Hej hopp Prussiluskan...........

Måhända höjde Prussiluskan på ögonbrynen en smula alldeles nyss när den här mamman tappade tålamodet så till den milda grad att katten ville gå ut trots snöslask.
Jaha.
Det är inte helt enkelt att vara ensam tonårsmorsa alla dagar, tell me.
Särskilt inte när det tjorvar, knirkar, krånglar och stökar och så står det en soppåse mitt i vägen.
Arrrrrrgggggghhhhhh!
Som skulle varit kastad. För flera timmar sedan.
Jahaja.
Om nu kidsen är 15 och 16 år så blev jag 14. I ett huj.
Som en av dem sa:
"Du är ju helt jobbig ju".......
Kanske det ja.
För att råda bot på det gick jag ut och så kom jag in igen och så började vi om från början. Och soppåsen blev kastad. INTE av mig.
För att vara helt säkra på att den ömma modern håller sig i skinnet värmer telningarna i detta nu lite glögg. Dukar fram pepparkakor till. Hela burken.
"Så du blir snäll"........
Ack ja.

Ljus, och det blir ljusare

Benen bär så sakta igen. Konstaterar tillsammans med ännu en doktor som kollar hjärtat en gång till att det nog är så här att leva med Kroniskt Trötthetssyndrom. Att helt komma på hur länge batteriet räcker går nog inte, det blir helt enkelt urladdat med jämna mellanrum och så får man jag ta en paus. Ok. Då kör vi så! Nu vet jag att jag ändå är "frisk" så då försvinner ett orospöke. Seså! Schas och bort....... Man får ta hjälp av omvärlden och inse att man jag inte kan fixa allting själv. Även om jag tror det.
Har därför ordnat hjälp med att få upp lite julbelysning. Min egna belysningsgeneral försvann ju, då får man kalla in en ersättare. Grannen. Bra med goda grannar hörrni! En bjöd på kaffe igår, en ska fixa trasiga kontakter inomhus och en fixar lampor utomhus. Känner att det nog är bra om jag håller mig ifrån det elektriska. Man har ju planer på att bli äldre. Väldigt mycket äldre så vissa saker överlåter jag åt expertisen. Det blir bäst så.
Sen konstaterar jag att det yr snö i luften. En vinter på ingång! Hurra för det tycker jag! Snö! Och det blir ljusare. Ljusare behöver vi!

Snubbel och bubbel

Snubbeltråd. Vem i hela friden lägger ut snubbeltråd hela tiden????? Det borde vara i lag förbjudet. Man kommer i 100 knyck i godan ro mitt i vardagen och tycker man har koll på läget.
Icke sa den förbannade Nicke och dänger till en i skallen. Så ligger man där. Tillplattad. Squeesad.
Migrän. Stressreaktion. Ett hjärta som slår i 200 knyck och en doktor som lugnt och fint förklarar att det är inget farligt men väldigt obehagligt.  Japps. Himla obehagligt. Inte farligt heller att benen försvinner och liksom lever ett eget liv, jag ser dem, de känns som kolsyrebubbel men de bär mig inte. Dumt. De är saknade.
"Har du stressat" frågar vänlige doktoren och riktar en tänd undersökningslampa rakt i nyllet på mig. Får lite känsla av förhör och spionfilm och fnittret ligger på lur. Men jag hejdar mig. Det verkar säkert helt oseriöst och ligga på en brits och fnittra. Så gör man säkert inte så jag låter bli.
Om jag svarar "nej" på stressfrågan ljuger jag och ljuga ligger inte för mig. Men jag rör mig ju lugnt och sakta hela tiden men den inre stressen. Pah. Ja. Den finns där. Av förklarliga skäl.
"Jag är pressad av en hel hög med olika saker. Mycket går inte att göra något åt, bara att förhålla sig till".
"Men jag går sakta".
"Försenad stressreaktion" säger Doktorn när han hör om år 2012 fram tills nu.
"Du borde vara sjukskriven och ta det lugnt ett tag".
När jag då berättar att det kan jag inte för att jag är utförsäkrad och inte ingår i sjukförsäkringssystemet på ett tag blir HAN lite stressad.
Se där!
Det är banne mig inte så lätt att inte stressa.
Fast jag går sakta. Det gör jag. Idag går jag inte alls. Jag får helt enkelt ligga på min kammare och vänta på att benen bubblat färdigt och bär mig igen.
Jag kommer igen! Vilken dag som helst!
Under tiden ser jag på ........ Hem till gården!

