar och pinaler????
Det löser sig.
Som det mesta. Till slut.

Hemma igen!

En alldeles underbar, härlig och fantastisk semestervecka är över. Vi haver landat i Svedala igen och faktiskt, jag fryser lite! En vecka i 30 graders värme har känts helt ok!
Batterierna är laddade och det känns helt ok att börja jobba i morgon. Jag börjar ju på ny tjänst och det känns spännande. Andra aktiviteter drösar in men jag har is i magen och kryssar en eller två kvällar i veckan som är bara för mig. Vardagslyx tänker jag unna mig. Träna zumba, sjunga i kör och bara vara. Behöver det!
Menorca var en fin och lugn ö. Kan tänka mig att återvända fast till andra ställen på ön. Vi var i Cala´n Bosch, den största turistorten på ön men jag hade bokat ett hotell längst ute på en udde och läget var perfekt!
Kanske såg Hjärtat lite blek ut när jag först presenterade idéen och hotellet som är anpassat för storfamiljer.
"Men vi är ju en storfamilj" sa jag.
"De andra sju är bara kvar hemma så det kommer att bli finfint".
Och det blev det!
Långa härliga, varma, lata dagar.
Precis vad vi behövde!
Idag har jag hejat på Store Bror i sporthallen, handbollssäsongen har dragit igång och efter det en storhandling på ICA Maxi. Snabbt tillbaka i rullarna med andra ord men jag har semesterlunken kvar i kroppen. En skön känsla!

Utsikten från vår altan. Helt ok!

I skuggan under ett parasoll vid poolen. Utsikt över havet och hamninloppet. Trivdes här!

"Vårt" hotell, längst ute på en udde. 

Vackert överallt!

Tid att vara

Menorca. Det är skönt här. När vi sitter på vår altan ser vi en av hotellets pooler och havet, Mallorcas berg ser vi konturena av.
Vi gör inte särskilt många knop, solar, badar, läser och löser korsord. Spanar in båtar, äter gott och köper skor. Det räcker så ett slag.
Igår åkte vi buss in till Cuitadella, en större stad med myllrande turistliv, shopping, liv och rörelse. Det var riktigt skönt att sen komma tillbaka till "vår" by, hotellet på udden och njuta av utsikten igen. Lite Ferdinand-feeling över det hela. Tre dagar kvar. Gillar't!

Lyxtillvaro

När jag läste in gymnasieämnen på KomVux för sisådär 14 år sedan (hjälp vad tiden rinner iväg…) läste jag bland annat samhällskunskap. Jag var då vid pass 38 och fyrabarnsmamma. Minstingen var 3 år. Jag var äldst i klassen. Vid en av de första lektionerna skulle vi berätta för varandra vad lyx var. Vi fick först skriva ned det på en lapp för oss själva, sedan skulle vi redovisa för varandra vad vi skrivit. Det var drömmar om fina bilar, pampiga hus, att gifta sig rikt, vara ekonomisk oberoende, pälsar, glitter och glamour, att äga en travhäst och en hel del annat.
Jag var näst sist och ville nästan inte säga vad det stod på min lapp:
"Att äta frukost alldeles ensam, kaffe, yoghurt och ett löskokt ägg. Hinna läsa tidningen".
Jag har kvar lappen!
Varför jag kom att tänka på just den lektionen i morse har jag ingen aning om. Kanske var det för att jag nu för tiden äter ganska många frukostar all by my self och skulle ha tid att läsa tidningen om jag nu hade någon. För övrigt är frukosten densamma: Kaffe, yoghurt och ett löskokt ägg.
Varför ändra på ett vinnande koncept?
Nästkommande vecka kommer jag inte att äta frukost all by my self. Jag kommer att ha Hjärtat vid min sida och vi kommer äta frukost på en balkong och spana in Medelhavet. DET känns lyxigt!
Over and out!

Förberedelser är A och O. Och helt oväntade. För somliga.

