Min almanacka var visst fulltecknad den här veckan………..

Jobbar, åker hem, går på möten, sjunger i kören, tränar fuego, skriver och fixar till samfällighetsföreningen, skjutsar Store Bror till praktik, knappar in New Bodybeställningar, glömmer att köpa ägg, klappar katten, fryser, hostar och snörvlar. Snarkar! VAAAA!? Ja. Det påstår Hjärtat. Hmnpf. Här snarkas så lagom.
Fast.
När jag väcker mig själv av en snark så får jag väl motvilligt erkänna det. Då.
Men jag är ju förkyld. Känns bättre att ha något att skylla på än att även gomseglet kanske börjar bli slappt…… Ytterst tillfälligt med snarkningen. Har jag bestämt.
Och rätt som det är hade det blivit torsdag.

Min nya darling!

Vad jag gillar min nya diskmaskin! Tänk att man kan bli så glad över prylar som fungerar som de ska! Hjärtat var här och undrade om han skulle montera barnsäkerhetslåset.

"Vad menar du" undrade ju jag.

"Ja, alltså, barnspärren, så inga ungar……."

"Absolutely not"!

"Kidsen ska ha fri tillgång till diskmaskinen"

Tror till och med att det är lag på det faktiskt……att tonåringar ska ha det….

I alla fall ingår det i mina Radhouserules.

Vem skulle annars sköta disken???

Spöregn och kalldusch

Premiären för Store Brors lag i Allsvenskan gick….. sådär. De fick storstryk och det var ingen muntergök som avhämtades vid Sporthallen i sen kvällstimme.
Det är tuffa tider, högre seriespel, snabbare tempo, svårare spel. Killarna var nervösa och allt låste sig.
Man fick peppa så gott det gick och det gick väl sådär……….. i alla fall igår. Det är bara att ta nya tag och jag hejar på! Man lär sig av allt!
Idag ösregnar det.
Har packat bagen för cirkelträning på lunchen och kör i kväll.
Har släppt in katten som gav uttrycket "som en dränkt katt" ett ansikte.
Känner muskler som jag inte visste fanns efter min fixa i trädgården-helg.
Det är måndag. En riktig höstmåndag och jag bara älskar det!

Premiär och ännu en seger!

Det glunkades på kidsen. Mest för att jag var så himla, himla trött och inte orkade med tillvaron riktigt. Då hörs Store Bror mullra:
"morsan, har du tänkt på en sak"????
"eeeeehhh…. VADDÅ"? (inte med lenaste rösten).
"du har en son som spelar i allsvenskan"!
Yes!
I have!
Den finaste handbollsspelaren av alla!
Premiär idag!

(man ändrar humör snabbt när man blir påmind om dylika ting. Vad som är viktigt in life. Och det är inte disk, tvätthögar eller att dammsuga).

Store Bror in action.  Vi håller tummarna idag!

Lördagsfix

Uppe i tidig morgonstund. Store Bror ska spela handboll och jag har "curlat" med att fixa frukost. Nytt på menyn är kaffe. Hans meny alltså. För egen del ingår kaffe i alla måltider.
Ja. Jag fixar matsäck åt honom också.
Att han kan själv vet jag men vi har en ritual inför matcherna. Han gör sitt, jag gör mitt.
Resten av dagen ska ägnas åt andra roligheter. Höstfix på tomten, fika hos gamla Barnvakten med familj, umgås med Stora Systern med pojkvän som är hemma på besök.
Först en promenad.

Victory

Man kör yngling till praktik i arla stund. Upptäcker att handledaren inte har kommit och insikten att den unge mannen ska stå i tunn träningsjacka och vänta utanför i okänt antal minuter gör att jag i ett svagt ögonblick ängsligt säger:
"…eeeeh… du kan få låna min kofta"?????!!???
Alltså. INGET får störa de här rutinerna och man tar till det man har. En kofta.
En vit långkofta utan knäppning med sjalkrage.
Som krängs på.
Träningsjacka utanpå.
Sen åker jag och ser i backspegeln hur han står där med min långkofta hängandes under tunna jackan.
Men han står kvar.
I kvällningen får jag veta att det var svinkallt, att han väntat i femton minuter och att han nog ska börja ta med sig kaffe i termosmuggen om det händer fler gånger.
Ni som hängt här ett tag vet ju. Hur krångligt och skört det kan vara. Hur glad man blir för varje framgång, för varje seger över vardagen och tillvaron.
Han är min hjälte med eller utan långkofta!

Bättre sent än aldrig och "han" diskar så bra!

Lilla Systerns höftvärk vill inte ge sig. Ett års utredningar har inte gjort att vi kommit närmare någon lösning men uppenbarligen är något fel. Olika behandlingar har stått som spön i backen men nada. Inget bra resultat.
Vi har frågat efter en magnetröntgen. Som sista utväg. Hon är röntgad x flera, har gjort ultra-ljud och annat. Men magnetröntgen. Har inte varit nödvändigt har det tyckts.
Förrän nu.
Ny doktor på tråden.
Efter fem minuters samtal har hon remiss till magnetröntgen och sjukgymnast kopplad till mottagningen där hon är inskriven och annan smärtmedicin utskriven.
"Varför är ingen magnetröntgen gjord" undrade nya doktoren och ja, det kan man ju undra. Jag tyckte han skulle fråga sin kollega det istället för mig så får vi väl se hur han gör med det.
"Bättre sent än aldrig" tänker jag och "vi får väl se" när han talar om att det är långa väntetider till just dessa undersökningar.
Jag har ju knölat in Store Bror på dylika undersökningar på obefintliga tider förr så jag hyser ändå hopp.
Men jag blir lite trött, det blir jag allt. Men bara en kort sekund. Typ bryt ihop och gå vidare. Always!
Solen kommer säkert att skina även idag när dimman lättar och jag ska på utbildning. Den nya diskmaskinen installerades av Hjärtat igår och han har en ängels tålamod. En flickvän, två tonåringar och en katt följde intresserat hans arbete och kanske ställdes det lite frågor. Inte nödvändigtvis om diskmaskinsinstallationer ……
Han fick ihop det i alla fall och den funkar! Great!