Sportsöndag

Det har klappats och hejats på Store Bror idag som spelat match med sitt lag. Mången söndag har tillbringats i sporthallen och ja, den här var inget undantag. Sen tog Stora Syster och jag en sväng på stan där jag lyckades riva ner två hyllor med skor och kartonger i stans största skoaffär. Inte kul alls men expediten påstod att hon inte hade något att göra i alla fall så det gjorde inget. Hon hade helt enkelt stått och väntat på en stolle som mig. Tänka sig! Storhandling efter det, ihopmontering av ny golvlampa och ja, sen är tant trött igen. Soffan hägrar. Veckoplanering. Det märks att december närmar sig. Dagar och kvällar är fulltecknade men med intag av en och annan pepparkaka ska det säkert gå vägen! Nu tänker jag slöa resten av kvällen. Because I´m worth it!

Dansa min docka.........

Hoppsasteg har fått en helt annan innebörd för den här tanten efter gårdagskvällens balettföreställning på Operan. Törnrosa minsann! I fin salong. Det var första gången någonsin jag var på Operan och ja, det var ju ett fint ställe. Mycket rött och guld.
Vilka dansare! Fast aj, oj, vad några måste ha ont i tårna idag.
Jag blev alldeles hänförd av allt. Dansen, musiken, dekoren......... En toppenavslutning på på veckan alltså. Helgen är ju dessutom inte över än. Ikväll väntar middag med goda vänner. Ibland är det bara .....bra!

Lugn och ro

Dagarna går. Fort. Än hit och än dit. Möten här och där. Fast mest i skolan. Evighetsföljetongen. Ja, och så jobba förstås. En väninna på middag, en återträff med Överlevnadskursen, hämtade vinterdäcken hos en kollega häromkvällen och fick dem bytta idag och VIPS ...... är det torsdag kväll. Och inget bokat. Bara katten och jag i radhuset, lite tända ljus, en kopp te och en bra bok. LYX. Om någon frågar mig. En sketen torsdagskväll i november har guldkant!

Cina surar på en måndag

Det braiga humöret höll sig tyvärr bara över söndagen. Men det var väl gott så? Man kan ju inte vara ett solsken jämt. Har jag hört.
Nu går jag inte runt och surar eller tjurskallar mig så där alldeles i onödan. Nopes. Sån är inte jag. Jag passar på att tjuta i bilen vilket är ett himla bra ställe. Från punkt A till punkt B, hög musik och krokodiltårar. Sen tröstshoppade jag. En röd cyklamen och Magnum miniglass. Kan göra vilken tant som helst på bra humör igen.
Sen kom jag ihåg att boka tid för däckbyte på torsdag. Ska BARA komma ihåg att hämta däcken först........ Samt bokade besiktningstid för det lilla rara fordonet. Den här gången ska vi inte vara i sista momangen. Näe. Ordning och i tid är min melodi. I alla fall alldeles just för den här stunden. Och när jag tänker efter är jag ju inte alls sur längre. Himla skönt!

Trevligheter gör en tant på bra humör!!!!!

Så har jag landat i radhuset igen. I fredags kväll styrde Bästa Väninnan och jag våra högklackade mot Wallmans Salonger och det var en trevlig upplevelse. Väldigt bra underhållning, mycket god mat och trevligt bordssällskap. De är duktiga där, på Wallmans.
Efter showen blev Wallmans nattklubb och det var ju ett spännande studiebesök i verkligheten...... Sen blev vi verklighetströtta och vandrade genom Stockholmsnatten till Slussen och tog bussen hem. Beundrade den stora, stora granen som håller på att byggas vid Skeppsbron och kände ett uns av stress där ett tag. Nu tänker inte jag bygga en julgran av gigantiska mått, oh no. Men ändå! Advent, jul. Hur ska man hinna???? Asch. Det blir jul likväl jag hinner brodera ostgördlar, stöpa ljus, baka 18 sorters kakor eller inte.
I alla fall så BLIR man glad av trevligheter. Det visste jag ju innan och nu är det bevisat: Tant är på bra humör! Bådar gott för en gråsöndag!

