Målbilder

Jag har ju lite förhoppningar på 2023 och brukar inte ge några nyårslöften utom ett stående:

”Att vara snäll mot mig själv”.

Om jag ska utvärdera det löftet för 2022 så känns det vid första tanken att det gick åt fanders men när jag tänker efter lite grand så gick det ju faktiskt rätt ok.

Jag gav mig tid att vara med mamma.

Det känns oerhört skönt idag, vår sista tid tillsammans ligger som ett varmt, skönt täcke runt hjärtat. Sorgligt ja men det finns inget ouppklarat eller osagt, skratten och gråten tillsammans gav mig styrka trots allt.

Jag hörde innan av vänner och kollegor att de ångrat att de inte tog sig mer tid med sina sjuka närstående och det blev därför viktigt för mig.

Jag ångrar inget och det känns snällt.

Jag avgick som projektledare 

Att avgå som projektledare hemma var ett riktigt snällt beslut. Ja, det innebar vissa förvirringstillstånd ibland, lite färre presenter inhandlade, färre resor, bjudmiddagar och utflykter och vips, börjades det med matkassar. Färdiga recept illustrerade både med bilder och text. Den avgående projektledaren kunde då förvänta sig en och annan färdig middag …

Framförallt handlade väl detta om att inte bli tagen för given, att bryta ett mönster som jag inte mådde väl av, att vara den evige fixaren. 

Jag höll i mina fritidsintressen 

Ridningen, simningen, vattengympan, cyklingen, klangmeditationen. Man behöver ju göra saker en mår bra av och på topp kommer ridningen. Det GÅR inte att tänka på annat där uppe på hästryggen, det är här och nu som gäller och från start har jag ett leende på läpparna.

När jag sen övervann min ”galoppskräck” och upplevde ren och skär lycka i att galoppera fram över ett fält, ja, snällt liksom. Efteråt är det magiskt att borra in ansiktet mot en varm och skön häst och säga ”tack”.

Jag gjorde må-bra-saker

Förutom ovanstående som också är må-bra-saker får trädgården mig att må bra. Att gräva, plantera, se det växa och ta form känns snällt mot mig.

Jag har varit på massage, tagit långa promenader i skogen och passat på att åka båt när jag varit i Stockholm. Jag har lyssnat på musik, tänt ljus, njutit i uterummet och kramat mina barn och barnbarn.

Jag har talat väl till och om mig 

Att tänka och säga snälla saker till mig själv har inte varit min bästa gren men jag har verkligen kämpat på. Jag duger så bra.

När jag vacklar och tvivlar och hemfaller åt att anklaga och nervärdera mig själv kan jag (oftast) säga 

”Stopp och belägg, vad handlar det här om”?

Jag tillåter mig att känna

Jag känner det jag känner. Är jag arg är jag arg för att jag är arg inte för att jag är i klimakteriet som är lättast för omgivningen att tycka.

Är jag ledsen är jag ledsen o s v.

Jo. Jag är glad. Också.

Jag har rensat

Det man har i underklädeslådan och i vänkretsen ska sitta som en smäck annars får det vara.

Det finns inget värre än att gå runt med trosor eller bh-ar som skaver, glider ner eller är obekväma. Precis som de man umgås med, det ska inte skava.

Svårt? Trosor och bh-ar nej. Vänner, ja men nödvändigt. 

Och nu, målbilder för 2023 

Att umgås med de här raringarna så mycket jag kan och de vill. (Minstabarnbarnet är inte med på bild men så klart gäller det även henne).

Havet. Min planerade ensamresa i maj. Egentid. Reflektion. Umgås med mig själv.

Att hitta lugnet. Att vara i nuet.

Den här bilden symboliserar glädje. Att känna glädje, ha roligt. 

Så får det bli. 

2023: Jag ska vara snäll mot mig.