Vad jag gillar min skomakare!
Han fixar alltid mina skodon på ett tjillevipp och så är han trevlig också. Bonus för det!
Igår räddade han mina älsklingssandaler.
Har inte saknat dem nämnvärt då det varit gummistövelväder so far under ledigheten men idag ska det packas en resväska och älsklingssandalerna ska med. Gummistövlarna ska definitivt vara hemma, det har jag bestämt!
Så.
Röda resväskan är inhämtad från förrådet.
Tvätt tvättad, torkad, struken och klar.
Packlistan ligger redo.
Instruktionslistan för kidsen likaså. (grannarna har också fått en…med nödnummer….) De ska ju husera i radhuset under tiden. Kidsen alltså, inte grannarna. Tillsammans med katten. En katt behöver lugn och ro, visst är det ett bra argument för att det ska vara lugnt, fint och städat???
ICA Maxi-turen med kidsen är avklarad. Gorby-piroger, Billys pan-pizza blandat med mozzarella, kycklingfiléer, lax i bit, tonfisk på burk, bacon och vita bönor……kebabspett…… 2 kg köttfärs…..
Man kan säga att förberedelser är gjorda i god tid. För en gångs skull. Och de lär inte svälta ihjäl. Nästan lite vuxenpoäng på det?
Åker nämligen inte förrän i morgon.
Vad ska jag då göra resten av dagen??????
Jag har inte en aning. Och det känns väldigt, väldigt skönt!

By the way: Lilla Systern fixade den här mammans hår igår och det känns genast så mycket bättre. En frisör i familjen är toppen!

Lite shopping och lite pling

Sonen fick antibiotika igår. Troligtvis en mykoplasmainfektion.
Mykoplasma är bakterier. Små rackare, de minsta som finns om jag inte minns fel. Typ. Och så var det något med cellväggarna. Att de inga har????
Goooooooooooglat…..
Ja! Jag hade rätt! Något minns jag i alla fall från biologilektionerna.
Så fick jag impa en stund på kidsen!
Under tiden Store Broren låg däckad i soffan åkte Lilla Systern, jag och Hjärtat till Västerås för en stunds shopping och fördrivande av tid eftersom det regnar så förbenat så att all utomhusaktivitet har ställts in. Ungefär så.
Lyckades hitta ett linne och en t-shirt. Det var himla bra jobbat av en PMS-störd mamma med en bad hair-day.
Det här med hormoner. Känns som hela livet kretsar kring det just nu. Det är för varmt, det är för kallt, det är PMS eller inte, jag gråter, blir arg, sockerchockar kroppen med skumbananer och får hjärtklappning av allt socker och…svårt att sova… håret är fult……..
Ja. Listan känns ganska lång.
För övrigt berättade Lilla Systern om morgonens psyk-bryt för Hjärtat vid fikat och så fördjupades deras bästis- och bundisrelation när de hade ytterligare en sak gemensamt:
En för tillfället komplicerad mamma/tjej Somliga skulle kanske säga att det är ett ständigt tillstånd men det är det inte. Det är ännu värre precis nu.
Men.
Det går ju över.
För det mesta är jag en lugn och sansad person.
Kids! Ni kan sluta himla med ögonen nu!

Jorr´åsåatte……..

…….. tisdag. 09.31. Semester. Vilket är en himla tur för hur skulle jag annars ha hunnit

• väcka ett av kidsen 06.50 som ska på praktik.
• upptäcka att det ska han inte då en vrålförkylning slagit klorna i honom över natten. Igen.
• lyssna på censursköterskan som ringde upp på rådgivningstid och hävdade att förkylningar oftast läker ut av sig självt, att det är viktigt att vila, dricka rikligt med vätska och man provar med nässpray, bafucin m m först. Att vi han nu provat detta och nu är inne på vecka 4 med skrällhosta, megasnorig och ont i halsen hörde hon inte på. Han fick inte komma trots att det sagts annat igår angående tidigare prover. DEN sköterskan var ledig idag.
• gett upp offentliga vården och ringt privat doktor. Ungen har tid för provtagning och läkarbesök klockan 11.00 idag.
• få spatt och spader när jag upptäcker att min cykel inte står utanför radhuset utan istället befinner sig på stan. 
• få i en ung man alvedon, en kopp varmt te och sen i bilen för att hämta nämnda cykel. Pronto. Där är jag stenhård. Min cykel bor hemma. Basta.
• fatta att jag inte står överst på tio i topp-listan över mammor precis nu.
• i egenskap av sekreterare i en samfällighetsförening fått på skallen i mailform från en boende i området. Blir så trött och tänker att "Näe. Nu är jag over and done" med det här sekretärsyssleriet".
• upptäcka att jag inte alls ska boka platser på flyget till stundande resa. Inte precis nu i alla fall. De ska betalas direkt och handväska med plånbok och kort ligger kvar hos Hjärtat. Jag är i radhuset. 
• upptäcka att jag inte kan skriva ut biljetterna heller eftersom tonern i skrivaren är slut.