Tjo och tjim, kanske lite tango????

Idag är en dag med kryss i almanackan. En sån där dag som alltså är min att göra vad jag vill med. En semesterdag har tagits ut och ett presentkort från femtioårsfirandet ska lösas in i kväll på galej i hufvudstaden. Hurra för mig en gång till så att säga! Älskar presentkort!
Alldeles om en strax lämnar jag så LSS-handläggare, skolinspektörer och annat folk åt sitt öde ett slag och tänker banne mig bara roa mig och må väl en stund. Ja. Har sett till att kidsen kommer att ha det bra, de slipper stå i brevlådan tills jag kommer tillbaka, det har jag lovat dem! En snäll mamma har de. Faktiskt. Snart en lite gladare och piggare mamma också. För man blir glad av trevligheter. Det känner jag bestämt!

Inte utan mål och mening.

Man ska ha saker och mål att se fram emot. Himla viktigt. En del tappade sugar beror på just det tror jag, icke utstakade mål. Blir själv lite vilse i pannkakan när jag skramlar omkring i tillvaron utan något just att se fram emot. Nu behöver jag inte skramla i tomme särskilt ofta, eftersom det i radhuset och i livet i övrigt händer. Mycket.
Så. När det vankas trevligheter och ska sättas upp mål känns det ..... just trevligt.
Vi hoppar raskt framåt i tiden. Vi pratar långtframmeitiden-trevligheter. Ett bröllop till exempel. Dock inte mitt eget. Av förklarliga skäl. Men ändock. Ett sommarbröllop!!!!!!
Kidsen och jag fick dessutom blodad tand i somras när vi var på vår RESA och har nu bokat en till. Med hälften av gänget. So far. Den här gången kommer trippen gå till Barcelona i 14 dagar. In june. Det ska spelas handboll, handboll och mer handboll. Och semestras. Samtidigt.
Se där ja!
Planer. Mål.
Ett ytterst nära mål är att ta hand om fiskgratängen i ugnen.
Passar också på att tacka mina fina bloggvänner för kommentarer, mail och hejarop när jag vräker ur mig frustration och ledsenhet för problemsvårigheter vi tampas med.  Det värmer i hjärtat! Verkligen!

Lite gnäll, ingen tango. Alls.

Jaha. Om man har ett barn som ingår i LSS kan man ta ut VårdAvBarn-dagar även om ungen fyllt 16 år. Se där ja! Många semesterdagar och komptimmar hade kunnat sparats där. Hur ska man veta sånt?

- Man får bevaka sina rättigheter, säger en handläggare.

- Ok. Plättlätt. Not. (man har ju liksom inte bara en rättighet. För att inte tala om ALLA skyldigheter.... alla blanketter........ På heder och samvete.......)

- Vi finns ju här för att svara och finnas till hands.

- Men om jag inte vet vad som finns, kan jag ju inte fråga efter det........
........ särskilt inte INNAN man vet att man behöver det .....

- Hur menar du nu?

Ja. Vad menar jag nu? Inte fan vet jag. Jag vet bara att när livet plötsligt blir en villervalla och man har ett barn med funktionshinder är det så mycket man liksom redan ska veta för att få reda på vilka rättigheter man har eller vart man ska vända sig. Nu programmeras inte den informationen in i ens hjärna bara för att man har en diagnos att förhålla sig till. Så klart vi försöker ta in, ta till oss all information man kan få men........ 

- Man kan bland annat läsa på Försäkringskassans hemsida!

- Gullplutta! Jo. Försäkringskassans hemsida har jag som favorit och lusläser närhelst jag får tid! Eller inte!
Det är för övrigt inte bara Försäkringskassan man ska ha ett förhållande till. Det är LSS, skola och skollagen, fritid, planering in masse m m. 

