En klimakteriehäxa i Kroatien

Dag två i Kroatien. Ett smultronställe vart man än hamnar. Om man inte är med mig förstås ..... i vanliga fall har jag svårt för förändringar och om jag säger att den ”lilla” egenskapen rår inga hormonspayer i världen på utan har istället blivit en miljon ggr värre i o m klimakteriet så kan man ju snabbt dra slutsatsen att Hjärtat är en man med  tålamod eftersom han bestämt sig för att flytta ihop med mig.

Förändringar kan vara att inte handla i den affär vi bestämt att vi ska handla i utan i en som man upptäcker ligger  närmare och har bättre parkeringsmöjligheter. Eller att det flaskvatten som vi bestämt att köpa inte finns utan det blir ett annat märke. Vilken restaurang? Vilket håll ska vi gå? Och så vidare. Tröttsamt. Har så varit i hela mitt liv men nu är det utomjordiskt då det är kopplat till humörsvängningar. Jag avskyr det. Känner inte igen mig själv och känner mig elak. Jag är inte en elak person, det här är inte jag. 

Varje dag gråt, svett och utbrott. Är ta mig tusan helt slut och har därför legat vid poolen idag i en pergola, läst, badat och stillat mig. Lyssnat på svalorna, pratat med en trevlig dansk familj, grattat min mamma på 76-årsdagen via FaceTime och   tänker att jag vill verkligen ha det så, ro i mig. 

Utsikten är fantastisk och uppväger den oerhört branta backe som leder upp till huset från stora vägen. Det är knappt så hyrbilen orkade upp ... ser det som bra backträning för mig vid promenaderna, om inte detta kommer synas på min rumpa efter tio dagar här är jag utom hopp mot  jordens dragningskraft på tantbakar. (Förmodligen).

Så. Mitt i semestern, från en balkong i Bol: over and out för idag.

 

Semestermood

I morse klev vi upp 03.40 för frukost, transfer och ett tidigt flyg till Split. Då vår planerade semester inte blev av ändrades planerna i sista momangen. När Hjärtat skrivit kontrakt på sitt hus bestämde vi oss: flygstol. Sagt och bokat. Här är vi nu. På ön Brac. Bol. Uppe i en backe med vidunderlig utsikt. 

Vi hyrde bil på Splits flygplats, vilket i sig är ett äventyr, drog till hamnen, blev visade till fel färjeläge och missade färjan med en minut. Vänta på nästa i olidlig hetta, köra längst ned i botten på färjan genom ett hål i golvet som öppnades, världens smalaste ramp, köpa två mackor och en läsk för hutlösa 220kr och efter färjeturen snirkla oss uppför ett berg och sen slingra oss ned igen. Till en lägenhet med utsikt. Vi har varit och handlat, druckit en cider och ätit ostbågar. Tror inte att jag orkar mer idag faktiskt. Kanske att bada i poolen! Jo. Det orkar jag. Sen ska vi se fotbollen! 

Kroatien! Jag är i Kroatien igen. Älskar’t!!!!!

En födelsedag. I sol.

Idag fyller min lillasyster år. 54 ljus  i tårtan. Systeryster med tusen järn i elden. Mamma och jag åker dit en sväng efter jobbet. Också en anledning att verkligen komma ifrån jobbet, en viktig anledning. 

Sista jobbdagen för ett tag. Lovely! 

Över alltihop skiner solen!!!!! 

Galet, snurrigt och så regn

Att det tjorvar ihop sig på jobb lagom till semestern är väl mer regel än undantag tänker jag, nyss hemkommen 20.00. Allt ska vara klart. Likadant till jul. Dit ät det åtminstone ett tag, tack och lov.

Idag har det regnat här så det stör inte så mycket att jobba länge. 

Märks för övrigt att tant är trött - la mig i soffan igår kväll för att se en serie 22.00. Vaknade 06.00 - i soffan - av mobillarmet och fattade noll och inget. T o m katten låg kvar bredvid. Två tröttmössor. 

När man behöver påfyllning

Har jobbat i Nyköping idag och åkte egen bil dit. Orkar inte med att åka buss för tillfället. Ljud, folk, varmt. Valde istället tyst, ensam, ac. Arbetsmöte hela fm,  åt lunch i hamnen med kollegor, möten hela eftermiddagen till sent och när jag åkte hem svängde jag förbi mamma. 

Behövde tanka lite ”mamma-tid”. De hade varit och plockat jordgubbar så en hel skål med jordgubbar och mjölk blev det till kvällsmat. Sen satt hon och jag i uterummet och pratade ett par timmar och stärkt åkte jag sen hem till radhuset. Så skön avslutning på en omtumlande mötesdag. Två dagar kvar till semester.

