Ledig, ledig, ledig

Den här donnan har från och med nu SEMESTER! En vecka! Sitter som en smäck. Känns väldigt, väldigt bra. Stora Syster kommer hem på måndag. Hurra! Jag har lite spa-besök inbokat och så bröllopsfix. Det blir finfint det här! Det är nog min nya tradition, ledig vecka 36. Tredje året i rad. Då är det väl en vana?????

Mamman funderar

Ikväll har jag haft Största Systern här. Bröllopsplanering och tjejsnack. Nu har hon åkt hem och kvar i gästrummet hänger ...... bröllopsklänningen.
Den är väldigt fin. Jag har suttit en lång stund och tittat på den och tänkt en hel del. Det är inte klokt vad man tänker mycket när man tittar på sin dotters bröllopsklänning och det är alldeles tyst i huset. Till exempel tänkte jag på hur vi fick henne att sova när hon var bebis. Vi gjorde gupp på trasmattorna vi hade i huset och så körde vi barnvagnen över dem, skump, skump och så somnade hon. Hon vaknade lika fort när vi stannade vagnen...... Eller hur hon älskade att åka på dammsugaren när hon lärt sig sitta och gå, kanske inte helt allergivänligt men roligt hade hon. Den första snön...... hon älskar snö och vinter fortfarande. De första klackskorna. Gympadräkten med volang. Skrubbade knän efter vurpor med cykeln, hur hon packade ryggsäcken för att åka till sin älskade morfar........
Största Systerns drömjobb när hon var liten var Prinsessa. Nu blev just det jobbet inte ledigt när det var dags att välja yrke men för mig är hon det ändå. Min prinsessa, nu med den finaste klänning man kan tänka sig!

Utan skor stannar jag.......

Det är som så att om det händer något bra, måste det hända något mindre bra. Man får helt enkelt se till, att "bra-skålen" hela tiden väger tyngre så blir det inte total obalans när det mindre bra händer.
Saker från "då-tiden" till exempel som rasslar in med jämna mellanrum. Som ett spöke som plötsligt fladdrar till och gör sig påmint.
A men.
"Stick stygga spöke för du finns inte".
Det gör ju det. Tyvärr. Men blir mer och mer osynligt ju längre bort "då-tiden" kommer, inte lika farligt, inte lika skrämmande. Men likväl. Lätt att snubbla till. Men det är ju en jäkla skillnad på att snubbla och att ramla omkull fullständigt. För det gör jag inte längre. Those days are gone.
Nä.
Jag har annat att tänka på.
Skor till exempel.
Gav upp tanken på silverskor när jag provat ett par igår. Inte min färg kan jag säga. Inte alls. För mycket julgranskula helt enkelt. Men det var ju bra att få veta det så kunde jag sluta leta bums bas. Jag satsade säkert och nya skorna är .... tada: SVARTA!
Nåja. Med lite aning av silverglitter. Det stod "Cina" på dem så det vara bara att köpa. När det sedan visade sig att det även var rea på skorna, klänningen tidigare, kändes det väldigt bra. Saker att ha i bra-skålen!!!!!

De raringarna ska gås in. Ett stycke redan ingådda MYCKET sköna sandaler ska få följa med på bröllopet för säkerhets skull. 

Som man gör

Måndag och ny arbetsvecka. Kidsen har travat iväg till sin pappa och radhuset blir med ens så jäkla himla tyst och tomt. Nu drar de inte särskilt långt, endast tre gårdar bort men tomt blir det.
Det har sina fördelar att bo nära med varannanveckalivet. Vi kan ses när vi vill, de kan hämta grejer om de behöver något de glömt eller så. När jag går till vårt ICA går jag förbi deras radhus. Kidsen har fönster mot gatan så det händer att jag ringer och så vinkar vi till varandra när jag går förbi. Ok då. DET tyckte de var roligare när de var lite yngre, men för mammans husfridens skull ställer de upp och vinkar. I turbofart. Tjoho och så är de borta igen. Vissa saker kan man liksom inte låta bli.

Si så där ja!

