Igår var jag på bio. Bara gick ifrån allting och satte mig i biomörkret. Sen gick jag därifrån efter ungefär 40 minuter. Har aldrig hänt förut. På vägen ut trampade jag på någons handväska så jag hoppas att det inte låg någon banan eller päron i …… (
tänkt utifrån vad jag själv brukar ha i väskan.. nödproviant…).
Filmen jag tänkt se var "En familj - August: Osage County", två timmar och tio minuter lång.
Ett familjedrama, komedi. Så värst "komedisk" var den då rakt inte och trots att filmen är späckad med bra skådespelare så höll själva storyn på att kväva mig.
En dysfunktionell familj krisar å det grövsta, anklagelser haglar, elakheter staplas och en jobbig underton blev till slut för mycket för den här donnan.
Skådespeleriet var lysande. Kanske för bra? Kanske kom Meryl Streeps pillerberoende lite för nära, kanske tycker jag det är väldigt jobbigt när människor är elaka mot varandra även på film?
Pust och pu!
Rakt ut i marskvällen. Skönt att andas frisk luft efter den pärsen. Jag är nog inte in the mood för jobbiga familjedramer helt enkelt.
No.
Efter ganska lång tids turbulens är det snälla saker som är melodin.
Pussa på Hjärtat, klappa katten, krama kidsen, promenera längs ån och fota, kolla in Mästarnas Mästare på Svt.play och så där.
Lite easy going.
Äta våfflor i kväll. Som någon annan har gräddat. DET är snällt!