Upp som en sol ....

.... ner som en pannkaka. Finfin helg avslutades ... inte lika bra. När tillit åter igen får sig en törn och ett samtal lämnar kvar en skavig känsla. Även idag. 

När man känner sig naiv, dum och så in i nordens trött på sig själv, omgivningen och tja, allt.

Mitt i somraren. Näe. Allt är då sannerligen inte prunkande grönska, jordgubbar, humlesurr, vita tuss-moln och happiness. Det är ett jäkla slit. Det är vad det är. Också.

På tur

Midsommar. Lång, lugn helg. Igår skjutsade Hjärtat och jag Store Bror till en fiskesjö och drog sen på turné. Söderköping, Norrköping och avslutade med Picnic vid Djulöholmsbadet i Katrineholm. På hemvägen plockade vi upp Store Bror vid sjön och sen for vi hem. Lång, skön dag. Idag ska vi hälsa på mamma och Lilla N hänger på. 

Bävar lite för morgondagen, Hjärtat har semester och jag ska upp och jobba. Men, bara fyra dagar kvar nu. Längtar? Yes.

På husfronten intet nytt. Lagda bud men stiltje. Avslut eller mer bud? Vänta. Tålamod. Sannerligen något jag behöver träna på! 

Mitt midsommaraftonshäng.

Vid fiskesjön. Vackert.

Det blommade i Söderköping.

Picnic med Hjärtat. Gillar’t!

Och över alltihop sken solen!

Midsommar it is

I morse skjutsade Hjärtat mig till badhuset till öppningsdags, 08.00. Sovmorgon en fredag! Annars ringer klockan 05.15. 

Kollegan slöt upp, vi simmade och jag åkte med henne till fiket. Min bil är .... i Strömstad??? (Håller inte riktigt ordning på var Stora Systern är men åt det hållet. Hon har sagt det. Många gånger).

Nåväl. Långmysfrukost. Jag hjälpte henne med parkeringsappen och sen reggade jag parkering åt mig själv av bara farten. Det kom jag på när vi ätit klart och jag gjorde mig redo för långpromenad hem till radhuset. En parkeringspåminnelse. För en bil som är i andra halvan av landet. Jag behöver vara ledig!

Gick hem, cyklade till Hjärtat och strax ska jag mysa ned mig i hammocken med kudde, saft och en bok. Det ryktas om sill-lunch så småningom. Sen, inga planer alls. Lovely! 

Midsommar på gång

Igår regnade och åskade det här utan dess like. Det blev översvämning på gården och Stora Systern fick låna ett par utgådda skor och vada till bilen. Idag har vattnet sjunkit undan hjälpligt, en liten rensning av brunnar kanske skulle  sitta finfint.

Å andra sidan hade gårdens ungar en högtidsstund, när åskan dragit bort kom ett gäng utspringande med paraplyer och vadade genom gården, vilt hojtande och skrattandes. Sånt gör mig glad i hjärtat och det var ju inte till mig de kom in sen med dyblöta skor och leriga fötter. Passerat stadium men jag har alltid varit lite svag själv för vattenpölar så mina ungar har fått hoppa, plaska och vada. Många gånger till andras förtret och förmananden:

”De blir ju blöta” - de är inte gjorda av tvål

”Oj, vad det stänker” - ja, och du står i fönstret på andra våningen så det lär knappast drabba dig

”Nu är de ju alldeles smutsiga” - jag har haft förmånen att ha egen tvättmaskin och har aldrig dragit in dem från en vattenpöl rakt in i någon annans finsoffan.

Sällan nämns de förtjusta skratten, förundran över hur vattnet stänker upp och gör jackan/tröjan/benen alldeles prickiga, känslan av att kunna hoppa, att bli alldeles varmsvettig och glad och tja, att vara barn liksom.

Men det är klart - kalasfina ungar med paket under armen eller på väg till jobb och dagis i arla morgonstund var väl inte en önskan att utforska vattenhopp överst på min lista. 

Men ett ösregn med översvämning på en gård. Himmelriket för nyfikna ungar.

Gud, eller nån, vad jag inte vill bli gammal, tråkig och sluta vara nyfiken och barnslig. Eller låta andra vara det. Inom rimligheters gränser. 

Idag är det dan före dan. Midsommarafton. 

”Vad ska ni göra på midsommarafton”??? 