Tror att ovanstående kan sägas vara en rivstart på dagen?

Nu kan det väl bara bli bättre?

Precis när jag skriver detta bryter solen igenom och häpp! Blir tant på strålande humör. Igen.

Måndag. Först i veckan.

Efter en marveles helg haver jag landat i radhuset igen. Med en skräll. Tänkte att "jag river av det mesta så här i början av semestern så är allt frid och fröjd tills jag åker på fredag".

Man har så många planer:

Gräva upp halva yttepyttetomten och sätta nya buskar, tvätta allt som samlats på hög, rensa sommargarderoberna och storhandla.

Pah.

Det skruttade sig direkt.

Det tog ungefär ………..

* 7 minuter så hade jag hamnat i ett gräl med Store Bror.

* Någon hade tagit tvättiden i tvättstugan.

* Det började regna så att vara ute och gräva var inte att tänka på.

* Store Bror drog sin kos. Med en skräll.

* Lilla Systern ringde och behövde nya jeans. PRONTO!

* Vårdcentralen ringde upp och sa att Store Broren behöver ta nya halsprover, de första såg inte helt ok ut och han ska ju börja i ett kök i morgon bitti. Han tänker inte ta nya prover alls, evver, någonsin mer så tja…… kökspraktiken startar således inte i morgon bitti eftersom friskhetsintyg inte kommer att kunna visas upp. AAAHHHH!

Ungefär här börjar jag fundera på det här med semester. Kanske är det rentav lite överskattat?

Eller. Sen.

Tittade jag på en bild jag tog av hela barnaskaran igår utanför sporthallen. Med respektive. Och blir varm i hela hjärtat.

Ringer upp dem som är i närheten och de kommer och fikar med mig. Är inte arga längre. Jag ger faktiskt tusan i tvätthögarna, vissna buskar, blommor och träd som behöver ansas.

Jag har ju semester!

Så.

En helt vanlig dag i kaosradhuset, en måndag i augusti.

För trött för Björn Skifs

Sista dagen på sommarlovet. Första dagen på min semester. Trötta förkylda kids, trött mamma med migränkänning. Känn på den kombinationen!
Firade semesterstarten igår kväll med att åka ut till Sundbyholms gästhamn och äta mjukglass med lakritsströssel, gå på bryggorna och spana in en del rätt fina båtar. Som flytande lyxhus. I Slottsparken höll man på att rigga scenen till Björn Skifs som uppträder ikväll. Det är fascinerande att se de där roddarna, de sliter, bär, meckar ihop stålrör till en scen, drar sladdar och……
Solen gick ned över Mälaren och allt var bara vackert, lugnt och fint.
Nä. Jag ska inte åka ut och lyssna ikväll. Gillar förvisso Björn Skifs men jag är för trött. För trött för Björn Skifs. Enligt en väninna är man nära nog döende då. Hon missar inte en spelning med honom.
Jag har ju en annan favvo jag. Tommy Körberg. Honom gör jag allt för.
Till exempel flyttar på en släktmiddag från 6 december till annat datum.
Hjärtat kanske klunkade något om att 500 spänn för att se Körberg var mycket pengar.
"Pjtfh" fnös jag.
"500 spänn för gåshud i två och en halv timme tycker jag är billigt jag" och så bokade jag biljetter.
My man.
Tommy alltså.
Vilken pipa!
Honom har jag gillat sen mamman spelade Tom & Mick & Meniacs på grammofonen hemma i lägenheten så det dånade bland höghusen i miljonprogrammet. Jag var väl en sisådär 6-7 år och ja. Stämmer kanske det där med att gammal kärlek rostar aldrig?

