Timeout!

En lördag mitt i bästa sommaren. Migränen försvann, till nästa gång (man hoppas ju trots allt att den gången inte kommer...) ska jag enligt Markattans tips införskaffa Inderal. Alla tips mottages tacksamt och prövas förhoppningsfullt. Tja, kanske provar jag inte allt...........
Just idag försöker jag driva ledont from hell på flykten med grapefruktjuice enligt någon huskur som letats fram ur minnesbanken. Göres bäst liggandes i sängen. Jäkla skit om någon frågar mig. Kolsyrebenen är tillbaka, jag ser dem men känner dem inte. Armarna är tunga och man hyllar uppfinningen sugrör för morgonkaffet vill man ju inte missa. Jag hasade mig ner och ut på altanen för att inmundiga frukosten där. Solen värmde, humlorna surrade. Jag måste höra och känna det, det riktiga livet när jag hamnar i den här bubblan.
Just idag känns också till exempel de där motorcykelturerna, badutflykterna, cykla till jobbet-turerna som om de fanns i ett annat liv. Det där friska livet där jag ju vill vara hela tiden.
Ja. Jag försöker acceptera och inrätta mig. Det är svårt, det är det. Huvudet är med men inte kroppen. Är i alla fall glad för att det går längre och längre mellan gångerna jag däckar. Alltid något!

Plötsligt händer det, del MVXLL.

Migrän. Händer plötsligt. Länge sedan nu men jag vet ju hur det är. Skitmigränen finns alltid med vart jag än mig i världen vänder. Och då följer allt annat med, urbota tröttheten, ledvärken och jag bara måste lägga mig ned, bums bas.
Kanhända ser Hjärtat lite förvånad ut då hans darling helt plötsligt skiftar skepnad och på ett par timmar blir en trasa som får gå hem från jobbet, ligga i sängen och sova, inte orkar äta, knappt prata utan mest bara finns till.
Han kommer att få vänja sig. Tyvärr.
Precis som jag som fortfarande håller på att vänja mig vid de här "anfallen". Det är nu bara en gång sån jag är. Har ändå lyckats bra hela det här året med att hålla "syndromet" i schack men var jag klev över gränsen till min förmåga den här gången, har jag ingen aning om.
Kanske har varningssignalerna funnits där men försvunnit i förälskelsemolnet, längtan efter kidsen som är på semester, glädjen över alla fina dagar och utflykter?
Hur som haver.
Här ligger jag nu. Ligger trots allt ganska bra. Kids på ingång. Ett Hjärtat som bryr sig om. En katt som kommit hem efter att ha varit på vift ett par dygn och genom fönstret hör jag småkidsen leka på gården. Fina sommargardinerna svajar i sommarvind. Jag bidar helt enkelt min tid och kommer i alla fall orka hålla tummarna för Svenska damlandslaget i semifinalen mot Tyskland ikväll. Heja Sverige!

En magisk kväll

Har länge drömt om att åka på konsert i Dalhalla utanför Rättvik. I flera år, närmare bestämt, har jag gått och tänkt på det men har det blivit av? Nopes. Nada konsert. Förrän nu.
I helgen tog jag Hjärtat i handen igen och så rattades Röda bilen mot Dalarna och nämnda ställe.
A men! Vilket ställe! Rättvik var inte så dumt det heller med fina piren ut till ett café, stranden, utsikt, Siljan och hela konkarongen. Men Dalhalla! Det var precis så där häftigt som jag trodde det skulle vara och konserten gick inte av för hackor! O no! Melody Gardot var tjejen som förgyllde vår lördagskväll och tja, det blev ju en toppenkväll!
Sen försvann det ett par timmar till när jag testade att fota mitt utomhus mitt i natten. Det var knappt så Hjärtat höll sig vaken först men sen det testades ISO, inställningar, tider och då kvicknade han till. Förattjagfrågadesåmyckethelatiden.
Förbipasserande nattvandrare kanske tittade lite undrande när jag låg på alla fyra på torget med kameran i högsta hugg mitt i mörkret för att få en fin bild på den upplysta fontänen. Man måste ju öva sig.....
Annars övar jag mest på att jobba tycker jag. Vilket är helt bortkastad övning egentligen för jobba kan jag ju redan. Jag övar hellre på att vara ledig. Mer. Ännu mer. Men. Man får stilla sig i en sisådär fem, sex veckor. Då är det dags igen. Just nu njuts det av stunden och sommaren. Den bästa evver!

Fint vatten i botten på kalkbrottet. Dalhalla.

