Solen!

På lunchen kastade jag mig ut för att tanka dagsljus. Det bästa med det?

Att solen sken idag. Så oerhört skönt och humörhöjande.

Strax ska jag åka och vara med på  klangmeditation och i morgon är jag ledig. Så väldigt skönt.

Behöver rensa huvudet lite, idag har jag varit ny på jobbet hela dagen. Lite ovan känsla men det kommer att bli bra. Älskar’t, när det känns bra.

Man blir ju glad! Sol!

Barnbarnsmys och tända ljus

I måndags var det ett år sedan Fabian lämnade oss. Bästa Fabbe. Så saknad, fortfarande så overkligt och ibland undrar jag om det ens hänt. Men det har det ju och sorgen vrider runt ibland samtidigt som de goda stunderna, skratten och tacksamheten över att ha fått lära känna honom som en del i familjen finns där. Vi pratar ofta om honom, kan säga ”det här skulle Fabbe gillat” och då finns han här ändå, i hjärtat.

Januari blev ju lite roligare när ridskolan drog igång igen och det var verkligen efterlängtat, nya häst, ny termin, hurra!

Igår hämtade jag Lilla N efter skolan och han sov över här. Vi gick på kondis, spelade spel, gjorde läxor, lagade middag, läste böcker och så de där små samtalen. Guldstunder! I morse stekte jag pannkakor till frukost, kan ju säga att det inte har hänt särskilt ofta att jag gräddar pannkakor 06.30 på morgonen. Lilla N har sin mormor runt lillfingret.

Jag unnade mig en timmes massage idag och det var verkligen superskönt. En present till mig själv!

En vecka, en helg

Veckan gick fort och var intensiv, överlämning av arbetsuppgifterna gick bra men både min ersättare och jag var helt slut när fredagen kom. En dag kvar, sen går jag över till nytt uppdrag.

Igår vaknade jag supertidigt och hade sån energi. Klockan 11 hade jag storstädat huset, kastat ut granen från uterummet och tvättat 2 maskiner.

????

Kan inte påminna mig om när det hände senast men tacksam var jag. Energi. En skön känsla.

Jag åkte till kyrkogården och tände ljus för mamma och for sen till Stora Sundby slott en bit utanför stan för en promenad i slottsparken. Kyligt men uppfriskande.

Där finns en gårdsbutik och jag köpte närodlad sparrispotatis och tryffelsalami, gjord på gården. Den var supergod.

Idag vaknade jag till en vit, kall, vacker krispig värld och gjorde en utflykt till skogs med Lilla Systern och sambon. Vi gick lite över 5 kilometer och hade fika med oss. Det är något visst med att äta utomhus, jag tycker att det smakar mer. Kaffe, varm choklad och mackor. Heaven!

Eftermiddagen spenderade vi hemma hos Store Bror med sambo. De har renoverat sitt badrum så det var roligt att se så fint det blivit. De har också blivit med katt, en kattdam, Inez,  på 12 år som behövde ett nytt hem, det var mysigt att träffa henne.

Strax börjar handbollen, Sverige - Portugal och vips är helgen slut.

Ett tisdagspass

En klapp på axeln och goda tankar om mig själv är dagens present till mig.

Dagen började inte på topp, jag sov väldigt, väldigt dåligt p g a oro och ångestpåslag så jag tvingade mig att gå upp när klockan ringde.

Jag tog tidiga bussen till Nyköping och kontoret där, min vikarie började igår och hela den här veckan kommer jag ha överlämning av arbetsuppgifter till henne. 

Om jag nu tänkte mig att jag skulle göra ett bra, ordnat och strukturerat intryck, sprack det direkt då det visade sig att jag glömt min jobbdator på skrivbordet i Eskilstuna. Något snopen kände jag mig när jag skulle packa upp och det bara var dokument i ryggsäcken. Jamen. Jag har ALDRIG glömt jobbdatorn, någonsin. Rådig kollega lånade mig en testator, heders, så det ordnade upp sig, men känslan. Suck.