- När jag har stångats med skolan, ungdomen självt och tusen och andra saker försvinner liksom tid, ork och energi och resten av tiden går åt till att överleva, jobba och finnas även för de andra kidsen. Och för mig själv.
- När det är akut är det ju akut!
- När det är lugnt försöker vi leva på. Helt enkelt.

- Låter som du missar mycket information!

- HAHA! Säger du det?
Ja. En del tycker ju att vi missar annat också.
Å andra sidan är vi jävligt jättebra på att trolla med knäna, brandkårsutryckningar, ha vett att njuta av lyckliga stunder, lugna stunder, leva improviserat fast med struktur, se det positiva i en skruvad tillvaro, finnas och helt enkelt fatta att vi lever här och nu. NU! NU! Och så vabbar vi också. Hädanefter............ Hej semesterdagar! Ni är mina igen!

Update: Ett skadat finger är på bättringsvägen. Igen...........

Knepigt läge

Måndag. Hemma. Många samtal rings. Skola. Om obefintliga åtgärdsprogram. LSS-handläggare om resurs. Händer att det fälls en och annan tår. För att det är så förbannat svårt och knepigt att få till rätt hjälp i skolan. Tar tid. Tar på krafter. Kaffe hjälper. En och annan pepparkaka.
Sen blir det plötsligt lättare. När ett långfinger som dragits ur led under en handbollsmatch, dragits tillbaka i rätt läge, nu plötsligt börjar bråka och stöka med fingerinnehavaren, Store Bror. Sådana samtal är lättare att ringa. Att knöla in ungen på obefintliga tider i sjukvården har ju blivit lite av min bästa gren och även den här gången lyckas jag. Röntgen om en timma. Tjolahopptjolahej. Så försvinner en måndag. Fort.

Trolleri trollera Sh´bam!

Sedan i torsdags är det akutledigt igen. En skolform går inte att få ordning på, trådar behövs dras i och en ung man behöver stöd och pepp in masse. Det tar på krafterna, på alla möjliga sätt. Man behöver därför hålla sig alert och i form. Man behöver koppla av. Jamen det kan man ju göra med något nytt. Sh´Bam till exempel.
SH´BAM skulle kunna vara en trollformel. Det är något magiskt över ordet.
SH´BAM! Och vips står det en ny bil i garaget. Eller inte.
Det är en träningsform. Dans. Musik. Häftiga moves. Stundtals lite för häftiga för den här tanten men så spelades det discomusik och då jädrar vaknade discobenen. Lite kom jag allt ihåg från tiden det begav sig.... vi pratar sent 70-tal, tidigt 80-tal här. Discoeran. Härliga glittertider.
- Ut med höften, hojtade ledaren och det var ju inga problems alls. De är ju liksom ute hela tiden..... fast kanske inte så rörliga.
- Skaka på rumpan! hojtades det sedan och det var väl heller inga särskilda problem, nyväckt som den är. Problemet var snarare att få den att stanna sen........
- Shake your body!
Jajamänsan vad det shakades. Armar som slängdes hit och ben som sprattlade dit. Jag stod längst bak och hade väl ett eget tempo. Stundtals en helt egen koreografi också, men vad tusan! Man gör väl så gott man kan helt enkelt! Roligt var det i alla fall och det höjde tants humör med flera grader hela dagen. Lyckat helt enkelt!
Slänger väl in en glimt av Sh´bam. Det är INTE jag i filmen. Om nu någon skulle få för sig det...... Inte? Vafalls?????!!!! Ok. Jag bjussar på en riktig discogoding också. Som det shakats loss till på riktigt. En gång för länge sedan. Kanske känns tempot liiiiite avslaget men som kidsen sa, det kanske inte spelades så fort på den tiden???