Tjejen med fina rösten, Melody Gardot! Magiskt!

Det är minsann inte så lätt att ta bilder i mörker, men det kan ju bli läckert ändå. Att det är fontänen på ett torg i Rättvik kan ju vem som helst (inte) räkna ut................

En måndag mitt i juli

Första jobbdagen avklarad. Lite ringrostig, lite trött. Efter lunchen gick sovklockan i mig igång och det gick åt en dubbel espresso för att få fart på telefonsvareriet igen. Man vänjer sig fort vid att vara ledig minsann och spendera dagen som man vill.
Eftersom kidsen är borta är det bara jag och katten hemma. Vi huserar och gör lite som vi vill. Ikväll vill vi till exempel ligga på soffan och läsa en bra bok efter att ha fixat lite middag. Ja. Kattmiddagen går ju i ett nafs förstås. Själv tänkte jag slå till på egen potatissallad med citronolja och vinäger, gräslök, torkade tomater, sockerärtor, färsk oregano och jordgubbar. Jo. Jordgubbar tunt skivade i potatissalladen. Gott om någon frågar mig. En grillad fläskkotlett till det. Årets intag av pommes frites är i och med Spanienresan fylld med råge......... så jag haver längtat efter kokt potatis. Så får det bli, en måndag mitt i juli!

Tid att njuta!

Tiden går fort när man har roligt. Det är alles känt. Fyra veckors ledighet kan gå blixtsnabbt och det har det gjort också. I morgon ringer väckarklockan och jobbet kallar. Vardagen är här igen. Återstår att leta reda på almanackan, nycklarna och passérkortet.........
Fast. Å andra sidan rullar bästa sommaren evver på liksom i bakgrunden ändå. Det är inte över än. Oh no!
Lübeck var en upplevelse! Kan delvis ha att göra med sällskapet, tro mig, men det är en vacker stad och tänka sig! Det fanns billiga skor....... Hur många som helst! En del fick följa med hem i röda bilen och nöjd blev jag! En och annan väska fanns där också! Och vackra gator, vackra hus och torg. Tänker att allt blir lite vackrare när man mår bra och trivs. Över alltihop sken solen och gjorde sitt till. Också.

Utsikt från hotellet. Kunde man stå ut med........

Trånga gränder, fina gränder.

Det var fint på kvällen med!

Picnic på rummet. Ett säkert kort!

Njutbart life.  Till exempel på en gräsmatta med Hjärtat.
Till exempel i Lübeck framför stadsporten Holstentor.

Andra äventyr

På hemmaplan igen. Det regnar. Det gör ingenting, ingenting alls. Solröda ryggar och nästippar behöver vila från solstrålar ett tag. I alla fall en dag. Eller två.
Det tvättas. In masse. Och packas om, än är inte sommaren slut. Den bästa på mycket, mycket länge. För att inte säga den bästa evver! Om någon frågar mig.
I morgon, i arla morgonstund tar jag Hjärtat i handen och vi styr kosan mot L übeck genom somrigt Sverige. Japps, det gör vi. Första resan tillsammans. Fast det är inte alldeles sant, när vi var ett par i ungdomens dagar, för en sisådär 35, 36  år sedan (ooooops vad tiden går) så var vi på semestrar både här och där. Till Bästa Mammans fasa åkte vi motorcykel överallt då och det var minsann före mobilernas tid. En Cina hade order att ringa från närmsta telefonkiosk när vi kommit fram till målet och det gjorde jag. Petade 25-öringar i automaten och gav mig till känna:
"Allt väl"!
Nu ska vi inte åka motorcykel utan tar bilen och Bästa Mamman får ett sms, det får hon, när vi är framme. Det har jag lovat!
På fredag åker kidsen till Andra Änden av Landet till farmorn och Stora Systern härbärgerar på Cypern sedan en vecka tillbaka, Vi vet då att sprida ut oss. Största Systern och katten får hålla ställningarna här hemma ett tag. Än är inte sommaren slut!

Att styra kosan hemåt

10 dagar i Spanien är över om en liten strax. I eftermiddag hoppar 36 personer på en buss till flygplatsen i Barcelona och äventyret är över för den här gången. Killarna vann guld och det har hejats, klappats och ropats. Vilka killar! Man blir ju alldeles yr!

Store Bror har närt en dröm att spela handboll i Spanien och nu har han gjort det ihop med bästa gänget!

Det regnar konfetti över guldkillarna! Mamma-hjärtat svämmar nästan över!