Resten av dagen gick bra, vi åt lunch och på eftermiddagen lyckades jag lösa en gammal surdeg som hängt över mig ett längre tag och jag blev glad. Och lättad.

Nöjd åkte jag hem med bussen och blev väl lite förvånad när bussen tog fel avfart och körde ut på motorvägen till … Stockholm.

Vi hojtade och chauffören bad om ursäkt, körde i full fart till nästa avfart och vände om. En kvart senare var vi på rätt spår igen och ja, det var skönt att landa i stan sen. Hemfärd, middag och gos med katten, en bra tisdagskväll.

Sällskapet. Katten Martini. 

Det jag ger mig själv

Igår gav jag mig en långpromenad i söndagspresent. Jag hade sällskap av Herr L och vi promenerade till kyrkogården, solen sken och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Att han saknar mamma varje dag, att morgnarna är värst, att han tycker om att vara med mig för jag påminner så mycket om mamma, att han tycker om att vara med mina barn för de är inte så ”krusidulliga”. Bland mycket annat. Det var lite lättare att prata där i skogen i solen. Det tunga kändes mindre tungt och framförallt, det blev sagt. 

Vi tände ljus hos mamma, sjöng lite grand innan vi gick till Herr Ls föräldrargrav, till hans systers grav och vi hittade hans morbrors grav. Prisa google, vi hittade rätt gravar direkt.

Att strosa runt på kyrkogården med denna 85-åriga man blev som en historielektion. Han känner till både den ena och den andra som är begravda här, hur de levt, jobbat och gift sig med vem. Eller inte gift sig för någon annan kom på tapeten. En rundvandring i historien.

Sen gick vi hem och jag lagade söndagsmiddag och Herr L åt med god aptit. Vi hann med kaffe och kaka också innan han styrde hemåt vid fem-blecket.

Vid pass klockan 19 ringde han igen.

”Kan du se dragningen på Eurojackpot på internettet”??

Japp, det kunde jag men tyvärr, ingen vinst.

Idag gav jag mig själv ett Qigong-pass i måndagspresent. Tyckte att jag var värd det och det var väldigt skönt och väldigt varmt. Det utförs i 34-graders värme så jo, skönt och utmanande.

Tänkte att jag skulle ge mig något varje dag den här veckan. Något som är bra för MIG. Kanske det tänket istället för ”jag måste” eller ”jag borde” gör att det blir lite lättare och roligare? Tänk att få en liten present varje dag, jag längtar redan tills i morgon!

Nu är julen slut

Idag har vi varit på julgransplundring. Det blev dans kring granen, fika, fiskdamm, lotter och till sist ett möte med tomten. Det var en givmild tomte, han delade ut godispåsar till alla barn.

Killarna har ju varit med förut men för Minstabarnbarnet var det premiär och hon gjorde stora ögon när vi började dansa runt granen. Det tog några danser sen var hon helt med på noterna, svängde hit och dit, klappade händerna och skrattade. Mysigt!

Jag hade assistent, Lilla Systern följde med och det behövdes, de där extra händerna.

När det var slut åkte vi hem, trötta och nöjda. Killarna vann var sitt andrapris och även fångsten i fiskdammen föll väl ut. Sen var det skönt med vila och strax handboll. Heja Sverige!

Lilla Syster och Minstabarnbarnet pausar i dansen.

På tur

Har jobbat i Nyköping idag, hann med bussen 07.15 med tio sekunders marginal och slapp därmed stå där i mörka duggregnet och vänta.

Nä, här används varje minut …..

Kollegorna var lite skärrade men jag hann ju?!

Att komma upp på morgnarna har aldrig varit enkelt och inte blir det bättre av att jag är lite sliten, inte trivs och så mörkret. Men. Dagen är nu gjord. 