Att jobba in i kaklet

17.02 idag loggade jag ur telefonslingan på jobbet. Inget konstigt med det. Brukar göra det så dags, rafsa samla ihop väska, glasögon, ta på skorna och åka hem. Det konstiga idag var att det var för sista gången. Typ "tack och hej, leverpastej".
Nu väntar två veckors semester varav en vecka på hemmaplan, den första och sen, den andra veckan ska herrskapet ut och åka flygplan till varmare ort. Känns ju bra nu när lågtrycken börjar härja fritt i Svedala. Man kan väl säga att den där värmen, den är borta den……..
Att jag har semester igen fattar jag inte riktigt. Kanske sjunker det in i morgon bitti när jag inte har ställt klockan och jag kan sova så länge jag vill.
Det tar lite tid att landa.
Det tar lite tid att vänja sig vid tanken att jag inte ska tillbaka till "mitt" rum, att jag och min roomie inte ska husera tillsammans dagarna i ända.
Jag kommer att sakna henne, det är då ett som är säkert!
Det tar helt enkelt lite tid att ställa om sig.
Men jag är ledig, ledig, ledig.
SOM jag njuter. Redan!

Tjolahopp tjolahej

Förr, när kidsen var lite mindre, var det himla lätt att muntra upp dem. Om humöret sviktade så räckte det ibland med roliga grimaser, ett och annat fjantigt hoppsasteg, roliga rim- och tramsramsor så var saken biff. Ungarna glömde bort det som var trist, tråkigt, dumt och otrevligt och så var alla glada och happy igen. I alla fall ett slag.
Går samma strategi hem när de har passerat 16-års strecket????? Typ fyllt 18?
O no!
Tro mig!
Har försökt!
Men jag tycker det är jätteroligt. Tämligen ensam om det i det här hushållet. So to speak.
Nåväl.
De får väl tjura ifred de små liven.
Det går väl över.
Jag trallar vidare jag………..

Simmar lugnt

Den här sommaren har jag kommit igång med träningen så smått.. Jag har försökt få till vardagsmotionen, cykla till jobbet, gå lite mer i trapporna och tar jag bilen parkerar jag en bit ifrån sjukhuset. Det varma vädret och vattnet har inbjudit till min favvosport: Att simma.

Jag är usel på att springa. Jag kommer aldrig dit att jag tycker det är skönt, det är bara en plåga. Men simma. I love it! Har kommit på att jag fixar att simma 1225 meter sen säger vänster axel ifrån. Den vill inte simma längre. Men det är ok. Jag är nöjd med det. 

Själen ska ha sitt också.

Därför har jag bokat in en prova-på-kväll med en kör om ett tag. Man blir glad av att sjunga. Det vet jag bestämt och glad-saker gillar jag!

Söndagstankar

Hade en diskussion med ett av kidsen via telefon igår. Om radhusets house-rules. De där som är huggna i sten och som jag inte ruckar på. De är bara två så det ska inte vara så svårt. Sen finns det andra som förändras över tid och som kan tänjas på. Som ett gummiband.
I morse när jag kom ned från övervåningen låg det en väska i hallen, någon har flyttat hem igen och alltså gick diskussionen igår i hamn.
Jag vet. Det är inte plättlätt att bli stor. Inte alls.
Det är inte plättlätt att vara mamma till stundtals vilsna ungdomar heller.
Men rätt som det är hakar alla kugghjul i och maskineriet rullar på ett slag som det ska utan några större katastrofer. Hoppas att vi är där nu.
Det är i alla fall svalare. Både ute och inne. Kan man tro. Med fyra dagar kvar att jobba till semester står lågtrycken på kö mot Svedala. Vilken tur då. Att jag köpt nya, fina gummistövlar häromveckan. Det har ju inte varit läge att inviga dem tidigare om man säger så.

Övningskör

Kvällen igår var en lyckad kväll. Bra musik, mysigt att sitta ute i parken och äta och dricka vin med vänner och Hjärtat.
Lilla och Stora Systern jobbade ju men jag smet in i "tältköket" för att hälsa och fick sen låna personalbajamajan. Utan kö. Något ska man väl ha för att man är mamma till chefskocken???
Sen åkte gamlingarna hem vid pass 23-blecket.
Det var väl då det tjorvade till sig.
Med ändrade planer so to speak.
Det blir så knöligt när andra föräldrar lägger sig i och tänker ut tycker jag. JA! Jag vet. Jag är ett logistikkontrolltroll.
Det som skulle blivit så här:
Lilla Systern åkte med oss hem efter jobbet. Pojkvännen skulle bli skjutsad till radhuset. De mötas där. Det låter väl plättlätt?!
Det blev så här:
Kompis till Lilla Systern dök upp och ville vänta på henne och ha sällskap hem. På cykel. Efter arton turer, lånade cyklar, skjutsning på hoj (fattar jag väl), ungdomar möts på vägen hem, 100 sms och fyra timmar senare drällde det gänget in i radhuset.
Store Broren kom inte hem alls.
Honom har vi inte sett sedan i onsdags.
Svarade i övrigt nyss på ett sms när jag frågade om jag skulle efterlysa honom.
Det skulle jag inte.
Så.
I love my kids.
En vecka kvar på sommarlovet.