En annan dag

Stora almanackan är framme. Det planeras in aktiviteter. Julracet är i faggorna. Här och där är det stora kryss. Det betyder att man inte kan boka in något på den dagen. Jo. Övriga medlemmar i hushållet kan det men inte jag. Det är mina "luftardagar", när jag ska ta igen mig, göra saker för min egen skull och helt enkelt bara vara. Man är utsatt för påtryckningar, det är man.
- Det går väl att ändra på????
- Du kan vara ledig en annan dag???
"En annan dag" inträffar inte om man börjar tumma på dem. Vis av erfarenhet och gott om tappade "en-annan-dag-senare" står jag för det.
Nu är det i vanlig ordning inte kidsen som står för påtryckningar utan aktivitetsgeneralerna i föreningsliv och skola.
Man skulle kunna tro att dessa då skulle nöja sig när jag faktiskt HAR bockat i vissa aktiviteter. Som att baka bullar in masse till en Lucia-konsert och sen ska vara med och sälja dem. Också. Men hur det är med den saken har vi ju konstaterat för länge sedan. Att mitt äldsta barn trädde in i föreningslivet -95 och att vi sedan dess varit tämligen aktiva förutom detta sista år då vi haft giltiga skäl, gör att jag ändå lugnt lutar mig tillbaka.
Missar Lucia-konserten gör jag bara inte. Ungarna sjunger så vackert och jag blir alldeles rörd varje gång. Att mitt i den där vita unghögen står min minsta telning och ljuder så vackert. Ett modershjärta klappar då ömt och starkt, precis som i "Nu tändas tusen juleljus".
Sen ska själva JULEN planeras. En jul som inte kommer se ut som de senaste 10 jularna. Nya traditioner ska grundas och visst skaver det lite här och där. Hur ska det bli? Hur ska vi göra? Som det alltid blir när man ska göra något för första gången och julen är ju lite laddad. Vare sig man vill eller inte så känns det så. Men fira jul det ska vi göra, kidsen och jag. Största Systern hinner hem från Amerikat och det är bästa julklappen ju! Puss och kram-kalas ska vi ha!
Men ännu är det november och en grålördag. Som gjord för en långpromenad och bokläsning. Så får det bli! Så klart måste vi ha lite musik också. Of course! Man kan ju njuta en stund av den här snyggingen, ännu en -62.a. Himla bra årgång om nån frågar mig!
Trevlig helg!

Lydig tjej!

Jag var på massage på jobbet i veckan och massören föreslog att hon skulle "väcka sätesmuskeln" i ett led att få fart på min stela lekamen. Jag som inte ens visste om att den somnat gick med på det.
- Väck på du bara, sa jag käckt.
Aj, oj och usch vad det gjorde ont! Mina fyra förlossningar kommer hädanefter att tänkas på som nysningar i smärtjämförelse. Jag var övertygad om att människan satte kniven i min sätesmuskel men hon tryckte "bara" på rätta punkter. En liten stund. Tårarna sprutade och jag skrek banne mig högt av smärta men jag tror att det kommer att bli bra i längden.......... Mina arbetskamrater såg något förskräckta ut när jag vacklade ur massagerummet och det var något tveksamt näste man gick in .........
Nu är massören en skicklig massör och tar reda på vilken behandling man behöver. Ingen mer än jag på jobbet hade en rumpa som behövde väckas och det kan mina kollegor vara tacksamma över! För det gjorde ont.
För att nu inte rumpan ska somna igen ska jag varje dag gå fyra trappor, två trappsteg i taget. För att inte riskera att behöva gå igenom "väckelsebehandlingen" igen kommer jag lydigt följa ordern. Absolut! Inte en chans att den får somna igen.... Never!

Come on katten, det svänger ju!