Igår kväll kallade Lilla N på mig. Han har lite trassligt i skolan och så slutar det liksom inte trassla när han kommer hem, jobbigt minsann.

Klart jag rycker ut!

Kvällen gick bra, vi åt god soppa och han tog om flera gånger. Berömde sin mamma för den goda maten och vips, dukade han och jag av, pratade och skrattade.

Äldsta dottern badade Minstabarnbarnet, största barnbarnet satt på sitt rum och byggde Lego. Det var lugnt.

Vid läggdags tyckte Lilla N att kvällen varit mysig och det värmer ju både ett mamma-  och ett mormorshjärta.

Jag läste sen en godnattsaga och vi låg och pratade i mörkret en liten stund innan han somnade och jag tassade ned och hem. 

Det känns alltid lyxigt att ha dem nära och särskilt när det krisar lite grand. Det tar bara ett par minuter att gå hem till Rosa Huset, nästan vinkavstånd.

Imorgon är det ledig dag. Mycket skönt.

Att stå upp

Det här med att stå upp för sig själv hörni, det är väl inte alltid den lättaste plätten??? Men när man faktiskt gör det så är det ju vansinnigt skönt och ger mersmak.

Kan hända att en ovan omgivning har lite svårt att ta till sig en ny ordning och att man jag behövde mellanlanda och torka tårarna hos en chef innan jag tog tag i de berömda hornen och gjorde just det: 

Stod upp för mig själv.

Sen gick jag på Klangmassage, åkte hem, drack te och åt 11 hallonbåtar, ok, 16 då, innan jag MYCKET NÖJD landade i soffan.

2023. Behandla mig väl.

Påfyllning

Idag har jag fått påfyllning av Botox. Det gjordes en justering av dos och stickställen i pannan för att undvika att den ”ramlar ned” och 31 stick senare gick jag ut från mottagningen. Nu håller jag tummarna för att det även denna gång har bra effekt och jag har en ny tid inbokad i april.

Jag har även fyllt på må-bra-kontot genom att på hemvägen titta in och krama barnbarnen och prata med Lilla Syster i telefonen. Sedan blev det ett långt samtal med Stora Systern och nu kan jag sova gott.

Det har varit en turbulent dag på jobbet så kramarna och samtalen vägde upp detta med råge. Balans liksom.

Tulpaner. Fint i januari.

Sen började det att regna

Idag regnar det här och hela världen går i grått och brunt. Inte direkt humörhöjande men ett skäl så gott som något att efter en regnpromenad sjunka ner i soffan och maratontitta på film. 

Men först chattade jag med Hello fresh. Tänkte säga upp det men kom på andra tankar efter lite förhandling och hade en rolig chatt med en handläggare. Lite humor livar alltid upp.

I morgon får jag påfyllning av botox igen, det ser jag fram emot. Liksom yoga på onsdag, ett vattengympapass och simning. Det är planen. Det är bra att ha en plan.

Gråväder här idag.

Snöskottare

Det har snöat rejält det sista dygnet så jag och Lilla Systern åkte ut till Herr L och skottade snö. Han hade börjat och jag slutförde. Väldigt mycket snö, väldigt mycket träning. Han behöver lite hjälp. Och sällskap. Lilla Systern hade med sig lussebullar till kaffet och vi blev sittande ett par timmar. När jag kom hem behövde jag vila. Jag blir mentalt trött över att vara i Gula huset, tomheten efter mamma ekar bland väggarna och jag blir så ledsen. Jag fick med mig hennes ICE-buggs hem som hon sa förra trettonhelgen att ”dem får du sen”. Idag var det sen. Lilla mamsen, nu kommer jag gå säkert. 