Två veckor kvar till Största Systerns bröllop och inte en silversko i sikte på mils avstånd. Hur ska det gå????
Nu har jag ju sällan eller aldrig kommit barfota till kalas eller fest så det ordnar sig nog. Men lite rådvill är jag allt. Att komma på att man vill ha silverpjuck när affärerna är strösslade med höstboots och vinterskor i .......... svart ....... är kanske inte det brightaste infallet jag fått. Fast gett upp, oh no!
Sen har drömhuset kommit ut på Hemnet igen. JAMEN!!!! AAAAAAAHHHHHHH!!!!!! Fortfarande helt fel fast drömhuset. D.R.Ö.M.H.U.S.E.T.T! Om jag skulle flytta ensam och bara tänka på mig själv. Fast det ska jag ju inte. Än.
Ack ja. In my dreams. Man ska prövas. Tro mig!

Värt att fira!

En ung man cyklar till skolan för femte dagen i rad. Jag är hemma i sviterna efter magpaj och migrän och vinkar "hejdå".
Den känslan. Att se sin tonåring på bra humör, cykla iväg till skolan. Ja. Det känns bra helt enkelt.
Vi tar fortfarande en dag i taget, har täta avstämningar och det verkar, ta i trä, som skolan fattat galoppen lite grand.
Till exempel finns det fr o m idag en extra resurs i klassen. Som skänkt från ovan. I juli fanns det inte en spänn till en extra resurs, en överklagan senare står det en livs levande extraperson i klassrummet. För hur lång tid vet vi inte men det får vi ta då.
Den nya sv/eng-läraren är utbildad specialpedagog och har efterfrågat tidigare utredningar, åtgärdsplaner och arbetsscheman. Eeeeeh. Eftersom några sådana inte finns från försök 1 att gå på den här skolan, lät hon väldigt förvånad och tre timmar senare ringde den där rektorn och efterfrågade material från grundskolan och lite till. Eftersom hon/skolan fick allt det här när ungen skulle börja 1.an förra hösten, inget förvånar mig längre, men tydligen slarvat bort allt, tog jag helt enkelt nya kopior på rubbet och överlämnade det inom en timme med Bästa mamman som budbärare.
Man kan säga att det i alla fall har börjat bra! Och att slit lönar sig.
Den unge mannnen har fått önska sig fredagsmiddag för att fira comebacken: Stekt aborre med potatis och romsås.
Ska bli! (han har dragit upp firrarna själv, fileat och fryst in).

Minus hoppsasteg

Igår vaknade jag och fick på moppo för att jag för några dagar sen sa till någon att jag inte brukar bli magsjuk. Hoppla hej. Inte det inte???
Då fick jag väl bli det då. Hej badrummet och är inte det en lite väl drastiskt metod att gå ned i vikt till bröllopet? Hellre rund och go är utspydd och avmagrad. Om någon frågar mig. Pust.
Jag ligger här jag. Fortfarande. Slika åkommor ihop med migrän tar hårt på medelålders. Så det så.

Say yes to the dress........

Igår, på 20 minuter, gick jag från stadiet "måstehittaenklänningpanik" till helnöjd klänningsägare. På 20 minuter. Nytt rekord på min ära! Att blåsan dessutom var nedsatt med 60% gjorde ingenting. Ingenting alls. Här går man från klarhet till klarhet och nu är det "bara" skorna kvar. Ja. Jo. Jag har ju mina vita älsklingssandaler men det skulle vara himla snyggt med ett par silverfärgade till klänningen....... Som är blå. Blått och så silver. När jag sa det tyckte ungarna också att det lät snyggt.

"Ja, det blir jättesnyggt ju"!

"Vi har ju blå och silvriga kulor i julgranen och det är ju snyggt"!

Nu hade jag ju inte tänkt mig att bli jämförd med julgranen eller julgranskulor direkt men man får ta de komplimanger man får från de små liven så det är bara att tacka och ta emot! Eller nåt. 

När det går vägen!

08.00 i morse tog Store Bror och jag bilen till gymnasieskolan för avlämning till möte med mentor och upprop. Vi hade gjort upp att sonen skulle bli mött och få sällskap till aulan, lättare att hitta, lättare att komma tillbaka efter ett läsår hemma. Bra plan.

Var mentorn på plats? Of course not. Inte på den plats som vi fått oss anvisad. Hus 3, ingång A. Nämnda byggnad med tillhörande gård var omvandlad till byggarbetsplats. Nämenharmansettpåtrissor?! Bara så där hux flux?! Gick det att få tag på den där rektorn som skickat mailet?! Nä men det gick ju inte heller. 