Inte en aning. Vi ”brukar” flänga på väg till Kroatien och då är rutinen: tidig frukost, en liten svensk flagga petas ned i frukostfrallan, sen iväg på hojen i 7-8 timmar. Komma fram till annat boende, duscha, fixa lite mat, äta och dekorera bordet med sommarservetter och medhavd midsommarstång.

Att vara på hemmaplan känns faktiskt lite ovant. 

Men vi får väl lösa flängandet med att åka mellan Hjärtats place och Radhuset, kan ju ha midsommarstången i en påse och montera den där vi bestämmer oss för att sova för natten. Eller så känner jag mest för att hänga i Hjärtats soffa, äta oförskämt mycket jordgubbar och dricka lite bubbel. Läsa en bok och bara vara. 

Försöker i alla fall låta bli att drabbas av förväntansångest att man MÅSTE göra något bara för att det är midsommar. 

Har jag sagt att jag snart är 57 och fortfarande dras med sånt? En hel hög med ”måsten”, ”borde” och tja. 

Men lite sill, DET vill jag ha! 

När önskningar slår in

Tre av fyra tisdagsönskningar slog in. Något av ett rekord må jag säga, det enda som inte höll var solskensönskningen. Sällan eller aldrig har jag hamnat i sådana regnskurar på väg mellan aktiviteter och dyngsur var ett faktum på tio sekunder.

På kvällen lånade jag Lilla N och vi uppvaktade Hjärtat, åkte och fikade och hade mysigt. Det förgyllde en tisdag.

Ikväll kommer Stora Systern på blixtvisit för att äta middag med sin mamma och låna bilen över midsommar, själv har jag preppat cykeln och tänker att det är ett utmärkt tillfälle att komma igång att cykla. Av ren lathet tar jag bilen överallt och om jag nu inte har bilen blir ju det lättare att låta bli. Till jobbet är det fem kilometer, till Hjärtat 1,2, affären 800 meter, badhuset 7 o sv. Jag bor inte så långt borta från det jag behöver .... och bussen går i stort  sett utanför dörren. Så. Bekväm har tant blivit helt enkelt. Men det går ju att ändra på! 

Tisdagsbön

Två veckor att jobba till semestern. Idag är det Hjärtats födelsedag och den har vi inte firat hemmavid på mycket länge. De senaste sex åren har vi varit på resande fot vid den här tiden. Men nu är vi hemma och dagen har i alla fall börjat med fint väder, grattissång och hurra.

Resten av dagen önskar jag att någon börjar buda på Hjärtats hus (så fort brukar det inte gå men .... nån? ...), att solen fortsätter skina, att en annalkande förkylning håller sig borta och att akupunkturen jag ska prova i em hjälper mot klimakteriebesvärligheterna jag fortfarande dras med. Är bättre men inte bra. En tisdag i juni.

Visning, pyssel och fix

På förmiddagen idag hade Hjärtat visning av sitt hus. Vi piffade till det, skurade oss bokstavligen ur huset, slängde in golvmoppen i garaget och drog iväg på en fikatur.

Vi hamnade vid Björndammen, ett mysigt ställe alldeles vid en sjö. Kaffet var gott och vi gick sen en sväng i skogen längs med vattnet. Njöt av sommarvind, sol, skog och vatten.  Skönt ställe att vara på.

Tillbaka i radhuset trillade Hjärtat köttbullar och jag klippte gräs, fixade med blommorna på altanen och sen är man rätt mör. Rast, vila står på programmet resten av dagen. 

Humor, svårigheter, kaffe och en räkmacka

I veckan träffade jag sonens resurslärare från grundskolan som jag så småningom kom att bli en mycket god vän med. Hon kom in i våra liv när han började åk 6, på en skola med pedagogisk inriktning för barn med neuropsykiatriska funktionshinder.

Den skolan räddade inte bara sonen utan hela familjens mentala hälsa även om sonen inte till en början var lika övertygad. Så klart. En tonåring to be. Men. Sakta men säkert började han erövra tillvaron och även om han varit i de djupaste av dalar emellanåt därefter så har han alltid kämpat sig tillbaka. Mycket tack vare de verktyg, den förståelse och stöttning som denna lärare planterade. En lärare i matte och NA och bara en av de finaste människor jag vet. Som har  förståelse, empati, ödmjukhet och värme i ett enda stort paket där snöret, det fina röda sidenbandet, är humor, nyfikenhet och en enorm tilltro till alla elevers egna kapacitet, styrka och kraft. Det gäller ”bara” att fånga dem där de är. 