Trettondagen

När kidsen var små var Trettondagen en julgransplundringsdag med Postfolket då både mamma och ex-maken jobbade på posten. Precis som när jag och mina syskon var små då mamma klädde oss i fina kläder och så pulsade vi iväg över bron in till stan och festen. Det var för övrigt det enda tillfället på året när vi fick köpa lotter och det var generöst med priser så en och annan vinst kom med hem.

Postfolket har sedan länge upphört med sina julfester, tror att det enda som finns kvar är en golfsektion. Om ens det. 

Så, ingen julgransplundring idag. Vi avvaktar till nästa lördag då MSE fritid, fritidsföreningen på jobbet, anordnat en. Biljetter inhandlade, killarna är taggade och Minstabarnbarnet ska med. Tur jag har två armar …..

Dagen idag blev istället dagen för årets semmelpremiär. Den första är alltid godast tycker jag. Vi firade premiären med Lilla Systern med sambo, vi gick först en långpromenad och avslutade med kaffe och semla hemma hos dem. Lugnt, skönt och roligt.

Resten av dagen ska ägnas åt handboll på tv då Sverige möter Serbien och jag fortsätter pyssla ned julen.

Jag brukar alltid ställa allt på matrumsbordet och så står det där ett par dagar. Lite till allmänt beskådande, allt på en gång och sen någon dag när andan faller på hämtar jag kartongerna på loftet och packar ned hela klabbet och så åker kartongerna upp på loftet igen. Varje år brukar jag skriva en lapp och lägga i en av kartongerna, vilket datum jag packar ihop julen, vart vi firat jul, vädret och hur vi haft det. Prisa post-it-lapparna!

Snipp, snapp snut så var julen slut.

Dagens bulle. Blåbärssemla. 

Målbilder

Jag har ju lite förhoppningar på 2023 och brukar inte ge några nyårslöften utom ett stående:

”Att vara snäll mot mig själv”.

Om jag ska utvärdera det löftet för 2022 så känns det vid första tanken att det gick åt fanders men när jag tänker efter lite grand så gick det ju faktiskt rätt ok.

Jag gav mig tid att vara med mamma.

Det känns oerhört skönt idag, vår sista tid tillsammans ligger som ett varmt, skönt täcke runt hjärtat. Sorgligt ja men det finns inget ouppklarat eller osagt, skratten och gråten tillsammans gav mig styrka trots allt.

Jag hörde innan av vänner och kollegor att de ångrat att de inte tog sig mer tid med sina sjuka närstående och det blev därför viktigt för mig.

Jag ångrar inget och det känns snällt.

Jag avgick som projektledare 

Att avgå som projektledare hemma var ett riktigt snällt beslut. Ja, det innebar vissa förvirringstillstånd ibland, lite färre presenter inhandlade, färre resor, bjudmiddagar och utflykter och vips, börjades det med matkassar. Färdiga recept illustrerade både med bilder och text. Den avgående projektledaren kunde då förvänta sig en och annan färdig middag …

Framförallt handlade väl detta om att inte bli tagen för given, att bryta ett mönster som jag inte mådde väl av, att vara den evige fixaren. 

Jag höll i mina fritidsintressen 

Ridningen, simningen, vattengympan, cyklingen, klangmeditationen. Man behöver ju göra saker en mår bra av och på topp kommer ridningen. Det GÅR inte att tänka på annat där uppe på hästryggen, det är här och nu som gäller och från start har jag ett leende på läpparna.

När jag sen övervann min ”galoppskräck” och upplevde ren och skär lycka i att galoppera fram över ett fält, ja, snällt liksom. Efteråt är det magiskt att borra in ansiktet mot en varm och skön häst och säga ”tack”.

Jag gjorde må-bra-saker

Förutom ovanstående som också är må-bra-saker får trädgården mig att må bra. Att gräva, plantera, se det växa och ta form känns snällt mot mig.

Jag har varit på massage, tagit långa promenader i skogen och passat på att åka båt när jag varit i Stockholm. Jag har lyssnat på musik, tänt ljus, njutit i uterummet och kramat mina barn och barnbarn.