Wild and crazy

Med risk för att Prussiluskan lurar i buskarna vilken dag som helst tar den här mamman och gör något oväntat. Bestämmer sig för att gå på Parkfestival hastigt och lustigt, träffa Bästa Väninnan och Fästmannen, dricka öl och äta i mat-tältet där både Största och Lilla Systern jobbar. Store Broren är på äventyr med sina kompisar och var inte dugg sugen på att träffa mamman för att dinera i radhuset. 

Hjärtat är inringt och kommer väl han med vad det lider.

Jill Johnsson spelar i stan.

Men va????

Ska jag inte sitta hemma och vara på pass för att hämta, lämna, skjutsa, ifallatt……….

Nä.

Lilla Systern har köpt busskort och Store Bror åker bil med kompisar.

Idag är jag lite wild and crazy och går utanför radhuset boxen fast det är "barnhelg".

Alltså.

Det här med att inte ha småbarn längre. Utan unga vuxna, tonåringar som fixar sig själva.

Jag behöver vänja mig.

Svalare

I radhuset är det svalt och skönt idag. Lite sovmorgon, slapparmorgon idag med. Krävfas efter sömnlösa nätter och tonårsjagande i sommarnatten. Det är snart vardag och rutiner igen, längtar lite faktiskt. 

Sen längtar jag efter att den inflammation jag fått i höften ska ge med sig. Har fått tabletter som ska hjälpa mot inflammationen men jag vet inte jag. Har inte hjälpt särskilt. Än. Kan ju ändå ha något gott med sig för jag har svårt att sitta och jobba, får mest stå upp vid skrivbordet och har läst att om man står upp och jobbar så kan man gå ner i vikt. Efter en vecka har inget sådant resultat gett sig tillkänna på den här kroppen men vad vet jag? Plötsligt händer det……………..

På kvällskvisten

Kvällens notering. So far:

Det blev inte så varmt på jobbet som befarat. Behagligt var väl att ta i men helt ok.

Jag har fått häng på en cykel som någon inte vill ha kvar. Den behöver fixas lite med nya däck, ny sadel och putsas på. Och den är röd. Illröd. Den vill jag ha! Nu ska bara ägarinnan bestämma sig om hon och cykeln verkligen ska skiljas åt så blir den min. 

1 kg melonskal är undanplockat och det melonkladdiga golvet avtorkat. Diskmaskin urplockad, tvätten tvättad och upphängd.

Hjärtat, som har semester, har varit en sväng till tippen. Tog även en sväng förbi radhuset på vägen dit och nu är gamla skeva trädgårdsmöblerna ett minne blott. Funderar på att ha dans på altanen ikväll för det blev gott om plats när de försvann.

Huvudvärken ger sig inte. Så strax middag, en kopp kaffe och sen slängmigisoffan är det som återstår. 

Morgoninsikt

Morgonens konstaterande:
Det var mulet när jag vaknade tidigare och faktiskt drägligt att sitta ute och inta morgonkaffet. Grannen sover i sitt uterum så idag blev det frukost ackompanjerat med snarkningar. Gör inget. Lite ovant bara. Nu håller solen på att bryta igenom och jag försöker låta bli att tänka på hur varmt det är på jobbet.

Jag har tagit lite sovmorgon idag. Eller, jag vaknade tidigt men har hasat runt och njutit av "morgonkylan" och fixat lite i radhuset. Egentligen borde jag väl åkt till jobbet direkt för att kunna gå hem tidigare eftersom det blir så inivassenvarmt30grader på rummet men jag gör lite bakofram ibland. Idag till exempel.

Melon. 3, 5 kg vattenmelon, hemburen från ICA igår är slut. Lite nattamat tror jag bestämt att det blev för kidsen. 1 kg skal ligger i alla fall i vardagsrummet.