Nu är det så att en "sån enkel sak" som att någon inte är på avtalad plats i tid kan få ett helt lass att stjälpa. Det kliade allt lite i "gå-hem-nerverna" men modern är nu en luttrad typ och med lite trix så tog vi oss mot aulan i en helt annan byggnad. Store Bror fick gå i förväg, jag lommade efter med stora almanackan i hand så skulle det se ut som jag var personal ......... (ja, man gör så gott man kan....)

Det tyckte sonen var en bra idé och halvvägs upp i trappan mötte vi så mentorn som hade fått en helt annan plats anvisad. Nämligen trappan. Där han nu stod.  Där stod också matteläraren som minsann visste att Store Bror och laget vunnit guld i Spanien i somras, så han mötte upp med orden:

"Här kommer en guldvinnare"!!!!!

Då var saken biff. Ungen var i hamn. Mamman gick mot bilen och höll på att kräkas av uppståndelsen och oro som släppte. Nu kan tyckas att borttappade mötesplatser inte är något att haka upp sig på, men det är fler ingredienser än så i den här skolsoppan och inget ska ta mig tusan vara enkelt. År av slit tar ut sin rätt, man blir kräkfärdig rätt var det är.

I detta nu sitter i alla fall en nöjd, ung man på sitt rum och spelar datorspel. Klassen verkade ok, schemat är helt ok, sovmorgon tre dagar i veckan sitter som en smäck. Dag 1 avklarad. Det gick bra. Njuter av det och tar en dag i taget!

Och så har Lilla Systern börjat ettan också. Frisörlinjen. Hon fick trassla sig fram på egna ben hon och ringde sedan glädjestrålande då allt verkar toppen där också, klassen, lärarna och allt. Att skolan sen ligger mitt i city, ovanpå HM och Waynes Coffe ett stenkast därifrån, gör säkert sitt till. Hejdå studiebidrag..........

Så.

En måndagkväll i augusti sitter jag i soffan helt slut. Det tar på krafterna att börja skolan! 

Orolig dag

Det är oro  i lägret. Skolan börjar i morgon, sonen börjar om etta på gymnasiet. Kanske inte den lättaste dagen på året, gammalt skit gör sig påmint och det är svårt att vara optimistisk, så optimistisk som jag vill vara. De tre senaste dagarna har jag dragits med en jobbig huvudvärk, en dov molande sak så att jag säkert inte ska glömma bort vad som är på gång.
Då är det lättare att sitta i sporthallen och se sonen spela handboll som en kung. Där är han fri, fokuserad och älskar sin sport. Det syns. Då mår även mamman bra och önskar att den där känslan han har där i hallen kunde följa med sen.....
Han hatar att förlora. Det syns också. Vinnarskalle är hans mellannamn.......
Som jag önskar att det ska gå bra i skolan nu!

Lycka är........

......... att köra efter varandra till jobbet på morgonen. När jag svänger vänster och Hjärtat svänger höger  med sin fina röda bil, blinkar han med helljuset och jag blir varm i hela kroppen. Ibland behövs det inte så mycket för att jag ska känna mig lycklig. För det är jag! Finally!

Ja. Så är det.

Gick inte så bra på jobbet idag heller. Man kan säga att jag är i en formsvacka. Lite försenad efter-semester-ångest kanske? Sisådär fem veckor försenad då. Vem vet?

Jag vet i alla fall att jag behöver vara ledig på fredag. Skolan kallar. Suck och förskottspustar. Det börjar om igen........

Den unge mannen som ska börja om igen och ta nya tag är åtminstone peppad och säger sig vara beredd att satsa på skolan. Är skolan beredd att satsa på honom????

Ni som hängt här ett tag vet ju att hans skolgång inte varit helt enkel, försiktigt uttryckt, och efter att ha pratat med den där rektorn idag igen, så ja. Jag vet inte jag. Ska försöka vara positiv och ta nya tag jag också. Något var bra, de har fått en ny svensk-engelskalärare och hon är även specialpedagog. Kanske ett halmstrå i alla fall???? Jag får tro på det!

Himla tur att jag åtminstone var snygg i håret när rektorn ringde, ett jobbigt samtal på en bad hair-day hade varit mer än jag mäktat med. 