Jag har talat väl till och om mig 

Att tänka och säga snälla saker till mig själv har inte varit min bästa gren men jag har verkligen kämpat på. Jag duger så bra.

När jag vacklar och tvivlar och hemfaller åt att anklaga och nervärdera mig själv kan jag (oftast) säga 

”Stopp och belägg, vad handlar det här om”?

Jag tillåter mig att känna

Jag känner det jag känner. Är jag arg är jag arg för att jag är arg inte för att jag är i klimakteriet som är lättast för omgivningen att tycka.

Är jag ledsen är jag ledsen o s v.

Jo. Jag är glad. Också.

Jag har rensat

Det man har i underklädeslådan och i vänkretsen ska sitta som en smäck annars får det vara.

Det finns inget värre än att gå runt med trosor eller bh-ar som skaver, glider ner eller är obekväma. Precis som de man umgås med, det ska inte skava.

Svårt? Trosor och bh-ar nej. Vänner, ja men nödvändigt. 

Och nu, målbilder för 2023 

Att umgås med de här raringarna så mycket jag kan och de vill. (Minstabarnbarnet är inte med på bild men så klart gäller det även henne).

Havet. Min planerade ensamresa i maj. Egentid. Reflektion. Umgås med mig själv.

Att hitta lugnet. Att vara i nuet.

Den här bilden symboliserar glädje. Att känna glädje, ha roligt. 

Så får det bli. 

2023: Jag ska vara snäll mot mig.

Dag tre, 2023

Denna dag har solen visat sig och jag vände nosen mot ljuset och sa ”Hej”. Det finns hopp. Ljus.

Hämtade ut julklappen från jobbet, jag valde ett presentkort vårt stora köpcenter och skulle sen åka till vattengympan. Av det blev intet när det visade sig att jag glömt boka plats och det var fullt.

”Jag har visst bokat” hävdade jag bestämt och visade bokningen i appen.

”Det står den 10 januari”

”Eeeehh va”?

Se där ja. Ute i god tid för en gångs skull.

Jag åkte hem och somnade i soffan en stund med katten på magen. Det om något är avkoppling.

Det där året. 2022.

Så har vi sagt ”Hejdå” till 2022. Ett år då avgrunder öppnat sig och sorger rivit djupa sår i hjärtat. Också ett år av tacksamhet över familj, vänner och värme som slutit upp när det svajat som mest. När det gällde fanns vi för varandra och det tar jag med mig, alltid. 

Januari

Vi klev in i 2022 med ett alldeles nytt besked att mamma hade cancer och att det var en dålig prognos. Min fin mamma, alltid pigg, alltid glad, alltid optimistisk, ett jobbigt besked. 21 januari blev hon inlagd på sjukhus.

Lilla Systern startade frisörföretag och började renovera en blivande salong, roligt och spännande.

I slutet av januari kom så beskedet att Fabian, f d svärson och en mycket god familjevän, gått bort och marken rämnade igen. Det fanns inget att sätta emot. Sorgen var stundtals outhärdlig. Oförståeligt. Dagar i dimma. Stora Systern var hos Största Systern med familj och de fick Covid mitt i alltihop, jag led av att inte kunna vara där och inte kunna trösta. 

Med en slitig jobbhöst i bagaget blev januari därmed lite för tung att bära, jag blev sjukskriven.

Februari

Sjukskriven. Dagarna gick åt till att försöka upprätthålla rutiner, att trösta, att läka, att förhålla sig. Jag umgicks med barnbarnen, kollade på handboll och simmade. Jag fick en bra samtalskontakt via företagshälsovården och var i stallet så mycket jag kunde för att hämta kraft, att bara vara. Mamma kom hem från sjukhuset. Store Bror fyllde år. 

Kriget i Ukraina startar, också så ofattbart och en känsla av att hela världen gungade.