Just i veckan träffades vi efter ett låååååååångt uppehåll. Vad det berott på redde vi ut över en kopp kaffe med räkmacka därtill:  suicidförsök, psykisk ohälsa, psykiatrisk vård,  jobb så in i norden, nya kollegor som börjar och slutar, alla-kidsen-har-nu-flyttat, en hjärntumör med operation med efterföljande lång rehabilitering och ett sålt radhus senare och en hel del därtill så var det helt enkelt dags. Två år på två timmar.

What???

Med vissa människor är det bara så där. Man möts, det går inte att bara gå förbi då något talar till en utan ord. Tror det förklaras bäst som samhörighet och att man ”klickar”. .  

Så man möts och allt stämmer, träffas då och då. Så händer det saker och det kan en dag, tio, hundra, sexhundra dagar och så möts man igen och tar upp tråden där man var sist. Tror det kan benämnas tillit och djup vänskap i hjärtat? 

Jag är så glad  och tacksam över att få uppleva just detta.

Och kanske chockade vi någon för vi satt vid cafébordet och tittade på mobilbilder av röntgenbilder med hennes hjärna med en tumör mitt i. En na-lärare och en f d undersköterska som kom att diskutera hur tumören suttit, växt och tagits borts. Antal agraffer (stygn) efter operation, sågning av skallben och ......  

Dagens känsla är .... tacksamhet!

Äntligen helg!

Simmade i morse med f d kollegan. En av de skönaste stunderna i veckan. Älskar att simma, räkna längder och bara vara. Upprepar som ett mantra siffran på den längd jag simmar och till slut stillnar det bland tankarna och det är bara siffran som gäller. Mycket skönt. Förutom de första, när det är korta banor och jag ska räkna till 40 längder .... Frukosten efteråt är bästa belöningen.

Idag andas vi även ut på fixa-hus-fronten. Hjärtat har renoverat sitt badrum och väntat i elva veckor på kommod och spegelskåp och ja, detta har stressat oss. Vi har stött på, mailat, ringt, bönat och bett och ”ja, det skickas i morgon”-svaret har vi hört i evigheter. Igår annullerade vi ordern, de gick äntligen med på det,  med hänvisning till leveransförsening och Hjärtat åkte i vild galopp till annan badrumsaffär och inhandlade annat. Började skruva ihop och montera i går eftermiddag och nu, voilà, är allt på plats. Spegelskåp, kommod, nybockade rör och så fint, så fint. Visning på söndag förmiddag. Alles klart! Puh!

Boka flyttbil, kartonger, möten med bank och mäklare, städfirma och lite annat pyssel. Dagarna går fort! 

I snigelfart genom sommaren

Igår åkte vi på utflykt genom ett sommarfagert Södermanland, slängde oss i gräset vid Kyrksjön, njöt av solen och jag somnade på två röda sekunder. Två timmar senare svischade vi in till Gnesta, Hjärtat bjöd på middag och maten smakade himmelskt gott. Grillade Nötfärsspett med sallad och olika röror. Smakade precis som utomlands. Och eftersom vi avbokat vår Kroatienresa om elva dagar, får vi väl åka till Gnesta och äta fler gånger. Bara för känslan.

(Ja. Vi kom till sans om resan som kom mitt i huseriet. Passar sig inte att resa bort i tre veckor mitt i försäljning. ELLER så är även Hjärtats hus sålt och vi kan åka. En liten sväng. En pytteliten sväng och resten av semestern tar vi när vi flyttar).

Sen åkte vi hem genom ett lika vackert Södermanland, kom på att vi skulle åka till mamma för en kopp kaffe och Hjärtat knäckte den briljanta idéen om en, hm, genväg. Fyra mil på grusväg. I 30-40 km i timmen för vägen var så smal. Smått åksjuk kom vi fram efter en oändlig tid och det är tur att det är fint på landet, vi hade ju något att njuta av där vi sniglade oss fram. Så kan det gå men kaffet var gott! 

Idag är det mulet men än så länge inget regn. Känner mig lite som Häxan Surtant faktiskt och funderar på om man då och då kan spraya dubbel dos av hormonerna?? (Obs, jag skojar). Jag mår bättre sen jag började med hormoner men humöret .... gosch. Jag exploderar på fem röda sekunder och det är verkligen superjobbigt, för mig och för omgivningen. Jag tänker på det, andas, går undan men rätt som det är blir det ett utbrott i alla fall. Nåja, jag slipper vallningarna i alla fall och man kan ju inte få allt. Tydligen. 