Huvudvärken ligger på lut. "Schas" säger jag.

Nu åker jag och jobbar.
Over and out.

Nedräkning pågår

Idag är Lilla Systern sig lik igen. Ja. Blåmärkena påminner om den vådliga vurpan och värken i magen är inte helt borta. Men yrseln, huvudvärken och nackstelheten är bättre. Så gott som borta.

Ingen anledning till oro längre alltså. 

Så hon, en kompis, Hjärtat och jag har varit på utflykt ikväll. Vi åkte och tittade på finbilar, åt hamburgare och fikade i gröngräset. Mysigt. Jag vill sitta nära henne, frågar 100 gånger hur hon mår och jag märker ju att hon blir lite ……. irriterad. Men jag kan inte låta bli. Än.

Annars rullar allting på. Jag har åtta dagar kvar att arbeta i supporten, åtta dagar till efterlängtad semester och långt därborta hägrar nya jobbet. 

Kanske har man råkat klicka på en bokningsknapp, en resa till ett varmt land. Som OM det här landet inte är varmt enough. Men under hela det här högtrycket har jag jobbat och man kan ge sig den på att 14 augusti när jag får semester igen, har ett lågtryck parkerat sig över landet.

Ifall det blir så, har jag en veckas sol säkrad. Blir det inte så, så åker jag från ett varmt ställe till ett varmt ställe med betydligt fler pooler och hav i sikte än i radhuset i alla fall.

När känslan är tacksamhet!

Häromdagen fick jag ett sånt där samtal som man inte vill ha.

Att Lilla Systern vält med en fyrhjuling, kastats av ner i ett dike och fått maskinen över sig. Pojkvännen hann hoppa av innan ekipaget välte och fick med oanade krafter sedan loss henne och upp på säker mark.

Man vill inte stå i ett rum på akuten och se när de klipper upp kläder, sätter stödkrage, fixerar huvudet och kroppen, kopplar apparater som plingar och tjuter och höra när personalen går igenom allt som ska gås igenom. Höra när hon säger "aj, aj, aj" när de tar i henne. 

Röntgen sen. I evigheter. Tröstar pojkvän som är chockad, förkrossad och ledsen. Som berättar om de jobbiga bilderna som rullar i hans huvud hela tiden. 

Jag kopplade på någon slags autopilot. Blev blank inuti. Hon pratade ju. Svarade ju. Då måste ju allting vara ok?!

Det där "ontet i magen", jamen det går ju att fixa. Väl?!

Nacken?

Ryggen?

Huvudet?

Det syns ju inget???????? Inget blod. Inga sår.

Förutom leran, smutsen, gruset och gräset över hela henne.

Varför tar allt så lång tid?

Sen. Väntan. På svaret på röntgenbilderna. Proverna.

Långa, tysta förhandlingar med Gud samtidigt som jag försökte behålla lugnet inför ungdomarna.

Hon såg piggare ut. Mer färg i ansiktet.

Det måste ju vara bra?!

Varför mår hon så illa?

Varför har hon så ont?

Efter en evighetslång väntan kom doktorn och berättade att allt såg bra ut. Inga inre skador eller blödningar.

En arm behövde röntgas igen.

Väntan igen.

Ett lugn ändå. Armar går ju att fixa.

Till slut blev hon befriad från stödkragen, fixeringar och slangar. Inga brutna armar heller. "Bara" blåslagen, mörbultad, manglad med en liten hjärnskakning, yrsel och illamående. Hon fick gå hem. Kunde gå hem för egen maskin.

Man kan kalla det vad man vill. Änglavakt till exempel.

Lilla Systern själv säger att Morfar hjälpte henne från himlen. Jag säger inte emot. 

Vi orkade inte följa med och titta på olycksplatsen sen men fick berättat för mig att diket smalnat av så fyrhjulingen troligtvis stannat över henne som ett lock, blivit hängande på kanterna, nära, emot, men inte med fulla tyngden. Botten på diket var mjukt, sankt och lerigt så hon hade tryckts ned. Inga stenar, vassa pinnar eller vattenfyllt.

Den där känslan av tacksamhet efter sex ovissa, hemska, långa timmar på akuten och man går hem med sin dotter hand i hand.

Den finns det inte ord för.