Mars

Jag började jobba 25%.

Mamma var hemma och jag och syrran turades om att skjutsa till behandlingar, läkarbesök och att vara där. Hon var relativt pigg till slutet på månaden då en lunginflammation så när tog knäcken på henne. Hon blev inlagd på palliativ avdelning.

11 mars begravdes Fabian i Adolf Fredriks kyrka. Jag, alla kidsen med respektive var med. Så oändligt sorgligt, hjärtknipande och fruktansvärt samtidigt så ljust, varmt och vackert. Kyrkan var full med folk, minnesstunden var fin och ”fabbig” men hela dagen var som att vara i en overklighetskänsla.

Efter minnesstunden åkte jag till Bästa Väninnan, vi bodde på hotell, var på spa och gick på Tommy Körberg-konsert. Först tänkte jag ställa in vår helg men kidsen sa ”Gå” så då gjorde jag det. Det blev bra.

Två dagar sedan däckade jag i Covid.

Lilla Systern öppnade sin salong.

April

Kanske började det bli vår? Badsäsongen drog igång, jag hade kommit av mig med vinterbadandet.

Jobbade halvtid och åt lunch med mamma varje dag när hon låg inlagd på palliativa avdelningen i samma hus där jag jobbar. Det var mysiga luncher, bara att ta trapporna upp så var jag där.

Hon fick komma hem i mitten på april. Vi ordnade med hemtjänst och SSIH, sjukvård i hemmet. All behandling mot cancern avbröts.

Vi firade påsk i Rosa huset, jag dekorerade äppelträdet med påskliljor och påskgodis. 25 april firade vi Största Systerns födelsedag.

Jag åkte mellan jobbet, hemma, barnbarnen och mamma. Träffade mina syskon mer än någonsin

Maj

Mamma blev sämre. Jag jobbade halvtid och vi tog ut närståendepenning, jag och syrran turades om att sova med mamma. Varannan natt. Hennes syster var där, väninnor hälsade på, barnbarn och barnbarnsbarn kom och satt. Vi lagade mat, fixade kaffe, pratade, skrattade, grät. Vi gick in i en bubbla för vi visste. Ute blev det försommar, allt kändes konstigt. 

Jag sökte ett nytt jobbuppdrag och fick det.

Ridskolan avslutades för terminen men jag tog en sommarkurs.

Store Bror tog körkort! 

Minstabarnbarnet fyllde ett år och vi var på kalas.

Juni

Den 9 juni somnade mamma in hemma, omgiven av oss barn, barnbarn och Herr L. Till musik och omhuldad av kärlek flög hon iväg precis när solen bröt igenom molnen. Min älskade, älskade mamma. 

Det hade visst blivit sommar?! Tiden efter mammas död var tung, jag och syrran sov i dagar. Sedan var det förberedelse för begravningen som tog vid.

Vi firade midsommar hemma, jag låg i en solstol och tittade upp i himlen. Försökte landa och ta in vad som hänt det senaste halvåret.

På mammas födelsedag den 30 juni var vi hos Herr L och förberedde inför begravningen. Vi drack kaffe och åt prinsesstårta.

Juli

Juli inleddes med att vi begravde mamma. Det blev en fin, varm, ljus och sorglig stund. Efteråt var vi i Gula Huset, hon fick sin älskade trädgårdsfest och vi avslutade med att barnbarnsbarnen släppte upp ballonger till himlen.

Det blev semester, jag och Hjärtat for ett par dagar till Draget och Bästa väninnans sommarställe och vi avslutade i Göteborg. Hela sommaren hade jag ett stort behov att vara nära sjö och hav, det var lite lättare att andas i närheten av vatten. 

Lilla N fyllde sju och vi överraskade hela familjen när vi kom till campingen för att gratulera honom. 