Ett hus är sålt

Ett radhus är nu sålt och jag kunde plocka ned ”till-salu”-skylten sent igår eftermiddag. Den planerade visningen blev därmed inställd och ”hej alla saker”på köksbänken igen. Eller nej. De får ligga kvar i lådorna. Har det jag behöver inom räckhåll ändå. 

Det kändes bra med köparna när vi skrev kontrakt och radhuset kommer bli väl omhändertaget, det är jag säker på! 

Ett hus sålt = halvvägs = skönt. Hjärtats husannons kom ut idag, visning nästa söndag.

Över alltihop skiner solen och jag har skrotat runt så länge att halva dagen redan gått. Funderar på att åka och bada, läsa bok eller gunga i hammocken. Svåra val! 

Slow motion

Igår premiärbadade jag utomhus med Lilla N i högsommarvärmen. Det var inte så varmt i vattnet men skönt ändå. Vi matade ankor, åt glass och satt på bryggan och tittade på båtar efteråt. Lagom nivå för en hjärna på högvarv. Eftermiddagen och kvällen tillbringades i en solstol i skuggan på radhusets altan. 

Vid21-tiden plingade det till i telefonerna och SOS skickade en ut en varning då det brann i en återvinningscentral inte så långt från oss. Vi såg rökpelaren och allmänheten uppmanades att gå in och stänga fönster och dörrar. Lydig radhusinnehaverska gjorde så och somnade sött efter en fin nationaldag. I morse kom ett nytt sms, faran är över. 

Idag har jag fredagssimmat och ätit sedvanlig kondisfrulle och resten av dagen? Har inte en aning förutom lugn och ro. Hjärtats husannons publiceras idag, alla bollar är nu i rullning och radhuset har ny visning på tisdag. 

Kolsyrearmar och bottenkänning

Allt har ett pris. Den här våren till exempel av en hel hög olika anledningar. Vaknade i helgen med kolsyrearmar, ledvärk, migrän och tja, trött bortom trött. Har alltså dragit över min batterigröns fast jag trodde att jag hade koll på läget. Någonstans på vägen har jag missat något och blev först väldigt ledsen över det. Sen blev jag beslutsam och hänt har hänt och vad gör jag nu?

Time-out.

Har sagt ifrån allt förutom en körkonsert i en pampig kyrka, äggmackefika med mamma, lunch vid en brygga och gos med Lilla N.

Harmotat katastroftankar hos min sjukgymnast, denna pärla som ordnade en akuttid. Basal kroppskännedom som jag tränat i många år men ibland behövs lite mer guidning. Hon är bäst! På väg från sjukgymnasten som finns mitt i stan, höll jag på att krocka med en älg. Ja. Mitt i stan. Ett par sekunder tvivlade jag starkt på mitt förstånd ska villigt erkännas men nej, en stressad älg kom farande mitt i city. Jag hann stanna med ett par centimeter till godo och sen åkte jag hem och stirrade i taket. Orkar inte med sånt där. Har inte en aning om vad som hände med älgen men hoppas den fick hjälp. Eeeh. Hur man nu hjälper en vilsen, stressad älg. 

Idag kommer en kollega för att äta lunch och har med sig det. De har varit med förr, mina pärlor till kollegor. Hör av sig, kommer, stöttar, peppar och bara finns. Bästa!

Jag behöver bara hinna i fatt mig själv. Göres bäst idag under stora trädet på ytte-pyttetonten.

Dag två av sommar

Juni. Dag två. Vi röjer, fixar och piffar Hjärtats hus och börjar närma oss slutet. Det där man lägger på fina överkastet, ställer fram växter, viker plädar och tänker på hur fotograferingen ska bli, visningen. 

Igår konstaterade vi att vi levt i husfixbubblan i åtta veckor. Inte undra på att vi känner oss slitna, trötta och lite less. Det vi tänkt skulle ta ca ett halvår, fixa husen och sälja i alla fall ett, krympte vi som sagt ned till åtta veckor. 

Som medskick kan jag ju säga: rensa! Rensa, sortera, ge bort, släng. Vänta inte!

Gör klart påbörjade projekt. Som att spika de sista listerna, vänta inte till ”senare”. Måla staketet när det behövs och de tusen andra sakerna som behöver fixas. Just do it!

Jag drömmer om kakelplattor som ramlar från väggarna, tapeter som släpper, buskar som vissnar, lås som inte funkar ... kort sagt, hjärnan går på högvarv.

Idag skiner i varje fall solen. Så skönt. Har blivit lovad eftermiddagskaffe och mandelkubb i hammocken. Finns risk att jag stannar där, gunga hammock, det är skönt!