Att det svänger i tants liv är inget nytt. Det är bara att hänga med! Jag gör det. Så gott jag kan. Idag har nya medicinen utvärderats till exempel. Levaxinet. Om det har hjälpt.
Hur ska man veta det? Egentligen?
Eftersom jag inte hade dåliga värden utan jag fick det utskrivet för att "det KAN hjälpa personer med din diagnos" är det lite svårt att svara på. Om man kan ta blodprov och få ett värde är det ju mätbart. Upp eller ner. Bra eller dåligt. Nu är det mer en känsla. Ett tyckande.
Fast jag tycker att jag har lite mer fart ändå. Att motorn går en anings, aning lite mer på varv. Nu ska här inte göras några burnout eller så, lugnt och stilla får nog vara tants melodi i alla fall. Att hinna lukta på blommor, se maskar på regnvåt asfalt och kolla in en snöstjärnas fina mönster, tja, jag gillar det och är bara sån. Det kan man inte medicinera bort. Men om det hjälper så att jag slipper somna i mjölkdisken på ICA, slipper känna som att jag går i tuggummi, inte ha sådan förfärlig värk i leder, "svid i skinnet" och orkar vara social då och då är jag jättenöjd och glad.
"OM det hjälper har det ännu inte gett full effekt" sa nya farbror Doktorn.
Se där ja!
Innan jag vet ordet av kanske det kommer ett och annat hoppsasteg minsann. Vilken dag som helst!

Dis och dimma

Det var lite lättare att gilla dis och dimma i San Fransisco i somras. Intet likt novemberdimma hemma i Svedala. Alls. Så det är bara att drömma sig tillbaka. Golden Gate. Eller Dimmornas Bro????

Under en kvällspromenad skymtade vi den: Golden Gate!

Så klart bron skulle inspekteras. Vi hade tänkt oss njuta av San Franciscos fina skyline men det skulle vi inte.
Men bron är fin. Väldigt fin och mäktig. Precis lika fin som 1986 när kidsens pappa och jag var här.
Fast då var det sol. Lite märklig känsla att stå där 26 år senare med tre av våra "telningar". 

Röd. Vacker. Stor.

Kidsen fick hålla i sig för att mamman skulle vara lugn. Bron bara "försvann" ju........

Det är bara regn hos mig........

Man stretar på. Jobbar. Går på möten i Store Brors skola. Är väl lite av en skolmötesveteran vid det här laget. Idag gick det ...... sådär. Gick därifrån med gråten i halsen men ändå en känsla av att inte ge upp, inte alls men man kan ju bli lite trött i huvudet av att behöva kämpa som en iller hela tiden för att det ska bli bra och omvärlden begriplig för Store Bror. Kanske hade det känts lite bättre om solen strålat från en klarblå himmel men det gjorde den INTE. Näe. Dimma och dis hela dagen och till slut spöregn. Som bara för att understryka hur jäkla tungt det kan vara en sketen måndag i november.
I morgon är en annan dag och det tycker jag är skönt!
Men. Till dess lite musik. Som vanligt spelas den lämpligen högt som tusan och avnjutes i takt.
Ha en trevlig måndagskväll!

Klappat och klart del XVMMML

Kidsen fick möblera, skruva och dona till det bäst de kunde i nya rummet. Och det blev bra. Vips, eller inte var det gjort och kläderna inne i "nya" garderoben. Efter tre dagar ännu inte en klädtrasa på golvet. En tonårsmamma häpnar!!!!! Men säger inget, jisses, man utmanar ju inte ödet i onödan......

Tror vi är lite förundrade alla tre att det är över, att spackelspadar, slipklossar, målarfärg, tapetklister och täckpapp är undanplockat FÖR LÅNG TID framöver. Till och med katten verkar förvånad. Från och med nu är det renoveringsförbud. Tja, listerna då. De får komma på plats. Samt gardinstänger. En och annan tavla. Vilket år som helst. Annars så. Tid att njuta!

Före. Hejdå 80-tal..........

Mitt i. Hände väl att jag misströstade. En smula. 

Efter. Så gott som klart. Det roliga är kvar, piffet!

Tråkig garderob...........

...... blev en rolig och fin garderob. 

Längtan........

Lördag. Hämtar andan efter en urjävlig jobbig vecka. Allt som kan strula har strulat. Å andra sidan har mycket löst sig också, efter hårt, hårt arbete, fix och trix. Men det tar på tants krafter!
Tack o lov skiner solen så det blir till att tanka D-vitamin idag. Kratta lite löv. Ta en kaffe i trädgårdssoffan som får stå ute året om. Ta hand om ett hjärta som kniper lite extra. Blir bara så ibland. Rätt som det är har det vänt igen och det blir lite medgång. Behöver jag säga att jag längtar?????