Augusti

Jag började jobba heltid efter semestern. Mina 90 %. Det var oklarheter när jag skulle börja mitt nya uppdrag och jag började tappa sugen både på jobbet och hemma. Det började kännas som jag inte hörde hemma någonstans.

Ägnade mycket tid i trädgården, grävde och bökade runt, gjorde nya rabatter. Red så mycket jag kunde. Började även på vattengympa. Superkul.

Åkte till Stora Systern som flyttat in i lägenhet på Lidingö, mycket fint.

Min morbror somnade hastigt in och min fina, fina moster som även var med och skötte om mamma, blev ensam. 

September

Jag fyllde 60 och åkte till Spanien och stannade i nio dagar. Tre av kidsen med respektive och barnbarnen följde med och vi hade fantastiska dagar. Sol, bad, god mat och att ha tid tillsammans. Fantastiskt roligt.

Jobbade. Började med mitt nya uppdrag fyra timmar i veckan.

Simmade, gick på vattengympa, cyklade till jobbet varje dag, red, gick på klangmeditation.

Fick botox mot min migrän. Det var val och utgången av detta gjorde mig lite missmodig. 

Oktober

Jobbade. Började känna mig alltmer ledsen och tyckte inte att något var speciellt kul. Hälsade på Stora Systern, DET är alltid roligt och mysigt. Vi var på teater och gick långpromenad. Lilla Systern anslöt och vi myste och käkade mycket god pizza från 450 gradi.

17 oktober gravsatte vi mamma. vi fikade i Rosa huset efteråt. 

Simmade, gick på vattengympa, cyklade till jobbet varje dag, red, gick på klangmeditation. Noll migränanfall på en månad för första gången på åratal. Mycket glad för det. 

Började med KBT igen, bra psykolog, bra digitalt forum. Hade Minstabarnbarnet en långhelg då föräldrarna åkte till Spanien. 

November 

November inleddes med konsert, Björn Skifs på Hamburger Börs. En 60-årspresent från Bästa Väninnan. Några dagar senare bjöd Store Bror med sambo på finrestaurang i Västerås. Mycket trevliga stunder.

En kär gammal vän kom på besök och sov över, också mycket trevligt. 

Tungt på jobbet. Hamnar i någon slags bubbla, 60-årskris? Vet inte vad jag vill, gråter mycket och vill vara ifred. Får en Seninflammation i en fot och får svårt att gå, frustrerande och smärtsamt. Noll migränanfall, botoxen hjälper mig verkligen.

På höstlovet tar jag en ledig dag, bjuder barnbarnen på hotellfrukost och bowling. Älskar’t!

Jag bjuder alla kidsen med respektive på julbord på första advent. Så fantastiskt gott, mysigt och trevligt. Älskar att ha dem runtomkring mig. 

Tränar, rider och simmar, går på massage och klangmeditation. Försöker ta hand om mig.

December

Tjejerna fyller år och vi firar dem hemma hos Största Systern. En mycket mysig kväll.

Hjärtats bror går bort hastigt och oväntat. Känns som vi är i dödens år. 

Julpyntar. Går på loppis. Tränar, simmar, rider. Går på vattengympa.

Lagom till Lucia däckar Hjärtat i influensa. Herr L blir sjuk. Jag bokar ensamresa till Spanien i maj. Däckar själv i förkylning två dagar före jul, blir liggande. Är med kidsen ändå några timmar på julafton, välbehövligt. Ledig mellan jul och nyår, kidsen kommer och äter frukost. Jag, Hjärtat, Bästa Väninnan med sambo åker till Göteborg och firar in 2023..

Botoxens inverkan börjar avta, migränen tillbaka, då vet jag säkert att det fungerar och väntar ivrigt på påfyllning.

Jag sticker inte under stol med att 2022 varit ett tufft, tungt och känslosamt år. De fina stunderna har därför känts extra viktiga och jag önskar mig ett snällare 2023. Jag ska göra vad jag kan för att det ska bli så.