Vardagsliv

Igår började jag träna. Igen. Den här gången är det dans Fuego som står på agendan. Latinamerikanska rytmer och nåja. Koordinationen ordnar nog till sig. Får man väl ändå hoppas…………

Har i alla fall sett till att jag får bra start på varje vecka: Körsång på måndagar och dansträning på tisdagar. Sen är det bara resten av veckan kvar. Vad skulle kunna gå fel?

Typ.

En ny diskmaskin är på ingång idag. Det är också bra.

Att det är Lilla Systern som är hemma och tar emot den är förvisso bra men det är inte bra att hon inte blir frisk från sin förkylning och magsjuka. Not good at all.

Provtagning, väntan, nya prover och att avvakta. Flickebarnet härdar ut även detta.

Över alltihop skiner solen. Septembersolen. Det är bra!

Hit och dit och hösten

Den nya tjänsten innebär en hel del resor. Med hyrbil. Man beställer en bil på nätet, hämtar nyckel, kör dit man ska och hem, lämnar bilen och nyckeln.

A men! Geschwindt!

Ibland får man inte en hyrbil utan en annan sorts bil som egentligen är en helt vanlig hyrbil fast kallas poolbil och man ska skriva i mätarställning och tanka.

De bilarna suger för en som har tanka-bil-fobi. Men man gör som man måste. Just do it!

"Äsch" säger kollegor utan fix- och tankfobi och tycker att man är larvig.

"Det är väl inget".

"Billigare för firman".

Hallå!

Jag kan inte hjälpa att jag har tank-fobi. Har jobbat på den sedan 1980 när jag fick körkort och kommit så långt att jag tankar. Men känner av det. Fortfarande. Ett motstånd och en obehaglig känsla. 

Som att börja tidigt på morgonen ungefär. Ett aber för en kvällsmänniska. Men hela samhället bygger på morgonpiggeri så man har fått vänja sig. Därav en ständig känsla av att ligga efter för jag är efter i tidsschemat fram till sisådär 18-19-blecket på kvällarna. Sen så. Är det tid för en annan. När andra börjar gäspa och dra sig mot bingen är jag pigg som en mört och har tusen idéer och projekt igång. Och så blir timmen sen och klockan ringer tidigt och ……..

Som sagt.

Denna känsla av att ligga efter. Ett ständigt tillstånd skulle jag vilja påstå.

Föresten, har jag sagt att jag ÄLSKAR september?
Hög och klar luft, fina färger, lugnare tempo och mindre krav. Just love it!

Fylleri, fyllera och körsång

En helg har gått. En fylla-år-vad-mycket-vi-har-att-fira-helg.

Svärsonen har fyllt 30. Jag har fyllt 52. Vi har bott 10 år i radhuset och Svärsonen och Största Systern har varit gifta i ett år.

Hej och hå!

Vad vi har firat!

I lördags hade vi överraskningsfest i Radhuset för Svärsonen och det blev ett lyckat party. 36 personer hade lyckats hålla tyst och inte avslöjat ett endaste knyst innan så ja, det blev en överraskning som hette duga!

Vi körde skohornsmetoden as ususal vid dylika tillfällen och visst tackade jag vädergudarna för det fina, varma vädret och vi kunde sitta både inne och ute. Måhända det var sommarens sista suck????

Nu är det vardag igen. En späckad vecka har dragit igång och den började ……. sådär. Lilla Systern ligger däckad i magsjuka, jag vaknade med migrän igår morse och fick ligga kvar i sängen ett par timmar. Sen piggade jag på mig och åkte till jobbet och sen bar det av till KÖREN!

"Är man glad ska man sjunga"……

Eller.

Man BLIR glad av att sjunga. Det kände jag bestämt!

Feeling…….

Dagens feeling är: lite stressad faktiskt.
Mycket att ta in på jobbet. Mycket att rodda i på hemmaplan med sonens praktikplats, kontakt med handledare, LSS-handläggare och blivande kontakt i ett ungdomsprojekt. Ja. På dagtid. När man samtidigt ska jobba. Kontorstid är en knepig tid tycker jag. När jag har tid egentligen har alla gått hem.
Sen hålls vi med ett annat litet projekt som än så länge är hemligt men det råddas. In masse.
Och i vardagsrummet står det en cykel.
Don´t ask me why????!!!!
Kanske någon av ungdomarna talar om det lagom till kvällsfikat?
Har de månne tagit sin ömma moder på orden om att "cyklarna bor i radhuset och INTE på stan"???
Nåväl.
Jag får säkert en förklaring. Under tiden tar jag en kopp kaffe och njuter av lite sensommarfeeling på verandan.

Flyttlasset har gått!

Dag två på nya jobbet. Det känns bra. Om jag än hunnit känna efter, det är mycket nytt att ta in. Svårast var att låta bli att sladda in på mitt gamla rum igår, det ligger precis innanför dörrarna. Fötterna gick nästan in dit av sig själva. Men jag ska längre in i korridoren från och med nu och har ägnat eftermiddagen åt att boa in mig. Sitta in nya stolen, justera datorskärmar, telefonen och var ska jag ha mina stenar, pryttlar och pinaler????
Det löser sig.
Som det mesta. Till slut.