Sen har jag surfat efter snygga skor på nätet. For the wedding. Man måste ju muntra upp sig. Fast det blev för svårt. Vill veta vad jag ska ha på mig först. Så det passar. Ihop. Och är ett 7 septemberbröllop ett sensommarbröllop eller ett höstbröllop? Snubblade in på någon bröllopssida och där var det minsann noga med vad som är vad. Blommig klänning kanske inte alls passar då? Mina fina vita sandaler som jag kan dansa i, i flera timmar utan att få ont kanske är för somriga? Ja. Ni hör ju själva. Funderingar så det räcker. Men jag får väl lite råd från er va? Please?

Från bad till bra hair-day. Om jag får säga det själv.

Den här madamen har varit på dåligt humör idag. Det gick inte så bra på jobbet, nämligen. Men sen blev det bra igen för jag tråcklade mig fri lite tidigare och gick till frisören. MIN frissa är äntligen tillbaka efter mammaledigheten och jag var nära att kyssa hennes fötter av glädje men jag hejdade mig för det kändes lite väl osvenskt. Faktiskt. Men så glad var jag och då kan ni ju tänka er! Eller. Det förstår ni ju precis, den känslan. Nu har jag ju haft en annan bra frisör här på slutet, EFTER ett par drop in-skräckupplevelser, men vikariefrisören fick också barn för ett tag sedan så "bad hair-day" har varit ett understatement ett par veckor. Faktiskt.
Nu har jag också deklarerat för de två unga frisörerna att de kan vara så varsågoda och planera nästa barnafödande så de inte är borta samtidigt. Något ska de väl göra för gamla uvar stamkunder????
Vi får väl se hur det blir med den saken och så klart jag är glad över deras små telningar. Fattas bara annat. Det finns ju peruk för jösse namen.....

Bröllop i sikte.......

Näe. Om man kanske skulle ta och ta tag i den häringa bloggen lite grand?! Sköta om den lite?! Så den inte känner sig ensam och övergiven.....
Nu är det så att IRL pågår det en och annan aktivitet. Som att vara sekreterare i en Samfällighetsförening, tonårsmamma, heltidsarbetande, nyförälskad (yes, fortfarande!) och så ska det planeras ett bröllop. Fyra veckor kvar nu! Och så åks det motorcykel mellan varven. Så mycket vi orkar. Observera att allt detta sker i m a k l i g takt då tant är livrädd att få ont i lederna och hamna i "deppbubblan" igen.
Det här bröllopet. Tell me about it! Här har gråtits floder i förskott. Kan inte hjälpa det. Det bara tränger på, krokodiltårarna när ingångsmusik ska väljas, psalmer och texter väljs ut och jag överväldigas över insikten och känslan att min älskade dotter ska gifta sig. Lite "bridezilla" takter har vi anat men det har vi tagit ur henne, fattas bara. Det ska ju vara ROLIGT att gifta sig. En lyckodag! Och det kommer det att bli!
I alla fall. I detta nu är mitt vardagsrum belägrat av 70 lakan. Nä. Jag ska inte öppna pensionat eller ha osedvanligt många nattgäster, men 70 fula blå stolar i festlokalen ska bli 70 fina vita stolar till bröllopsfesten........ man tar bara ett lakan, draperar det på bredden och gör två "snoddar" och vips, bums bas knyter man en knut på stolsryggen, draperar andra "snodden" över och voila, eller nåt, så har man en fin stol................ och inga naglar kvar. Finns nya på salong. Himla tur kan jag säga! Vem vill gå på bröllop med naglar som slutar vid nagelbanden????? Det tränas alltså på stolbeklädning här hemma. Något annat jag tränar på är att hitta en klänning. Inte den lättaste plätten och oceanerna av tid till evenemanget har krympt till .......... Vättern ungefär. Lite stressad över det faktiskt. Men men. Hej köpcenter varje ledig stund till fram till 7 september............

Gunga i en hammock...........

Bloggen för, för tillfället, ett stilla liv. Nästan ingenting alls har den här radhusinnehaverskan att skriva. Eller det har jag ju men det blir inte av. Ett stilla liv levs även IRL. Ledontet försvann till slut, jag kom ut ur bubblan och jag lovar! DET är en härlig känsla.
Har vilat, jobbat, sovit och vilat igen. Rätta medicinen. Så haver Hjärtat inhandlat en hammock och gissa om det gungas i den?! Det är grejer det, ligga och gunga i en hammock och titta på molnen. Missade till och med Ernst på TV igår kväll. 1-0 till hammocken liksom.
Idag är det fredag. Jag gillar´t!